Smutskastning i mittens rike

Valrörelsen här i Sverige ligger två år fram i tiden och det politiska klimatet är ganska svalt. I alla fall om man ser till helheten. Inga partiledare sitter direkt löst även om en och annan nog funderar på sin egen situation. Regeringen pressas av Saudivapenaffären men för gemene man är politiken ganska långt bort. Precis som den brukar vara. I USA däremot är valkampanjerna i full gång och Manuel Ferrer skriver om smutskastningskampanjerna som pågår där i dagens Aftonbladet.

Valrörelser i USA och en del andra länder är smutsiga historier. Det handlar lika mycket, kanske till och med mer, om att svärta ner sin motståndare som att lyfta fram sina egna idéer och förslag. Ferrer avslutar sin artikel med en stilla förhoppning om att svenska valrörelser kommer att behålla sin anständighet i framtiden och jag kan inte annat än hålla med. Samtidigt är det svårt med gränsdragning mellan konstruktiv kritik och smutskastning.

Att gräva fram tonårshistorier om olika kandidater eller att till och med hitta på rena lögner är i min mening att smutskasta. Alla har vi gjort mer eller mindre idiotiska saker när vi var unga och det vore orimligt att decennier senare bli ställd till svars för dessa ungdomsförsyndelser. Sen finns det givetvis saker som kan vara av intresse för väljarna att veta men negativa kampanjer förebyggs ofta genom transparens och öppenhet. Genom att erkänna sina misstag och be om ursäkt för dessa och genom att påvisa via sitt leverne att man har förändrats så kan man få förlåtelse för rätt mycket. Det är när man försöker dölja saker som det brukar gå illa.

Att prata ner sin motståndares förslag är en vansklig vandring. Gränsen mellan att bara klaga och måla upp skräckscenarios och att konstruktivt kritisera sin motståndare är hårfin. Några korta ”punchlines” med spydiga kommentarer är väl ok men när går man över gränsen?

Det finns massor av gränsdragningsfrågor när man talar valkampanjer och för dom som är mitt i det hela är det inte alltid så lätt att veta när gränsen är nådd och passerad. I USA belönas ofta negativa kampanjer. I Sverige är vi än så länge, tror jag i alla fall, förskonade från dom värsta avarterna. Men tendensen är ändå tydlig. Ta bara exemplet Mona Sahlin och valet 2010.

Jag delar Ferrers förhoppning om framtida svenska valrörelser men jag är dessvärre pessimistisk. När den politiska mitten börjar bli trång måste andra medel till för att vinna än att tala om dom egna förslagen. Då står smutskastning och misskreditering nära till hans. Att beklaga för såväl politiker som partier och väljare.

*****

Bloggat: Roger skriver om bolagsskatten men jag delar inte hans uppfattning. Löntagarbloggen om skrämmande fakta.

Läs mer på Socialdemokraterna

The return of "gammelmoderaterna"?

SVT har gjort en enkätundersökning bland moderata partiordföranden runt om i landet. Precis som i fallet med SVT:s enkät till S-företrädare ska man tolka resultatet med viss försiktighet. 52 procents svarsfrekvens är inget att hänga i julgranen men det ger en indikation på vart åt opinionen inom M lutar. Denna opinion säger med stor majoritet att arbetsrätten bör luckras upp. På många sätt är detta ett mardrömsscenario för Reinfeldt. Just arbetsrätten har varit en av dom bärande fundamenten i historien om dom "nya" moderaterna. Om M börjar tafsa på t ex LAS riskerar Reinfeldt att hamna på defensiven i sitt förnyelseprojekt och hans mandat kommer försvagas väsentligt.

Även en annan nyhet spelar dom "gamla" moderaterna i händerna idag. Professorn i finansrätt Sven-Olof Lodin argumenterar idag för att bolagsskatten i Sverige ska sänkas avsevärt och att detta ska kompenseras genom att ränteavdragen försvinner. Sverige ska enligt Lodin bli ett "lågskatteparadis" och vi ska därmed sälla oss till länder som Lettland, Litauen, Rumänien och Irland i fråga om bolagsskatt. Om Sverige även ska anpassa sin välfärd till dessa länders nivå framgår inte av Lodins artikel men man får väl gissa att det är en fråga som får hanteras när väl bolagsskatten är sänkt. Lodin har ju inte precis gjort sig känd som den progressiva beskattningens stora vurmare.

För gammelmoderaterna är givetvis Lodins inlägg mumma. Att försämra arbetsrätten utifrån ett löntagarperspektiv och att sänka skatterna avsevärt för företag och välbeställda är ett signum för denna grupp. En bolagsskatt på 15 procent är en våt dröm som inte ens självaste Bo Lundgren skulle kunna tro på. Frågan är hur den nymoderata ledningen ska klara av att stå emot sin partiorganisation och kraven om arbetsrätten och skatterna i en tid när både Folkpartiet och Centern pläderar för lönesänkning och LAS-försämringar i parti och minut. Fortsättning följer...

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Valvinsten stavas "egenintresse"

Katrine Kielos skriver som vanligt klokt på Aftonbladets ledarsida idag. Kielos resonerar kring varför en i grund och botten effektivare vänsterpolitik får stryk av högerns moralism. Skälet är ganska enkelt, det handlar till stor del om hur man klär sin retorik och hur man för debatten. Kielos efterfrågar mer moralism från vänstern. Att t ex våga ifrågasätta det rimliga i att grekerna får bära hundhuvud för finanskrisen när det egentligen är bankerna som lånat ut pengar för att göra vinst på "en problemtyngd släkting. Eller varför inte ifrågasätta det rimliga i att cancersjuka slängs ut ur sjukförsäkringssystemet här hemma?

Jag tycker i viss mån Kielos hamnar fel. Detta eftersom moralkakor sällan vinner medelklassens gillande när kakan innehåller vurm för dom mest utsatta. Det är givetivs inget kul konstaterande att många människor är synnerligen cyniska men skälet till socialdemokratins framgång under 1900-talet stavas i många fall "egenintresse". När socialdemokratin kunde visa på det ekonomiskt rationella för medelklassen att rösta på S så vann också partiet stora framgångar. När man sedan som i valet 2006 eller 2010 hamnade i ett både påmålat och verkligt vurm för sjuka, arbetslösa och utsatta så förlorade man också stort. Det är en hård sanning av förhålla sig till men inte desto mindre måste det göras.

Stefan Löfvens framgångar visar också på detta. När Juholts kampretorik ersattes av en mer pragmatisk framtoning strömmade också väljarna tillbaka med en aldrig tidigare skådad fart. Socialdemokratin uppfattas som relevant och därför växer den nu även i storstäderna. För dom allra flesta människor i vårt land har arbete, har bostad och har trygghet.

Dock är det, som jag skrev igår, av största betydelse att socialdemokratin behåller sin grundläggande ideologiska övertygelse om alla människors lika värde och rätt och att vägen framåt kantas av frihet, jämlikhet och solidaritet. Där är nämligen här som socialdemokratin skiljer sig från högern. Högern talar om lika möjligheter och vänstern talar om (inom rimliga gränser) lika utfall.

Så i grund och botten förstår jag vad Kielos menar men man måste vara uppmärksam på vart det resonemanget för oss. Att skapa en moralpolitik till försvar för dom mest utsatta är kanske ideologiskt attraktivt men jag är tämligen övertygad om att inga val vinns på den strategin. Inte i västvärlden i alla fall.

*****

Media: Per T skriver intressant om S även han

Läs mer på Socialdemokraterna

Smekmånaderna är över. Nu börjar fighten

Den socialdemokratiska opinionsuppgången har nu börjat avstanna och det är fullt naturligt. För att tala på aktiespråk så finns ett motstånd runt ca 35,5 procent och för att bryta igenom det behöver något lite extra hända. Det är i alla fall vad jag tror. För det hände som bekant något i valet 2006. En direktström av väljare gick från S till M vilket historiskt har varit väldigt ovanligt. Det är om dessa väljare valet 2014 kommer att stå.

Löfvens jobbprofil har övertygat många. Men det återstår dock en hel del arbete med att i skarpt läge visa på en omsvängning i profileringen för S. Vad som behövs är såväl jobbprofilen som en välfärdsprofil. S kan inte lämna välfärdsfältet öppet för vem som helst att klampa in på. MP gör ett inbrytningsförsök och försöker fylla tomrummet efter Håkan Juholt i frågan om barnfattigdomen. MP är smarta. S har arbetat upp frågan och när nu frågan är på agendan så fullföljer inte den nya S-ledningen kampanjen fullt ut. Då träder MP in och menar att det egentligen är dom som drivit frågan.

Sjukförsäkringen är en annan välfärdsfråga som kommer att plåga framförallt regeringen ända in i valkaklet. Rapportfloden om människor som "kommer i kläm" vägrar att sina och regeringen har egentligen inte gjort någonting för att försöka reformera sjukförsäkringen. Den bortre parentesen är som ett rött skynke för framförallt Moderaterna och man kan ju undra hur länge t ex KD kommer orka att se på. Hur trovärdiga blir KD i sin människovänlighet om dom år ut och år in tiger stilla när våra allra mest utsatta människor kastas ut ur trygghetssystemen.

Det är långt kvar till valet och Stefan Löfvens smekmånader är nu i princip slut. Det är nu den verkliga prövningen börjar när media och nyfikna medborgare börjar granska Löfvens ledarskap i sömmarna ordentligt. Håller han i debatterna? Kommer förslagen? Kan han hålla ihop partiet? Jag tror, givetvis, att så är fallet men jag inser samtidigt utmaningen i det hela. En utmaning som jag ser fram emot.

*****

Media: Föredömligt av kamraterna i Göteborg

Läs mer på Socialdemokraterna

Borg Quijote kämpar vidare

Anders Borg är på krigsstigen mot så kallad "aggressiv skatteplanering". Diskussionen är sprungen ur Caremaskandalen och den pseudodiskussion som förs kring vinster i välfärden. Borg menar att höga vinster är helt OK om dom skattas i Sverige vilket dom sällan görs. Genom att bolag lånar ut till sina dotterbolag via internlån med väldigt hög ränta kan man undkomma skatt. Räntor på upp till 15 procent har tydligen hittats och Borg tycker detta är fel. Därför har han valt att agera mot dessa bolag vilket är bra.

Problemet är att hans åtgärder även slår emot offentligt ägda bolag som för att ge sina ägare så hög utdelning som möjligt väljer att göra på samma sätt. Borgs förslag är alltså från början tänkt att sätta åt äpplena men även päronen åker med vilket leder till att kompotten har härsknat till.

Borg försöker nu rädda hela rasket genom att hävda att även offentligt ägda bolag minsann också ska betala skatt och att dom inte får lov att smita undan. Likt en Don Quijote målar han upp gigantiska väderkvarnar att slåss mot för syns skull. Allt för att verka handlingskraftig och stark. Men likt Don Quijotes luftslott för Anders Borg en förvirrar kamp mot ett hjärnspöke. Utdelningen från ett helägt kommunalt bolag går nämligen till ägaren, t ex kommunen, som använder pengarna till bland annat den välfärd som Borg genom sitt förslag påstår sig vilja värna. Till skillnad från dom privata vårdbolagen som för ut pengarna ur landet för att berika sig själva så tjänar dom offentliga bolagen medborgarna. På detta sätt kan marknadstanken i alla fall i marginalen kompensera för det slag mot allmännyttan som EU-medlemskapet har inneburit.

Jag tycker det är bra att Borg i alla fall har uppmärksammat frågan om skatteplanering i det offentligt finansierade privatägda näringslivet men istället för att backa från ett illa genomtänkt förslag så försöker han skapa sig en fiende som inte finns. Det enda rätta vore att ta hem förslaget till Finansdepartementets ritbord och börja om från början. Men jag misstänker att Borg Quijote inte vill erkänna sig besegrad av den kommunala draken SKL och därför får väderkvarnarna stå kvar till kommuninvånarnas förtret och olycka.

Borg Quijote
Ursprungsbild: spanishmedievalist.blogspot.com

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Gör Reinfeldt om Socialdemokraternas misstag?

Socialdemokraternas uppgång är normal om man bortser från storleken på uppgången. Med en fungerande opposition brukar mellanvalsåren vara tuffa för sittande regering. Framförallt när den är inne på sin andra period och kämpar för en tredje. Detta menar Peter Esaiasson, valforskare vid Göteborgs universitet och nog är det så. Vi minns alla förra mandatperiodens mellanvalsår och Sören Holmbergs "alliansen är rökt". Frågan är om vi kommer att få se samma utveckling denna gång.

Scenariot är snarlikt på många sätt samtidigt som där finns stora skillnader. En gigantisk skillnad är att S i sin nya partiledare har en person utan så tungt politiskt bagage. Mona Sahlin var rikskänd för både sina goda men också sina sämre sidor. Stefan Löfven har fram tid sitt tillträdde som partiledare varit relativt okänd vilket kommer att spela stor roll. Det finns en nyfikenhet på Stefan Löfven och därmed på S som inte fanns förra gången.

Alla känner däremot till Fredrik Reinfeldt. 99 % av svenskarna vet vem han är och därmed är hans förtroendesiffror avgörande. Dom har varit exceptionellt höga under en period men har börjat sjunka. Reinfeldt har också haft en mycket strulig vår med uppmärksammade avgångar och politiskt svåra frågor att hantera. Han har blivit anklagad för regeringströtthet och likheterna med Göran Persson blir allt större.



Intressant är också det som Reinfeldt säger i TV4:s intervju igår med anledning av S framgångar i opinionen. Han säger (fritt citerat) att "Socialdemokraterna närmar sig alliansens politik vilket är bra i det korta perspektivet men att dom (Socialdemokraterna) döljer sin (verkliga) politik". Den minnesgode bör rimligtvis haja till här. Har vi inte hört exakt det här resonemanget förut? Jo, det har vi, under 2005 och 2006 anförde Socialdemokraterna precis den här argumentationen gentemot dom "nya" Moderaterna och deras vänstergir. M anklagades för att triangulera och stjäla S-politik samtidigt som deras (egentliga) avsikt var en enda stor komplott att bedra väljarna och lura in dom i samma gamla högerpolitik som M traditionellt har stått för. Hur det gick med den valsen vet vi och därför är det nu förvånande att Reinfeldt själv lägger sig an med den jargongen.

Givetvis kan man fråga sig om Reinfeldt har tänkt igenom vad han egentligen antyder och vilka implikationer det ger. Jag skulle nästan bli förvånad om han inte vet vad han säger. Han brukar nämligen vara väldigt tydlig i sin kommunikation och han brukar veta exakt vilket budskap han vill förmedla. Per Schlingmanns ande svävar alltid över Reinfeldt och analysen av läget brukar vara mycket god. Är det här ett strategiskt misstag av en stressad moderatledning eller har Reinfeldt bara sagt sitt hjärtas mening om socialdemokratins reinkarnation? Jag hoppas givetvis på det första men misstänker att det är det andra. Vi får helt enkelt avvakta och se. För S del innebär vilket som att Moderaterna är pressade och det är precis så vi vill ha dom.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Paren Juholt och Reinfeldt

Håkan Juholts sambo var dömd för bedrägeri. Juholt anklagades för att "mörka" och detta blev startskottet på en lång resa mot nederlag och avgång. Juholts hela trovärdighet ifrågasattes bara för att han inte berättat för hela Sverige om sin sambos dom. När lägenhetsaffären sedan briserade var kopplingarna till sambons bedrägeri självklara. Fifflare och lurendrejare var epiteten som klistrade sig fast på paret och resten är, som man säger, historia.

I skenet av denna historia kan jag inte låta bli att fundera kring paret Reinfeldt (numera fd paret). Filippa Reinfeldt är nämligen inblandad i ett av dom största offentliga bedrägerierna som Sverige har skådat men detta har i princip inte kletat av sig över huvud taget på fd maken Fredrik. Filippa sålde ut offentlig egendom till underpris, helt medveten och välinformerad om detta. Hon är ytterst ansvarig för att privata intressen har gjort miljonvinster på medborgarnas gemensamt ägda egendom. Helt utan att medborgarna har fått något tillbaka.

Björn Afzelius sjunger i "Farväl till släkt och vänner":

Ska du fiffla ska de va' rejält
Det kan vi acceptera
Men myglar du med småsaker
Så får du schavottera

Sällan har väl denna textrad passat så bra som i jämförelsen mellan paret Juholt och paret Reinfeldt.

*****

Bloggat: Om Serafen Marika Lindgren Åsbrink, om annat Peter A och Roger

Läs mer på Socialdemokraterna

Lycka till Byggnads!

Idag är en sån där "fulltikalendern"-dag som gör att man inte hinner blogga något vidare avancerat. Men ibland räcker det med några enkla rader för att få fram det man vill ha sagt och idag önskar jag kamraterna i Byggnads lycka till. Dom har nu på morgonen inlett sin strejk för bättre villkor och det är vvs:are och plåtslagare som är uttagna. Kraven är väldigt enkla. Förbud mot övertidstvång och högre lön för lärlingar. Inte nog med att dom är enkla, dom är dessutom fullt rimliga.

Lycka till kamrater och hoppas andra LO-förbund kommer att ställa upp lika solidariskt för er som ni gjorde för dom.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Frågor om jobben och märkliga resultat

Jobben, jobben och jobben. Det tror jag är den frågan som kommer att avgöra regeringen Reinfeldts framtid. Lyckas inte regeringen få arbetslösheten att börja sjunka rejält i inledningen av 2014 så kommer dom få det mycket tufft att sitta kvar. Detta dels eftersom Reinfeldt själv har sagt att det är på jobben han ska utvärderas, dels eftersom Stefan Löfven och Socialdemokraterna äntligen är på banan i frågan.

Frågan är dock vad regeringen ska göra. Många av dom reformer som dom genomfört har visat sig uddlösa och det gäller inte minst Folkpartiets självpåtagna paradgren skolan och lärlingsplatser. Moderaternas jobbcoacher har misslyckats även dom och med tanke på att jobbskatteavdragets (eventuella) effekter avtar för varje avdrag som införs så står sig den borgerliga jobbarsenalen väldigt slätt. Vägran att satsa rejält på t ex fler utbildningsplatser inom vuxenutbildningen och kunskapsföraktet som präglar synen på det livslånga lärande och högskolebehörigheten borgar ju inte precis för att någon omsvängning ska ske.

Nu kan man ju tycka att jag är ute och cyklar i mina resonemang. Idag kommer restaurangföretagarna med "nyheter" kring krogmomssänkningen och påstår att 14 500 nya platser har tillkommit på Arbetsförmedlingen tack vare denna sänkning. Jag begriper faktiskt inte riktigt hur dom räknar för om man går in och tittar på ams.se så ser man att under "Hotell, restaurang och storhushåll" finns det 1 988 platser totalt. Menar restaurangföretagarna att nästan 12 500 faktiska jobb har skapats och tillsats av momssänkningen på tre månader eller tar man äran åt sig även för jobb inom andra sektorer? IFAU ifrågasätter också slutsatsen och konstaterar att priserna måste falla mer för att effekten ska bli långvarig och jag funderar själv på om tre månader verkligen räcker för att utvärdera en femmiljardersreform.

Jag tror framförallt att pengarna hade gjort betydligt bättre nytta om dom satsats på utbildningar, omskolningar och direkta jobbsatsningar. Att tillskapa fler utbildningsplatser inom bristyrken kombinerat med omställningsstöd och garanterade anställningar under en period skulle ge goda effekter både på kort och på lång sikt. Vi vet att en person som har ett riktigt jobb är mycket attraktivare att anställa än en person som går på praktik eller är arbetslös. Här kan samhället ta ett mycket större aktivt ansvar och jag uppfattar det som att Stefan Löfven har tagit just den här ansatsen i sin syn på jobben. Något som kan avgöra valet 2014.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag tror Juholt har både rätt och fel

Håkan Juholt anser att han blev för mycket för etablisemanget. Enligt honom själv utmanade han makten i både partiet och samhället på ett sätt som var allt för svårsmält för dessa parter. Om det är sant eller inte kan man alltid diskutera. Jag tror det är för enkelt att påstå att det endast var hans retorik och politiska idé som var för utmanande. Att han inte klarade av mediehanteringen och att han genom klumpiga uttalande trampade i klaveret var, enligt mig och många andra, även det starkt bidragande till hans avgång.

Jag tror visserligen att det ligger en hel del i det Juholt säger. Under Mona Sahlins ledning drogs partiet mot mitten på ett sätt som var väldigt bekvämt för många. Hennes ledarskap utmanade inte privatiseringarna, avregleringarna och därmed företagsvinsterna. Juholts ansats var på många sätt det motsatta. Juholt ville att vinsterna skulle tillfalla medborgarna och hans rättvisepatos var mycket stort. Det irriterade många både internt och externt.

Jag får ibland höra att "det där kan du inte säga utanför Skåne". Det stämmer säkert att mycket av det som sägs i vissa delar av landet inte är uppskattat i andra delar av landet. Jag har till och med hört att somliga tycker det är besvärande när vi talar om socialdemokratin som ett socialistiskt parti. Juholt har säkerligen känt av detta och han skaffade sig många motståndare genom sitt rakryggade försvar för utsatta och svaga. Barnfattigdomskampanjen, hyllad av många, hatad av andra, är en typisk Juholtsgrej som inte gick hem i hela partiet.

En socialdemokratisk ledare måste utmana makten. När hen inte gör det förlorar socialdemokratin sitt existensberättigande. Vad är socialdemokratin utan kamp mot kapitalismen? Ingenting vill jag hävda. Men socialdemokratin är också en rörelse som är känd för att läsa av och anpassa sig till tiden. Det skapar också en realistisk och väldigt pragmatisk hållning till samhällsutvecklingen. Socialismens införande kommer inte att ske imorgon. Det kanske till och med är så att socialismen aldrig kommer att införas. Det vet vi inget om. Men som en konsekvens av detta driver vi inte heller ett avskaffande av kapitalismen från dag ett utan det kommer när det kommer och när samhällsutvecklingen tagit tillräckligt många steg i den riktningen. Om det nu kommer dvs.

Min känsla är att Juholt inte riktigt praktiserade pragmatismen i tillräckligt hög grad. Min känsla är att Stefan Löfven kanske praktiserar den i lite för stor grad ibland. Tiden får utvisa och kompromisslösheten som ibland krävs kanske visar sig den dagen Löfven har säkrat en riksdagsmajoritet. Vi får se. Tills vidare tycker jag att Juholts idéer om samhällsanalys är helt rätt. Men det förvånar nog ingen.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Förhoppningsvis blir det en spark i baken på resten av socialisterna

Francois Hollande vann gårdagens första omgång av det franska presidentvalet och nuvarande president Nicolas Sarkozy är under stark press. Visserligen var det ingen förkrossande seger som Hollande vann men enligt opinionsmätningarna så kommer Hollande ta hem andra omgången med ganska god marginal. Om jag förstått saken rätt handlar det i mångt och mycket om valdeltagande och var mittenväljarna väljer att lägga sina röster. Sarkozy påstås ha lovat femteplacerade mittenkandidaten Francois Bayrou en premiärministerpost i sin regering om han vinner men frågan är om det räcker. Vad som är väldigt märkligt och extremt tragiskt, om Sarkozy skulle vinna, är att liberalernas väljare slår sig ihop med Nationella Frontens väljare och enas kring en och samma kandidat. Sarkozys fiske i bruna vatten under valrörelsen borde ju avskräcka vilken sund liberal som helst från att rösta på honom.

Frågan är vilka konsekvenser ett regimskifte i Frankrike skulle få för övriga Europa. Förhoppningsvis skulle Merkozys sparnit försvinna och en mer expansiv inriktning på den ekonomiska utvecklingen skulle kunna ta fart. Hollande har flaggat för att finanspakten ska omprövas och det vore sannerligen ett sundhetstecken för Europa om någon ledande politiker vågade ifrågasätta den extrema fixeringen vid att spara. Att bromsa sig ur en uppförsbacke är ingen bra idé och det vore uppfriskande om Hollande kunde ge sina socialistiska kamrater runt om i Europa en spark i baken i detta hänseende. Fast framförallt hade han visat på att högerns dominans nu äntligen är på väg att brytas.

*****

Bloggat: Martin och Peter och Peter och Leine

Läs mer på Socialdemokraterna

En riktig solskenshistoria som värmer

Ibland snubblar man över en sån där solskenshistoria som gör att hjärtat värms rejält. En sådan historia stod Helsingborgs Dagblad för häromdagen. Historien handlar om 14-årige William, med Williams syndrom, som fick träffa sitt favoritlag i fotboll, Helsingborgs IF. För en fotbollsintresserad själ som mig är detta helt underbart och visar på den enorma glädje som fotboll (och andra idrotter) kan skänka. Sen att William egentligen inte har förstått någonting alls om fotboll eftersom han håller på helt fel lag är en annan femma. Det väljer jag att bortse ifrån denna gång.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Är vapen till Norge ok?

Vapenexportfrågan har varit synnerligen het denna vår och inte undra på det. Det är sällan som en praktskandal exploderar i regeringskansliet och att en minister får gå är inte heller det något man ser varje dag. Att frågan dessutom vägrar dö, trots att en minister har avgått, är ännu mera sällsynt.

Debatten kring vapenexporten rör sig från totalstopp i vapenproduktionen via exportförbud till diktaturer över till dom som tycker att vapenexport är ok under ”rätt” omständigheter. Socialdemokratin har (som vanligt) lite svårt att orientera sig i terrängen. I ett så stort parti finns det fullt naturligt en mängd åsikter som måste balanseras och eftersom arbetarrörelsen är en freds- och frihetsrörelse är det fullt naturligt att motståndet mot vapen och krig är mycket stort. Samtidigt är den svenska alliansfriheten något av Socialdemokraternas skötebarn och i det sammanhanget behövs en vapenindustri. Ett slags moment 22 har infunnit sig.

Den skånska partikongressen tog förra veckan beslut om att stoppa vapenexport till diktaturer men att inte verka för en nedläggning av den svenska vapenindustrin. Detta med hänvisning till bland annat ovanstående resonemang kring neutraliteten. Dom skånska socialdemokraterna menade att det visst går att klassificera länder i form av demokratier eller diktaturer. Urban Ahlins argumentation (AiP nr 15 2012) om att detta inte låter sig göras är inget som Skånes sossar köper. Skulle det finnas gränsdragningsproblem får man väl inrätta en etisk prövningsnämnd som transparent prövar frågan och sen får riksdagen ta beslut, inför öppna dörrar, om export ska tillåtas eller ej.

Ett av argumenten som anförts mot att vi ska ha en demokratiklausul (som följs i praktiken) är att exporten skulle vara för begränsad om vi inte lät länder som t ex Thailand köpa vapen. Dock motbevisas detta idag av nyheten om att BAE Systems, ett i sig tvivelaktigt företag, förmodas få en order av Norge värt 10 miljarder kronor. En stor del av denna order skulle skötas i Örnsköldsvik och med tanke på att den svenska vapenexporten uppgår till ca 13 miljarder kr i dagsläget så är denna order gigantisk. En order från en demokrati som i alla fall jag inte ser några problem att exportera vapen till.

Frågan är komplex och extremt känslig. Men samtidigt måste vi komma fram till ett beslut som är praktiskt genomförbart och realistiskt. Där tycker jag att Skånes socialdemokrater har hamnat helt rätt.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag har läst "Blackwater - Världens mäktigaste privatarmé"

Igår kväll läste jag ut "Blackwater - Världens mäktigaste privatarmé" av journalisten Jeremy Scahill. Det är ett fascinerande porträtt av en av världens största legosoldatsarméer eller som dom själva säger, "säkerhetsföretag". Blackwater (numera Xe) är vida känt för sin inblandning i invasionerna av Irak och Afghanistan och det är först och främst för deras mindre smickrande aktioner som dom har gjort sig kända.

Scahill bjuder läsaren på en resa genom USA:s privatisering av krigsmakten. Från Dick Cheneys halvgalna idéer om att privatisera delar av den amerikanska armén till Bush den yngres helgalna privatisering av stora delar av den amerikanska försvarsmakten. När boken kom 2008 fanns lika många privata, kontraktsanställda, "civila" soldater i Irak som det fanns reguljära soldater. Dessa legosoldater sköter allt från bevakning och spaning till rena stridsuppgifter. Det som från början handlade om att konkurrensutsätta distribution av förmödenheter och materiel har förvandlats till en privatisering av statens våldsmonopol. Med andra ord har privatarméer som svarar mot sina aktieägare tagit över försvarsmaktens uppgifter.

Det hela är en skrämmande utveckling där Blackwater bland annat använder sig av elitsoldater från Chile. Elitsoldater som i många fall har utbildats, och tjänstgjort, under Pinochet. Soldater från Peru, El Salvador och andra länder med minst sagt blodfyllda historier fyller Blackwaters led och att saker och ting spårar ur titt som tätt, som det gjorde i bland annat Falluja, är föga förvånande. Ovanpå allt utfärdade USA:s ambassadör ett dekret om straffimmunitet för privata entreprenörer i Irak.

Vad som är mycket anmärkningsvärt är att den nyliberala doktrinens idé om nattväktarstaten inte är ändstationen för den amerikanska högerns politiska extremism. Blackwaters ledning, som till stor del består av extremistiska högerkristna republikaner, har i symbios med regeringen Bush tagit steget och privatiserat våldsmonopolet. Privata aktiebolag ges rätt att använda våld inte bara för att försvara sig själv utan även i form av offensiv förmåga. Blackwater äger bland annat ett antal bombplan och skryter vida om sin förmåga att slå till var som helst i världen. För den som trodde att Milton Friedmans idéer skulle stanna vid att minimera staten är uppkomsten av den privata legosoldatbranschen ett bryskt uppvaknande. För oss andra är det ett kvitto på vad som händer när privatiseringsdogmatismen släpps fri. Det handlar inte om att begränsa staten, det handlar om att göra den överflödig.

Extra orolig blir jag också när jag läsa att den svenska borgerligheten vill privatisera logistikverksamheten i försvaret och jag blir ännu mer orolig när jag läser att S-företrädare inte stänger dörren helt för detta. Det var nämligen med logistiken som det började i USA. I takt med att logistiken blir allt mer beroende av privata aktörer kommer dessa aktörer åta sig att sköta säkerhetsarbetet kring sin verksamhet. Det är första steget mot paramilitära förband i händerna på privata aktörer. Här räcker det inte med att vara restriktiv. Det är bara nej som gäller.

Jeremy Scahills bok är väl värd att läsas och den är på många sätt en förlängning av den historia som Naomi Klein och Noam Chomsky började berätta i sina böcker "Chockdoktrinen" och "Skurkstater".

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Det har aldrig funnits någon Sofia Arkelsten

Alltså jag förstår inte all uppståndelse i media, på Facebook och på Twitter. Det skrivs spaltmeter om att en Sofia Arkelsten har avgått men vem är det och vad skulle hon ha avgått ifrån? Moderaternas partisekreterare har väl varit Per Schlingmann sen 2006 även om han tog steget in i statsrådsberedningen 2010? Det måste stå fel på Wikipedia.

Nä, riktigt så fort kommer det nog inte gå. Att Sofia Arkelsten har varit partisekreterare kan nog inte ens Moderaterna trolla bort så kvickt. Men Sofia "Stockholms Bob" Arkelsten kommer att gå till historien som den som försökte ändra historien. Historierevisionismen fick ett ansikte och att hon slutligen fick kicken är föga förvånande. Nu är det Kent Persson som tar över och politiskt har jag inga större förhoppningar på någon förändring. Förhoppningen står väl snarast till att han ska hålla sig till sanningen.

*****

Bloggat: Peter J

Läs mer på Socialdemokraterna

Feldt kräker av sig

Kjell-Olof Feldt blev arg när Håkan Juholt talade om återreglering av marknader och om att pensionssystemet skulle ses över. Lika så blev han stött när Juholt pratade kultur och barnfattigdom. Så som så många före honom skrev han en bok. En bok där han kräker av sig om hur dåliga dagens sossar är och hur visionslösa dom är. Jag förutsätter att han sätter det i relation till sin egen förträfflighet och då är det ju dags att bli orolig.

Feldt är mannen som körde över Palme, som hjälpte till att urvattna löntagarfonderna och som avreglerade dom svenska finansmarknaderna. Han var också med och föreslog lönestopp vilket ledde till att han fick avgå. Den mannen berättar alltså för oss 20 år senare att vi saknar visioner och är oansvariga. Den mannen som i allra högsta grad var medskyldig till att krisen på 90-talet blev så djup som den blev. Han ska lära oss om socialdemokrati. Jag säger då det.

Jag är rätt trött på alla föredettingar som ska berätta för oss hur vi borde göra. Mona Sahlin sitter i TV och vräker ur sig det ena efter det andra i takt med borgerliga ledarsidors jubel över den ”befriade Mona”. Feldt gråter krokodiltårar varje gång vi tar ett steg till vänster om marknadsliberalismens evangelium. Är dom i behov av pengar eller vad är det frågan om? Om dom nu verkligen värnar om sina kamrater kunde dom ju lyfta på luren och ringa till Stefan Löfven eller Carin Jämtin. Svårare än så är det inte. Ingvar Carlsson har rört sig i kulisserna i 20 års tid och har säkerligen påverkat betydligt mer än vad vi tror utan att synas nämnvärt i media. Bara för att man är föredetting betyder inte det att man inget har att säga men man kan välja sina forum.

Fast det är kanske det dom gör?

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Avgick fel minister?

Den av Carl Bildt benämnda hägringen fortsätter att förorsaka problem för regeringen. En minister har redan avgått och med det trodde förmodligen statsminister Reinfeldt att lugnet skulle infinna sig. Men som bland annat jag har skrivit tidigare så ger sig inte den svenska mediakåren sig så lätt. Att fälla en försvarsminister räcker inte om det finns fler högdjur att avverka. Och i den här soppan finns i alla fall tre till. Dessa tre är Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt och handelsminister Ewa Björling.

Ekot kan nu visa att Ewa Björling var ansvarig för ärendet 2009 och att hon, trots hennes tidigare utspel om att hon inget vet, har varit inblandad i frågan under lång tid. Om Ekots uppgifter stämmer, vilket dom förmodligen gör, så har Björling farit med osanning och frågan som infinner sig då är om det var rätt minister som avgick.

Jag förstår att det finns sekretessproblem i ärendet men man undrar ju varför inte Reinfeldt bara lägger alla korten på bordet. Genom att göra så kan han ta död på frågan och saken kan försvinna från den politiska agendan. Om det är som Carl Bildt säger, att allting bara är en hägring, så är det ju inga problem. Transparens borde vara till regeringens fördel i hela affären om Reinfeldt och Bildt talar sanning. Problemet är att dom förmodligen vet mer än vad dom säger och att dom antagligen har haft fingrarna betydligt djupare i syltburken än vad dom vill att väljarna ska få vet.

Foto: playwinningpoker.com

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Den brutala verkligheten är inte en isolerad händelse

Den Natoledda ockupationen av Afghanistan är omdiskuterade och åsikterna i frågan är många. Kärnfrågan handlar egentligen om huruvida det är rätt att med vapenmakt ockupera ett land för (sina egna) "högre" syften. Dessa må vara pengar, fred, religion, demokrati, geopolitiska hänsyn, råvarubehov eller något annat. I regel är det en väv av skäl som motiverar en ockupation.

Vad som dock alltid kommer ut av krig är en brutalisering av samhället och detta gäller för både civila och soldater. Vi har sett horribla exempel på den brutala verklighet som präglar krig och det finns inget "modernt" krig som på något sätt skulle vara humanare eller bättre. Krig är krig och ett offer är alltid ett offer.

Nato menar att deras respekt för den afghanska befolkningen är grundmurad på samma sätt som USA uttryckte sin respekt för det irakiska folket. Det hindrade dock inte massakrer som den i Falluja (både avrättningen av Blackwaters män och den senare bestraffningen av staden) eller den världskända avrättningen som kallats "Collateral Murder" där en amerikansk helikopter massakrerade civila.
Lika så har inte "respekten" för den afghanska befolkningen hindrat amerikanska soldater från att urinera på sina motståndare och från att ta nöjesbilder av deras döda soldater.



Det intressanta i hela historien är hur det framställs. Natos danske generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen samt den amerikanska krigsmakten med Hillary Clinton i spetsen fördömer den senaste händelsen som kommit till världens kännedom och menar att denna händelse är "en isolerad" företeelse. Den som läst en nyhetstidning under 2000-talet vet att så är fallet. Frågan som infinner sig är då varför Nato och USA inte kan erkänna att krig faktiskt brutaliserar människor och att extremt stressade individer, som t ex soldater i en krigszon, begår avskyvärda handlingar.

Svaret är lika självklart som enkelt. Att erkänna detta vore att erkänna sin egen skuld och att erkänna det faktum att dessa människors liv, både soldaternas och dom drabbade för övergreppen, inte har ett speciellt stort värde (om något värde alls) när dagen summeras.

Det som smärtar mig mest är att vår svenska krigsmakt är en del av dessa övergrepp. Som svensk skäms jag för detta. Australien drar nu tillbaka sina soldater i förtid från Afghanistan. Det borde även Sverige göra. Vi borde nämligen aldrig ha åkt dit från första början.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Här har socialdemokratin en läxa att göra

TCO kommer idag med en rapport om övertidsarbetet och det konstateras att privatanställda tjänstemän jobbar mest betald övertid och akademiker jobbar oftast övertid utan att få betalt för det. LO-kollektivet jobbar sällan övertid och får i regel alltid betalt om dom gör det. Det konstateras också att den betalda övertiden motsvarar 115 000 heltidsjobb och den obetalda övertiden motsvarar ytterligare 25 000 heltidsjobb.

Vad säger då allt det här? En hel del skulle jag vilja påstå. Först och främst säger det att om arbetsgivarna såg till att anställa istället för att låta folk jobba en massa övertid så skulle arbetslösheten sjunka väsentligt. För det andra säger det en hel del om att folk helt enkelt är rädda om sina jobb. Att säga nej till övertidsarbete i en tid när väldigt många människor arbetar övertid är vanskligt. För det tredje kan man misstänka att individuell lönesättning, som är betydligt vanligare bland privatanställda tjänstemän än bland LO-kollektivet, leder till att dom anställda känner sig tvingade att jobba över mer eftersom dom hela tiden måste visa sig på styva linan. För det fjärde säger det en hel del om politiken som formas utifrån den verklighet som skapas.

Dom politiska lösningarna på arbetslösheten talar sällan om att minska övertiden för att fler ska behöva anställas. Istället är det lönesättningen det är fel på. Moderaterna vill pressa ner reservationslönerna genom att införa jobbskatteavdraget, Folkpartiet vill sänka ungdomslönerna i offentlig sektor och Centerpartiet vill sänka ungdomslönerna överallt.

Lösningarna på stressen som uppstår pga övertidsarbete är också politiska. RUT påstås vara ett "livspussellösande" avdrag för stressade barnfamiljer. Man skapar alltså en medicin för att lindra symptomen men struntar i att söka svaret på varför sjukdomen uppstår.

Att det blir så här är inte speciellt konstigt. Borgerligheten ser till arbetsgivarsidans intresse. Socialdemokratin har svårt att omfamna tjänstemannakårens verklighet och därför hittar man inga lösningar. Jag tror på många sätt att det är här nyckeln till socialdemokratins framtida valsegrar ligger. Precis som att Moderaterna vann valet 2006 genom att omfamna Sture Nordh och TCO så kan Socialdemokraterna göra samma resa om man bara öppnar upp ögonen för att TCO-kollektivet och dess verklighet är större, rent numerärt, än vad LO-kollektivets är idag. Det betyder inte att man ska bryta med LO, tvärtom måste man närma sig denna grupp också för att vinna val, men framförallt betyder det att S måste närma sig TCO och även SACO.

Framtidens jobb finns inom tjänstesektorn även om vi just nu ser en expansion inom bland annat gruvnäringen. Den traditionella industrin kommer inte att växa nämnvärt i Sverige och för socialdemokratin är det då avgörande att förstå den nya verkligheten som på många sätt redan är här. Det innebär bland annat att vi inte kan ha några felaktiga föreställningar om att tjänstemän inom t ex det offentliga kan tas bort hur som helst eftersom dom inte "finns i den direkta verksamheten". Tjänstemännen är precis lika viktiga som den traditionella arbetarklassen och om man inte inser det är man körd i svenska politik. Dock behöver tjänstemännen helt uppenbart lära sig av LO-kollektivet när det gäller frågan om övertid och lönesättning. Om inte annat så för sin egen hälsa och familjs skull.

*****

Bloggat: Utredarna sågar Borg (och S), Roger sågar Borg och klimatet, Martin sågar bara Borg, Bo har en intressant mailväxling 

Läs mer på Socialdemokraterna

Jan Björklund kanske också behöver glasögon för saker verkar inte riktigt nå fram

Sitter och väntar på att gå till nästa möte så därför får det bli ett inlägg till idag. Dagens militär i regeringen är utan tvekan kapten Karin Enström men hon är inte ensam. Faktum är att hon övertrumfas av major Jan Björklund, tillika skolminister. Även han har varit i farten idag och givetvis är det hårdare kontroll och mer administration som är ämnet för dagen.

Björklund vill införa betyg från årskurs 4. Av någon anledning räcker det inte med årskurs 6 och återigen påtalar Björklund för svenska lärare att deras förmåga att upptäcka svaga elever är alldeles för dålig. Dessutom berättar han att samma lärare är helt värdelösa på att hålla utvecklingssamtal och förmedla till barnens föräldrar huruvida det går bra eller dåligt för barnen i skolan. Något annat skäl till varför han vill ha skriftliga betyg är svårt att se. Något bevis för att betyg i lägre åldrar skulle vara ett universalmedel har inte presenterats och det är knappast så att pedagogikforskarna jublar i kör. Mer ideologi och mindre vetenskap helt enkelt.

Intressant i sammanhanget är en annan stor nyhet idag. Majblomman har gjort en undersökning som visar på att 17,2 procent av dom barn som skulle behöva glasögon har fått vänta på detta eftersom deras familj inte haft råd med kostnaden. Nästan 30 000 barn behöver alltså glasögon men kan inte få det pga att pengar saknas. För att lindra detta finns det landsting runt om i landet som ger glasögonbidrag av olika storlek och karaktär. I borgerlighetens flaggskepp Stockholms län har man skippat detta helt.

Att ett barn inte får tillgång till glasögon när dom går i skolan är förödande. Det innebär, förutom det rent praktiska problemet med att man inte ser, andra problem som t ex huvudvärk, irritation och sorg. Många barn som är normalbegåvade framstår som dumma eftersom dom inte klarar av att följa med i undervisningen eller för att dom är osäkra när dom ska läsa högt, svara på frågor om vad som står på tavlan eller vad det nu än må vara. Häri ligger ett av svensk skolas stora problem. Ungar som får en dålig start i skolan pga fattigdomsrelaterade orsaker låses ofta fast i ett livslångt kunskapsunderskott och detta får konsekvenser som ungdoms- och långtidsarbetslöshet, kriminalitet och sociala problem.

Det är också bevisat att socioekonomiska förutsättningar är bland det som påverkar skolan allra mest. Att då investera tidigt i sådana enkla saker som glasögon till ungarna blir stora besparingar på lång sikt genom att dessa barn inte blir kunskapsmässigt diskriminerade. Stockholms läns landsting skjuter sig själv i foten och välfärdslandet Sverige borde skämmas. Det är inte värdigt att barn i behov av glasögon inte har råd med det.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna  

Ingen egen åsikt när ett högre befäl är i närheten

Karin Enström (M) är ny försvarsminister och om Tolgfors var "Tomhylsan" så får väl Enström beskrivas som "skarpladdad". Dock är hennes svar inte speciellt skarpa och någon egen åsikt verkar hon inte heller ha när ett högre "befäl" är i närheten:

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

En ordentlig ursäkt vore väl i alla fall på sin plats

Som jag skrev igår på Twitter så kan man undra vad oddsen låg på förra veckan att Lena Adelsohn Liljeroth (LAL) skulle bli "vårpropp"-veckans mest omtalade minister. Alliansregeringen har det inte lätt just nu. Sten Tolgfors har knappt hunnit avgå och vårproppen kunde knappast ha fått ett svalare mottagande och nu briserar nästa skandal. Ropen på avgång skallar igen och även om jag inte tror att LAL kommer att avgå så är det ju ingen drömsituation att ha en kulturminister som är anklagad för rasism. Reinfeldt har det inte lätt just nu.

Diskussionen kring LAL:s agerande kommer säkerligen att hänga kvar ett tag. Folk älskar att diskutera yttrandefrihet och ingen ifrågasätter direkt själva installationens existensberättigande. Även Afrosvenskarnas riksförbund menade att konsten i någon mening kan vara rasistisk för att provocera men att kulturministern aktivt deltar i en provocerande rasistisk manifestation är att gå över gränsen. Att hon gjorde det kan ha många olika förklaringar.



En kollega till mig undrade hur hon själv hade gjort i en liknande situation. Om man själv hade ställts inför en skrikande tårta föreställande en afrikansk kvinna och dessutom ombads skära i underlivet på kvinnan, hade man då sagt nej? LAL gjorde det skrattandes med en omgivning av vita människor som skrattade lika hjärtligt. Var det i chock? Kanske eller så tyckte LAL att det var uppriktigt roligt.

Jag tror faktiskt LAL tyckte det var kul. Dels baserat på det faktum att hennes make, Ulf Adelsohn, tydligt deklarerat att "en neger är en neger" och att dom således ska behandlas därefter också. Stödet till apartheid var grundmurat hos Moderaterna. Dels efter att ha sett intervjun (från 11:19) med LAL i gårdagens Rapport. LAL är undflyende och inte speciellt ångerfull. En uppriktig ursäkt hade varit på sin plats men det ville hon inte riktigt drista sig till.

*****

Bloggat: Roger, Martin och Region Skåne

Läs mer på Socialdemokraterna

Politiskt mod saknas tyvärr

Vår ekonomi drivs av konsumtion. Vi ska handla tills vi dör och nåde den som inte vill spendera sina inkomster i affärerna. Överallt möts vi av reklam som berättar för oss att "lyckan finns i ditt nästa köp" och vi låter oss förblindas av denna konsumtionshets med hjälp av snabb-, micro och smslån till höger och vänster. Funderingar kring var detta leder oss både moraliskt, ekonomiskt och ekologiskt är ganska sällsynta även om det finns enstaka debattörer och tänkare som försöker nå fram.

Idag kommer uppgifter om att lågpristrenden inom livsmedelshandeln ökar. Fler vill handla mer till en billigare peng och trots högre disponibla inkomster för den stora majoriteten lägger allt fler allt mindre på livsmedel. Lågpriskedjorna växer upp som svampar ur myllan och snart ser man lika många Lidl-skyltar som McDonalds M runt om i vårt land. En diskussion kring konsekvenserna av detta handlar ofta om att cityhandeln dräneras eller att trafikflöden störs och inte så ofta om hur konsumtionen påverkar vårt samhälle på lång sikt.

För i sin strävan att pressa priserna tar matproducenterna risker och bokstavligt talat genvägar. GMO-grödor testas flitigt och konsekvenserna av detta är svåra att överblicka. Det fick bland annat Skånes socialdemokratiska partidistrikt att säga nej till GMO i Skåne nu i helgen. Men även naturliga grödor som drivs fram med kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel och andra icke hållbara metoder är helt ohållbara på längre sikt. När priset styr kapas kostnader vart än dom uppstår och det i sin tur innebär att saker som kravmärkning och ekologiskt odling får stå tillbaka.

Som konsument är det också svårt att aktivt välja det dyrare alternativet varje gång man står i valet och kvalet en stressig torsdagseftermiddag med ungarna tjatandes om godis i kundvagnen. Pressade marginaler pga höga kostnader för boende, drivmedel och andra konsumtionsvaror gör att valet lätt faller på tysk importmjölk istället för ett ekologiskt närproducerat alternativ.

För politiken borde det handla mycket mer om att stimulera dessa stressade konsumenter till att handlar rätt. Varför inte suventionera ekologiskt på bekostnad av ickeekologiskt? Att använda styrmedel i form av t e x punktskatter på vissa varor torde vara ett av dom absolut effektivaste sätten att styra konsumtionen rätt och att jämna ut kostnadsgapet mellan produkter.

Vad som krävs är politiskt mod. Något som allt som oftast saknas när vi talar om social och ekologisk hållbarhet.

Foto: zuzibuz.blogg.se

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

En rubrik och artikelns innehåll

Rubriksättningens fantastiska värld är förunderlig och helt fantastisk. Häromveckan skrev Ulf Bjereld en debattartikel på SVT Debatt där rubriken blev satt (av SVT) till något i stil med att "Carl Bildt resonerar som en knarklangare". Någon timme senare hade någon på SVT reagerat och ändrat rubriken till "mindre" kontroversiella "S och M i armkrok i vapenfrågan". Länkningen med knarkrubriken ligger dock kvar. Att rubriken är viktig kan knappast förnekas.

Idag har Stefan Löfven och Magdalena Andersson inne en artikel på DN Debatt. Rubriken lyder "Människor har eget ansvar för att bli anställningsbara". Den ger för handen att S nu banne mig har tagit till sig den borgerliga retoriken och dogmen om att individen ansvarar för sig själv och att om man är arbetlös så är det ens eget fel. Självklart upprör denna rubrik en och annan sosse och spär på irritationen som baseras på känslan av att firma Löfven & Andersson har fört politiken högerut under sin korta tid vid rodret. Men när man sen läser artikeln kan man inte annat än förvånas.

Artikeln handlar nämligen inte alls om människors bristande ansvar för sin egen anställningsbarhet. Den handlar om en passiv regerings ovilja att satsa på att göra människor anställningsbara och samma regerings total brist på idéer för att stödja innovationer och entreprenörskap. Totalt avhandlas ungefär 15 stycken i texten varav ETT stycke berör frågan om individens eget ansvar och där ordet "plikt" klingar som ett eko från moderat retorik. Men rubriken sitter där ändå och givetvis var det denna rubirk som t ex refererades i reklamradions korta nyhetssändning i morse med konsekvens av att S närmar sig M istället för att S faktiskt skapar något nytt genom sitt starka fokus på näringspolitik och jobb.

Visst, man kan kvida, klaga och gnälla över medias orättvisa behandling av oppositionen och det kan tyckas tjatigt att vi i t ex bloggosfären påtalar det gång på gång. Men frågan är, vem ska annars göra det? DN lär ju knappast rannsaka sig själva även om behovet av det är synnerligen påträngande.

*****

Bloggat: Peter A skriver bra om ovan nämnda artikel

Läs mer på Socialdemokraterna

Borg vinner på sätt och vis hur han än gör

Så var den ute då. Regeringens vårproposition och den så kallade vårproppen är redan sönderkommenterad. Det gäller att vara på hugget om man ska vara först och det är väl inget jag är speciellt känd för att vara. Så jag ska inte ägna allt för mycket tid åt själva vårproppen. Däremot måste jag kommentera Borgs BNP-prognos som följer med proppen.

Borg sänker nu förväntningarna på BNP-utvecklingen, han varnar för tillväxten och han vill visa att han är en försiktig general som lotsar Svea rike genom ytterligare en kris. För det är bara så jag kan tolka Borgs taktik. Han var ju så positiv för lite mer än ett halvår sen och talade om att vändningen skulle komma 2013 och att alla problem snart var lösta. Detta samtidigt som vilken skojare som helst med lite kunskaper i ekonomi kunde se att krisen i Europa inte är över på långa vägar.

Läget som är just nu påminner extremt mycket om 2008. Då rullade finanskrisen igång under hösten och oppositionen ledde stort i mätningarna. Genom Wanjas bonushaveri, röra i oppositionsleden och finanskrisens kyliga vindar kunde regeringen påbörja vändningen vilket i sin tur ledde till att Fredrik Reinfeldt kunde bilda regering igen. Resten är som man brukar säga historia.

Skandaler och oförutsedda händelser kan man inte förutse. Dom kommer när dom kommer. Men allt det där fibblandet som S och övriga opposition sysslade med förra gången kommer förhoppnignsvis inte upprepas denna mandatperiod. Borg spelar alltså ut krishanteringskortet nu och det gör han på många sätt helt rätt i. För i grund och botten är det helt riskfritt att göra det. Skulle inte tillväxten ta fart och jobben komma kan han skylla på krisen. Skulle däremot vändningen komma kan han ta äran åt sig och hävda att allt är regeringens förtjänst. Borg vinner på sätt och vis hur han än gör förutsatt att det inte blir ett totalt haveri i statens finanser och det har jag svårt att se.

Magdalena Andersson har en tuff uppgift framför sig och Stefan Löfven lika så. Att fokusera på jobben, jobben och jobben utan att tappa välfärdsambitionerna är nog enda vägen att gå. En väg som är lättare att staka ut än att vandra.

*****

Bloggat: Martin 1 och 2, Roger, Peter H, Peter J 1 och 2, Peter A,

Läs mer på Socialdemokraterna

Bloggosfären förändras och vi med den

Under dom åren som jag har varit aktiv i bloggosfären har en hel del hänt. Dels med mitt eget bloggande, dels med själva bloggosfären. Mitt eget bloggande tänker jag inte sitta och recensera så det får bli lite recenserande av bloggosfären istället. Eller rättare sagt den socialdemokratiska bloggosäfren.

För det första har ju, glädjande men föga förvånande, antalet socialdemokratiska bloggare växt något enorm. Man ser idag många som inte bloggade för ett antal år sedan och bredden på bloggandet har ökat. Några av dom tidigare mycket framträdande sossebloggarna har nästan försvunnit och har ersatts av nya. Dels för att några av dessa bloggar inte riktigt fallit medlemmarna i smaken, dels för att en del av bloggarna gått till andra sysslor i medievärlden, dels för att någon helt enkelt lämnat partiet. Dock ser jag inte detta som något konstigt, gamla ansikten har alltid ersatts av nya och att saker och ting förändras är ganska naturligt.

Vad jag också har lagt märke till är att allt fler bloggare syns mer i traditionell media och i andra forum än bloggosfären. Peter Andersson skriver i AiP i veckan, Peter Högberg var en hel del i diverse media under Juholtaffären, Bengt Silfverstrand och Jan Andersson likaså. JohanWesterholm syns på diverse debattforum från en tid till annan och PeterJ ohansson är aktiv i princip överallt.

Många av ovan nämnda har självfallet andra meriter än sitt bloggande och några har varit i hetluften på andra arenor under många år men det talande är att dom nuförtiden allt som oftast lyfts fram som just bloggare. Dessutom finns det otal andra som kan nämnas och det är vanskligt att räkna upp några enstaka när hundratals kamrater gör ett kanonjobb på nätet. Man ska komma ihåg att det inte längre är några kufar som bara hänger på nätet som bloggar utan bloggarna är nu mer etablerade tyckare i likhet med ledarskribenter, politiska kommentatorer och diverse andra verkliga eller självutnämnda experter.

Jag tycker denna utveckling är fantastisk. Inte bara för att vi i S är outstanding när det gäller mängden bloggar och synlighet på våra framträdande skribenter. Det visar också att det finns andra kanaler och andra bilder än dom traditionella mediastrukturerna att nå fram genom och det gör i alla fall mig positiv inför framtiden. Talet om den borgerliga dominansen i media blir i alla fall lite lättare att bära och hantera när man vet att Netroots och då framförallt dom socialdemokratiska bloggarna alltid finns där redo att kämpa för Socialdemokraterna och våra frågor.

*****

Bloggat: Martin om Fas 3

Läs mer på Socialdemokraterna

Lite om gårdagen och lite om morgondagen

Vaknar upp till glädjesiffror i opinionsmätningarna och självklart glädjer dessa siffror väldigt mycket. Sverige längtar efter något annat än alliansen. Därom råder föga tvivel i dagsläget. Något annat som också glädjer mig är att jag igår blev invald i distriktsstyrelsen som suppleant. Jag har inte suttit i någon styrelse inom rörelsen sedan jag lämnade Staffanstorp för drygt ett år sedan och har saknat styrelsearbetet väldigt mycket. Så det är med stor glädje och tillförsikt som jag ser fram emot mitt nya uppdrag. Att försöka skapa mer samarbete och samverkan mellan å ena sidan distriktet och å andra sidan arbetarkommunerna är ett av mina stora mål. Distriktet ska vara den självklara samlingspunkten för skånska socialdemokrater.

På kongressen igår pratade även, som bekant, Stefan Löfven. Han var betydligt bättre rent retoriskt än vad jag trodde han skulle vara. Jag gillade som bekant Juholts agitatoriska stil men faktum är att det nog bor en liten agitator i Stefan Löfven också. Hans humor, hans jordnära sätt och hans fokus på jobben är enorma styrkor som drar vårt parti framåt just nu och jag har svårt att se vad som skulle stoppa honom från att bli Sveriges nästa statsminister.

*****

Bloggat: Peter J, Jan

Läs mer på Socialdemokraterna

Idag är det distriktskongress

Idag är det distriktskongress här i Skåne och jag har den stora äran att vara ombud. Det är så fantastiskt skoj att träffa 349 andra ombud från hela vårt landskap. Idéerna som bryts är betydligt mer radikala än vad man är van vid i den vanliga vardagslunken. Dom stora frågorna har inte riktigt avhandlats än så jag ser fram emot regionfrågan, vinster i välfärden och elområdesfrågan.

För dig som vill hänga med live är det hashtagen #skåne12 som gäller på Twitter!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Fånga virusmarodören i Eslöv!

Man ska inte skratta åt andras olycka men jag kan inte låta bli att dra lite på smilbanden när jag läser om den virusattack som Eslövs kommun har drabbats av. Det jag ler åt är inte själva attacken i sig utan det krav som virusets skapare har ställt upp för att ta bort viruset. Han/hon begär nämligen den ofantliga summan av 60 euro för att ta bort viruset. 60 euro! Antingen är det jag som missar någonting som att vederbörande ska komma åt något kontonummer eller dylikt eller så är det verkligen någon som driver rejält med Eslöv.

Foto: xtracareblogg.se

Givetvis ska man inte betala även om arbetet för att lösa frågan själv kostar betydligt mer än dom ca 540 kr som virusmarodären vill ha men man undrar ju. Hur som helst sätter attacken fingret på vår sårbarhet inför den nya tidens hot och jag hoppas att typ Acta, Ipred, FRA (eller vad nu alla kombinationer heter som vi har lagstiftat om och inför) kan lösa Eslövs problem och fånga skurken. För det måste väl vara sånt här all övervakning är till för? Vad har vi annars för nytta av den?

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Borgerlig lögn, förbannad lögn och statistik

Det finns lögn, förbannad lögn och statistik. Regeringen är experter på att använda sig av alla tre begreppen. Helst sker det också i en salig blandning. Dagens debattartikel i DN är ett borgerligt mästerverk i kvalificerat skitsnack. Det vore väl sin sak om det var retorik det handlade om. Men regeringen ljuger och det helt ogenerat. Några exempel:

"Mellan 2006 och 2011 har sysselsättningen ökat med drygt 200 000, trots finans- och skuldkriser. Under samma period har utanförskapet minskat med drygt 200 000 personer. Åtgärder för att förhindra att arbetslösheten fastnar på höga nivåer har prioriterats. Sysselsättningsgraden och arbetskraftsdeltagandet har hållits uppe"

Ja, antalet sysselsatta i absoluta tal har ökat med ca 200 000 personer under dessa år men det har även befolkningen. Så sysselsättningsgraden, alltså den procentuella andelen av befolkningen som är sysselsatta, har minskat. Lika så har arbetslösheten stigit. Regeringen far alltså med direkt osanning kring att sysselsättningsgraden har hållits uppe.

"Regeringens politik för fler i arbete, inklusive ett jobbskatteavdrag i flera steg, har stärkt drivkrafterna för att arbeta för framför allt låg- och medelinkomsttagare....Möjligheterna att få arbete förbättras genom insatser som stärker efterfrågan och sänker trösklarna in på arbetsmarknaden för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden, till exempel sänkt arbetsgivaravgift..."

Regeringen driver två huvudsakliga spår i sin jobbpolitik. Dels jobbskatteavdraget, dels sänkta arbetsgivaravgifter (generella). Både dessa åtgärder har sågats vid fotknölarna vid ett flertal tillfällen. Att jobbskatteavdraget skulle vara den mirakelmedicin som regeringen påstå är helt enkelt inte sant eftersom lönerna inte har pressats neråt i den takt som behövs för att jobbskatteavdraget ska fungera.
Generella sänkningar av arbetsgivaravgifter, och då framförallt till unga, har visat sig vara mer eller mindre helt verkningslöst. Fler står idag också längre ifrån arbetsmarknaden än tidigare vilket är en tydlig indikation på ett systemfel.

"Medan resten av Europa höjer skatter och genomför tuffa besparingar som slår mot de svagaste kan vi i Sverige rikta vår uppmärksamhet mot det långsiktiga reformarbete som krävs för att stärka sysselsättningen och trygga välfärd och sammanhållning i en globaliserad tid. Vi har genomfört angelägna fördelningspolitiska reformer för att motverka krisen och ska fortsatt värna Sveriges ställning som ett av världens mest jämlika och jämställda länder."

Omfördelningen inom den svenska familjepolitiken är idag endast 8 av 70 miljarder kr. Socialbidragen har ökat med ca 25 % sen 2008 (Dagens Samhälle nr 13) och fler som tidigare gick på sjukpenning eller a-kassa, dvs fick del av försäkringarna, går nu på direkta bidrag istället. Klyftorna har ökat och den lägsta inkomstdecilen av befolkningen har sett sina inkomster minska till skillnad från resten av befolkningen. Skattesänkningarna har i huvudsak tillfallit den rikare delen av befolkningen och har betalats av dom fattigaste. Mycket kan man säga om politiken och man kan tycka det hela är bra eller dåligt. Men att påstå att fördelningspolitiken har syftat till att göra landet jämställt och jämlik är inget annat än lögn.

Det finns en hel del annat som inte är sanningsenligt eller som är extremt snedvridet i debattartikeln men jag tycker det räcker just nu med dessa tre exempel. Jag har svårt att förstå hur t ex Göran Hägglund, som väl bör leva efter ”du skall icke ljuga”, kan skriva under en text med så många uppenbara felaktigheter och lögner. Att dom inte skäms är bara det ett fenomen i sig.

Jag vill tacka Alliansfritt Sverige för alla eminenta länkar som gjort detta inlägg möjligt.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Att putsa upp fasaden räcker tyvärr inte

Regeringen presenterar idag sin första satsning ur vårpropositionen. Denna första satsning innebär att 1,6 miljarder används till att göra tre saker (sammanfattning hämtad från Röda Berget):

1. Ökad tillgång på lägenheter genom ökad uthyrning av privatägda bostäder
2. Sänkt fastighetsavgift
3. Förlängd avgiftsfrihet vid nybyggnation

Med dessa åtgärder hoppas regeringen på att bostadsbyggandet ska ta fart och rörelsen på bostadsmarknaden ska öka. Ökad tillgång på andrahandskontrakt innebär, enligt regeringen, att fler som äger en bostadsrätt kommer att hyra ut denna då dom inte själva bor i den. Till detta ställer jag mig tveksam. Jag känner ett antal personer som redan bor på detta sätt fast dom gör det svart. Att tror att tillgången skulle öka nämnvärt bara för att man gör denna förändring är aningen naivt. Vad som dock kan ske och som är positivt med det hela är att dom som idag bor svart får ökade chanser att bo vitt istället. Regeringen har för övrigt prövat att göra uthyrning av privatbostäder lättare under hela sin mandatperiod och ändå står bostadsmarknaden och stampar. Mer av samma medicin lär inte hjälpa när medicinen i sig är placebo.

Punkt 2 och 3 syftar till att öka byggandet. Även detta ställer jag mig tveksam till. Dels av det enkla skäl som Peter Johansson anför, nämligen att regeringen inte ens ger sig på en uppskattning av antal lägenheter som denna reform skulle skapa. Dels för att åtgärderna är för små. Fastighetsägarna uttrycker också misstroende mot hela regeringens bostadspolitik och så många som var fjärde fastighetsägare anser att regeringens politik är direkt negativ för dom.

Det övergripande problemet på bostadsmarknaden är att tillgången på bostäder är för låg. Fler bostäder måste alltså byggas. Detta är dock mycket dyrt. Den förra socialdemokratiska regeringen löste detta problem med kraftiga subventioner. För byggbranschen är detta mumma och jag har full förståelse för att branschen inte bygger under en regering som lyft bort dessa subventioner. Att återinföra dom är ett sätt att få igång byggandet. Dock är det inte speciellt lockande att subventionera t ex PEAB, NCC och Skanska. Det är ju knappast företag som det går någon nöd på.

Vad man istället borde göra, men som är väldigt komplicerat eftersom EU lägger hinder i vägen, är att utnyttja allmännyttan bättre till att bygga. Idag måste allmännyttan agera marknadsmässigt och man kan inte kvitta förlustprojekt mot vinstprojekt hur som helst. Avkastningskraven ställs högre i "riskområden" medan byggnation på en centralt belägen tomt har lägre avkastningskrav. Om man lät allmännyttiga bolag sätta sina egna riskpremier och denna sattes lika oavsett lokalisering skulle man kunna jämna ut byggnationen. Att få bygga projekt med förlust vore också rimligt förutsatt att man kan hämta hem förlusten på andra projekt. Idag anses inte det marknadsmässigt och det är därför inte tillåtet.

Att ha en bostad är en mänsklig rättighet och varje land ska utifrån sina förutsättningar och de omständigheter som råder i landet, arbeta för att varje människa får tillgång till en levnadsstandard som är tillräcklig. Jag menar att en egen bostad är att anse som "tillräcklig" levnadsstandard i välfärdslandet Sverige år 2012. Då borde vi också låta andra hänsyn än marknadshänsyn styra vår bostadspolitik. Marknaden är nämligen exceptionellt dålig på att tillgodose mänskliga rättigheter.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna
 

En fråga att sätta tänderna i inför valet

Tandvården är en ständig följetång. Varje gång man skriver om det så har folk synpunkter vilket är ganska talande för hur viktigt ämnet är. Samtidigt är ingen riktigt på det klara med hur, vad eller vem som är "bäst" på tandvårdspolitik. En del reformer har fallit väl ut, andra har varit mindrelyckade. Ett av skälen till att det är svårt att nå konsensus rent politiskt i frågan är, förutom dom vanliga ideologiska skygglapparna, det faktum att tandvården på många sätt är en fråga helt för sig själv.
 
Eftersom den inte anses "tillhöra" övriga kroppen så ingår inte tänderna i den allmänna sjukvården. Varför det är så är för mig helt obegripligt. Jag har sett siffror på att det skulle kosta mellan 5-6 miljarder kr att införliva tandvården i den allmänna sjukvården. Om detta stämmer, vilket det mycket väl kan göra, så är det en ännu större gåta varför man inte tar steget och gör tandvården till sjukvård. Det skulle minska dom klassrelaterade klyftor som är så enormt tydliga när man öppnar munnen och tittar på tänderna. Fast å andra sidan finns det dom som hävdar att reformen skulle kosta 20 miljarder. Så som sagt, att nå konsensus är ingen lätt sak.
 
Jag tror dock att samhället långsiktigt skulle tjäna på att göra tänderna till en del av övriga sjukvården. Vi vet idag att en stor mängd hälsoproblem är direkt relaterade till din tandhälsa och genom att minska tandproblemen kan vi också förebygga mycket av sjukvårdens övriga kostnader. Det är på intet sätt ett nollsummespel och även om det vore ett sådant är det en fråga om solidaritet och rättvisa.

Frågan är dock om man kan vinna val på att driva ett införlivande av tandvården i sjukvården. Jag är inte helt säker eftersom många av dom som har störst behovav reformen redan röstar rött och eftersom barnen är ”skyddade” som det ser ut nu i t ex Skåne så förtar det mycket av sprängkraften i frågan. Hur som helst tycker jag att vi måste ta steget. Ju för desto bättre. Frågan måste anses som prioriterad för det handlar om en stor orättvisa och sådana tycker jag inte om.

Foto: holidayinsights.com

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Är alltihop en utstuderad borgerlig taktik?

För en tid sedan läste jag en artikel i tidningen Fokus. Den handlade om hur alliansens partisekreterare såg på samarbetet och på den splittring som råder i fråga om politiska förslag i regeringen. Bilden som målas upp i artikeln är samstämmig. Allting är strategi och planen är enkel. Låt alla partier profilera sig under mellanvalsåret 2012, konsolidera samarbetet under 2013 och stå som ett enat, starkt och samkört alternativ 2014.

Jag kan bara säga att det hela låter vettigt och klokt. Strategin är enkel och väl beprövad. En traditionellt stark gren för Socialdemokraterna har varit att bedriva opposition på sig själv i regeringsställning och i grund och botten är det lite det som allianspartierna försöker göra nu. Man har regeringsmakten och ser ett antal problem som man anser att man behöver komma till rätta med. Att då framställa sig som idéburna och framtidsinriktade är avgörande för att vinna framtida val. Då kan man få en diskussion kring framtida problemlösningar istället för en utvärderande diskussion av dom resultat man presterat under sin tid vid makten.

Frågan som uppstår när man läser Fokus artikel är dock hur utstuderad och raffinerad den borgerliga taktiken egentligen är. För om man bara håller sig till utspel gjorda av partiledarna är taktiken klockren. Annie Lööf har kört sitt lönesänkarrace och Anders Borg har sagt nej, Jan Björklund har kört samma spår och Borg har sagt nej, Göran Hägglund har kört sitt antialltingsomharmedhbtqfrågorattgöra-spår och alla har sagt nej, Moderaterna gör vilket utspel som helst och bryr sig inte om någon överhuvudtaget säger nej och så vidare. Utspelskaoset är totalt och den interna oppositionen fungerar utmärkt. Taktiken följs alltså. Men om man istället hoppar ner ett pinnhål och börjar se vad dom respektive partiorganisationerna sysslar med så blir den taktiska dispositionen antingen väldigt mycket sämre eller helt genialisk.

KD bråkar internt och har gjort så under lång tid. Mats Odell, Ebba Busch och Bengt Germundsson, alla att betrakta som partitoppar i KD (dom är ju inte så många), har varit på kollisionskurs med partiledare Göran Hägglund inför öppen ridå och så värst mycket politik har det inte varit i den konflikten. I Folkpartiet har det seglat upp en storkonflikt om Afghanistan och man får väl anta att Allan Widman i alla fall, som är försvarspolitisk stjärna i FP, får anses som partitopp. Hans utspel igår, som för övrigt är mycket glädjande, får kraftigt mothugg av en ungdomspartitopp i form av Emma Widman och Folkpartiet verkar inte riktigt veta om dom är för bomber och granater eller nationell suveränitet för ett utsatt folk. Sen läser jag den gamle ministern Börje Hörnlunds artikel i Expressen idag där han sågar Centerpartiets partiledare Annie Lööf längs med fotknölarna. "Frerick" Federley kontrar via Twitter på Hörnlunds artikel med att anmärka på stavningen på sitt namn och menar att Hörnlund ska skaffa sig en hobby.

Det stannar givetvis inte vid dessa enstaka händelser utan det finns gott om exempel på när alliansföreträdare bråkar både partiinternt och inför hela svenska folket. Att allt detta skulle vara taktik känns inte riktigt trovärdigt utan pekar, enligt min mening, på ett stort behov av något annat än alliansen. Den enda som inte verkar vilja ta det till sig är Sofia Arkelsten, Moderaternas partisekreterare, hon utesluter nämligen allt annat än alliansen efter 2014 och ser endast en väg fram. För Moderaterna är detta logiskt, som jag skrev innan idag är dom låsta vid sina tre borgerliga kollegors röster. Det intressanta är om dom andra tre känner likadant när opinionssiffrorna ligger långt under såväl valresultat som riksdagsspärr (för två av tre). Om inte taktiken faller väldigt väl ut när det börjar närma sig valtider så lär taktiken nog omprövas. Eller vågar både C och KD chansa?

Foto: sportjohan.com

*****

Läs mer på Socialdemokraterna