Att krögarna nu vill pressa lönerna, samtidigt som dom blivit ekonomiskt dopade genom en momssänkning av regeringen, är symptomatiskt på samhällsklimatet. Ungdomar ses inte som den resurs dom är, dom ses som ett problem som man kan hantera lite som man vill. Lönepressen, den som Anders Borg talat sig varm om när mikrofonerna är avstängda, kommer som ett brev på posten. För man ska ha klart för sig att om ungdomarnas ingångslöner sänks så innebär det också att deras framtida löneutveckling, med all sannolikhet, kommer att försämras. Om man kan få arbetskraft för 13 500 kr i månaden, varför betala 16 000 eller 20 000?
Därutöver är bevisen för att ungdomsarbetslösheten påverkas av sänkta ingångslöner mycket bristfälliga. OECD kan inte påvisa något entydigt samband mellan låga ingångslöner och låg ungdomsarbetslöshet. Låga ingångslöner för andra grupper fungerar inte heller enligt OECD. Det är alltså frågan om helt andra saker som behövs för att få ner ungdomsarbetslösheten.
Magdalena Andersson, S ekonomisk-politiska talesperson, satt i Agenda förra veckan och talade om utbildning, utbildning och utbildning. Det är den andra vägen att gå för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Jag tror visserligen att denna väg måste kompletteras med starka offentliga insatser inom allt från välfärden till infrastrukturbyggande. Men att se till att presumtiva löntagare kan ta dom jobb som erbjuds, genom att dom är rätt utbildade, måste vara första anhalt för en regering som vill komma till rätta med såväl arbetslöshet som ungdomsarbetslöshet. Dessutom hänger innovationskraften i ett samhälle starkt samman med utbildningsnivån vilket ytterligare motiverar stora satsningar på utbildning eftersom det i slutänden blir en stor satsning på företagande och tillväxt. I synen på denna fråga skiljer sig dom politiska alternativen i Sverige sig kraftigt ifrån varandra.
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar