"Pax vobiscum" före "Pacta sunt servanda"

Urban, Urban, Urban. Varför blir det alltid så fel? Det känns liksom inte trovärdigt. Allting ska alltid vara så pragmatiskt och ingenting går att göra annorlunda. Öppet mål och ändå ska det skjutas utanför. Gräsrötter som inget hellre vill än att du som partiledningens främsta representant i utrikesfrågor ska säga "vi vill inte se vapenexport till diktaturer och därför måste vi se över frågan när vi kommer till makten". Vad är det som är så svårt? Är svenska vapen för dåliga för att säljas till demokratier eller är det helt enkelt så att världen har för få riktiga demokratier och marknaden är för liten för att hålla igång svensk försvarsindustri? Jag förstår det ärligt talat inte.

Många är upprörda idag. Rosemari Södergren dristar sig till och med att uttrycka sin besvikelse i termer av utträde ur partiet. Som jag skrev i mitt förra inlägg är det inte en känsla jag delar. Man är ganska luttrad vid det här laget när det gäller utrikespolitiken och Urban Ahlin. Men jag förstår helt klart Rosemaris upprördhet.

Frågan om vapen till diktaturer är ingen valvinnare. Svenska folket är tämligen ointresserade av utrikespolitik när dom går till valurnorna. Men frågan är inte mindre viktig för det. Ska socialdemokratin hedra "Pacta sunt servanda" framför mänskliga rättigheter? Ska socialdemokratin inte vara den som säger ifrån när diktaturens kreatur härjar på vår jord? Visst, man kan hävda att socialdemokratin har varit hycklare, att den alltid har stått på vapenindustrins sida och att t ex Göran Persson inte var sen att kränga bombplan till hugade spekulanter. Men inte desto mindre, är det inte dags att säga ifrån nu då? Är det inte dags att sätta stopp? Jag tycker det. Inte för att jag är religiös men hellre Pax vobiscum än Pacta sunt servanda i detta fallet.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna



Det handlar om inget mindre än makt och demokrati

Läser två olika S-nyheter idag. Den ena handlar om en DN-intervju med Stefan Löfven, den andra om Urban Ahlins kommentarer kring Saudivapenaffären. Jag kan konstatera att båda nyheterna väcker funderingar minst sagt. Jag börjar med DN-intervjun.

Det som är politiskt intressant i artikeln är Löfvens kommenterarer kring eventuella på-, av- och omregleringar av olika marknader. Som exempel tas järnvägen, elen, mobiltelefonin och apoteken upp. Därtill kan man lägga ett antal avregleringar till som t ex besiktningen. Löfven uttalar att:

"- Nej, jag vill inte börja med återreglering, det är inte det som är viktigt."

"- För oss är det inte viktigt att återreglera, att gå tillbaka till det som var. Det är inte det som är poängen. Utan poängen är att se hur vi skapar bra verksamhet. När det gäller apoteken handlar det till exempel om kvalitetskrav."

Kring dessa uttalanden råder det knappast samstämmighet i S. Som exempel kan tas apoteksmarknaden. Skånes partidistrikt tog 2010 beslut om att denna ska återregleras. I logikens namn bör alltså Skåne driva denna fråga bland annat på partikongressen 2013. Detta vet Stefan Löfven och han säger dessutom inte att S "aldrig" ska återreglera utan han säger "jag vill inte börja med...". Logiken som Löfven anför är att saker och ting ska fungera så bra som möjligt. Det innebär att dörren för att påreglera ett område igen måste stå öppen. Frågorna måste utredas, diskuteras, stötas och blötas ordentligt. Skulle man sen kommer fram till att en påreglering är bäst för verksamheten måste detta också vara det logiska beslutet att fatta. Jag tror att Stefan Löfven är mycket väl medveten om strömningarna inom rörelsen och att dessa i många fall leder mot ett återtagande av makten på ett antal marknader.

Sen finns det givetvis marknader som det kan vara för sent att dra tillbaka hela verksamheten i offentlig regi på. Men då får man helt enkelt agera annorlunda. Genom att expandera den offentligt ägda verksamheten och genom att t ex starta fler offentliga bolag så kan det offentliga genom sin storlek konkurrera ut många av dom privata aktörerna. För att dra en historisk parallell till hur t ex Tage Erlander och Olof Palme byggde upp välfärdsstaten så gjordes inte det genom expropiation av privata verksamheter utan genom att det offentliga helt enkelt byggde nytt och expanderade. Kombinerat med regler som försvårar för det privata att expandera hur mycket som helst, genom t ex vinstförbud i välfärdssektorn, så kan man återta makten på ett antal marknader. Problemet som kommer att uppstå är hur EU ställer sig till en sådan utveckling men där gäller det för en socialdemokratisk regering att ta fighten för verksamheternas skull. Det enda jag personligen inte vill höra och aldrig kommer att acceptera är att våra företrädare säger, "det går inte". Det går visst, det handlar om vilja och jag vill inte vara representerad av defaitistiska och handlingsförlamade nickedockor. Det heter väl upp till kamp eller hur?

Jag tänkte kommentera Urban Ahlin och hans personliga kommentarer kring Saudivapen också men jag besparar er läsare ett mastodontinlägg och återkommer eventuellt senare med ett inlägg kring detta. Läs Kulturbloggen så länge. Jag är inte riktigt lika upprörd men jag har full förståelse för dom känslor av svek som det ges uttryck för där.

*****

Bloggat: Peter J gånger 2

Läs mer på Socialdemokraterna

Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande

Häromdagen läste jag ut "Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" av Barbara Ehrenreich så jag tänkte att jag skulle ge mina synpunkter på det hela. Boken handlar om den trend av "positivt tänkande" som har spritt sig över västvärlden i allmänhet och i USA i synnerhet. Ehrenreich tar oss med på en resa från sin egen bröstcancer och hur hon där uppmanades att tänka positivt med rosa tingeltangel till den miljardindustri som byggts upp både religiöst och sekulärt kring fenomenet positivt tänkande.

Ehrenreichs grundtes är att det inte räcker med att tänka positivt och hon påvisar den stora bristen i empirin kring teorin. Det är en kritik mot att människor slutar ta hänsyn till faktiska omständigheter och gömmer sig bakom en mental barriär där dina tankar anses kunna manifestera fysiska fenomen. Teorin om "tankens dragningskraft" kritiseras hårt av Ehrenreich och hon bygger, på ett fullt logiskt och väldigt vettigt sätt, upp sin argumentation kring varför man inte enbart kan klara sig med positivt tänkande.

Parallellerna till t ex den svenska borgerlighetens idéer om coachning på arbetsmarknaden där det är deltagarens egen individuella inställning som är problemet är slående. Teorin faller på eget grepp. Finns det inga jobb kan du vara hur positvit du vill. Du får ändå inget jobb. Likheterna med liberala debattörers argumentation kring miljonprogrammen och segregationen är samma sak. Det handlar inte alltid om inställning utan yttre, för dig okontrollerbara, faktorer påverkar de facto ditt liv.

Boken är lättläst och Ehrenreichs språk är lätt att förstå. Stundtals blir hon lite väl teoretisk men inte värre än att man hänger med om man fokuserar lite. Jag rekommenderar er att läsa boken. Det är en tankeställare på många sätt.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Att ge med ena handen och ta med den andra

Anders Borg har gått ut hårt den här veckan med ansatsen att sätta stopp för "aggresiv skatteplanering". Mest uppmärksammat blev detta eftersom Borg riktade in sig på kommunala bolag. I bland annat Dagens Samhälle lyfts frågan och man kan ju fundera på om skatteplanering i kommunala bolag, där vinsten tillfaller kommuninvånarna, är det stora problemet. Borg tar till brösttoner och talar om att pengar försvinner från statskassan men han nämner inget om att pengarna tillfaller kommunkassan.

Vad som däremot är bra med Borgs offensiv är att han klämmer åt dom bolag som skatteplanerar via diverse internlån och bolagskonstruktioner i flera led via "skatteparadis". Dock ställer jag mig lite frågande till logiken i Borgs offensiv. Om man läser lite mer om hans förslag så ska pengarna som man får in genom förhindrad skatteplanering användas till att sänka bolagsskatten generellt. 6,3 miljarder kronor beräknas man få in genom att stoppa den så kallade aggresiva skatteplaneringen. Detta motsvarar två procentenheters sänkning på bolagsskatten. Frågan som då infinner sig är; varför ska man bry sig om att förhindra skatteplaneringen för att bolagens ska skatta i Sverige när bolagsskatten ändå sänks?

Konsekvensen av det resonemanget blir ju att bolagen inom t ex välfärdssektorn inte betalar in mer pengar i statskassan. Så för staten blir det en fråga om plus minus noll. Och för alla dom bolag som inte skatteplanerat blir det en sänkning av bolagsskatten helt utan anledning. Argumentationen som Borg förmodligen tänkt luta sig på är att mer pengar ska skattas i Sverige och därmed ökar intäkterna men den argumentationen faller ju på eget grepp.

För frågan är inte hur bolagen ska undvika kostnadsökningar utan hur Sveriges medborgare ska få del av bolagsvinsterna som skapas i Sverige och hur dessa ska hjälpa till att bygga den välfärd som gör att vinsterna kan genereras. Välfärd är nämligen en tydlig tillväxtfaktor som på många sätt är unik för den svenska (nordiska om man så vill) modellen.

Att Borg tar tag i frågan om aggressiv skatteplanering är bra men han faller på eget grepp genom att ta med ena handen och ge med andra. Att hans intresse är att värna aktieutdelningarna och inte svensk välfärd står genom detta agerande utom all tvivel.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Kan Saudivapen vara en "game changer?"

Igår var jag och mina partikamrater här i Rådhuset i Halmstad och mötte partikamrater. Det blev en mycket intressant dag med många nya bekantskaper. Dock fick det hela till följd att jag "missade" gårdagens stora grej. Jag noterade bara att Tolgfors avgick och när jag väl hade tid att blogga om saken så hade varenda bloggare redan skrivit om det så då kändes det ganska off att ge sig in i bloggflödet. Men idag är en ny dag och om Reinfeldt trodde att det skulle innebära nya friska tag så hade han fel. Som Johan Westerholm skrev så ligger en hel kennel begravd i den här frågan och Reinfeldt lär behöva gräva upp varenda vovve och obducera dom offentlig för att media ska sluta rota i frågan.

Problemet för Reinfeldt är att många pilar pekar i hans riktning. Vad visste Reinfeldt? Har Reinfeldt talat sanning i allt han har sagt? Har Reinfeldt kännedom om andra ministrar som varit inblandade i frågan? Att Tolgfors går betyder i grund och botten bara att ett hinder på vägen mot klarhet i saken har röjts bort. Trovärdigheten kring Tolgfors argumentation om familj och arbetssituation är noll. Att Reinfeldt varit besvärad av affären och att Tolgfors powerpoint inte räckte för att stilla regeringschefen är helt uppenbart. Tolgfors offrades men till vilken nytta för regeringen?

Heidi Avellan skrev mycket bra i Sydsvenskan igår om saken. Hon sa att "Tolgfors går, politiken består" och slår huvudet på spiken. Det goda som bör komma ur Saudivapenaffären är att Sverige stoppar sin vapenexport till diktaturer. Socialdemokraterna och övriga oppositionen krävde redan i maj förra året en översyn av reglerna men av detta blev det föga eftersom alliansregeringen har tagit för vana att förhala och till och med ignorera riksdagsbeslut.

Reinfeldt har problem på många fronter. Dock är jag tveksam, i likhet med t ex Mats Knutsson, om just Saudifrågan kommer att påverka opinionen nämnvärt. Allt handlar om vad som händer dom närmaste veckorna och om någonting kan knytas till Reinfeldt. Skulle det visa sig att Reinfeldt visste mer än han påstår så är det förmodligen spiken i kistan för Moderaterna att vinna valet 2014 på samma sätt som att tsunamikatastrofen skadade bilden av den senaste socialdemokratiska regeringen på ett irreversibelt sätt. Men det förutsätter att Reinfeldt ljugit.

*****

Bloggat: Peter J, Martin

Läs mer på Socialdemokraterna

Lite "skitsnack"

Igår var det kommunfullmäktige i Helsingborg. Jag skrev ett litet "tweet" med anledning av den debatt som fördes kring en motion om källsortering utomhus. Det renderade i en lite fyndig ström av kommentarer på Facebook som jag tänkte att jag skulle dela med mig av:

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag är minst sagt förvånad över Tolgfors och Saudivapen

Jag är uppriktigt sagt förvånad. Skälen till detta är många. Men att Sten #Tomhylsan Tolgfors sitter kvar som försvarsminister är för mig obegripligt. Man kan bara spekulera men varför väljer Fredrik Reinfeldt att låta Tolgfors sitta kvar? Vore det inte lättare att låta Tolgfors ta smällen, stå med skammen och låta frågan dö? Det vore mer i linje med hur Reinfeldt har hanterat strulande ministrar tidigare. Att så inte sker väcker den omedelbara följdfrågan om vad Tolgfors vet och vad han kan tänkas avslöjas om han blir hängd. Är det så att Reinfeldt och övriga regeringen döljer något i detta som Tolgfors har att förhandla med?

Vad som också förvånar är att Tolgfors tror att han kommer att vinna striden. För även om det är så att han har Reinfeldts ärliga stöd i detta så kommer det krävas något extraordinärt för att svensk journalistkår ska ställa in grävspaden i skjulet. Är det något som Juholtshösten har lärt oss så är det att den svenska journalistkåren inte ger sig förrän dom har fällt minst en tolvtaggare. Om det sen är en generaldirektör eller kanske till och med en minister vet inte jag. Men när dom har fått vittring så stoppar man dom inte.

Jag är även förvånad, även om jag inte borde vara det, över att frågan ändå är så pass sval bland folk man pratar med. När Juholt påstods ha fuskat med hyresersättningen, vilket han rent regelmässigt inte gjorde, så var det en snackis i varenda fikarum i hela landet. Alla hade en åsikt och alla visste. Framförallt var dom flesta väldigt snabba på att döma ut det hela. Men att vi har en minister som har ansvar för ett antal myndigheter som trixar med vapenexport till en av världens grymmaste diktaturer verkar inte bekymra speciellt många. När man säger ”saudivapen” så tittar en del på en som att man pratar grekiska. Och det utan att man säger ”hashtag” ens en gång.

Frågan om Tolgfors och Saudiaffären kommer att leva ett bra tag till misstänker jag. Personligen tycker jag det är ganska tråkigt. Det är förjävligt att Sverige säljer vapen och kunskaper om vapen, övervakning m.m till en diktatur. Att man då får skit under naglarna är inte ett dugg förvånande. Mindre ”realpolitiska” hänsyn och mer hjärta är vad som behövs i just den här frågan. Och det gäller den stora majoriteten av våra politiska företrädare i riksdagen.

*****

Bloggat: Krassman och Martin

 Läs mer på Socialdemokraterna

Den "osynliga handen" borde sopa framför egen dörr först

Svenska internetoperatörer vill göra det omöjligt att ringa gratis via nätet. Bland annat Telia tänker införa ett stopp för användandet av t ex Skype. Detta av den enkla anledningen att Telia inte gillar att folk ringer gratis. Jag tycker detta är helt åt helsike.

Det sticker i ögonen på Telia och deras operatörskompisar att man betalar en fast avgift för att surfa fritt och använder dom tjänster som internet har att erbjuda gratis. Men istället för att hänga med i den digitala utvecklingen och själva plocka fram gratistelefoni som finansieras på alternativa vägar via reklam, tjänsteavgifter vid samtal till fasta nätet, tilläggstjänster som musiknedladdning eller dylikt så väljer Telia att göra det klassiska misstaget att försöka motarbeta utvecklingen. Dom försöker använda sin storlek och sin makt över det svenska nätet till att hålla emot den ständiga evolution som internet befinner sig i. Det är bakåtsträvande, trångsynt och monopolistiskt. Produktionsmedlen förändras till det bättre och då gäller det att bejaka detta för att överleva in i den nya tiden som komma skall. Att inte förstå detta betyder i regel undergång för den egna verksamheten.

Dock är det inte speciellt förvånande. Operatörsbranschen, som även tillhandahåller sådana godbitar som fast telefoni och digital-TV, är inte kända för att vilja kundernas bästa. Den där "osynliga handen" som liberalerna talar om har inte riktigt, föga förvånande, infunnit sig. Istället är det en mycket synlig hand i form av Konkurrensverket, PTS och EU-kommissionen som gång på gång har fått styra upp marknaden för att kunden ska få priser som är rättmätiga och ärliga. Branschen har nämligen en lång historia av förvirrande marknadsföring, värdelösa prisjämförelser och ockerpriser bakom sig. Man kan med lätthet säga att t ex Telia borde sopa framför egen dörr innan man börjar gnälla.

*****

Bloggat: Saudivapen rullar vidare bland annat hos Peter J. Martin och Roger om S utveckling, Peter A och Kulturbloggen om skolan.

Läs mer på Socialdemokraterna

Är det alltid positivt att det startas många företag?

Det startas många företag i den lilla skånska kommunen Åstorp. Många unga sägs vilja driva företag. Detta framställs givetvis som något positivt. Att kommunen dessutom är Skånes rödaste gör inte saken sämre. Företagsvänlighet är ju attraktivt sägs det och visst behövs det företag för annars stannar landet av det enkla skälet att vi har en marknadsekonomi.

Dock ska man slänga in en brasklapp i sammanhanget. Enligt en finsk studie är det nämligen så att en hög andel egenföretagare korrelerar med en lägre BNP (i rika länder). Länder som Grekland och Portugal har hög andel egenföretagare men lägre BNP än vad t ex Danmark, Finland och Holland har. Om detta är tillämpligt på småkommuner vet jag inte men i fallet med Åstorp skulle man mycket väl kunna tänka sig att det förhåller sig så. Åstorps invånare har låg medianinkomst och således också ett lågt skatteunderlag samtidigt som det uppenbarligen nu startas många företag där.

Vad som påverkar vad är inte helt självklart. Låg utbildningsnivå gör att folk har svårare att få arbete vilket kan leda till att fler tvingas starta eget. Eller så kan det vara så att Åstorp har många småföretag som går dåligt pga den ekonomiska konjunkturen vilket gör att folk med anställning blir uppsagda och därför startar företag. Eller så kanske Åstorp har stor inflyttning av utrikes födda vilket är en grupp som startar fler företag än infödda svenskar.

Vad är det då jag vill ha sagt med det här inlägget egentligen? Jo, att det startas många företag i en kommun eller ett land är på många sätt bra. Men det får inte tas som intäkt som något enbart positivt. Det kan också vara en indikator på att något är strukturellt fel på arbetsmarknaden eller i utbildningsväsendet. Det kan också vara en indikator på framtida lägre produktivitet om företagen inte startas pga bra och bärkraftiga idéer. Därutöver kan det vara en indikator på sociala problem och utslagnings- eller inlåsningseffekter. Myntet har alltid två sidor. Något som allt för ofta glöms bort när någon sjunger tingens lov.

 *****

Läs mer på Socialdemokraterna

Unken teori bakom ineffektiva förslag

Som Staffan Lindström aka Jämlikhetsanden skriver på Twitter: "The mother of McDonaldsbidrag, tänk om pengarna använts till utbildning..."  Och visst är det så. En generell reform där även alla dom som var anställda fick sänkt arbetsgivaravgift är inget som skapar jobb. Det säger sig själv. Små och medelstora företag med pressade marginaler börjar inte anställa hejvilt bara för att dom får lägre kostnader. Att få en stabilare verksamhet och att därigenom trygga den produktion eller verksamhet man redan har är säkerligen högre prioritet för dessa än att göra satsningar på nyanställningar. För storföretagen hägrar ökade aktieutdelningar betydligt mer än nyanställningar pga en skattesänkning.

Pengarna skulle göra mycket mer nytta om dom delades upp. Dels borde dom gå till utbildning av dom som står utanför arbetsmarknaden, dels borde dom riktas till samma grupp och ge stöd till dom arbetsgivare som faktiskt vill nyanställa. Samma logik gäller för övrigt för restaurangmomsen som också är en generell subvention till en bransch som redan innan hade stor omsättning på personal och som tar in väldigt många ungdomar.

Socialdemokraterna har föreslagit att ovan nämnda förändringar ska göras. Regeringspartierna, anförda av Moderaterna, vägrar dock att acceptera den verklighet som dom möts av. Senast idag skriver t ex Peter Danielsson och Christian Orsing, båda (M), i Helsingborgs Dagblad och hyllar halveringen av arbetsgivaravgiften för unga. 16 miljarder skattekronor hyllas trots att det bevisligen inte ger någon effekt att tala om. Det är ett strutsliknande beteende som är rent ut sagt pinsamt för någon som säger sig vilja ta ansvar. Att i samma andetag prata om bidragslinje blir löjeväckande. Större subventioner får man leta efter i det här samhället.

Dessutom använder dom den utslitna klyschan att "politken inte kan skapa jobb". Hur det rimmar med att summan som slängs bort på restaurangmomsen skulle ge 10 000 jobb i offentlig sektor återstår för Moderaterna att förklara. Och det vore ju uppfriskande om något annat än Milton Friedmans unkna teorier användes som argument. Fast det är väl för mycket begärt antar jag.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Dubbelmoralens löje över världens agerande i Syrien

Världens dubbelmoral i det syriska dramat är total. När Khadaffi för över ett år sedan riktade vapen mot sitt eget folk valde världen att ingripa. Trots Carl Bildts snack om att värna stabiliteten valde FN att ge Nato mandat att leda en operation för att störta Khadaffi. Sverige bistod med flyg och deltog på så vis i den militära operationen. Reinfeldt stod och var stolt över den svenska insatsen.

Därför höjer jag på ögonbrynen idag när jag hör biståndsminister Gunilla Carlsson tala om humanitärt bistånd till Syrien. Sverige ska inte delta i någon militär operation enligt Carlsson. Var Carl Bildt befinner sig kan man undra. Han verkar ju i alla fall ha fått som han vill den här gången. Assadregimens stabilitet värnas ju betänkligt.

Jag var emot invasionen av Afghanistan. Jag var emot överfallet på Irak. Jag var emot den militära insatsen i Libyen. I konsekvensens namn är jag också emot ett militärt ingripande med utländsk trupp i Syrien. Jag tycker inte att västvärlden ska agera med intervention. I detta är jag konsekvent. FN är inte konsekvent någonstans. Sverige är lika inkonsekventa. Dom ända som är helt konsekventa är väl egentligen Folkpartiet för dom vill hoppa på allt som inkluderar bomber och granater i "sann" liberal anda. Men bara för att man är emot att utländsk trupp går in i ett land betyder inte det att man är emot att saker och ting görs.

Ett historiskt exempel på en folklig frihetskamp mot en vanvettig diktatur är vietnamkriget. Det vietnamesiska folket reste sig mot en förtryckarregim med vapen från länder som stödde deras kamp. Utan sovjetiska och kinesiska vapen skulle aldrig nordsidan vunnit vietnamkriget mot såväl inhemska som utländska fiender. Att stödja den syriska oppositionen med vapen vore ett mycket bra sätt att ge det syriska folket makt över sin egen historia. Med tanke på att Syrien gränsar till Natomedlemmen Turkiet i norr och Natos egen bakgård Irak i öster så vore det ett relativt enkelt företag att föra in vapen i landet. Saudiarabien stödjer dessutom redan idag den syriska oppositionen med vapen så att Saudiarabiens allierade USA skulle göra det samma vore knappast speciellt anmärkningsvärt.

Ett av "problemen" i Syrien är dock att oppositionen inte är helt samlad och att det finns krafter i landet som västvärlden inte litar på. I fallet med Libyen hade oppositionen mer eller mindre lovat ut oljan till Storbritannien, Italien, Frankrike och USA. I Syrien finns inte samma lojala opposition. Dessutom är Syrienregimen betydligt farligare både militärt och geopolitiskt än vad Khaddafis regim var. Men icke desto mindre kan världen sitta och tjafsa i New York om huruvida man ska lägga en resolution eller inte. Under tiden dör människor på gatorna i bland annat Homs eftersom dom inte kan försvara sig. Det är vår skyldighet att stödja deras frihetskamp. Inget annat är värdigt en värld som vill kalla sig demokratisk och civiliserad.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Ytterligare privatiseringshets

Läser i Sydsvenskan idag att regeringen planerar att göra Lunds universitet till en privat stiftelse. Som om det inte räckte med att sälja ut offentlig egendom till självkostnadspris, att göra våra äldre och barn till handelsvaror och att låta privata intressen ha lekstuga på våra järnvägsspår. Nu ska våra studenter och vår forskning privatiseras för att "frihetsgraden" ska öka. I artikeln nämns att t ex Karolinska i Stockholm är intresserade. Detta eftersom dom vill starta campus i Singapore. Att privatisera 35 000 studenter i Lund för att ett svenskt lärosäte vill starta en avstickare i Singapore känns aningen ogenomtänkt. Som Per Eriksson, rektor vid Lunds universitet uttrycker det:

– Mycket av det som är självklart för en myndighet måste nu regleras i avtal. Det finns en risk att det blir väldigt krångligt.

– Om vi idag samarbetar med en statlig högskola behöver vi bara skriva ett papper så är allting klart. Det lär inte bli så i fortsättningen.

– Och hur blir det för våra medarbetare när de inte längre är statligt anställda? Hur går det med ekonomin?

– Får vi äga fastigheter? Vad händer med myndighetsutövandet vid tjänstetillsättningar? Och hur blir det med offfentligheten

– Det skulle kunna bli en frihet i vissa avseenden. Jag vet till exempel att Karolinska institutet är intresserade. De hoppas kunna starta campus i Singapore.

– Fast det tycker jag känns lite väl kolonialt. Vi i Lund vill i första hand ha samarbete med jämbördiga universitet.

Regeringens mani vid att privatisera har ingen hejd. Det ska privatiseras för "frihet". Men frihet till vad? För att dra en enkel parallell till ett land där "friheten" prioriterats så kan man nämna hur universitetsvärlden i USA ser ut. Där har du friheten att för terminsavgifter i 100 000 krs klassen välja universitet. En frihet som knappast gynnar den stora majoriteten av befolkningen. Är det verkligen den utvecklingen vi vill se i Sverige? Jag tror inte det.

Det offentliga är i allra högsta grad lämpat att bedriva spetsutbildningar. Fördelarna är, som Per Eriksson nämner, många och ser man dessutom till vilka möjligheter det kan kopplas styrning via branschprogram, exportfrågor m.m så vore det vansinne att släppa ifrån sig makten över forskningen. Dessutom ska man ha klart för sig att dom flesta av vår tids stora innovationer har tillkommit inom ramen för offentliga program. (internet, Apolloprogrammet m.m).

*****

Media: Glädjande nej i Ekerö

Läs mer på Socialdemokraterna



Skönt att man lever som den här undersökningen lär

Ibland kommer sådana där undersökningar som bara bekräftar det man redan "visste". Idag kommer en sådan. Kontentan av det hela är att lite skit i hörnen är positivt för oss. Vi behöver lite damm i rummen, lite avlagringar i handfatet och lite smutsiga kläder i soffan. Det stärker vårt immunförsvar och motverkar allergier. Skönt att man lever precis som undersökningen lär!

*****

Bloggat: Martin, Roger

Läs mer på Socialdemokraterna

Oärlig beskattning och en sjukförsäkring som urholkas

Statens kostnader minskar för sjukförsäkringen. Eller så kan man formulera det som att överskottet växer. Pengarna som betalas in till sjukförsäkringen används inte inom ramen för denna utan hamnar "någon annanstans" för att citera F-kassan. Detta kan ju låta som glada nyheter. Om kostnaderna minskar måste ju folk bli friskare och då kan vi sänka avgifterna som arbetsgivarna betalar in vilket ger större marginaler för företagen och det i sin tur leder förhoppningsvis till ökad tillväxt genom nyinvesteringar och ökad konsumtion. Så skulle det kunna vara. Men så är det inte.

Folk har nämligen inte gått och blivit väldigt mycket friskare. Istället är det så att hårdare regler gör att fler inte kvalar in till sjukförsäkringen och att allt fler slängs ut ur den samma. Det överskott som uppstår och "hamnar någon annanstans" är inte pengar som bara råkat bli över. Kostnaden för dessa pengar har hamnat hos kommunerna genom ökade utbetalningar av försörjningsstöd (socialbidrag). När man inte (längre) har rätt till dom statliga trygghetssystemen övergår ansvaret till kommunen man bor i att försörja en. Istället för att vara i försäkringssystemen som sjukförsäkringen och A-kassan är hamnar man i bidragssystemet. Hårdare regler på försäkringen skapar alltså ett bidragsberoende.

Dessutom fördelas bördan av detta mycket osolidariskt mellan kommunerna där kommuner med socialt svagare grupper får bära större andel av kostnaderna än rika förortskommuner kring storstäderna.
Ytterligare orättvist blir det när kommuner måste höja skatten för att finansiera skenande försörjningsstödskostnader. När man höjer kommunalskatten slår den platt mot alla istället för som statliga skatt kunna fördelas progressivt. Ekonomiskt svaga blir alltså dubbelt drabbade genom denna typ av kostnadsomfördelning.

När det dessutom visar sig att "överskottet" i sjukförsäkringen växer kan man ju enkelt konstatera att det föreligger ett stort systemfel någonstans. Om inte pengarna som betalas in till försäkringen används där är det ju en indirekt beskattning av företagen som sker via sjukförsäkringsavgifterna. Det är både felaktigt och rent oärligt i mina ögon. Sjukförsäkringssystemet av idag riskerar att bli en hämsko på såväl individers liv som samhällets förmåga att skapa långsiktigt hållbar tillväxt. En reform av stora mått behövs. En reform som tar hänsyn till människovärdet och sätter solidariteten först.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Bra klantigt men riktigt kul

Fick det här klippet skickat till mig av en kollega på jobb. Tänkte jag skulle dela med mig av det för jag tycker, förutom att det är fantastiskt kul, att det fångar oss män ganska bra.

Den skånska borgerlighetens totala misslyckande och MP:s lika stora skuld

Den borgerliga regionledningen i Region Skåne har under snart sex år haft lekstuga med allt ifrån sjukvård till färdtjänst och från kollektivtrafik till ambulanser. Ideologiskt betingade utförsäljningar, entreprenader och diverse andra spektakel har, med fullgott stöd av det i Region Skåne närmast borgerliga Miljöpartiet, fått pågå utan hejd. Någon hänsyn till brukarnas behov eller till ekonomiska realiteter har inte tagits. Saker har av ren och skär dogmatisk princip lagts ut på privata händer. Händer som inte på långa vägar har klarat av uppdragen. Det hela slutar gång efter gång med att skattebetalarna och medborgarna, dvs brukarna, får stå med både nota och mössa i hand och vackert betala för nödlösningar.

På mindre än ett år har DSB First som körde tågen, Sirius Humanum som körde ambulanser och Taxibil Syd som körde stora delar av färdtjänsten gått i konkurs. Stora upphandlingar med samhällsviktiga funktioner läggs ut på privata aktörer som försöker pumpa pengar ur skattekollektivet bara för att se att det inte går. Lägg där till sönderslagen mödravård, sönderslagen psykvård, kaos på universitetssjukhuset SUS och miljardunderskott. Bilden av en ideologiskt fanatiskt och fullständigt inkompetent regionledning kan inte bli mycket tydligare. Och i sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att här är MP medskyldiga så att det bara stänker om det.

Jag hoppas innerligt att skåningarna inser att det är den politiska ledningen som bär ansvaret för att det ser ut som det göra. Men det tror jag att dom gör. Skåningar är ju väldigt bra. I alla fall om man ska tro lappen som min flickvän skickade till mig igår.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Hur pragmatiska är vi då?

Stefan Löfven får mycket beröm i media just nu. Sydsvenskan har varit riktigt positiva och även tidningar som Svenskan och Expressen har gett uttryck för stor respekt för Löfven. Han framställs som pragmatisk och saklig. Ungefär så som socialdemokratin alltid har varit. I Rix Morron Zoo i morse var Löfven gäst och han sa det som vi bloggare har sagt under lång tid; S har massor av förslag, det handlar bara om att vilja se dom. Öppna höstens budgetmotion och du har realpolitiska förslag på vartenda område.

I gårdagens Epstein i P1 intervjuades också Löfven. Det pratades ideologi och det pratades utifrån partiprogrammet. Som Vibeke Specht skriver i SDS har man bland annat att förhålla sig till vinster i välfärden när man läser detta partiprogram. Skrivningen från 2009 om att vinster är "ok" framhålls som pragmatisk. Vad som egentligen skiljer den skrivningen från den retorik som t ex Moderaterna för fram kan man undra. Och det intressanta är egentligen vad som kommer hända efter 2013 års kongress.

Det är ett mycket starkt tryck just nu på att förbjuda vinster i välfärden på ett eller annat sätt. Som jag skrev om i måndags har till och med SSU i Stockholms län nu tagit beslut om någon form av vinstförbud och här i Skåne finns det gott om förespråkare för den saken. Att partiprogrammet kommer få en (mycket) hårdare skrivning efter kongressen 2013 på frågan om vinster i välfärden känns inte som någon högoddsare.

Frågan som då infinner sig är huruvida socialdemokratin, med ett förbudskrav på vinster i välfärden, kommer att anses som fortsatt pragmatisk. Var går gränsen för "pragmatism" och när är det "ideologi"? Jag tror att socialdemokratin kommer stå under starkt angrepp om ungefär ett år just av den anledningen att man hotar stora vinstintressen. Man kan då undra om pragmatism är det samma som accepterande av rådande ordning och, för att använda Johan Westerholms ord, ökad kommersialisering av individen eller om kamp mot vinstintressen också kan anses vara pragmatism. Man kan också fråga sig hur det skulle vara med lite borgerlig pragmatism eller borgare tillåts vara ideologer men inte socialdemokratin?

*****

Bloggat: Alliansfritt Sverige drar ner brallorna på Tobé (M)

Läs mer på Socialdemokraterna

För en gång skull är jag överens med Hanif Bali

"När grisar flyger ska jag...". Jag har tänkt många gånger att den där kommer jag aldrig att hålla med när gäller Hanif Bali och hans utspel. Men hör och häpna nu har det faktiskt hänt. Hanif Bali och hans moderatkompis Lars Rådén har skrivit en debattartikel som jag till fullo kan skriva under på. Ämnet är ensamkommande flyktingbarn och firma Bali & Rådén vädjar till regeringen om att införa obligatorium för kommunerna när det gäller mottagandet av dessa. Argumentationen är stringent, klok och "spot on".

Att Bali landar i denna slutsats beror säkerligen dels på hans egna erfarenheter av att komma till Sverige som flykting, dels på att han kommer från Solna som tar ett ansvar i frågan. Problemet för Bali och Rådén är dessvärre att deras eget parti, företrädesvis på kommunal nivå, tvekar och att deras ansvarige minister vet om detta. I t ex Helsingborg svarade vi på en remiss från justitiedepartementet och Moderaterna här i staden yrkade på frivillighet medan vi socialdemokrater yrkade på obligatorium med efterföljande reservation i KS.

Dock ska tilläggas att den socialdemokratiska SKL-gruppen inte reserverade sig när SKL svarade "frivillighet" på remissen. Något som jag tycker är ytterst märkligt. Framförallt eftersom partiet centralt 2010 drev på för att alla kommuner skulle tvingas ha beredskap att ta emot flyktingar i stort. Något som då rimligtvis även borde gälla ensamkommande barn.

Hur som helst är det lite lustigt, och glädjande, att jag och Hanif Bali faktikst kan vara ense om någonting. Grisar kan kanske flyga då trots allt...

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Den positiva sidan med FP och C:s förslag

Folkpartiet har varit i blickfånget sen deras stormöte i Västerås för någon vecka sedan. Detta eftersom deras två skarpa förslag från detta möte mest var att betrakta som ren skit. Det första handlade om gödsel, det andra om sänkta ungdomslöner. Fackföreningsrörelsen har protesterat, främst genom Kommunal då det var dom som primärt skulle drabbas av FP:s låga ambitioner, och Socialdemokraterna har inte varit sena att stödja sina fackliga kamrater. Konsekvenserna av FP:s lönesänkarstrategi har stötts och blötts med det föga förvånande resultatet att ungdomsarbetslösheten med all säkerhet inte skulle påverkas nämnvärt. Däremot skulle hela lönesättningen påverkas i negativ riktning. Lönerna skulle alltså rent generellt sänkas över tid om FP:s förslag vann nationellt gehör.

Som om nu inte det räckte att lönerna ska sänkas över tid så kommer Centerpartiet idag med ett förslag om att sänka alla ingångslöner och inte bara ungdomars. Varför är oklart. Hur det rimmar med att Moderaterna säger sig vilja göra det mer lönsamt att arbete och hur det rimmar med att företag har rekordutdelningar är helt obegripligt. Varför politiker ska ge sig in i en avtalsfråga mellan arbetsmarknadens parter är även det svårbegripligt när alliansföreträdare säger sig värna den svenska modellen.

Folkpartiet och Centerpartiet måste ha gjort någon form av analys att det finns en mörkblå väljargrupp som är missnöjda med Moderaternas politik och att dessa väljare är potentiella FP och C väljare. För varför dessa två partier annars vill måla ut sig själva som så tydligt löntagarfientliga är ett stort frågetecken. Den stora fördelen med det hela är att svenska folket inte vill ha sänkta löner och att FP och C väcker den fackföreningsrörelse som på många sätt slumrat till. Det skulle man i och för sig kunna tacka dom två borgerliga knattarna för om det sker.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

(S)karpa förslag och borgerliga illusioner

Allt som oftast hör man att "S har inte presenterat någon politik" och att det är därför som Löfveneffekten är så stark. Löfven påstås slira på budskapet. Juholt anklagades för samma sak fast tvärtom. Där Löfven anklagas för att tiga fick Juholt skit för att han uttalade mål och visioner utan medel att nå dit. Mycket av detta är politiskt grundade uttalanden av S politiska motståndare. En del är nyhetsmedias stora frustration över att inte få exakta skattesatser som dom kan trycka krigsrubriker kring. Det som är anmärkningsvärt är egentligen hur fel såväl politiska antagonister som media har. S har presenterat gott om skarpa politiska svar. Det handlar bara om viljan att ta dom till sig.

T ex skriver Expressen idag att "Så vill S satsa bort ungdomsarbetslöshet". Det framställs i artikeln som att det är något nytt som Stefan Löfven presenterade på TCO:s seminarium. Men vad Stefan Löfven gör är att han säger precis samma sak som Juholt gjorde. Nämligen det som stod i S budget från i höstas. Det var en budget som var sprängfylld med förslag på förändringar som kommer bygga Sverige starkt och ta landet in i framtiden. Problemet har inte varit politiken eller brist på den. Problemet har varit kommunikationen och viljan att se alternativet.

Intressant i sammanhanget är också att verkligheten har kommit ifatt regeringens retorik. Företagen som borgarna säger sig vilja underlätta för har inte märkt någon större skillnad sen alliansregeringen tog över och då har dom ändå sprudlat av tankar. Tankar som visat sig vara illusioner och inget annat. Snacka om att sakna skarpa förslag.

*****

Bloggat: Peter J om gangsterstadsdelen Östermalm. Region Skånes sossar om borgerliga nedskärningar in absurdum.

Läs mer på Socialdemokraterna

Frågan om EBO har inget med SD att göra

Noterar att Dagens Arena har hängt på Maria Ferms blogginlägg igår om kommunstyrelsens brev i Malmö. Dagens Arena tar samma enkla utväg ur frågan som Maria Ferm utan att granska hur det faktiskt förhåller sig. Som av en händelse bloggade jag igår i frågan och ställde då frågan om huruvida MP (och V) visste om brevet och fick erbjudande om att stå med. Karolina Skog (MP), som sitter i KS i Malmö för MP:s räkning, svarade:

Vi gröna i Malmö tycker att mötet vi ska ha imorgon om hur kriminaliteten i Malmö ska bekämpas är ett bra initiativ (som tillkom på förslag fr Anja Sonesson (m)). De av oss som kan kommer att delta. Men Ilmars ide att tillskriva alla inbjudna och styra diskussionen mot en migrationsrelaterad fråga (ebo) är vi mycket kritiska till. Vi fick inte möjlighet att påverka innehållet i brevet och erbjöds att skriva under efter m, detta trots att vi styr Malmö tillsammans med s och v. Resultatet blev att s, borgarna och sd tillsammans kopplar våldsspiralen i Malmö till hur invandrare väljer att att bo. Brevet finns att lösa på avpixlat (bara det en varningsflagg) Minst sagt olyckligt./ Karolina Skog kommunalråd ( mp)

MP har alltså aktivt valt att inte underteckna brevet. Detta eftersom dom anser (förmodar jag då jag inte har fått svar av Karolina på frågan) att EBO inte bör diskuteras i sammanhanget. Den logiska konsekvensen av detta resonemang torde vara att MP inte anser att EBO har någon som helst inverkan på den situation som råder i Malmö. Låt oss fundera lite kring detta.

"Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl" reglerar asylsökandes rätt till eget boende. Asylsökande kan enligt denna lag välja att bo på annan plats än vid en förläggning. Det är i detta sammanhang som "EBO", eget boende, kommer in. Idag kan inte kommuner neka asylsökande att bosätta sig i kommunen. Något som får till konsekvens att människor med svag socioekonomisk ställning samlas på begränsade geografiska platser typ Herrgården i Malmö. Konsekvenserna för kommunen i fråga blir stora. Detta har bland annat Luciano Astudillo m.fl och Tommy Waidelich m.fl belyst i motioner till riksdagen både 2003 som 2007.

Frågan är alltså på intet sätt ny och frågan om EBO har varit på Malmös agenda (får man anta eftersom dess fem riksdagsledamöter 2003 la en motion) under lång tid. Ilmar Reepalu har alltså inte hittat på något bara sådär. Frågan om EBO har varit levande långt innan SD kom in i bilden och SD har alltså inte påverkat Socialdemokraterna att ta upp saken eller hur S ställer sig.

Vad som också är ett problem, om man ska tolka Maria Ferm, Karolina Skog, Dagens Arena och arga kommentarer på Facebook, är att EBO-frågan nämns i ett sammanhang där man enligt inbjudan ska:

"diskutera hur vi bäst bekämpar brottslighet och brottslighetens orsaker på samtliga samhällsnivåer, med så många aktörer som möjligt och utifrån ett enat samhälles samtliga verktyg och möjligheter."

I brevet står också förklaringen till varför just EBO-lagstiftningen ska tas upp:

"då den bidrar till den ökande segregationen i våra storstäder."

Det handlar alltså, som jag skrev ovan, om att se EBO utifrån dess effekt att samla socioekonomiskt svaga grupper i små geografiska områden. Det är dess segregationseffekter som ska diskuteras som ett led i att diskutera "ett enat samhälles samtliga verktyg och möjligheter". Varje sten ska alltså vändas och eftersom det finns lagstiftning som medger stark segregation ska även detta diskuteras. Något som socialdemokraterna i riksdagen har diskuterat i minst 10 år. Det är alltså i grund och botten inte per automatik en "migrationspolitisk" fråga. Det är en socioekonomisk fråga och jag tror att MP delar uppfattningen att socioekonomiska faktorer påverkar kriminalitet.

Karolina Skog skriver i sitt svar att MP kommer att närvara vid mötet. Det är bra. Det innebär att MP kommer att kunna ge sina synpunkter på EBO och dom kommer att kunna anföra varför dom inte vill att kommunerna ska ha något att säga till om i (denna specifika) frågan om segregation.

Min personliga uppfattning är att MP (och V) försöker plocka väldigt billiga politiska poäng genom att smutskasta Ilmar Reepalu med ett fult retoriskt knep. Jag kritiserade Ilmar Reepalu här på min blogg när han kom med sitt (riktigt) dåliga utspel om andra gradens medborgarskap. Men just av den anledningen att Ilmar har trampat i klaverett i sådana här frågor förr gör att man ska vara extra försiktig innan man drar på för stora växlar och det borde ovan nämnda trojka och dom arga kommentarerna ta i beaktande. Jag tycker man gör en höna av en väldigt övertolkad fjäder.

Efterlänk: SR

Förhastade anklagelser eller huvudet på spiken av Maria Ferm

Maria Ferm (MP) skriver på sin blogg att hon har mottagit ett mail från Ilmar Reepalu (S) och representanter från M, SD, SPI och FP i Malmö. Brevet, som dessvärre Ferm inte bifogar, är skickat av en "bred majoritet i kommunstyrelsen" och inbjuder till ett samtal om tryggheten och hur man kan minska brottsligheten i Malmö. På mötet ska även tullen, polisen, justitieministern och riksdagsledamöter från Malmö vara med. I brevet nämns skärpning av vapenlagarna, kameraövervakning och en översyn av EBO-lagstiftningen som några saker som ska diskuteras på mötet. Ferm väljer som sagt att beskriva brevet i egna ordalag istället för att bifoga det för läsaren att själv ta ställning till så vad mer som står i brevet vet jag inte, tyvärr.

Ferm väljer i sitt blogginlägg att ge Ilmar Reepalu en släng för hans ambition att diskutera EBO-lagstiftningen. Tydligen, om man ska tolka Ferm, vill inte hon och MP röra denna fråga. Dessvärre stannar inte Ferm vid detta utan insinuerar att Reepalu skulle fiska i främlingsfientliga vatten eftersom han vill diskutera saken. Denna koppling gör hon eftersom brevet med inbjudan är skickat med en underskrift av bland annat SD:s kommunalråd Magnus Olsson. Ferm avslutar sedan med att V och MP inte skrivit under brevet och att Reepalu då aktivt skrivit brev med bland annat SD.

När man läser Ferm slås man givetvis av detta faktum. Varför är inte V och MP med på brevet? Dom sitter också i kommunstyrelsen och borde rimligtvis vara med på inbjudan. Följdfrågan som då infinner sig är:

Har V och MP blivit erbjudna att skriva på inbjudan eller har Reepalu struntat i att tillfråga sina samarbetspartners om dom vill vara med?

Om det är så att Reepalu har struntat i att tillfråga V och MP om dom vill vara med på inbjudan så är det mycket märkligt. Enda skälet till att Reepalu skulle strunta i att fråga sina samarbetspartners, som jag kan se det, måste i så fall vara att dessa redan uttryckt motvilja att stå med i inbjudan av en eller annan anledning. Är det t ex en generell motvilja att bjuda in tillsammans med övriga kommunstyrelsen (då specifikt SD kan man anta) eller är det just i denna fråga partierna inte vill vara med?

Om Reepalu däremot tillfrågat V och MP om dom vill stå med och dessa två partier har tackat nej är det inte ett dugg märkligt. Då har ju V och MP aktivt valt att inte stå med på en inbjudan som går ut från kommunstyrelsen och då kan man knappast begära att Reepalu ska ställa in hela arrangemanget bara för att V och MP inte gillar frågeställningarna/ämnesvalet/inbjudna/datumet eller vad det nu än må vara.

Maria Ferm gör antingen en höna av en fjäder, trampar i klaverett eller så har hon satt fingret på något allvarligt. Vad hon inte har gjort är att presentera tillräckligt med fakta för att säga varken bu eller bä. Ett förtydligande kring vad hennes kompisar i kommunstyrelsen har sagt eller gjort samt brevet i sin helhet vore på sin plats. Först då kan man börja slänga anklagelser omkring sig om fiskeri i brunt vatten. En magstark anklagelse dessutom från ett parti som sluter migrationsuppgörelser med folkpartister och moderater.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Vem tar i pensionsfrågan?

Jobben, jobben och jobben. Frågan pekas ut, föga förvånande, som den stora frågan inför valet 2014. Både Reinfeldt och Löfven snackar jobb i parti och minut, småpartierna får inte en syl i vädret (vem vet vad MP eller KD vill göra för att skapa jobb) och media hakar på med siffror på det ena med det tredje. Jobben är viktiga helt enkelt. Men frågan är om det ensidiga fokuset på jobben skapar en dimridå mot andra stora frågor som t ex pensionerna.

Pensionerna, eller egentligen pensionssystemet, är ett gigantiskt problem. Människor som jobbat ett helt liv får en chock när det är dags att pensionera sig och ser vad dom i fortsättningen ska leva på i månaden. Kontinuiteten i systemet är alldeles för dålig och svängningarna är för stora. Systemet är skapat i en tid då nyliberalismens dogmatism stod på toppen och bara ett så enkelt faktum som att varenda svensk skulle bli aktiespekulant är ett feltänk av gigantiska mått. Gemene man vill inte sitta och läsa spaltmeter av fondrapporter för att veta var man ska göra av sina framtida pensionspengar. Vill man spekulera på börsen är man fri att göra det ändå. Vi behöver inte förstatliga aktiespekulationen.

Vad vi i Sverige behöver är ett pensionssystem som är stabilt över tid och över ekonomiska konjunkturer. Att t ex använda våra pensionspengar till infrastruktursatsningar vore en väg att gå för att skapa stabilare placeringar. Det skulle dessutom leda till betydligt större samhällsnytta än aktiespekulation. Håkan Juholt spelade in även denna boll för ett år sen i sitt installationstal. Jag hoppas att Reinfeldt är klok nog att ta emot passningen. Dock tror jag inte att han är det. Detta eftersom hans ideologiska kompass säger att privatiseringar av kapital är rätt väg att vandra. Hoppet står alltså till Stefan Löfven och socialdemokraterna.

Problemet är där att pensionärerna själva inte verkar vara särledes intresserade av att snacka ekonomi när det kommer till kritan. S föreslog sänkt pensionärsskatt i valet 2010 men fick i princip ingen utdelning alls för det. Frågan man då måste ställa sig är om dagens löntagare är mer intresserade av sina framtida pensioner och om det är en fråga som man kan vinna val på. Om inte så kommer vårt pensionssystem att vara kvar under lång tid framöver. Till allas förtret utom fondbolagen.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Är det en höna av en fjäder?

Försöker Expressen göra en höna av en fjäder eller har den svenska regeringen fingrarna djupare i den saudiska syltburken än vad dom vill kännas vid. Mitt förtroende för Expressen är inte det största men det är det å andra sidan inte för regeringen heller så man får väl vänta och se vad som kommer fram. Att regeringen har problem just nu med sin relation med Saudiarabien är dock klart.

Nu i vår kommer Reinfeldt möblera om i regeringen. Att Sten Tolgfors och Ewa Björling sitter löst torde inte vara någon överdrift. Att moderaterna tycker det är jobbigt just nu är inte heller det någon sensation. Björling är väldigt tydlig med att alla regeringspartier var med på beslutet om att hjälpa saudierna att bygga upp övervakningssystem. Marken skakar redan betänkligt under allianssamarbetet och mer smolk i samarbetsbägaren hade knappast underlättat projektet. Det ska bli intressant att höra vad Jan Björklund, som haft en mycket hög svansföring so far i saudivapenfrågan, har att säga om just det här avtalet. Som liberal bör han väl rimligtvis inte tycka att det är ok att sälja övervakningssystem som kan användas för att övervaka "folkflöden" till en diktatur.

Schlingmanns prat i Agenda i söndags om att borgarna är det enda sammanhållna regeringsalternativet börjar bli lite skrattretande. Alliansen visar med all tydlighet att man inte behöver vara överens med varandra för att sitta i en regering. Nu får man väl avvakta dagen och se om det blir något av Expressens lilla story.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Kanonbra av SSU i Stockholms län

Dom flesta SSU-distrikt har sina distriktsårskongresser nu i veckorna och som vanligt kommer mer eller mindre intressanta förslag från ungdomsleden. Här i Skåne komma man tydligen fram till att försvaret ska läggas ner. En intressant tanke även om den knappast är ny. Den danske högerledaren Mogens Glistrup var, utan några som helst liknelser mellan danska nyliberaler och SSU, tidigt ute och föreslog att danska försvaret skulle läggas ner och ersättas med en telefonsvarare som sa "Vi ger oss" på ryska. Hur det svenska försvaret skulle lösas om SSU Skånes idé vann nationellt gehör vet jag inte. Men det ska bli intressant att följa.

Ett annat mycket intressant förslag, och betydligt mer realistiskt, är det som SSU Stockholms län kom fram till. SSU Haninge hade lämnat in en motion (sid 25) om förbud mot vinster i välfärden och om förbud mot privatiseringar i den samma. Distriktsstyrelsen hade yrkat avslag på motionen i sin helhet men efter sammanjämkning vann följande att-satser gehör:

Att: SSU Stockholms Län säger nej till vinstuttag i välfärden. 

Att: Vinster i välfärden skall investeras in i verksamheten (min anmärkning; med viss reservation för exakt ordalydelse)

Detta tycker jag är alldeles utmärkt. Givetvis ska vi inte förbjuda privata alternativ. Där har distriktsstyrelsen i länet helt rätt. Kooperativ, ideella föreningar och stiftelser ska som exempel kunna driva icke vinstdrivande verksamheter som komplement till det offentliga. Men vinstuttag ska inte tillåtas.

Det intressanta med detta beslut är inte själva beslutet i sig utan det faktum att det kommer från SSU i Stockholms län. I detta län har nämligen några av dom största privatiserings- och vinstivrarna i vårt parti funnits (och finns). Därför är det anmärkningsvärt, och mycket glädjande, att en majoritet även i SSU Stockholms län nu sätter ner foten och markerar att S ska vara emot vinster i välfärden.

Partistyrelsen kommer att få föra en tuff kamp på kongressen 2013 om dom vill försvara "vinstdirektivet" från 2009. Om PS har minst lilla känsla för vad rörelsen vill så bifaller man dom att-satser som föreslår vinstförbud i välfärden. Då har vi också en tydlig vattendelare inför valet 2014. En vattendelare och skiljelinje som så hett efterfrågas av allt fler.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Uppgången kan inte bara tillskrivas Löfven

33,7 procent i SIFO och jag vaknar upp med min flickvän i Stockholm efter en härlig lördagskväll där jag fick 50 procents rabatt på huvudrätten på Jensens Böfhus eftersom jag ville ha min biff medium men den var well done. För att citera Petter, "det går bra nu", liksom.

Och givetvis svämmar Facebook över av glada sossar en dag som denna. Egen majoritet för dom rödgröna partierna och S på en nivå som vi inte sett sen i augusti förra året då allt kändes så fantastiskt. Men som bland annat Daniel Wolski lite bitterljuvt noterar på Facebook är läget inte så väldigt annorlunda jämfört med mars 2008. Då hade S drömsiffror och Sören Holmberg sa att alliansen var rökt. Sen gick det som det gick.

Uppgången tillskrivs givetvis Stefan Löfven och visst ligger det mycket i hans "effekt". Men jag skulle vilja påstå att det är att förenkla det hela och framförallt är det att reducera över 100 000 medlemmars dagliga kamp för SAP. Man måste nämligen bära med sig det faktum att trots den motvind som S har befunnit sig i under dom senaste åren så har partiorganisationen faktiskt ångat på rätt bra. På det lokala planet är det definitivt inte någon S-kris och jag är tveksam till om det har varit någon kris där alls.

För att ta ett för mig närliggande exempel så har t ex kamraterna i Staffanstorp kämpat på rejält med sin organisation och dom bedrev också en mycket stark valrörelse. I det tror jag inte dom är unika. Det är i alla fall dom signaler jag får när jag pratar med kamrater runt om i landet. Organisationen är relativt  stark och på G, trots att det finns dom som gör allt dom kan för att baissa ner organisationen. Att vi kan bli ännu bättre innebär definitivt inte att vi är dåliga. Tvärtom tror jag att det är vårt arbete och förtroende på det lokala planet som bereder vägen för Stefan. Utan fotfolket, utan S-föreningarna, utan dig, så hade inte Stefan Löfven varit något alls. Det är vad jag känner och bär med mig när S möts av framgång.

*****

Media: Per T ser att det knakar i alliansbygget

Läs mer på Socialdemokraterna

"Mig äger ingen" av Åsa Linderborg

Igår läste jag ut Åsa Linderborgs "Mig äger ingen" och jag kan inte annat än varmt rekommendera er att läsa denna fantastiska lilla skrift. Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, ger en öppenhjärtlig och hjärtskärande återblick på sin barndom. Hon berättar på ett helt fantastiskt, och mycket lättillgängligt, sätt om sin uppväxt tillsammans med sin pappa i Västerås. Pappan, en metallarbetare på ASEA, blir lämnad av Åsas mamma när Åsa är liten. Detta leder till att pappan står mer eller mindre själv med Åsa i en värld han är fullständigt alienerad ifrån.

Linderborg ger ett porträtt av en man som är helt desorienterad i en värld i förändring och hans utväg blir alkoholen. Trots detta har inte Åsa en olycklig barndom. Den är bara väldigt annorlunda. Boken blir ett samtidsporträtt över svenskt 70-90-tal. Att den dessutom är väldigt lättläst och personlig gör att man rusar genom sidorna på ett mycket behagligt sätt samtidigt som man blir djupt berörd.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Storhetsvansinne, kokain och lässvårigheter

Moderaterna har stormöte i Örebro i helgen. Därför blir det givetvis fokus på M ett par dagar nu och det kan ju vara uppfriskande. Dock slås jag av en sak när jag läser referat, analyser och hör på uttalanden från mötet; Moderaterna har antingen knarkat kokain eller så kan dom inte läsa.

Hur har jag då landat i detta? Det är ganska enkel matematik om jag ska vara ärlig. Moderata kommunalrådet här i Helsingborg, Anna Jähnke, förtydligar:

Jähnke har inte kläckt ur sig detta själv utan det är, får man veta om man följer Alliansfritt Sverige på Twitter, partisekreteraren Sofia Arkelsten som har sagt dom bevingade orden. M anser alltså, i grandiost storhetsvansinne, att dom är det enda alternativet i svensk politik som finansierar sin budget. Graden av storhetsvansinne i detta uttalande gör att jag landar i den första misstanken om kokainanvändande. Förklaringen får ni av Wikipedias beskrivning av kokains effekter: "Den önskade effekten är ökat självförtroende och pigghet." Det krävs nämligen ett ruskigt gott självförtroende, som knappast kan komma från verkliga upplevelser, för att påstå att Moderaterna är det enda alternativet som finansierar sin budget.

Fast eftersom jag inte vill drista mig till att påstå att hela den moderata partistyrelsen går på koks så landar jag nog ändå i att dom inte kan (alternativt inte vill) läsa. Det räcker nämligen att gå in på t ex Socialdemokraternas hemsida och läsa budgetalternativet från i höstas för att se att Arkelstens uttalande inte stämmer. Om Arkelsten hade kunnat (eller velat) läsa hade hon snabbt fått klarhet i sina felaktigheter.

Detta faktum, att moderata företrädare inte kan (eller vill) läsa, förstärks också när man tittar runt på diverse framstående moderatbloggar. Där påstås nämligen att inga alternativ har presenterats när det gäller satsningar på jobb från S sida. Men återigen, läser man i S alternativ från i höstas får man gott om konkreta förslag på åtgärder. Samma sak gäller om man läser lite dagstidningar och ser att S i kommun efter kommun kommer med innovativa lösningar på hur man kan få ungdomar i jobb ( med schysta villkor).

Det är också lustigt att så "många" uttalar sig om att S inte har något tydligt alternativ. Det är mumbojumbo och rappakalja. Vad det handlar om är en direkt ovilja att se alternativet. Det är alltså betydligt mer smakfullt, om än felaktigt, när t ex M går ut och (försöker) förklara varför t ex S förslag om riktade åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, istället för generella, skulle vara sämre. Trovärdigheten skulle öka och man skulle slippa tro att ledande företrädare för partiet har stoppat i sig både det ena och det andra för att svamla på den nivån som dom just nu gör.

*****



Läs mer på Socialdemokraterna

Stor skiljelinje mellan dom politiska alternativen

Folkpartiet har, för att citera Roger Mörtvik, gjort "ett klavertramp rakt in i den avtalsrörelse, vars partsautonomi politikerna annars bemödar sig om att hylla". Detta genom att spela in kortet om sänkta ungdomslöner. Effekterna av Folkpartiets hållning börjar nu ge effekter inom olika avtalsrörelser. Arbetsgivarna i restaurangbranschen vill nu ha särskilda ungdomslöner för löntagare under 25 år. 13 500 kr vill dom ha som ingångslön. Hotell- och restaurangfacket slår givetvis bakut. Fullt förståeligt.

Att krögarna nu vill pressa lönerna, samtidigt som dom blivit ekonomiskt dopade genom en momssänkning av regeringen, är symptomatiskt på samhällsklimatet. Ungdomar ses inte som den resurs dom är, dom ses som ett problem som man kan hantera lite som man vill. Lönepressen, den som Anders Borg talat sig varm om när mikrofonerna är avstängda, kommer som ett brev på posten. För man ska ha klart för sig att om ungdomarnas ingångslöner sänks så innebär det också att deras framtida löneutveckling, med all sannolikhet, kommer att försämras. Om man kan få arbetskraft för 13 500 kr i månaden, varför betala 16 000 eller 20 000?

Därutöver är bevisen för att ungdomsarbetslösheten påverkas av sänkta ingångslöner mycket bristfälliga. OECD kan inte påvisa något entydigt samband mellan låga ingångslöner och låg ungdomsarbetslöshet. Låga ingångslöner för andra grupper fungerar inte heller enligt OECD. Det är alltså frågan om helt andra saker som behövs för att få ner ungdomsarbetslösheten.

Magdalena Andersson, S ekonomisk-politiska talesperson, satt i Agenda förra veckan och talade om utbildning, utbildning och utbildning. Det är den andra vägen att gå för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Jag tror visserligen att denna väg måste kompletteras med starka offentliga insatser inom allt från välfärden till infrastrukturbyggande. Men att se till att presumtiva löntagare kan ta dom jobb som erbjuds, genom att dom är rätt utbildade, måste vara första anhalt för en regering som vill komma till rätta med såväl arbetslöshet som ungdomsarbetslöshet. Dessutom hänger innovationskraften i ett samhälle starkt samman med utbildningsnivån vilket ytterligare motiverar stora satsningar på utbildning eftersom det i slutänden blir en stor satsning på företagande och tillväxt. I synen på denna fråga skiljer sig dom politiska alternativen i Sverige sig kraftigt ifrån varandra.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Hur resonerar en borgare?

Ibland får jag inte ihop det hur borgarna tänker. Som t ex idag när vi hade bokslutsseminarium för Helsingborgs stad på Dunkers kulturhus. Då står borgerliga företrädare tillsammans med tjänstemän på scenen och presenterar vad dom är "bra på" och vad som är "utmaningar". När det är dags för frågor ställer sig en av mina kamrater upp, den i bloggosfären välkände Jan Andersson, och menar att skolpersonalen samstämmigt säger att dom vill ha mer frihet ute på dom enskilda skolorna. Dom vill bland annat inte att kommunfullmäktige ska bestämma vilken antimobbningsmetod som ska gälla på skolorna eftersom personalen anser att dom är mer lämpade att bestämma det själva.

Ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden, folkpartisten Christer Rasmussen, svarar då att Jan Andersson för en politisk diskussion och att den inte ska tas på bokslutsseminariet. Detta samtidigt som han själv har stått och pekat på vilka områden som hans borgerliga styre, enligt sig själva, sköter bra och vilka utmaningar som finns. Sen har han skickat fram sina tjänstemän för att prata om t ex politiskt beslutade tjänstegarantier. Ett märkligt sätt att resonera helt enkelt där borgarna inte anser sig prata politik men när oppositionen har synpunkter är det plötsligt politik och då ska det tigas.

Ett annat exempel på när jag inte fattar hur borgarna resonerar är ROT- och RUT-avdragen för utlandssvenskar. Dessa avdrag är konstruerade så att man kan få t ex ROT-avdrag för sin sommarstuga i Spanien. Något som knappast tjänar syftet att skapa jobb i Sverige. Det borde alltså, från en borgerlig synvinkel, ses som ett direkt brott mot deras sk arbetslinje. Men icke. I skatteutskottet biföll borgarna inte oppositionens förslag om att ändra reglerna. Borgarna är alltså, trots all (deras egen) logik, för att utlandssvenskar ska få göra skatteavdrag i Sverige.

Mycket mer behöver man väl knappast tillägga. Att förstå en borgare är inte alltid det enklaste. Inte ens när dom får 30 minuter på sig och en Powerpoint till hjälp är det alltid helt klart vad dom tycker, vad dom gjort eller vad dom menar.

*****

Bloggat: Martin, Alliansfritt Sverige



Läs mer på Socialdemokraterna

Vilken härskarteknik ska rädda Reinfeldt från tunnelbanan den här gången?

Håkan Juholt lämnade ett avtryck i svensk politik som av eftervärlden kommer att uppfattas som föga smickrande. Detta är förståeligt. Hans golgotavandring genom media döljde dessvärre alla former av politisk idé och vision som han skulle kunna efterlämna sig. Men för den som minns mer än medias jakt vore det inte förvånande om vi i framtiden får höra Håkan Juholt säga, "vad var det jag sa"?

Hans idéer och visioner visar sig nämligen vara mer förutseende än många kunnat ana. Juholt bjöd in LO, TCO och Saco till samtal om skattesystemet och visst svarade LO och Saco. Inte direkt men för några dagar sedan kunde vi läsa Ola Pettersson och Gunnar Wetterberg plädera för precis det Juholt efterfrågade. En stor genomgång av ett förlegat skattesystem.

Den minnesgode minns också Juholts höstbudget. En budget präglad av ett nytänk och där investeringar i ny infrastruktur på många sätt var ett övergripande tema och en vattendelare gentemot borgarna. Bland annat ville Juholt satsa på en utbyggnad av tunnelbanan i Stockholm. För detta blev han hånad av bland andra statsminister Fredrik Reinfeldt. Reinfeldt hade minsann, som den tuffa förortsgrabb han är, åkt mer tunnelbana än vad Juholt hade. Att han inte också drog till med att hans pappa är starkare än Juholts pappa var väl en överraskning för alla.



Idag ser vi att Håkan Juholt hade rätt. Också Stockholms borgerliga politiker vill ha en utbyggnad av tunnelbanan och går fram på gemensam front för att så ska ske. Frågan är hur statsministern ska hantera dessa. Många av dom borgerliga Stockholmspolitikerna kommer ju också från hårda förorter och har gått på Djurgårdsmatcher. Så dom vet alltså ett och annat om att åka tunnelbana dom också. Och ändå landar dom i en diametralt annorlunda uppfattning än statsministern. Vilken härskarteknik Reinfeldt ska tillämpa denna gång för att vinna den striden återstår att se.

*****

Bloggat: Peter A

Läs mer på Socialdemokraterna

Alla andras fel utom regeringens?

Det har varit ganska lugnt nu ett par dagar för Tomhylsan Tolgfors. Inget konstigt med det. Alla journalister som närvarade vid Tomhylsans presskonferens lär ju ha drabbats av posttraumatisk uttråkning och det tar som bekant ett tag att hämta sig ifrån en sådan chock. Men nu har det återigen börjat röra på sig och då bekräftas förra veckans teorier. Någon måste ljuga i Tolgforshärvan.

Förre detta generaldirektören Madelene Sandström ger idag en intervju i SvD. Hon säger en del intressanta saker och är väldigt öppen med vad det handlar om. Detta i ett ärende som enligt Tolgfors är fullt av sekretess som förhindrar djupare analyser i offentlighetens ljus.

"– Jag skulle inte kalla det för en förstudie. Vi fick en rad frågeställningar från saudierna och sammanställde svaren. Det var inga hemliga svar och jag minns att vi bland annat kopierade ett stycke från en bok från 1960-talet som går att låna på biblioteket. Det handlade definitivt inte om att vi skulle bygga en fabrik, säger hon."  - SvD

Dessutom är Sandström tydlig med att Tomhylsan inte riktigt presenterar allt underlag trots sin välfyllda Powerpoint-föreläsning.

"– Jag tycker nog inte att man som minister ska gå ut och beskylla en myndighet för saker och ting utan att kunna visa underlag på det, säger hon." - SvD

Det stannar dock inte vid Sandströms kritik. En annan FOI-chef, Jan-Erik Rendahl, säger till Ekot:

"– Det kan jag absolut inte acceptera. Det är självklart att det inte hade kommit fram en underskrift om inte departementet varit insatt i det. Det är fullständigt löjligt." - SR

Rendahl konstaterar också att han tycker att nuvarande generaldirektör för FOI, Jan-Olof Lind, bör avgå.

Utöver all röra kring Tolgfors uppstår också allt fler frågor kring vilken roll Carl Bildt och utrikesdepartementet har i hela soppan. Dessutom kvarstår frågan vad Fredrik Reinfeldt visste. Regeringen gör just nu allt för att ta död på affärer. Tomhylsan Tolgfors gör sig t ex omöjlig att nå för en kommentar när Ekot söker honom och taktiken att endast uttala sig i välregiserade sammanhang, beväpnad med en arsenal av PP-sidor, utkristalliseras allt tydligare.

Frågan är om den svenska journalistkåren orkar gräva upp hela den här affären eller om regeringens krishantering kommer att segra.

*****

Bloggat: Martin, Peter J, Krassman, Peter A

Läs mer på Socialdemokraterna

I ett Sverige där barn är fattiga och skolan inte klarar sitt uppdrag

Sverige har numera minst 250 000 fattiga barn enligt Rädda Barnen. Man kan välja att se detta på två sätt. Antingen ser man det som vi socialdemokrater gör som ett faktiskt, högst realistiskt och mycket närvarande problem. Eller så gör man som många alliansföreträdare gör, man väljer att inte acceptera EU:s definition av fattigdom som ett fenomen som mäts i relativa termer.

Eftersom jag är socialdemokrat är det alltså ett problem för mig att barn är fattiga. Detta eftersom det gör att det svenska samhället delas. Vi får utstötta och förtryckta individer som inte får plats i det normala samhällslivet, individer som inte kan ta del av livet på samma sätt som vi andra. Detta leder till sociala spänningar som inte gynnar något. Accepterar man denna analys blir bilden av ett Sverige som är satt i stor förändring mycket tydlig.

En sak som fick mig att reagera i morse var när jag vaknade till radioreklamen på Rix FM. Det gjordes reklam för "Mattecentrum", en ideell organisation som ger gratis stödundervisning i matematik. Dom bad om "mitt bidrag" till sin verksamhet. Med andra ord fiska dom efter donationer. Detta för att kunna bedriva matteundervisning. Renée Nyberg informerade mig dessutom om att 1 av 5 elever i grundskolan idag inte går ut med godkänt i matte. Bilden av en skola som inte längre klarar sitt uppdrag trädde med all tydlighet fram.

Jag är inte kritisk mot Mattecentrum. Dom gör en jätteinsats och deras verksamhet är lovvärd. Men jag är kritisk mot det samhälle där ämnesundervisningsgrupper måste byggas upp på frivillig basis för att samhället har kapitulerat inför problemet. Detta är något vi är vana vid från t ex fattigdomsbekämpning i såväl Afrika som i västvärlden. Att vi nu ska behöva samla in pengar till Röda korset och Läkare utan gränser samtidigt som vi behöver skänka pengar för att våra ungar ska bli godkända i skolan är horribelt.

Var går gränsen för att ett samhälle ska kunna klassas som ett välfärdssamhälle med en stark och generell välfärd? Går den vid 13 procent fattiga barn? Går den vid insamlingar till stödundervisning för att skolan havererat? Jag har inget givet svar på dessa två frågor men jag tycker att dom måste ställas. Framförallt eftersom ingen hejd synes till och eftersom vi har en regering som i många delar vägrar se fenomenen som ett problem.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna 

Pappa Fredrik är trött på den nya tuppen och alla knattarna

"Roligast vinner" sa Maud Olofsson 2006 när alliansen åkte land och rike runt för att vinka till svenska folket och lova hårdare tag mot alla bidragsfuskande latmaskar som går på sjukförsäkring, a-kassa och pension. Roligt hade dom i fyra år och hårdare tag blev det tillsammans med ett raserande av stora trygghetssystem. Men i likhet med ett barnkalas så är det roligast dom första timmarna för att sedan snabbt ebba ut och bli ett ganska olidligt spektakel för dom inblandade.

Alliansen bråkar om allt känns det som just nu. Det är allt ifrån singelinsemination till vapenexport, ungdomslöner och LAS. Dessutom är det bråk om OS, euro och Palestina. Lägg där till gamla trätoämnen som sjukförsäkringen, surrogatmammor och homoäktenskap och bilden av en koalition i upplösning framträder allt tydligare. Framförallt framträder också bilden av ett gäng som verkligen inte har roligast.

Opinionsmätningarna som nu rasslar in dag efter dag pekar spikrakt nedåt för borgarna. Även SD tar stryk och dom rödgröna stormar fram mot egen majoritet. För en allians som inte ser några andra utvägar än att hålla samman är detta deprimerande värre.

Frågan är hur länge det håller. KD har skakat under riksdagsspärren i princip hela mandatperioden. Först nu när partiet gapat sig hesa under ett halvår såg man dom över fyra procent i någon mätning. Lite självständighet verkar ha gjort gott. Centerpartiet har totalhavererat under sin nyliberalism och har inte lyft på flera år. Folkpartiet har tappat mark i skolfrågan under trycket av den ena mätningen efter den andra som visar på deras skolpolitiska misslyckande. Att Björklund samtidigt vill bestycka Gotland med kärnvapen och gå med i euron har, konstigt nog (?), inte gett någon som helst utdelning i mätningarna.

På toppen sitter dessutom en trött pappa Fredrik. Trött av kärleksproblem, trött av kostnadsproblem, trött av (brist på) visioner och trött på bråkiga borgarknattar. När det nu dessutom har kommit in en tupp med stor röd kam i hönsgården så har det blivit riktigt jobbigt.

Om den rödgröna ledningen förstärks och om småpartierna i alliansen inte får ett rejält lyft så tror jag att alliansens dagar är räknade. För t ex Folkpartiet måste det vara bättre att kunna ha något inflytande tillsammans med en socialdemokratisk regering än inget inflytande i opposition mot en rödgrön majoritet.


För övrigt anser jag att Medlingsinstitutet bör läggas ner.

*****

Bloggat: Krister

Läs mer på Socialdemokraterna