Folkpartiet vs kollektivavtalsenliga villkor

I våras vann en motion angående sociala villkor vid entreprenader bifall i Helsingborgs kommunfullmäktige. Motionen som lagts av oss socialdemokrater kräver bland annat att ”kollektivavtalsliknande villkor” ska ställas vid samtliga upphandlingar i staden. Motionen gav eko genom kommun-Sverige och den lokala borgerligheten gick givetvis i taket. Nu har Folkpartiet i Helsingborg valt att överklaga skrivningen om kollektivavtal. Deras kommunalråd Maria Winberg-Nordström (MWN) anför följande som motiv:

”– Det finns minst en dom på att det är emot EU:s regler att kräva kollektivavtal i en upphandling. Och att kräva villkor i nivå med kollektivavtal är samma sak.

Har du kollat det med någon jurist?

– Nej, det är min egen slutsats. Dessutom skulle det kräva att vi bygger upp en helt orimlig kontrollapparat för att se till att både leverantörer och underleverantörer följer vårt beslut.” – HD

Domen som MWN hänvisar till är den välkända ”Lavaldomen”. I den sägs att kollektivavtal ej kan krävas. I detta har MWN helt rätt. Motionen som vann bifall stipulerar dock inte att kollektivavtal ska krävas utan att ”kollektivavtalsenliga villkor” ska krävas. Det är milsvid skillnad att kräva att ett avtal ska följas och att villkor i nivå med ett avtal ska följas. Folkpartiets överklagande bygger alltså på en direkt felaktig slutsats vilket också förklaras av att det är MWN:s egen slutsats som överklagande baseras på. Att höra sig för med jurister är inget som man behöver bemöda sig med tydligen.

Rättsläget är oklart men om man ska tro Kerstin Ahlberg, hedersdoktor vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, och Niklas Bruun, professor i privaträtt vid Helsingfors universitet, så är det fullt tillåtet att ställa krav på villkor i nivå med gällande kollektivavtal. Detta sker också i andra länder, t ex i Danmark och i tyska delstater, men i Sverige är tillämpningen av EU-reglerna ytterst defensiv. Ett av skälen till detta kan vara att det är Konkurrensverket som har ansvar för övervakningen av LOU och Konkurrensverket har knappast sociala villkor, kommunernas bästa och arbetstagarnas väl för ögonen.

Den andra ansatsen som MWN och Folkpartiet anför är egentligen än mer anmärkningsvärd. Där handlar det inte om ett sakfel utan om en värderingsfråga. MWN menar att det vore orimligt att kommunen bygger upp en (för stor) kontrollapparat som följer upp våra avtal. I klartext betyder detta att kommunen endast ska ställa krav som den befintliga kontrollapparaten klarar av att följa upp och att avtalens innehåll därmed ska begränsas till befintlig kapacitet. Detta rimmar synnerligen illa med argumentationen om att kvalité skulle vara det som är rådande och avgörande i frågan om privatiseringar. Det hela är en ”lägstapris”-argumentation som visserligen kan vara försvarbar utifrån en strikt ekonomistisk syn men som utifrån ett välfärdsperspektiv är helt horribel.

För frågan är ju vad kommunens verksamhet syftar till. I min värld, och i socialdemokratins värld, är kommunen och det offentliga ansvarig för att ge medborgarna bästa möjliga service till bästa möjliga pris. All service som det offentliga ger (dvs finansierar) ska hålla hög kvalité och skattemedel ska användas så effektivt som möjligt. Det paradigm som Folkpartiets intentioner stipulerar är att det offentliga ska privatisera och sedan ska det endast ställa krav som inte kräver något att kontrollera.

Det ska bli ytterst intressant att följa processen och utgången kommer att bli avgörande för utvecklingen av såväl LOU som av EU-reglerna. Skulle det visa sig att Folkpartiet i Helsingborg mot förmodan har rätt skulle det innebära att svenska kommuner och landsting kan spara miljontals kronor eftersom all form av uppföljning därmed bör anses som belastande. Fortsättning följer…

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Bloggat: Olle Möller om polisbevakningen i Båstad

Läs mer på Socialdemokraterna