Därför höjer jag på ögonbrynen idag när jag hör biståndsminister Gunilla Carlsson tala om humanitärt bistånd till Syrien. Sverige ska inte delta i någon militär operation enligt Carlsson. Var Carl Bildt befinner sig kan man undra. Han verkar ju i alla fall ha fått som han vill den här gången. Assadregimens stabilitet värnas ju betänkligt.
Jag var emot invasionen av Afghanistan. Jag var emot överfallet på Irak. Jag var emot den militära insatsen i Libyen. I konsekvensens namn är jag också emot ett militärt ingripande med utländsk trupp i Syrien. Jag tycker inte att västvärlden ska agera med intervention. I detta är jag konsekvent. FN är inte konsekvent någonstans. Sverige är lika inkonsekventa. Dom ända som är helt konsekventa är väl egentligen Folkpartiet för dom vill hoppa på allt som inkluderar bomber och granater i "sann" liberal anda. Men bara för att man är emot att utländsk trupp går in i ett land betyder inte det att man är emot att saker och ting görs.
Ett historiskt exempel på en folklig frihetskamp mot en vanvettig diktatur är vietnamkriget. Det vietnamesiska folket reste sig mot en förtryckarregim med vapen från länder som stödde deras kamp. Utan sovjetiska och kinesiska vapen skulle aldrig nordsidan vunnit vietnamkriget mot såväl inhemska som utländska fiender. Att stödja den syriska oppositionen med vapen vore ett mycket bra sätt att ge det syriska folket makt över sin egen historia. Med tanke på att Syrien gränsar till Natomedlemmen Turkiet i norr och Natos egen bakgård Irak i öster så vore det ett relativt enkelt företag att föra in vapen i landet. Saudiarabien stödjer dessutom redan idag den syriska oppositionen med vapen så att Saudiarabiens allierade USA skulle göra det samma vore knappast speciellt anmärkningsvärt.
Ett av "problemen" i Syrien är dock att oppositionen inte är helt samlad och att det finns krafter i landet som västvärlden inte litar på. I fallet med Libyen hade oppositionen mer eller mindre lovat ut oljan till Storbritannien, Italien, Frankrike och USA. I Syrien finns inte samma lojala opposition. Dessutom är Syrienregimen betydligt farligare både militärt och geopolitiskt än vad Khaddafis regim var. Men icke desto mindre kan världen sitta och tjafsa i New York om huruvida man ska lägga en resolution eller inte. Under tiden dör människor på gatorna i bland annat Homs eftersom dom inte kan försvara sig. Det är vår skyldighet att stödja deras frihetskamp. Inget annat är värdigt en värld som vill kalla sig demokratisk och civiliserad.
*****
Läs mer på Socialdemokraterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar