Kunskapssamhället och socialdemokratin

Dags för del två i mitt inspel till programkommissionen. Det förra har hittills lästs av 45 person, jämfört med över 1 100 som läste när jag skrev en fejkad artikel om Reinfeldts avgång. Tesen om att person lockar betydligt mer än politik verkar alltså föga förvånande stämma.

Del två i programkommissionens diskussionsmaterial handlar om "Kunskapstillväxten och teknikutvecklingen". Avsnittet tar upp utbildningens betydelse för jämlikheten och konstaterar att vi riskerar att dela samhället kunskapsmässigt. En konsekvens av detta skulle vara att ett lågkunskapsproletariat utvecklas. Något som skulle vara starkt negativt för sammanhållningen i landet.

• Hur når vi återigen full sysselsättning? Kan det goda samhället förverkligas med dagens höga arbetslöshetsnivåer?

Offentlig verksamhet och välfärd är en nyckel i frågan om den fulla sysselsättningen. Det privata näringslivet kommer aldrig att sträva efter den fulla sysselsättningen. Det ligger i deras intresse att det finns en relativt sett stor reservarmé att ösa arbetskraft ur. Att det råder stark konkurrens om jobben är till fördel för näringslivet eftersom lönekraven då kan hållas nere. Det är här politiken måste ta kommandot. Genom att använda offentlig sektor för att möta tider av produktionsbortfall och kris kan man jämna ut konjunktursvängningarnas effekter på arbetslösheten. Därutöver måste rätt prioriteringar göras när det kommer till skattefrågan. Enskilda avdrag som t ex ROT och RUT måste användas med försiktighet eftersom dom ofta kostar mer än dom smakar. Pengar som går till t ex RUT skulle kunna användas till att anställa fler lärare än vad det skapas städtjänster.

• Är visionen om det livslånga lärandet relevant? Hur kan den i så fall förverkligas?

Givetvis är den relevant. Att ständigt utvecklas och lära sig nya saker är ett av dom bästa sätten för en människa att förverkliga sig själv. En ständig kunskapstörst är bra såväl för individen som för samhället. Genom fackliga krav på kollektivavtalens utformning kan parterna på arbetsmarknaden skapa goda förutsättningar för och lösningar på utbildningsfrågorna. Staten måste vara beredd att skjuta till medel i konjunkturnedgångar för att ställa om uppsagd arbetskraft för att denna ska vara redo att ta dom jobb som uppstår när konjunkturen svänger. Därtill måste frågan om skolsystemets utformning lösas. Vinsterna måste bort från skolsystemet!

• Vad kan göras för att bryta socioekonomins inflytande över skolresultaten och säkerställa att alla barn får en lika bra start i livet?

Friskolereformen måste brytas upp, göras om och frågan om vinster i välfärden måste lösas. En av dom starkast bidragande effekterna till segregationen på utbildningsområdet är det faktum att vinstintresset tillåts styra skolans utveckling. Detta måste, som ovan nämnts, bort. Därutöver måste skolans kompensatoriska roll förstärkas. Att alla barn ska ha rätt till dator och internet måste vara en självklarhet. Pedagogerna måste få makt över utbildningen istället för att politiker sitter med låtsaslösningar som är fallet just nu. Mer icke-pedagogisk personal måste anställas i skolan i form av korridorpersonal, kuratorer, sköterskor m.m. Barns tillgång till kultur och fritid måste också säkras.

• Hur undviker vi att kunskapssamhället skapar nya klyftor mellan människor?
Frågan har väl egentligen redan fått svar ovan. Men genom ett idogt arbete för ett jämlikare samhälle där omfördelning styr välfärdspolitiken kan vi undvika vidgade kunskapsklyftor. Att människor tjänar pengar på sin kunskap är inte fel. Men däremot måste inkomster av kapital i form av aktieägande m.m beskattas rimligt och aktivt arbete belönas mer i förhållande till passivt förmögenhetsägande.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna