Jag har läst "S-Koden: Den socialdemokratiska utmaningen" av Carl Hamilton

Igår läste jag ut Carl Hamiltons "(S)-Koden: Den socialdemokratiska utmaningen" och jag måste säga att jag gillar boken skarpt. Hamilton som bland annat arbetat på SVT tidigare gör en genomgång av vad han anser vara socialdemokratins för- och nackdelar igår, idag och imorgon. Det är ett ambitiöst projekt som på inga sätt kan göra anspråk på att lösa hela socialdemokratins gordiska knut men det är ett stort steg på vägen. Hamilton tar utgångspunkt i framförallt Nils Karlebys ideologiska uppfattningar och bygger sedan vidare via Per-Albins folkhemsbegrepp till dagens ganska bortkomna socialdemokrati där den teoretiska grunden och den pragmatiska hållningen minst sagt har blivit lite luddig.

Den stora förtjänsten med boken är att Hamilton både utmanar och bekräftar mig som socialdemokrat. Han visar på att socialdemokratin har en potential som inget annat parti i Sverige och kanske till och med världen. Samtidigt trycker han in nageln ordentligt i ögat och strör salt i såret när han påpekar att det i många stycken är SAP som bär huvudansvaret för utvecklingen av det svenska samhället inte bara fram till 1970-talet utan även därefter. Avregleringarna av diverse marknader är ett tydligt exempel, den statliga industripolitiken ett annat, nedskärningarna under 90-talet en tredje och så vidare.

Avslutningen i boken är hoppingivande även om jag tycker det är lite synd att Hamilton går ifrån sitt helikopterperspektiv en aning och ger sig in i sakpolitiska frågor som RUT och ROT utan någon tyngre analys. Men det är förmodligen mest ett sätt att påverka den dagsaktuella debatten och därmed sälja lite fler böcker.

Till skillnad från Kjell-Olof Feldts bok som kom ut i samma veva som Hamiltons så är (S)-Koden mycket god läsning som jag tycker varje socialdemokrat med en önskan om framgång för S bör läsa. Boken lämpar sig förvånansvärt väl för studiecirkelverksamhet. Ett medvetet drag av Hamilton eller bara ren tur? Jag tror faktiskt på det första.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Bloggat: HBT-sossen har också läst båda böckerna

Läs mer på Socialdemokraterna

Om arbetslivet och svenska språket

Har inte tid att blogga speciellt långt idag så jag tipsar istället om en bra debattartikel i gårdagens Helsingborgs Dagblad. Den bekräftar på många sätt det jag har argumenterat för när det gäller svenska språket och arbete. Det avgörande är att man kan sköta sitt jobb, inte vilket språk man talar. Svenska lär man sig om man väl får ett (vitt) arbete. Artikeln som är skriven av Peter Palmqvist, vd på Resurs bemanning och IT-resurs, hittar ni här.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Meningslöst och tråkigt

Just nu pågår Helsingborgsfestivalen. En stor folkfest för hela nordvästra Skåne. Tur med vädret gjorde att massor av människor igår sökte sig till Helsingborg för att käka langos, strosa runt bland knallarna och åka 40-kronorsturer på tivolit. Själv stod jag vid Socialdemokraternas tält och delade ut "Festivalnytt" under någon timme. En bra dag helt enkelt för Helsingborg och för oss i S.

Men säg det goda som inte har något ont med sig. Under natten har någon förstört vårt tält. Bland annat har man eldat på tältduken och rivit ner ställningen. Så hur det hela ska lösa sig idag vet jag inte. Däremot vill jag vädja till er läsare. Har ni sett eller hört något om detta kan ni väl höra av er till mig eller till partiet lokalt? Alternativt till polisen direkt. Tips om gärningsmännen tas tacksamt emot.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Bloggat: Kulturbloggen, Olle Möller

Läs mer på Socialdemokraterna

En farlig väg beträdes

En aspekt som det talas alldeles för lite om när Eurokrisen diskuteras är frågan om bankerna. Bankerna har kommit väldigt lindrigt undan i förhållande till vad dom har ställt till med och så fort banksystemet behöver pengar så tävlar politikerna i Euroområdet om att ge stödlån. Men att kräva något i utbyte, i form av t ex ägande i banken, är mer eller mindre uteslutet i ett blått Europa. Detta är dock, enligt Jens Henriksson som deltog vid S ekonomiska seminarium i Almedalen, en grundförutsättning för att en bankkris ska lösas.

För varje euro som lånas ut till en bank från ett land borde det landet få ägande i banken. På så vis tas banken som säkerhet precis som i Sverige under 90-talskrisen. I slutändan tjänade staten på bankkrisen enligt samme Henriksson. Detta stämmer förmodligen om man räknar bort allt mänskligt lidande, alla negativa konsekvenser för sjukvård, utbildningssystem m.m. Något som man givetvis inte bör göra men i ekonomins värld tas sådana mjuka värden sällan som intäkt för någonting alls.

Ett tydligt exempel på detta är finansmarknadsminister Peter Normans uttalande häromdagen om att krisländerna i Europa måste föra en "trovärdig" politik. Med detta menas på ekonomspråk att länderna måste handla helt utan hänsyn till något annat än teoretiska modellers lagstyrda regler oavsett priset för samhället i övrigt. Denna typ av ekonomisk dogmatism var bland annat det som drev upp våra räntor här i Sverige till 500 procent hösten 1992. Norman visar sin sanna natur och med tanke på att han sitter på samma departement som finansminister Anders Borg så kan man inte annat än tro att politiken är sanktionerad från högre ort. Det är således Borg och i slutänden regeringen som vill att normpolitik ska föras för att lösa krisen. En metod som är död och begraven sedan slutet av 90-talet. Med all rätta.

Det sista Europa behöver är dogmatiska politiker som ser världen genom teorins glasögon utan hänsyn till att verkligheten är det som måste vara styrande. Sådan politik har vi sett allt för många gånger i Europa och alltid med samma tragiska konsekvenser.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Som man RUTar och ROTar får man svar

Opinionsundersökningar som bekräftar vad man själv tycker är alltid lika intressanta. Inte för vad dom säger utan mer som fenomen. Dom görs nämligen i parti och minut och presenteras i olika medier titt som tätt. Nu senast är det en undersökning om att "Svenskarna gillar RUT och ROT" som får utrymme. Folk tycker det är bra att städtjänster i hemmet, ombyggnation av köket och nytt badrum har blivit billigare. Som man ropar får man svar och därför är själva sakfrågan ganska meningslös i detta fallet.

Men för en politiker är det inte riktigt så enkelt. För politiken handlar det om att se till helheten. Det handlar om att prioritera. Genom att sänka kostnader för folk via subventioner så väljer man att dra in på något annat. Minskade skatteintäkter visar sig någonstans och om man istället ställer frågan huruvida folk är beredda att få billigare kök istället för att psykiskt sjuka ska få vård så gissar jag att svaren blir annorlunda fördelade än den hallelujah-frekvens som presenteras.

Avdrag kan användas som temporära stimulanser i tider av kris. Ett avdrag som inte dras tillbaka är en permanent skattesänkning och det förändrar därmed skattesystemet. Skattereformen 1990-91 hade som mål att göra skattesystemet enklare, mer enhetligt och ge Sverige bättre konkurrens. Man kan ha många synpunkter kring hur systemet utformades men en sak är säker. Av själva systemets intentioner återstår föga. Sverige behöver se över hela skattesystemet för att uppnå tillväxt, jobbskapande och goda fördelningspolitiska effekter. I det sammanhanget blir varje avdrag som lanseras för att vinna röster inför nästa val ett stort problem. Ett problem som dagens politiker dumpar på morgondagens väljare. Men det finns säkert någon opinionsundersökning som stödjer ett sådant förfarande också.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Pinsamt för politiken

Igår skrev ett flertal medier om att Swedbank vill ha lagstiftning om amorteringskrav på bolån. Detta är bra och helt rätt. Vad som dock är skrämmande är att det är en av storbankerna som själv kommer fram till detta. Politiken har under flera år stått vid sidan av den växande bolånekarusellen och gjort mycket litet. Det mest konkreta är rådet från Finansinspektionen om 85 procents bolånetak. Ett beslut som framförallt får konsekvenser för dom som inte själva kan hosta upp 15 procent av köpeskillingen till sin nya bostad. Att inte mer har hänt är nästan skrämmande. Något som man knappast kan benämna Anders Borgs ständiga hotande som.

Frågan om bolånen rör sig i ett område där framförallt borgerligheten har kapitulerat men även S har haft svårt att ta ställning. Bolånen rör sig på gränsen mellan marknad och politik på ett ideologiskt känsligt sätt och när nyliberala dogmer får ligga till grund för hur marknadsekonomin ska utvecklas så försvinner politikens möjligheter och förmåga att agera. Men att reglera marknader är att hjälpa marknader att bli stabila. Genom att politiskt sätta tydliga och för medborgarna fördelaktiga spelregler på marknaderna kan man rädda marknaderna från sig själv och från att förstöra för övriga samhället. Hade spelreglerna varit hårdare hade förmodligen varken Lehman Brothers kraschat eller Eurokrisen uppstått. Sen måste givetvis spelreglerna följas också vilket inte precis varit fallet i den senaste krisen.

För politiken i Sverige är det närmast pinsamt att Swedbank går ut och kräver hårdare lagstiftning kring amorteringar. Samtidigt är det tveksamt om Swedbank gör det av idealism och värn om svenska folket. Förmodligen är det så enkelt att Swedbank ser en risk för vikande avbetalningar och att folk får svårare för att täcka sina kostnader. I ett sånt läge är det bara naturligt att en bank vill försäkra sig om att deras inkomster inte viker när folks ekonomi kollapsar. Men ett mynt har alltid två sidor och i detta fallet är den ena sidan ganska positiv i alla fall.

Foto: techarena.it

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Ganska fräscht av Carl Bildt faktiskt

EMU är i gungning. Debattinläggen haglar kring hur problemen borde ha undvikits och ekonomerna tävlar med varandra i att berätta vilka olika lösningar på krisen som står till buds. Det är lustigt att följa för dom flesta rabblar bara upp ett antal möjliga scenarios utan att ta någon egentlig ställning. Ekonomerna som under 80- och 90-talet dogmatiskt uttalade sig om normpolitik och om "Marknadens" överlägsenhet är nu villrådiga som ungar i en leksaksaffär. Dom får bara välja en sak bland alla möjligheterna och kontentan blir passivt betraktande av hela härligheten.

Politikerna är lika villrådiga dom. När samarbetet och gemenskapen sätts på prov drar var och en öronen åt sig och blir dumdristigt nationalistiska. Allting är någon annans fel och den egna nationen är det som ska skyddas. Någon annan måste ta ansvar för helheten när var och en ser om sitt eget hus. Drömmen och visionen om en gemensam monetär union blev plötsligt väldigt lite värd. Och ändå är den för värdefull för att någon ska våga ta steget att låta den falla. Vi såg det senast i fredags då parlament efter parlament valde att godkänna dom spanska nödlånen.

Carl Bildt (M) försöker sig i detta sammanhang på något ganska fräscht. Han pratar om EU och Europas gemensamma utmaningar i andra termer än ekonomiska. Han pratar om det enda som EU för tillfället verkar kunna göra bra och det är att hålla fred på kontinenten. Bildt ser framåt, om än lite naivt och trångsynt eftersom han mer eller mindre ignorerar att EMU håller på att implodera, men ändock framåt. Jag tycker det är uppfriskande. För bara för att EMU kollapsar mitt framför ögonen på oss så är där få som vill att EU ska göra det samma. EU-projektet med alla sina brister i fråga om arbetsrättsliga och sociala rättigheter är på många sätt en förutsättning för att såväl freden som miljön ska kunna klaras i Europa.

Jag hoppas att fler snart följer i Bildts spår och ser framåt. Vad gör vi och vad vill vi med EU? Det är frågor som svävar över oss oavsett vad som händer med euron.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Media: Jan Andersson (S) skriver idag om motionen om sociala villkor som Folkpartiet har överklagat här i Helsingborg.

Läs mer på Socialdemokraterna

Hedra offren

Idag är det som ni säkert alla vet ett år sedan massakern på Utöya och terrordådet mot regeringskvarteret i Oslo. Mina tankar går självklart till alla dom omkomna och deras familjer, till AUF och till Norge. Runt om i Norge, Sverige och världen kommer det att manifesteras till minnet av dessa.

Domen mot Anders Behring Breivik har inte fallit ännu och rent tekniskt är han inte dömd som skyldig ännu. Men bevisningen är överväldigande och det är egentligen bara domen som fattas. Frågan är om domen kommer att bli fängelse eller vård. Mycket har skrivits om detta och jag ska inte gå in mer i den frågan nu.

Jag hoppas du gör som jag och tusentals andra idag och ägnar en stund åt att hedra offren. Det är det minsta vi kan göra.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Utsattheten i den svarta ekonomin och allas vårt ansvar att titta upp

Idag fick jag via Olle Möllers blogg tipset att läsa en artikel i Sydsvenskan. Artikeln är skriven av Johanna Karlsson som har jobbat på en restaurang vid Möllevångstorget i Malmö under ett år. Under detta år får hon möta den fulla och fula kraften i den svarta ekonomin och se dess verklighet inifrån. Karlsson beskriver en verklighet och ett parallellsamhälle som många av oss medelklass-Svenssons inte har en aning om, i bästa fall, och som vi struntar i, i värsta fall.

Karlssons korta artikel samspelar med Kristian Lundbergs "Yarden" på ett nästan spöklikt sätt. Beskrivningarna av den råa humorn som kretsar kring den totala utsattheten, dom målande porträtten av utnyttjade människor som försöker finna någon slags värdighet i livet och den hårda verkligheten som är helt avgörande för att såväl Sverige som Europa och världens ekonomier ska fungera. Den otyglade kapitalismen kräver att någon exploateras och priset betalas såväl i människor som i miljö. Skillnaden mellan tjänstesektorn och den varuproducerande sektorn är att tjänstesektorn kräver ett utnyttjande här och nu. Något som många av oss inte vill se, inte vill kännas vid och för det mesta förnekar.

Det är också talande att Karlsson skriver om Malmö. Inte för att problemen är unika för Malmö men det förklarar på många sätt varför Malmö befinner sig där det gör i dagens Sverige. 12 000 personer lever i Malmö utan registrerad inkomst. 12 000 personer som står som potentiell arbetskraft för den svarta ekonomin. Det är också i ljuset av detta som förslag om sänkta och indragna bidrag blir som skarpast. Sänkta reservationslöner pressar lönerna över hela linjen och dom som står längst ner får alltid betala det högsta priset för att sälja sin arbetskraft.

"Alla jobb behövs" säger somliga. Efter att ha läst Karlsson och Lundberg bör man tillåta sig att tvivla på det påståendet.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Bättring på väg

Har som ni vet varit ute på semesterturné i landet och därför har det blivit lite dåligt med bloggandet. Hoppas på bättring imorgon.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Pengarna som betalar räntorna

Satt och skummade igenom lite artiklar och som vanligt är bolåneräntorna ett ämne som engagerar. Bankernas marginaler kritiseras och som bekant skäller Anders Borg titt som tätt. Det har han gjort sedan 2008. Hur många gånger det är nu har dom flesta nog tappat räkningen på. Tur att information finns att få på sidan Borgs Bankbråk.

En intressant sak i diskussionen om räntorna är att se den i ljuset av alliansens skattesänkarpolitik. Jobbskatteavdraget har gett någon med ca 25 000 kr i månaden runt 1 000 kr mer i början av varje månad i handen. Dessa 1 000 kr äts sedan snabbt upp av bland annat höjda fack- och a-kasseavgifter. Själv betalar jag 760 kr i månaden för mitt medlemskap i Handels och till a-kassan. Som tur är har jag inga bolån. Bolånekostnaderna har ökat i Sverige och den privata skuldsättningen är idag oroande hög. Men som jag tidigare har skrivit om är det inget som Borg vill ta i ens med tång. Det är hans väljarbas som drabbas om privatlånen ska minskas.

Frågan är hur högre kostnader för bolånen, som bland annat möjliggjorts av stora skattesänkningar, har bidragit till att göra den svenska ekonomin bättre. Statsfinanserna klaras genom nedskärningar i trygghetssystemen men hur ska privatfinanserna klaras med en ökande skuldsättning och med minskat stöd från samhället?

Allting i ett samhälle hänger samman och drar man lite i ena tråden kan en maska gå upp någon helt annanstans i väven. Jobbskatteavdragens effekter är omstridda men jag tror nog att ökad privat konsumtion och lånesättning kan beskrivas som en av effekterna. Framförallt eftersom skattesänkningarna inleddes i brinnande högkonjunktur och har avtagit i lågkonjunktur. En ganska destruktiv ekonomisk politik för ett samhälle om man ska tro historien.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Samhällsnyttan åsidosätts för att möjliggöra vinster

Samhällsnytta och valfrihet för individen. För en marknadsliberal är dessa två synonyma. I den modell som marknadsfundamentalisten tillämpar är allting perfekt. Utbud och efterfrågan möter varandra och i brytpunkten skapas största möjliga nytta för båda parter. I teorin är det perfekt. I verkligheten fungerar det sällan. I alla fall om vi pratar om annat än handskar, cyklar och brevpapper. Pratar vi om välfärd, om skola, vård och omsorg, så är det nästan aldrig så att parterna är jämbördiga. Säljaren har nästan alltid ett övertag i fråga om information, om kunnande och framförallt har säljaren bara ett enda behov. Behovet av att tjäna pengar. För köparen däremot är bilden långt ifrån lika enkel.

Pengsystemen som införs i olika välfärdssystem har skapat en av världens mest stabila marknader. Den amerikanska högern drömmer om att införa skolpeng i dom amerikanska delstaterna. Det är en våt dröm för dom. I Sverige är pengsystemet infört sedan länge och trots diverse småjusteringar så är grundsystemet en solid bas för företag att tjäna grova pengar på i såväl hög- som lågkonjunktur. Det är här som diskussionen om samhällsnyttan kommer in.

Välfärdssystemet har som mål att ge varje individ bästa möjliga förutsättningar att klara livet. Möjligheter och utfall ska säkras. Men bara för att systemet har varje individs väl för ögonen betyder inte det att varje individs upplevda väl är det bästa för den totala nyttan av systemet. Friskolereformen som exempel må vara tilltalande för den enskilde men på systemnivå skapar det problem som gör att samhällsnyttan minskar. Skolan blir segregerad vilket minskar likvärdigheten och på samhällsnivå är en likvärdig skola av stor betydelse. I alla fall om ett land ska göra skäl för namnet välfärdsland.

Diskussionen om dom privatiserade välfärdssystemen borde ta sin utgångspunkt i samhällsnyttan och hur denna maximeras utan att för den sakens skull individens möjligheter till inflytande och påverkan beskärs på ett felaktigt sätt. I detta sammanhang måste man se att vinstuttaget i välfärden skapar incitament som motverkar samhällsnyttan. Eller kan någon som nu anser att vinstuttag ska vara tillåtet vara så vänlig och svara på frågan hur monopoliseringstendensen i svensk välfärd har gynnat brukaren och samhället i stort?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Folkpartiet vs kollektivavtalsenliga villkor

I våras vann en motion angående sociala villkor vid entreprenader bifall i Helsingborgs kommunfullmäktige. Motionen som lagts av oss socialdemokrater kräver bland annat att ”kollektivavtalsliknande villkor” ska ställas vid samtliga upphandlingar i staden. Motionen gav eko genom kommun-Sverige och den lokala borgerligheten gick givetvis i taket. Nu har Folkpartiet i Helsingborg valt att överklaga skrivningen om kollektivavtal. Deras kommunalråd Maria Winberg-Nordström (MWN) anför följande som motiv:

”– Det finns minst en dom på att det är emot EU:s regler att kräva kollektivavtal i en upphandling. Och att kräva villkor i nivå med kollektivavtal är samma sak.

Har du kollat det med någon jurist?

– Nej, det är min egen slutsats. Dessutom skulle det kräva att vi bygger upp en helt orimlig kontrollapparat för att se till att både leverantörer och underleverantörer följer vårt beslut.” – HD

Domen som MWN hänvisar till är den välkända ”Lavaldomen”. I den sägs att kollektivavtal ej kan krävas. I detta har MWN helt rätt. Motionen som vann bifall stipulerar dock inte att kollektivavtal ska krävas utan att ”kollektivavtalsenliga villkor” ska krävas. Det är milsvid skillnad att kräva att ett avtal ska följas och att villkor i nivå med ett avtal ska följas. Folkpartiets överklagande bygger alltså på en direkt felaktig slutsats vilket också förklaras av att det är MWN:s egen slutsats som överklagande baseras på. Att höra sig för med jurister är inget som man behöver bemöda sig med tydligen.

Rättsläget är oklart men om man ska tro Kerstin Ahlberg, hedersdoktor vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, och Niklas Bruun, professor i privaträtt vid Helsingfors universitet, så är det fullt tillåtet att ställa krav på villkor i nivå med gällande kollektivavtal. Detta sker också i andra länder, t ex i Danmark och i tyska delstater, men i Sverige är tillämpningen av EU-reglerna ytterst defensiv. Ett av skälen till detta kan vara att det är Konkurrensverket som har ansvar för övervakningen av LOU och Konkurrensverket har knappast sociala villkor, kommunernas bästa och arbetstagarnas väl för ögonen.

Den andra ansatsen som MWN och Folkpartiet anför är egentligen än mer anmärkningsvärd. Där handlar det inte om ett sakfel utan om en värderingsfråga. MWN menar att det vore orimligt att kommunen bygger upp en (för stor) kontrollapparat som följer upp våra avtal. I klartext betyder detta att kommunen endast ska ställa krav som den befintliga kontrollapparaten klarar av att följa upp och att avtalens innehåll därmed ska begränsas till befintlig kapacitet. Detta rimmar synnerligen illa med argumentationen om att kvalité skulle vara det som är rådande och avgörande i frågan om privatiseringar. Det hela är en ”lägstapris”-argumentation som visserligen kan vara försvarbar utifrån en strikt ekonomistisk syn men som utifrån ett välfärdsperspektiv är helt horribel.

För frågan är ju vad kommunens verksamhet syftar till. I min värld, och i socialdemokratins värld, är kommunen och det offentliga ansvarig för att ge medborgarna bästa möjliga service till bästa möjliga pris. All service som det offentliga ger (dvs finansierar) ska hålla hög kvalité och skattemedel ska användas så effektivt som möjligt. Det paradigm som Folkpartiets intentioner stipulerar är att det offentliga ska privatisera och sedan ska det endast ställa krav som inte kräver något att kontrollera.

Det ska bli ytterst intressant att följa processen och utgången kommer att bli avgörande för utvecklingen av såväl LOU som av EU-reglerna. Skulle det visa sig att Folkpartiet i Helsingborg mot förmodan har rätt skulle det innebära att svenska kommuner och landsting kan spara miljontals kronor eftersom all form av uppföljning därmed bör anses som belastande. Fortsättning följer…

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Bloggat: Olle Möller om polisbevakningen i Båstad

Läs mer på Socialdemokraterna

Din skit blir också min skit

När man reser runt i sommar-Sverige och besöker olika delar av landet blir man minst sagt tagen av vårt lands skönhet och rikedom. Sverige är fantastiskt och vår natur är helt otrolig. Bara att göra en mindre resa från Skåne till Gotland via Stockholm och upp till Hälsingland ger en helt otrolig bild av vårt avlånga land. Och då ska man ha i minnet att man på en sådan resa bara ser en bråkdel av vad landet har att erbjuda. Jag förstår mer och mer varför turismen är en ny basnäring.

Vad som också slår en när man betraktar vårt vackra land är behovet av att värna och bevara det. För nästan överallt ser man spår av människan och dennes direkta och indirekta påverkan. Det är allt från asfalthögar och stenkross vid vägkanten till sura regn som missfärgat tallarnas stammar och vattendrag som har en konstig färg. I skenet av det kan jag reta mig enormt mycket på en annan svensk företeelse som i sig är väldigt vacker och som ska värnas men som också ställer till mycket otyg. Jag talar om det kommunala självstyret.

För när man besöker olika platser och bor hos folk som är permanentboende på orten så får man en inblick i vilka krav kommunerna ställer på sådana banala saker som sopsortering. I min nuvarande hemkommun Helsingborg är sopsorteringen vardag. Det sorteras vitt och brett. Allt från glas och organistikt till hårdplast och metaller ska sorteras. Någon uppoffring är det inte, det är bara så det är. I min gamla hemkommun Staffanstorp fick man däremot göra som man ville. Visserligen fanns det sopstationer lite varstans där man kunde bära bort sitt skräp och sortera högst frivilligt men något tvång fanns inte. På min resa genom Sverige har jag sett hur olika det står till i olika kommuner och självstyre i all ära. Precis som med den internationella miljödebatten är det med den nationella, den måste vara gränslös.

Din skit förstör för mig och därför har jag rätt att ha synpunkter på din hantering av skiten. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta miljödebattens existensberättigande och just därför tycker jag att staten borde lagstifta betydligt hårdare i fråga om sopsortering. Det som går att sorteras ska sorteras och bångstyriga kommunpolitiker ska inte få sätta sig på tvären bara för att det lokalt finns en lat opinion emot införandet av skärpta regler. Jag hoppas att frågan kommer att lyftas under nästa mandatperiod av en socialdemokratisk regering. För jag hyser föga hopp om att en borgerlig dito skulle bemöda sig att ta tag i frågan. Dom har haft sex år på sig och hur det har gått på miljöområdet under den tiden kan ni bland annat läsa om här.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Diskussionen om arbetet måste även innehålla semestern

Det här med semester är rätt fantastiskt. Att gå från 190 till 0 på ett dygn är inte lätt. Jag har rest fram och tillbaka under flera dagar nu och när man sen plötsligt landar på ett ställe och inte har några måsten infinner sig en konstig men samtidigt helt underbar känsla. Den här känslan borde fler få uppleva och det stör mig något otroligt att över åtta procent av Sveriges arbetsföra befolkning inte kan ha någon semester av det enkla skälet att dom är arbetslösa. Många har inte heller någon frivillig semester utan blir lediga då och då eftersom dom har otrygga anställningar, jobbar deltid eller kanske har det svårt med det egna företaget. Diskussionen om arbetet måste innehålla en diskussion om semestern också. För som citatet lyder: Har vi råd att arbeta?

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag har läst "En kritisk betraktelse: om socialdemokratins seger och kris" av Kjell-Olof Feldt

Eftersom jag har rest en del dom senaste dagarna så har jag slagit ihjäl tiden med att läsa. Därför har jag nu läst ut "En kritisk betraktelse: om socialdemokratins seger och kris" av Kjell-Olof Feldt. Boken är tunn, 153 sidor, och något större bidrag till debatten är den inte. Feldt skriver i två delar, en del om SAP:s resa genom historien och en del om dagens politiska landskap. Givetvis är båda delarna präglade av Feldts syn på partiet, politiken och historien. I första delen finns inte speciellt mycket att anmärka. Det är knappast så att det finns massa nyheter att berätta om framgångssagan SAP och Sverige. Däremot i den andra delen finns det en del tänkvärt.

Feldt går framförallt igenom förra höstens budgetmotion och menar att det finns såväl styrkor som brister i den politiska ansatsen som motionen grundar sig på. Feldt efterfrågar mer konkretisering och vill se att förslagen hänger bättre ihop. En viss antydan till att partifolket av idag inte riktigt begriper vad som är bäst för dom själva finns med och Feldt har givetvis lösningen på problemet. Lyssna på Feldt och det löser sig ungefär.

Men samtidigt kan jag inte undgå känslan av att den kritiska betraktelsen kommer av sig i den sakpolitiska diksussionen. Feldt klagar på att ingen i partiet kan ge alla svaren och efterfrågar lösningar samtidigt som han inte presenterar speciellt mycket matnyttigt själv.

Felt resonerar även kring vinster i välfärden och man kan konstatera att jag i grund och botten håller med honom om en sak. Att ha bolag i välfärden samtidigt som man inte tillåter vinstuttag är problematiskt och skapar nya problem. Jag har tidigare anfört att bolag bör förbjudas inom välfärden till förmån för allmännyttiga stiftelser och ideella föreningar men det avvisades av Skånes partidistrikt och det är den linje jag därmed följer.

En sak som han dock gör och som den nya partiledningen verkar ha lyssnat på är att föreslå ett lite lugnare tempo i visionerna. Feldt tar upp fyra punkter kring hur den nya partiledningen bör arbeta med politikutvecklingen, bland annat att ta det lugnare och studera förslagen närmare innan dom presenteras, och detta ligger ju helt i linje med det löfvenska ledarskapet.

Boken är ingen "måsteläsning" men har man lite tid över kan man lika gärna plöja igenom den. Om inte annat kan man ju avfärda innehållet om någon nu skulle dra upp boken i någon diskussion i arbetarkommunen.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna 

Jag har läst "Matens pris" av Malin Olofsson och Daniel Öhman

I helgen läste jag ut "Matens pris: boken som inte matindustrin vill att du ska läsa" av Malin Olofsson och Daniel Öhman. Boken vann Stora Journalistpriset 2011 och den satte igång en debatt kring våra matvanor bland annat genom Sveriges Radios blogg med samma namn. Jag förstår varför och den som läser boken inser snabbt att vårt sätt att leva på i västvärlden är helt ohållbart i längden. Detta är visserligen känt sedan tidigare men genom bokens väldigt enkla och tillgängliga språk får man se verkligheten bakom vår ohållbara livsstil. En verklighet jag inte är speciellt stolt över att vara en del av.

Boken är förhållandevis tunn, den är inte mer än 274 sidor, och den är väldigt lätt att följa med i. Exemplen är många, faktauppgifterna likaså, men Olofsson och Öhman lyckas på ett pedagogiskt sätt få läsaren att hänga med i alla turer genom att tillämpa intervjuer som bärande bjälke i sin framställning. Det blir så mycket lättare när det är människor som pratar jämfört med långa texter eller diagram som ska försöka förklara samma sak.

Eftersom boken är så lättläst blir den också tillgänglig vilket säkerligen bidorg till att den vann Stora Journalistpriset. Författarnas slutsatser blir att vi framförallt måste dra ner på köttkonsumtionen men med den stora fördelen i argumentationen att dom inte säger att köttätande per definition är felaktigt. Det blir inte moraliserande utan krasst konstaterande och det gör att i alla fall jag kan ta till mig boken på ett bättre sätt. Klart läsvärt alltså.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna



Jag ställde en fråga i SVT Forum och fick draghjälp av Assar Lindbeck igår

Under Socialdemokraternas ekonomiska seminarium i fredags ställde jag en fråga angående reallöneökningarna i Tyskland som under dom senaste tio åren i princip har legat still och vilka konsekvenser detta får för krisen och dess lösningar. Frågans kärna är att lönebildningen ser olika ut i olika länder och med en gemensam valuta skapar detta problem. Poängen är att folket fått bära kostnaderna för en effektivare tysk industri istället för att få del av produktionsökningen. Omvänt innebär detta att länder med väldigt höga reallöneökningar, som inte har hög produktivitetsutveckling, får problem åt andra hållet. Något som vi idag ser i Spanien, Portugal och Irland.

Magdalena Andersson ville av förklarliga skäl inte ge sig in i en diskussion kring lönebildningen även om jag nog tycker att hon var lite väl defensiv. Att kommentera lönebildningen i Sverige vore fel men att tala om den tyska dito vore mer ok enligt min mening. Hennes svar om att "folket alltid får betala för det finns ingen annan" gjorde både mig och ett antal andra aningen konfunderade. Om man med folket menar varenda individ i samhället så är det givetvis rätt men för en socialdemokrat torde "folket" snarare innebära löntagarna och våra svagare grupper. Då blir Anderssons svar ganska anmärkningsvärt. Döm själva.

Intressant i sammanhanget är att jag igår slog upp Sydsvenskan och läste Per T Ohlsson. Ohlsson hade träffat Assar Lindbeck i Almedalen och diskuterat Europas kris med honom. Ett citat ur denna intervju är väldigt talande:

”Man kan inte ha snabbare kostnadsutveckling än i andra länder i samma valutaunion. Där brast det i stor utsträckning. Länder som råkat illa ut – Portugal, Irland, Spanien, Grekland – har haft en lönekostnadsstegring de senaste tio åren på 40–60 procent medan Tyskland haft 8 procent.
Skillnaden ledde till vad man kan vänta sig. Stora utrikeshandelsproblem, minskad produktion och lågkonjunktur.” - Assar Lindbeck i Sydsvenskan

Lindbeck säger samma sak som jag (något mindre träffsäkert) försökte säga till panelen på S ekonomiska seminarium. Jens Henriksson, som för övrigt är helt lysande, svarade i min mening bäst även om han undvek kärnan. Dock hade såväl Henriksson som Annika Winsth ett väldigt ovanifrån-perspektiv och jag tycker nog att Socialdemokraterna måste ha ett lite annorlunda perspektiv på hur krisers konsekvenser fördelas. Lika så måste produktivitetsökningar tillfalla löntagarna i lika stor utsträckning som till någon annan. Men det kanske kommer nästa år. Man kan ju alltid hoppas.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Media: Klippet med min fråga finns här och jag kommer ca 2:48 in.

Läs mer på Socialdemokraterna

Hemresa och en obehaglig historia

Söndag, hemresa, mycket trött. Jag orkar inte blogga något större just nu men rekommenderar Peter Johansson, prisad bloggare från årets Almedalen. Han skriver om handelsminister Ewa Björling och en synnerligen märklig (och obehaglig) historia.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Vore inte en förändring önskvärd?

Idag är det Socialdemokraternas dag här i Almedalen och tur är väl det. Hade det inte varit för att det är just S som håller lågan brinnande så hade stället varit stendött. Mediabevakningen är intensiv, LO ångar på med seminarium och sossar ses i mer eller mindre varje gathörn. Hur det kommer se ut imorgon när KD kör sitt race är svårt att föreställa sig. I alla fall om föreställningen ska innehålla några andra adjektiv än öde. Just detta fenomen föranleder mig att fundera kring Almedalen och dess vara mycket eller vara lite.

Foto: http://www.visbysweden.com

I och med att åtta partier tog plats i riksdagen vid senaste valet så blev en vecka plötsligt mer än sju dagar. Åtta dagars politiskt Mecka dit lobbyister, lokalpolitiker och partieliter valfärdar för att slåss om utrymme, agendor och rosévin. Intensivt så det förslår men oundvikligen utmattande både för kropp och för själ. Jag personligen är nu inne på min fjärde dag och jag känner mig redan mätt på många sätt även om jag självfallet vill ha grädden på moset i form av Stefan Löfvens tal. Men för dom som inledde veckan i söndags är Almedalsveckan på många sätt över och förbi. Redan igår märktes en väsentlig avmattning av tempo och folkströmmar och kanske mest talande är att t ex årets Almedalsbloggare utsågs redan igår. Detta trots att det då återstod två dygn av spektaklet.

Min känsla är att Almedalen på många sätt växt förbi sig själv. Men jag landar inte i någon slags nedläggningskänsla för det. Almedalsveckan är högst relevant och välbehövlig. Det visar inte minst det faktum att arrangemanget växer år efter år. Men att istället för att viga en hel dag åt ett parti så skulle man kunna köra två partier på samma dag. Detta skulle göra det hela mer överskådligt, mer uthärdligt och mycket intensivare. Det skulle innebära att man utan att kolhydratladda i två veckor innan skulle kunna uthärda och sedan säga att "jag har minsann varit här under hela arrangemanget".

Självfallet finns det gott om intressen och argument mot en sådan förändring. Region Gotland skulle förmodligen slå bakut tillsammans med alla hotell- och restaurangägare på hela ön. Några partier skulle vägra att dela dag med SD och det skulle självfallet bli diskussion vem som skulle prata först på dagen. Det finns säkert en och annan organisation också som gärna håller igång hela veckan för att få ut maximal exponering. Men överlag tror jag att dom flesta skulle tycka det vore rätt bra om arrangemanget gick från åtta till fyra dagar. Det kanske inte ens är möjligt dock. Räcker hotellen till?

Hur som helst är det en fantastisk grej att få uppleva och oavsett om det är fyra, åtta eller tolv dagar i framtiden så kommer i alla fall jag alltid att längta tillbaka hit. Nu ser jag fram emot Stefan Löfvens tal och sen är det dags att trycka ut det sista ur mingeltuben.

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas! 

(Ja, jag har lagt till "uttag" så att inga tvivel råda om vad jag menar)

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Birgitta, Erik och den reaktionära sörjan

Ibland förstår jag mig inte på politiken. Eller förstår gör jag kanske men jag blir lätt förvånad. Att det just är Folkpartiet som ställer till det är kanske inte så konstigt. Ett så kallat liberalt parti som tänjer begreppet till nya ytterligheter och taktiskt helt impotent. Som någon sa i morgonsoffan idag så verkar folkpartister göra en grej av att skada partiet så fort dom uttalar sig. Gårdagen var ett praktexempel på detta. Carl B Hamilton vill lägga ner partiet och LUF vill byta ut Jan Björklund. Det sista är inte så konstigt. Vad som däremot är konstigt är att Jan Björklund inte riktigt verkar fatta att Birgitta Ohlsson vore en lysande efterträdare. Istället lyfter Björklund fram Erik Ullenhag och mer ostrategiskt byte skulle man få leta efter.

Folkpartiet har nämligen kört fast i sin brunliberalism. Invandringskritiska åsikter i kombination med vapenskrammel på Gotland har inte lyft partiet till dom där höjderna som Lars Leijonborg drömde om i början av 2000-talet. Istället svävar FP strax ovanför riksdagsspärren och när nu även skolfrågan har börjat ifrågasättas så ligger partiet riktigt risigt på det. Att då lyfta fram Erik Ullenhag, vars största meriter är att han hade sitt kontor i Rinkeby under en vecka, är knappast något som lär lyfta partiet. Ullenhag känns lika broileraktig som Annie Lööf och att vara klämcheck räcker liksom inte.

Birgitta Ohlsson däremot står för något annat. Hon är betydligt mer socialliberal, hon har profilerat sig starkt i EU-frågan och hon är oerhört rak i sin kommunikation. Hon skulle på sätt och vis kunna fylla lite av det tomrum som Maria Wetterstrand lämnade efter sig i svensk politik och det vore om inte annat väldigt uppfriskande. Jag är definitivt ingen expert på Birgitta Ohlsson och jag har kanske helt fel men min känsla är att Ohlsson vore mer öppen för att bryta det blockpolitiska dödläget som alliansen har betytt. I alla fall i jämförelse med Ullenhag.

Hur som helst ska det bli intressant att följa utvecklingen i FP. FP är ju ett parti som i alla fall jag som socialdemokrat egentligen sätter ganska stora förhoppningar till. FP skulle kunna vara den svenska mittens dominanter om man bara vågade vara riktigt liberala istället för att som nu svansa runt i en reaktionär sörja utan framtidsutsikter. En sörja som i alla fall jag tycker att Ullenhag står upp till knäskålarna i och där Ohlsson bara doppat tårna.

För övrigt anser jag att vinster i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Maria Ward i SR Gotland och vinst i DJ Battle

Precis hemkommen från dag två i Almedalen och dagens behållning är dels Science Slam i Öresundshuset och dels Maria Wards deltagande i SR Gotlands morgonprogram. Fast hon blev intervjuad igår när vi var på DJ Battle som för övrigt vi sossar vann. Mikael Damberg och Magdalena Andersson rockade fett och Karl-Petter Thorwaldsson, aka Kålle, hoppade upp på scenen när "Staten & Kapitalet" avslutade sossarnas 45 minuter. Jag blev för övrigt också intervjuad av SR Gotland men jag var väl för slätstruken för att vara intressant för gotlänningarna att lyssna på. Maria kommer ca 5.30 in ni klippet.

För övrigt anser jag att vinster i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Så är även jag här

Så har då även jag anlänt till Almedalen och allt är sig likt. Forskare för fram fakta och försöker framstå som objektiviteten själv, lobbyister försöker berätta sanningen och politiker springer runt och tycker att allting är bra och att dom själva har rätt. Det är lika mycket vuxendagis som det är meningsfullt. Vad som dock är säkert är att tempot är precis så högt som man själv vill och vill man tillbringa dagarna med att käka gratismat och dricka gott är det här paradiset. Internetuppkopplingen är dessvärre inte paradiset och 3g-nätet är lika pålitligt som ett uttalande av Kent Persson.

Nu ska jag bege mig ner till hamnen för att så småningom gå på DJ Battle mellan S och M. Vi får se var det slutar.

För övrigt anser jag att vinster i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Då hade alla blivit chockade kan du tro!

Socialdemokraterna har granskat regeringens tid vid makten. Det är sex år nu som regeringen har suttit vid rodret och det går inte längre att gömma sig bakom det för Moderaterna så förhatliga "sosse-Sverige". Moderaterna har satt sin prägel på landet och detta utmärker sig som starkast i frågan om skatterna och i frågan om inkomstklyftorna. Många människor tjänar väldigt mycket pengar i Sverige men andra har fått det betydligt tuffare. Bakom allt detta ligger frågor om samhällssyn och frågan om jobben.

Granskningen som S har gjort tar sikte på den andra frågan. Reinfeldt ville bli utvärderad på jobben och detta är nu precis vad S har gjort. Föga förvånande har S kommit fram till att allting har gått åt pipsvängen. Arbetslösheten är högre, sysselsättningsgraden är lägre och stora delar av arbetsmarknadsåtgärderna är sönderslagna. Om detta finns mycket att säga. Moderaterna försöker ändra räknesätt eller vill bara prata om vissa delar av problemet, S bankar på om att allt är fel och övriga partier står handfallna inför dom två antagonisternas grälande. Det är alltså politik "as usual" helt enkelt.

Foto: se.freepik.com

Vad jag dock sitter och funderar på är hur bra det är att ge ut en rapport som sågar någon vid fotknölarna. Ingen hade liksom förväntat sig något annat. Chockverkan hade varit om S hade presenterat siffror som visade att regeringen i alla fall hade gjort en eller två bra saker. Hade S sen presenterat ett helt batteri av lösningar och förslag skulle förmodligen hela Sveriges samlade journalistkår trillat ur kommentatorsstolen.

Jag förstår också att poängen med rapporten är att störa Moderaterna på deras dag i Almedalen. Det blir lite smolk i bägaren och några läsare väljer att läsa om S sågning istället för Reinfeldts förslag. Men samtidigt hade det varit rätt häftigt med några konkreta förslag som tog udden av Reinfeldts halvmesyrer fullständigt men det kommer kanske på söndag?

Fast å andra sidan, Kent Persson och "Frippe" Reinfeldt, som han tydligen kallas, har ju varit igång och räknat igen. 30 000 jobb ska deras förslag ge och hur matchar man det? Tillsammans med alla hundratusentals jobb som jobbskatteavdragen, RUT-avdraget och restaurangmomsen har gett så är det ju helt omöjligt att vinna över Moderaterna. Varenda jobb som skapats och som borde ha skapats i Sverige är ju Moderaternas förtjänst. Om man frågar Moderaterna själva dvs.

För övrigt anser jag att vinser i välfärden borde förbjudas!

*****

Bloggat: Johan Westerholm om Moderaternas laguppställning

Läs mer på Socialdemokraterna

Bli inte förvånade om ett femte jobbskatteavdrag kommer 2014

Ett femte jobbskatteavdrag (JSA). Så lockande för Moderaterna och ändå så långt borta. Ordningen och redan i statens finanser samt fixidén om att betala av statsskulden i rasande fart gör att Reinfeldt inte vill göra en satsning i 15-miljardersklassen. Och även om ett femte JSA är lockande så vet Reinfeldt att när det väl är sjösatt så kommer där inte vara mycket kvar av idéer och tankar att göra politik av. För idéerna är slut hos M. Det är därför som deras arbetsgrupper jobbar frenetiskt med att ta fram någon form av politik. Utspelen som kommer därifrån är inte tillräckliga för att vinna val och det är där det femte JSA verkligen kommer in.

Tack vare att SD nu tycker att ett JSA vore på sin plats så vet Reinfeldt att han inför valåret 2014 har ett trumfkort. Taktiken känns igen från kommun-Sverige. Där trycker många kommunledningar gasen i botten under sina första två år vid makten för att sedan träda in i ett stiltje. När gasen är i botten skärs det hej vilt, det dras in på service, på arbetstillfällen och det privatiseras. Allt för att dra ner kostnaderna initialt. När sedan valåret kommer kan M gå fram med en skattesänkning och på så sätt ha ett slagfärdigt förslag som dom vet att oppositionen förmodligen kommer att säga nej till.

Så bli inte ett dugg förvånade om Reinfeldt på hösten 2013 börjar prata om att ekonomin nu tillåter satsningar, helt oavsett hur det faktiskt ser ut, och att den bästa medicinen mot hög arbetslöshet är ytterligare ett JSA. Att detta sen inte har något med verkligheten att göra spelar inte så stor roll. Det viktiga är att en skattesänkning genomförs.

För övrigt anser jag att vinster i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Är det en långvarig romans som tar sin början i Almedalen?

Regeringen har gjort halvhjärtade försök att ragga upp Miljöpartiet sedan valet 2010. Några riktigt allvarliga inviter har inte kommit och rädslan hos S är nog större för att MP ska gå till borgarna än vad viljan hos borgarna för att det samma sak ske är. Men icke desto mindre skulle borgarna jubla högt om MP valde att sätta sig vid förhandlingsbordet i fler frågor. Dels för att det ger dom en reell möjlighet att säkra ett längre maktinnehav, dels för att det slår mot ett eventuellt oppositionssamarbete och just det är kanske det största motivet för Reinfeldt att samarbeta med MP.

Samtidigt tror jag att det hela, om det hanteras på rätt sätt, kommer att stärka S självständighet vilket är bra. För S är det lysande att kunna opponera såväl åt såväl höger som vänster. I valrörelsen 2010 fanns inte denna möjlighet vänsterut och även åt höger fick man vara försiktig. Det skapade en otydlighet och en svaghet. Att kunna gå fram i en valrörelse och även kritisera MP kan vara guld värt. Många är dom socialdemokratiska väljare som inte känt att S varit riktigt rätt alternativ och då är det ofta MP som ligger nära till hands. I alla fall om vi talar om väljarna i våra större städer.

Regeringen å sin sida måste känna sig aningen kluvna idag. SD:s utspel igår om att ett femte jobbskatteavdrag (JSA) vore önskvärt gör att regeringen plötsligt slängs tillbaka till samma politiska tänkande som gällde på våren 2010. Då var JSA det rådande borgerliga paradigmet och inkomstskattesänkningarna överskuggade allt annat. Jimmie Åkessons omsvängning gör att regeringen kan ta ett steg tillbaka från avdrag, momssänkningar och riktade bidrag. Nu kan man på bred front gå fram med skattesänkningar i 15-miljardersklassen och en våtare dröm för Reinfeldt och Borg får man leta efter.

Den politiska halvtiden bjuder på stora byten och andra halvlek kan bli helt annorlunda än den första. Fast egentligen vore det märkligt om inte så var fallet. Första halvlek i politiken är betydligt mindre viktig än en första halvlek är i t ex en fotbollsmatch. Man får liksom inte behålla en ledning bara för att man gjorde många mål i början av mandatperioden.

För övrigt anser jag att vinster i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Frågan om EU är hetare än på länge

Frågan om EU och EMU är på många sätt hetare och mer aktuell än den varit på många år. Av förklarliga skäl. Eurokrisen har väckt många EU-kritiker till liv och plötsligt är det legitimt att ifrågasätta inte bara euron utan hela EU-projektet. Tydligast ger detta förmodligen utslag i Storbritannien. Dom konservativa under David Camerons ledning är delade i frågan och en stark flygel av partiet är ytterst EU-kritiska. Detta tvingar nu Cameron att förhålla sig till EU-skeptikerna eftersom marken gungar och vore det inte för Liberaldemokraterna hade säkerligen Cameron initierat en folkomröstning om EU för längesen. Vad en sådan folkomröstning ska ta ställning till är lagom luddigt och formuleringarna balanserar mellan en distansering till Bryssel och ett utträde.

Den brittiska opinionen är speciell och frågan om EU drar upp politiska skiljelinjer som inte är speciellt vanliga i resten av EU. I andra delar av unionen är det dom konservativa och liberalerna som är EU:s kraftfullaste försvarare mot vänsteralternativ som vill minska EU:s inflytande och makt. I Sverige är det t ex V och MP som varit dom häftigaste EU-motståndarna men även dessa partier har ju nu tvingats in i den EU-accepterande fåran. Frågan är vad en brittisk folkomröstning skulle leda till. I kombination med ett eventuellt Grexit skulle EU-kritikerna få förnyat mod.

Frågan om Sveriges EU-deltagande är iskall och jag tror att den kommer att fortsätta vara så. Vi är inte med i euron, vi står oss starka rent ekonomiskt och svensken i gemene man är van vid EU och ser det som en självklarhet att Sverige deltar. Diskussionen som borde komma inför EU-valet 2014 är hur vi vill att unionen ska utvecklas. Dom sociala delarna bör diskuteras och frågan om Lissabonfördragets intentioner behöver dryftas. Vad hände med solidariteten och välfärdstanken när borgerliga regeringar tog över i början av seklet? Ska EU bara vara en marknadsunion eller menar vi allvar med att EU ska ta ett stort ansvar för arbetslöshetsfrågor och andra sociala frågor? Även på miljöområdet bör en större diskussion föras om hur EU kan ta täten i miljöarbetet i världen. EU gör mycket men EU måste göra mer om EU ska vara legitimt. I alla fall i mina ögon.

För övrigt anser jag att vinster i välfärden ska förbjudas!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna