Bokens förtjänst är egentligen inte dess biografiska drag kring Olof Palme. Istället är det dess kritiska granskning av socialdemokratin av idag och arbetarrörelsens visionslöshet som gör att man fångas. Greider landar i att arbetarrörelsen och SAP har en lång väg att vandra för att komma tillbaka till forna dagars reformkraft. En väg som kantas av en organisationsförändring som gör att rörelsen återigen kan läsa tiden och fånga dess anda. "Rörelsen är budskapet" skriver Greider och jag kan inte annat än hålla med.
Dock handlar det inte om någon nostalgisk återgång till kooperationens storhetstid eller Folkets hus glansdagar. Istället måste arbetarrörelsen lära sig att fånga upp dom krafter som finns i sociala medier, i gröna frågor, i enfrågerörelser och i arbetslivets förutsättningar. Greider slår huvudet på spiken när han ser att arbetarrörelsen ingalunda är uträknad men att den i många hänseende är snett på det framförallt i samhällsanalysen.
För den som är intresserad av socialdemokratin och den idépolitiska framtiden är Greiders bok en lättläst liten resa som ger en god grund att stå på. Den skulle rentav lämpa sig synnerligen väl för en liten studiecirkel i ABF. Ett uppslag för en trött arbetarkommun kanske?
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar