"Pax vobiscum" före "Pacta sunt servanda"

Urban, Urban, Urban. Varför blir det alltid så fel? Det känns liksom inte trovärdigt. Allting ska alltid vara så pragmatiskt och ingenting går att göra annorlunda. Öppet mål och ändå ska det skjutas utanför. Gräsrötter som inget hellre vill än att du som partiledningens främsta representant i utrikesfrågor ska säga "vi vill inte se vapenexport till diktaturer och därför måste vi se över frågan när vi kommer till makten". Vad är det som är så svårt? Är svenska vapen för dåliga för att säljas till demokratier eller är det helt enkelt så att världen har för få riktiga demokratier och marknaden är för liten för att hålla igång svensk försvarsindustri? Jag förstår det ärligt talat inte.

Många är upprörda idag. Rosemari Södergren dristar sig till och med att uttrycka sin besvikelse i termer av utträde ur partiet. Som jag skrev i mitt förra inlägg är det inte en känsla jag delar. Man är ganska luttrad vid det här laget när det gäller utrikespolitiken och Urban Ahlin. Men jag förstår helt klart Rosemaris upprördhet.

Frågan om vapen till diktaturer är ingen valvinnare. Svenska folket är tämligen ointresserade av utrikespolitik när dom går till valurnorna. Men frågan är inte mindre viktig för det. Ska socialdemokratin hedra "Pacta sunt servanda" framför mänskliga rättigheter? Ska socialdemokratin inte vara den som säger ifrån när diktaturens kreatur härjar på vår jord? Visst, man kan hävda att socialdemokratin har varit hycklare, att den alltid har stått på vapenindustrins sida och att t ex Göran Persson inte var sen att kränga bombplan till hugade spekulanter. Men inte desto mindre, är det inte dags att säga ifrån nu då? Är det inte dags att sätta stopp? Jag tycker det. Inte för att jag är religiös men hellre Pax vobiscum än Pacta sunt servanda i detta fallet.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna