Folk har nämligen inte gått och blivit väldigt mycket friskare. Istället är det så att hårdare regler gör att fler inte kvalar in till sjukförsäkringen och att allt fler slängs ut ur den samma. Det överskott som uppstår och "hamnar någon annanstans" är inte pengar som bara råkat bli över. Kostnaden för dessa pengar har hamnat hos kommunerna genom ökade utbetalningar av försörjningsstöd (socialbidrag). När man inte (längre) har rätt till dom statliga trygghetssystemen övergår ansvaret till kommunen man bor i att försörja en. Istället för att vara i försäkringssystemen som sjukförsäkringen och A-kassan är hamnar man i bidragssystemet. Hårdare regler på försäkringen skapar alltså ett bidragsberoende.
Dessutom fördelas bördan av detta mycket osolidariskt mellan kommunerna där kommuner med socialt svagare grupper får bära större andel av kostnaderna än rika förortskommuner kring storstäderna.
Ytterligare orättvist blir det när kommuner måste höja skatten för att finansiera skenande försörjningsstödskostnader. När man höjer kommunalskatten slår den platt mot alla istället för som statliga skatt kunna fördelas progressivt. Ekonomiskt svaga blir alltså dubbelt drabbade genom denna typ av kostnadsomfördelning.
När det dessutom visar sig att "överskottet" i sjukförsäkringen växer kan man ju enkelt konstatera att det föreligger ett stort systemfel någonstans. Om inte pengarna som betalas in till försäkringen används där är det ju en indirekt beskattning av företagen som sker via sjukförsäkringsavgifterna. Det är både felaktigt och rent oärligt i mina ögon. Sjukförsäkringssystemet av idag riskerar att bli en hämsko på såväl individers liv som samhällets förmåga att skapa långsiktigt hållbar tillväxt. En reform av stora mått behövs. En reform som tar hänsyn till människovärdet och sätter solidariteten först.
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
Arbetsgivaravgifterna tillhör de som arbetar, inte företagen. En höjning av jobbskatteavdraget skulle kunna kompensera de som arbetar för detta.
SvaraRadera