Kan vi ha dömda nämndemän?

Idag skriver Eva Franchell i Aftonbladet om dom politiska nämndemännen i våra domstolar. Aftonbladet har undersökt hur många av dessa som är dömda för brott och det visar sig att ca 200 förekommer i brottsutredningar (vilket inte säger speciellt mycket egentligen) och att 25 personer (vilket säger mycket) är straffade för brott. Resonemanget som sedan följer går i stort ut på att det är olämpligt att dömda personer är nämndemän.

Jag förstår uppfattningen om att en dömd människa inte ska sitta och döma en annan. Det är svårt att argumentera mot detta per se. Men det är samtidigt väldigt vanskligt att säga att "en person som är dömd för ett brott ska aldrig få vara nämndeman". I mina ögon är det ett alldeles för absolut ställningstagande. Konsekvensen av uttalandet är att en dömd person är diskvalificerad för all framtid ifrån att sitta som nämndeman. En dom är alltså ett evigt straff enligt detta resonemang och mot detta vänder jag mig starkt.

Jag har skrivit om frågan många gånger förr och från andra ingångsvinklar. Är gamla synder tillräckliga för att diskvalificera människor från deltagande i samhällslivet även efter sin botgöringstid? Kan en person dömd för snatteri i tonåren bli minister? Kan en person dömd för misshandel sitta i riksdagen? Kan en som varit vårdslös i trafiken sitta i en svensk domstol? Jag landar i ställningstagande att givetvis kan dom göra det. Men det är inte helt reservationslöst som jag hamnar i detta ställningstagande.

En person som döms för brott får, förutom ett utmätt straff, leva med att ens namn står i olika register under lång tid efter avtjänat straff. Så länge ens namn står i dessa register är man, i någon vidare mening, att betrakta som olämplig, tycker jag, att sitta som nämndeman. Det är, precis som Franchell är inne på, inte snyggt om en person som står i ett register som dömd rattfyllerist ska sitta och döma andra rattfyllerister. Och det kan breddas till att det inte är snyggt om en person som står i ett brottsregister ska döma en annan person till att hamna i brottsregistret.

Men när en person inte längre står i brottsregistret? Ska man då vara diskvalificerad ifrån vissa delar av samhällslivet för en förseelse som ligger decennier bakåt i tiden? Ska en 60-åring som dömdes för misshandel som 18-åring vara diskvalificerad från nämndemannatjänstgöring trots att vederbörande levt fläckfritt och föredömligt liv sedan dom föll? Det är i mitt tycke helt orimligt. När man har avtjänat sitt straff och när man är ute ur registret så har man sonat sina brott och ska behandlas som alla andra. Sen finns det givetvis brott som är så grova att man alltid bör stå kvar i ett register. Mord är ett sådant brott t ex.

Det är farligt när vi börjar diskvalificera människor pga deras historia. Det skapar ett icke representativt urval av befolkningen som i förlängningen riskerar att bli en politisk elitklass. Resonemanget känns igen från politikerkarriärer där unga broilers går hela vägen från ungdomsförbunden till partiledningen utan att ha haft ett jobb utanför politiken mer än någon sommar på gymnasiet. Är det endast den typen av företrädare vi vill kalla folkrepresentation? Jag tror inte det.

*****

Bloggat: Martin hänger på Eva

Läs mer på Socialdemokraterna