Jag släpper det inte riktigt än

Jag känner att jag inte riktigt kan släppa det här med bolåneräntorna än så ni får ursäkta men här kommer ett inlägg till om saken. Som framgår av den korta diskussion som finns under gårdagens inlägg i frågan så är det en mycket komplex sak att lösa bankernas missbruk av sin ställning. Den enklaste lösningen av alla vore att förstatliga hela bankväsendet men det lär inte låta sig göras över en natt och det hade blivit ett fasligt liv om saken så det är väl bara att glömma antar jag. Men tanken är lockande. Om nu bankerna är samhällsbärande och skattebetalarna gång efter annan ska tvingas rädda hela spektaklet så vore det väl inte mer än rätt att skattebetalarna fick vinsterna när samma skattebetalare står för riskerna.

Men som sagt, ain´t gonna happen, så istället får man väl försöka förklara varför bankmarknaden inte lämpar sig speciellt väl för marknaden att hantera. I grund och botten handlar det om exit-frågan. Det är nämligen inte helt enkelt att byta bank och det är framförallt inte helt riskfritt. I alla fall upplevs det inte som helt riskfritt. När man har att göra med väldigt (för genomsnittsinidivden) stora belopp blir också rädslan för minsta lilla fel mycket större. Man tar inte helt sonika sina miljonlån och går ut från bankkkontoret som man haft i ett antal år. Det kanske till och med är så att man tycker om sin banktjänsteman och litar på denne som person. Därutöver kanske man gjort andra affärer med banken som har varit mer lyckade än bolånet och man är rädd för att splittra sina förehavande på många händer. Svenskarna är ett lojalt folk och det visar sig inte minst i oviljan att hålla på och byta utförare, bank eller vad det nu än kallas.

Välfärdsmarknaderna benämns som "kvasi-marknader" just av det skälet att vissa fundamentala delar inte fungerar som på en "vanlig" marknad. Jag är benägen att hävda att bankmarknaden på sätt och vis också tillhör denna skara av kvasi-marknader. Det finns säkert många som kan rabbla massor av skäl och anledningar för varför bankmarknaden inte alls är dysfunktionell och varför statliga banker vore helt åt helsike. Men det handlar mer om ideologiska argument än om sakliga argument skulle jag vilja påstå. Precis som att min vilja att värna medborgarnas ekonomi är ideologisk. Rationella argument för och emot har vi alla. Det är därför det sägs att politik är att vilja och jag vill bolånekundernas väl i detta fallet. Inte bankernas.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna