Parallellt med detta förnekande från Moderaterna har frågan om att göra barnkonventionen till svensk lag gjort sig gällande. Att konventionen inte redan är lag har jag lite svårt att förstå. Eller så är det rädslan för vad det skulle innebära i form av lagbrott från myndigheternas sida som sätter stopp. Regeringen inser att om konventionen blir lag så måste en hel del åtgärder vidtas för att stärka barns rättigheter och sånt kostar pengar. Pengar som måste användas till skattesänkningar om regeringen ska ha någonting alls som liknar politik kvar på programmet.
Dock inser Moderaterna att socialdemokratin nu, med en ny partiledare som inte gör bort sig stup i kvarten, är ett reellt hot. Att då ignorera en fråga som barnfattigdomen låter sig inte göras. Som motmedel tillsätts en arbetsgrupp. Att den tillsätts nu tyder på att frågan inte precis har varit prioriterad i det moderata lägret. Fast det är ju inte så konstigt, fattiga barn finns ju inte egentligen. Eller hur det nu var?
Lite extra skrämmande är det också, som redan påpekats av andra, att det är Ulf Kristersson som ska leda arbetsgruppen. Mannen som flyr jobbiga intervjuer, ignorerar riksdagsbeslut och försvarar en sjuk sjukförsäkring ska nu ta hand om våra mest utsatta barn. Bäva månde dessa. När Kristersson är klar lär det vara som med sjukförsäkringen; inget funkar som det borde för dom som behöver samhällets stöd allra mest.
*****
Bloggat: Roger om jobb
Läs mer på Socialdemokraterna
Visst är det knepigt på nått vis att (S) kommunerna står för stora delar av barnvräkning, likväl som att (S) kommuner ofta anser att de inte kan gå med fanan i topp och ställa sig först i ledet och kämpa för att ungar inte ska vräkas eller leva i fattigdom.
SvaraRaderaTyvärr ska denna viktiga fråga göras om till en blockpolitisk fråga så ingen tar ansvar för eländet.
Titta gärna på http://omstarten.wordpress.com/2012/01/12/vrakning-av-barn/
Jag delar uppfattningen att inga barn bör vräkas. Att det finns S-kommuner som gör det är bara att beklaga.
RaderaGivetvis har regeringens politik med det att göra. Allt fler i försörjningsstöd, pga havererade arbets- och sjukförsärkingssystem, bäddar för en sådan här situation. Endast 8 av 70 miljarder i familjepolitiken verkar idag omfördelande, en skrämmande låg andel (Tapio Salonen).