Birgitta, Erik och den reaktionära sörjan

Ibland förstår jag mig inte på politiken. Eller förstår gör jag kanske men jag blir lätt förvånad. Att det just är Folkpartiet som ställer till det är kanske inte så konstigt. Ett så kallat liberalt parti som tänjer begreppet till nya ytterligheter och taktiskt helt impotent. Som någon sa i morgonsoffan idag så verkar folkpartister göra en grej av att skada partiet så fort dom uttalar sig. Gårdagen var ett praktexempel på detta. Carl B Hamilton vill lägga ner partiet och LUF vill byta ut Jan Björklund. Det sista är inte så konstigt. Vad som däremot är konstigt är att Jan Björklund inte riktigt verkar fatta att Birgitta Ohlsson vore en lysande efterträdare. Istället lyfter Björklund fram Erik Ullenhag och mer ostrategiskt byte skulle man få leta efter.

Folkpartiet har nämligen kört fast i sin brunliberalism. Invandringskritiska åsikter i kombination med vapenskrammel på Gotland har inte lyft partiet till dom där höjderna som Lars Leijonborg drömde om i början av 2000-talet. Istället svävar FP strax ovanför riksdagsspärren och när nu även skolfrågan har börjat ifrågasättas så ligger partiet riktigt risigt på det. Att då lyfta fram Erik Ullenhag, vars största meriter är att han hade sitt kontor i Rinkeby under en vecka, är knappast något som lär lyfta partiet. Ullenhag känns lika broileraktig som Annie Lööf och att vara klämcheck räcker liksom inte.

Birgitta Ohlsson däremot står för något annat. Hon är betydligt mer socialliberal, hon har profilerat sig starkt i EU-frågan och hon är oerhört rak i sin kommunikation. Hon skulle på sätt och vis kunna fylla lite av det tomrum som Maria Wetterstrand lämnade efter sig i svensk politik och det vore om inte annat väldigt uppfriskande. Jag är definitivt ingen expert på Birgitta Ohlsson och jag har kanske helt fel men min känsla är att Ohlsson vore mer öppen för att bryta det blockpolitiska dödläget som alliansen har betytt. I alla fall i jämförelse med Ullenhag.

Hur som helst ska det bli intressant att följa utvecklingen i FP. FP är ju ett parti som i alla fall jag som socialdemokrat egentligen sätter ganska stora förhoppningar till. FP skulle kunna vara den svenska mittens dominanter om man bara vågade vara riktigt liberala istället för att som nu svansa runt i en reaktionär sörja utan framtidsutsikter. En sörja som i alla fall jag tycker att Ullenhag står upp till knäskålarna i och där Ohlsson bara doppat tårna.

För övrigt anser jag att vinster i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna