tisdag 21 februari 2012

Ogenomtänkt regeringspolitik skapar ny brottslighet

Antalet anmälda ekobrott har ökat lavinartat. Just ekobrott spänner över en enorm vidd av brott. Allt från småfiffel med dagskassan på en lunchrestaurang till stora kartellbildningar inom t ex byggbranschen kan räknas in och det gör att frågan blir väldigt komplex redan på definitionsstadiet. Att utreda brotten är resurskrävande, tar tid och är i regel svårt. Hur bevisar man att kontanterna i en magväska på din lunchrestaurang inte är "vita"? Hur bevisar man att person A har gett fördelar till person B som motprestation av en utförd tjänst? Hur bevisar man att någon köpt svart stjädhjälp för halva priset?

Kriminella använder företag som fasad för sin brottslighet. Ett vitt företag står som front och där bakom kan mängder av svarta verksamheter gömma sig. Ju fler led desto större risk för fusk. Om sen fusket är skatteflykt eller om man helt enkelt underlåter att betala andra avgifter är olika från fall till fall.

En sak som dock är intressant i det som Eva Fröjelin, Ekobrottsmyndighetensgeneraldirektör, säger är att regeringens politik för att underlätta företagande är bidragande till den ökande ekonomiska brottsligheten. Slopade regler, kontroller och uppföljningar öppnar upp för att man kan fuska. Detta är en fråga som regeringen i princip inte har berört med ett ord. Att deras egen politik på området leder till det som dom säger sig vilja bekämpa är i mångt och mycket ett monumentalt misslyckande.

Problemet är ett mönstret känns igen. Regeringen har en idé om hur dom tror det ska kunna bli bättre på ett område men istället för att utreda frågan, lyssna på remissinstanserna och ta till sig vad forskningen säger så driver man igenom sin politiska dogm utan hänsyn till dess övriga konsekvenser. Man väljer att ignorera förutsedda konsekvenser och vägrar agera när det uppstår oförutsedda dito.

Att underlätta för företagande, att stödja företagande och att verka för företagande är A och O för ett samhälle som på allvar vill främja jämlikhet och frihet. En fördelningspolitik är bara möjlig om det finns något att fördela. Men att driva igenom reformer med ett ensidigt fokus utan hänsyn till dess bieffekter är huvud- och ansvarslöst. För att citera Urban Ahlins uttalande i en annan debatt, "det är hål i huvet".

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar