Eftersom jag är socialdemokrat är det alltså ett problem för mig att barn är fattiga. Detta eftersom det gör att det svenska samhället delas. Vi får utstötta och förtryckta individer som inte får plats i det normala samhällslivet, individer som inte kan ta del av livet på samma sätt som vi andra. Detta leder till sociala spänningar som inte gynnar något. Accepterar man denna analys blir bilden av ett Sverige som är satt i stor förändring mycket tydlig.
En sak som fick mig att reagera i morse var när jag vaknade till radioreklamen på Rix FM. Det gjordes reklam för "Mattecentrum", en ideell organisation som ger gratis stödundervisning i matematik. Dom bad om "mitt bidrag" till sin verksamhet. Med andra ord fiska dom efter donationer. Detta för att kunna bedriva matteundervisning. Renée Nyberg informerade mig dessutom om att 1 av 5 elever i grundskolan idag inte går ut med godkänt i matte. Bilden av en skola som inte längre klarar sitt uppdrag trädde med all tydlighet fram.
Jag är inte kritisk mot Mattecentrum. Dom gör en jätteinsats och deras verksamhet är lovvärd. Men jag är kritisk mot det samhälle där ämnesundervisningsgrupper måste byggas upp på frivillig basis för att samhället har kapitulerat inför problemet. Detta är något vi är vana vid från t ex fattigdomsbekämpning i såväl Afrika som i västvärlden. Att vi nu ska behöva samla in pengar till Röda korset och Läkare utan gränser samtidigt som vi behöver skänka pengar för att våra ungar ska bli godkända i skolan är horribelt.
Var går gränsen för att ett samhälle ska kunna klassas som ett välfärdssamhälle med en stark och generell välfärd? Går den vid 13 procent fattiga barn? Går den vid insamlingar till stödundervisning för att skolan havererat? Jag har inget givet svar på dessa två frågor men jag tycker att dom måste ställas. Framförallt eftersom ingen hejd synes till och eftersom vi har en regering som i många delar vägrar se fenomenen som ett problem.
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar