Ytterligare privatiseringshets

Läser i Sydsvenskan idag att regeringen planerar att göra Lunds universitet till en privat stiftelse. Som om det inte räckte med att sälja ut offentlig egendom till självkostnadspris, att göra våra äldre och barn till handelsvaror och att låta privata intressen ha lekstuga på våra järnvägsspår. Nu ska våra studenter och vår forskning privatiseras för att "frihetsgraden" ska öka. I artikeln nämns att t ex Karolinska i Stockholm är intresserade. Detta eftersom dom vill starta campus i Singapore. Att privatisera 35 000 studenter i Lund för att ett svenskt lärosäte vill starta en avstickare i Singapore känns aningen ogenomtänkt. Som Per Eriksson, rektor vid Lunds universitet uttrycker det:

– Mycket av det som är självklart för en myndighet måste nu regleras i avtal. Det finns en risk att det blir väldigt krångligt.

– Om vi idag samarbetar med en statlig högskola behöver vi bara skriva ett papper så är allting klart. Det lär inte bli så i fortsättningen.

– Och hur blir det för våra medarbetare när de inte längre är statligt anställda? Hur går det med ekonomin?

– Får vi äga fastigheter? Vad händer med myndighetsutövandet vid tjänstetillsättningar? Och hur blir det med offfentligheten

– Det skulle kunna bli en frihet i vissa avseenden. Jag vet till exempel att Karolinska institutet är intresserade. De hoppas kunna starta campus i Singapore.

– Fast det tycker jag känns lite väl kolonialt. Vi i Lund vill i första hand ha samarbete med jämbördiga universitet.

Regeringens mani vid att privatisera har ingen hejd. Det ska privatiseras för "frihet". Men frihet till vad? För att dra en enkel parallell till ett land där "friheten" prioriterats så kan man nämna hur universitetsvärlden i USA ser ut. Där har du friheten att för terminsavgifter i 100 000 krs klassen välja universitet. En frihet som knappast gynnar den stora majoriteten av befolkningen. Är det verkligen den utvecklingen vi vill se i Sverige? Jag tror inte det.

Det offentliga är i allra högsta grad lämpat att bedriva spetsutbildningar. Fördelarna är, som Per Eriksson nämner, många och ser man dessutom till vilka möjligheter det kan kopplas styrning via branschprogram, exportfrågor m.m så vore det vansinne att släppa ifrån sig makten över forskningen. Dessutom ska man ha klart för sig att dom flesta av vår tids stora innovationer har tillkommit inom ramen för offentliga program. (internet, Apolloprogrammet m.m).

*****

Media: Glädjande nej i Ekerö

Läs mer på Socialdemokraterna