Hur ska borgarna ha det egentligen?

Lönespridningen ökar i alliansens Sverige. Detta har inte borgarna några problem med. För dom är inte jämlikhet något viktigt. Så utvecklingen går i rätt riktning enligt borgerligheten. Men samtidigt blir jag lite förvirrad. För det hela måste ju bero på hur man räknar.

Enligt Fredrik Reinfeldts pressekreterare Sebastian Carlsson ökar ju inte klyftorna så mycket egentligen. Inte om man räknar bort den översta och den understa decilen bland inkomsterna. Och tydligen gör man det i regeringskansliet. Så alltså har borgerligheten misslyckats med sin politik att öka inkomstgapet.

Fast sen blir det ytterligare komplicerat för Anders Borg menar att det är sossarnas fel att klyftorna i landet ökar. Detta trots att det är borgerligheten som enligt uppgift är för att inkomstspridningen ska öka. Att sedan borgarna har styrt landet i snart sex år gör inte saken speciellt mycket lättare att förstå. För hur det kan vara det största oppositionspartiets fel att klyftorna ökar 2012 är svårbegripligt även för någon som mig och jag arbetar ändå med det här med politik på heltid.

Så summa summarum blir då att lönespridningen ökar men bara om man räknar på ett visst, icke moderat, sätt. Att det är bra att klyftorna ökar men egentligen inte. Sist är det regeringen som suttit vid makten men det är sossarnas fel att klyftorna ökar fast det egentligen är bra att dom ökar.

Det ska f*n till att vara borgare nuförtiden alltså...

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Fuskarna kommer att härja fritt!

Ve och fasa nu kommer hela skiten att rasa!!! Ungefär så skulle man väl kunna sammanfatta Alliansen version 2006:s reaktion på dagens uppgifter om att Försäkringskassan vill förenkla VAB-förfarandet. Det var nämligen en av 2006:arnas stora missioner att sätta dit alla luriga och fuskiga småbarnsföräldrar som snuvade alla oss hårt arbetande arbetslinjister på våra surt förvärvade skattepengar. Dock visade det sig att allt det där snacket om fusk bara var just fusksnack. Det låg ingenting i det, det var en påhittad fasa för att skrämma upp medelklassen och det tog inte lång tid innan bluffen avslöjades.



Så frågan är hur Alliansen version 2012 ska reagera nu när Försäkringskassan vill förenkla reglerna rejält för dom där hemska VAB:ande föräldrarna. Denna grupp, som för sex år sedan var en hop fuskande myglare, kan väl inte på så kort tid ha blivit änglar allihop? Eller har alliansen med sin tuffa början suddat ut allt fusk som inte fanns? Det går inte riktigt ihop det här.

Om nu dessutom Alliansen version 2012 väljer att tro på F-kassan och accepterar dom nya reglerna så borde ju samma allians välja att tro på andra remissinstanser och myndigheter som sågar deras "hårdare tag"-förslag. Dessutom borde dom tro på dom där skumma typerna i t ex Finanspolitiska rådet eller IFAU som har svårt att se några egentliga effekter på sysselsättningen som kan kopplas till jobbskatteavdraget. Så i logikens namn borde alltså regeringen dra tillbaka även jobbskatteavdragen.

Man kan ju undra vems politik vi har prövat och som visat sig inte fungera. Med tanke på att socialdemokratin byggde det här landet under nästan 80 års tid och borgarna har lyckats köra landet i sank på ett eller annat sätt varenda gång dom fått sitta vid makten så känns Anders Borgs kaxighet lite påklistrad. Man kan ju undra vem det är som fuskar egentligen, småbarnsföräldrarna eller alliansregeringen?

*****

Media: Löfven får förtroende. Reinfeldt förlorar förtroende.

Läs mer på Socialdemokraterna

Krackelerar alliansen?

Peter Högberg tar idag upp frågan om alliansbyggets vara eller icke vara inför 2014. Peters observationer går från det lokala planet till riksplanet och jag kan bara instämma i Peters beskrivningar. Hur det är i regionen här i Skåne vet jag inte riktigt, jag sitter inte med där, men lokalt i Helsingborg är samarbetssvårigheterna uppenbara hos den styrande borgerliga minoriteten. Det gäller på skolans område, det gäller på skatteområdet och det gäller i en hel del småfrågor. Var det ska ta vägen får framtiden utvisa. Intressant att följa är det hur som helst.

På riksplanet är det helt uppenbart att splittringen i alliansen är ett problem. Nu väljer M, FP och C att strunta i KD och kör fram ett förslag om att låta singlar insemineras. KD går i taket, fullt förståeligt utifrån det faktum att dom är i en "allians", men för dom andra tre partierna känns det väl i princip som att KD redan är ute ur riksdagen.

För man kan bara konstatera att KD har stora problem. Om det inte vore för M-väljares sympatiröster i valet 2010 så hade KD varit ute ur leken. En tredjedel av deras väljarstöd kom från stödröster enligt Sören Holmberg och Henric Oscarsson och även om KD är små så är dom helt avgörande för alliansens maktinnehav. Samtidigt när alla moderater i landet en våt dröm om att bli största parti i riksdagen och då kan man inte ha en-två procentenheter av sina väljare som röstar på KD.

För C och FP är profileringsmöjligheterna redan idag begränsade. Deras profilfrågor kring arbetsrätten är t ex helt körda att föra fram. M vet att LAS är nödvändigt att "försvara" för att inte allt ska gå åt pipsvängen så där får C och FP stå med mössan i hand och ropa för döva öron. Det enda dom alla verkar vara överens om är att lönerna ska pressas nedåt.

Skolan har inte precis gått lysande under Björklunds regim, atomvapen på Gotland gör knappast politiken bättre och vad sen C egentligen vill är det väl inte någon som riktigt vet. Senast jag såg Annie Lööf göra något var det att vända hamborgare på McDonalds. Kanske en framtida karriär om inte C får mer uttrymme i regeringen.

En trött statsminister med ett allt mer splittrat regeringsunderlag är inget bra styre för ett Sverige som behöver stärka sin konkurrenskraft, förbättra skolresultaten och på allvar ta tag i välfärdsfrågorna för att samhället inte ska slitas isär. Sverige behöver sannerligen en ny regering.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Mer behöver inte sägas just nu

Mer behöver inte sägas just nu



Kan det vara så att gymnasieskolans problem finns här?

Bara en liten lek med tanken kring frågan om ungdomsarbetslösheten. Titta på dom här två graferna och ställ dig frågan; kan det vara så att fenomenen fler elever i friskolor och ungdomsarbetslösheten hänger samman? Om man ska ta Aftonbladet på orden, "Vi är sämst - i klassen", så verkar det onekligen som så.

Foto: Aftonbladet.se

Foto: Ekonomifakta.se

Jag vill inte påstå att det råder ett kausalt samband mellan andelen elever i friskolor och ungdomsarbetslösheten. Men ökningen av andelen elever i friskolor är den största förändringen som har skett under 2000-talet i svensk skola och med tanke på dom signaler som t ex SNS-rapporten pekade på så skulle jag inte bli förvånad om det har med saken att göra.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Han vred sig som en hal ål

Gårdagens Agenda är redan väl omskrivet. Sedvanliga analyser om hur bra Reinfeldt var eller inte var kommer som på beställning. Hur analysen faller ut hänger mer samman med politisk hemvist på skribenten än med Reinfeldts faktiska prestation så jag lämnar det därhän. Dock är där en grej som jag vill skriva om innan man lämnar denna Agendaintervju och det är Reinfeldts kroppsspråk när sjukförsäkringen kommer på tal.

Foto: lillabla.wordpress.com

Ulf Kristersson har under lång tid ignorerat den svenska riksdagens demokratiskt fattade beslut. Kristerssons pudel i ärendet är redan en klassiker och om Kristersson sitter kvar som ansvarig minister mandatperioden ut får det väl ses som en smärre bragd. Detta vet Reinfeldt om och han utstrålade en osedvanligt obekväm känsla när Kristersson kom på tal. Den annars så lugne Reinfeldt vred sig som en hal ål i stolen när Anna Hedenmo började fråga om Kristersson och jag kunde inte annat än skratta högt när jag bevittnade det hela.

Se själv kring minut 20 och framåt.

*****

Media: Eva Franchell

Bloggat: Heléne, Peter J, Britta, Martin 

Läs mer på Socialdemokraterna

Sveket mot dom svaga

Igår skrev jag om en skamfläck för vår välfärd nämligen barnfattigdomen. Idag vill jag ta upp en annan fläck. Psykvården och dess köer är ett problem som under fem år har exploderat i det tysta och idag står tre gånger så många i kö till psykiatrin som för fem år sedan.

Man ska ha klart för sig att människor som söker sig till psykiatrin ingalunda är några individer som är exceptionella på något sätt. Tvärtom är det människor som du och jag som kan drabbas av sjukdom eller svårigheter pga olika omständigheter i livet. Ett av problemen är att psykiska sjukdomar och besvär i regel inte syns på utsidan. Därför tas dom inte riktigt på allvar heller. Att någon säga att dom är bipolära tas inte som skäl för anpassning. Skulle dom däremot sitta i rullstol är folk plötsligt väldigt mottagliga för att ha förståelse och tålamod.

I Skåne och i ett antal andra landsting har borgerliga styren fått för sig att köerna kommer att försvinna om man privatiserar. Klassisk "privatisera genom att söndra"-taktik tillämpas. Se till att verksamheten blir så dålig i offentlig regi så att ingen tar den i försvar och privatisera sedan och lägg verksamheten på ungefär samma nivå. Motivera det med valfrihetsargumentet och allt är ok. Verksamheten är lika dålig fortfarande men nu kan du i alla fall välja dåligt eller sämre.

Hela tanken med att privatisera psykiatrin är bisarr. Människor som är extremt utsatta mentalt ska plötsligt börja ta ställning till utförare, studera kvalitétsindex och använda sig av exit-mekanismer när dom inte är nöjda. Men psykiatri är knappast något enkelt pussel. Att göra utvärderingar och att veta vad som är rätt eller fel är mycket svårt.

Det är signifikant hur borgerligheten konsekvent väljer att ge sig på dom svagaste grupperna i vårt samhälle och leka högerpolitik med deras liv. Arbetslösa, sjuka, fattiga barn och psykiskt sjuka är alla grupper som borgerligheten med Moderaterna i spetsen har gett sig på under fem års tid. Det gör mig riktigt illa berörd faktiskt.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Kan inte någon tänka på baaarnen?!

Socialdemokraterna, med Håkan Juholt i spetsen, satte för drygt ett år sedan igång sin kampanj kring barnfattigdomen. Ett nytt fokus, på välfärdslandet Sveriges kanske största skamfläck, skapades. En fråga som tidigare inte riktigt tagits på allvar, mer än av Rädda Barnen och Majblomman, kom upp på den politiska dagordningen. Detta väckte ont blod i dom borgerliga leden. Inte kunde man, trots att t ex EU gör det, tala om fattigdom i våra rika länder. I alla fall inte i absolut mening. Inga barn går hungriga i Sverige enligt denna världsbild. Bara barn i Afrika har svårt med mat. Varför sen många skolor i utsatta områden måste laga mer mat på måndagar och fredagar var liksom inget som riktigt trängde fram. Reinfeldt deklarerade att någon fattigdom finns inte i Sverige.

Parallellt med detta förnekande från Moderaterna har frågan om att göra barnkonventionen till svensk lag gjort sig gällande. Att konventionen inte redan är lag har jag lite svårt att förstå. Eller så är det rädslan för vad det skulle innebära i form av lagbrott från myndigheternas sida som sätter stopp. Regeringen inser att om konventionen blir lag så måste en hel del åtgärder vidtas för att stärka barns rättigheter och sånt kostar pengar. Pengar som måste användas till skattesänkningar om regeringen ska ha någonting alls som liknar politik kvar på programmet.

Dock inser Moderaterna att socialdemokratin nu, med en ny partiledare som inte gör bort sig stup i kvarten, är ett reellt hot. Att då ignorera en fråga som barnfattigdomen låter sig inte göras. Som motmedel tillsätts en arbetsgrupp. Att den tillsätts nu tyder på att frågan inte precis har varit prioriterad i det moderata lägret. Fast det är ju inte så konstigt, fattiga barn finns ju inte egentligen. Eller hur det nu var?

Lite extra skrämmande är det också, som redan påpekats av andra, att det är Ulf Kristersson som ska leda arbetsgruppen. Mannen som flyr jobbiga intervjuer, ignorerar riksdagsbeslut och försvarar en sjuk sjukförsäkring ska nu ta hand om våra mest utsatta barn. Bäva månde dessa. När Kristersson är klar lär det vara som med sjukförsäkringen; inget funkar som det borde för dom som behöver samhällets stöd allra mest.

*****

Bloggat: Roger om jobb

Läs mer på Socialdemokraterna

Var är din politik Reinfeldt?

Regeringen är visionslös. Kring detta påstående råder allt större enighet. Endast Moderaterna själva och deras stödhjul i regeringen verkar tro något annat. Raden av kritiker av regeringens passiva politik består inte längre bara av S-märkta kutlurpersonligheter eller arga norrländska krönikörer. Andra som nu stämmer upp i klagosången är bland annat Stefan Fölster och Expressens ledarsidor. Tidigare har såväl Sydsvenskans som Svenska Dagbladets ledarsida varit kritiska. Någonting måste hända med regeringens politik för som det är nu duger det inte för någon.

Exakt vad det är som kritikerna inte är nöjda med skiljer sig givetvis åt. Men det som är slående är ändå att allt fler opinionsbildare vänder sig mot nedmonteringen av trygghetssystemen. Att sen några har synpunkter på detta samtidigt som man vill se ytterligare skattesänkningar är logiskt rent ideologiskt. Hur dom ska finansiera önskan om en stark välfärd med låga skatter lämnas därhän. Som opinionsbildare kan man ju tycka lite som man vill. Något ansvar för vad man tycker utkrävs sällan.

Vad som också efterfrågas är tydliga reformer innehållande konkreta förslag. Här gapar regeringens politik oroväckande tom. När det skrivs debattartiklar från M så innehåller dom i princip inget mer än gnäll på sossarna, tjat om (en havererade) arbetslinje och ännu mera tjat om skattesänkningar. Typexemplet är Anna Kinberg-Batra och Peter Danielssons artikel i HD igår. Skattesänkningar, sosseförakt och arbetslinjetjafs. Nada nada och nada helt enkelt.

Egentligen är det Centerpartiet och Folkpartiet som står för dom arbetsmarknadspolitiska visionerna i regeringen. Centerpartiet vill riva LAS och Folkpartiet vill sänka lönerna. Tycka vad man vill om det men dom har i alla fall ett mål. Moderaterna, som i arbetsmarknadsfrågor ÄR regeringen, är däremot tomma.

*****

Media: Läsvärt i både Expressen och Aftonbladet på temat

Bloggat: Alliansfritt, Fyra nyanser av rött, LO-bloggen 

Läs mer på Socialdemokraterna

Intressant kommentar om Hillevi Engström (M)

I dagens Helsingborgs Dagblad står att läsa följande:

Det står allt mer klart att det inte är ministrarna det är fel på i Reinfeldts regering. Det är politiken.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

En svårsmält fråga som måste lösas

I princip alla skriver om opinionsmätningar idag och tolkandet är i full gång. Det är, i likhet med förra gången en mätning kom, en salig blandning av tyckande. Många höjer ett varningens finger och att bara vara glad duger inte riktigt. Det lustiga i kråksången är att det är ungefär samma råd i med- och motgång som ges. Fortsätt jobba med organisationen, stärk den interna demokratin, lyssna på medlemmarna, jobba fram ett partiprogram m.m. En sak som det dock är märkligt tyst om, och som kommer att bli en snackis, är ju själva processen för partiledarvalet.

När Löfven valdes gick det fort. Det gick till och med mycket fort. Förankringsprocessen gick uppifrån och ner från VU och ut i arbetarkommunerna. Vilka som egentligen fick tycka till, så att det de facto betydde något, vet inte jag. Men någon öppen process kan man definitivt inte tala om. Jag skrev lite buttert några dagar i samband med diskussionen om Löfven att jag tyckte processen blev fel. Jag tyckte att man kunde tagit någon form av remissrunda ut till S-föreningarna och arbetarkommunerna. Det hade inte behövt ta mer än en vecka eller så. Man skulle också kunnat ha gjort en omröstning eller dylikt via Sosserian. Men nu blev det som det blev och alla var plötsligt överens om att stundens allvar krävde en snabb gång och eftersom Löfven togs emot med så öppna armar så dog snacket om partiledarvalsprocessen ut väldigt fort.

Saken är den att om ett år ungefär ska vi välja partiledare igen. Hur det ska gå till och hur processen ska läggas upp måste presenteras illa kvickt. Att någon annan än Löfven skulle bli vald, förutsatt att inte Löfven gör bort sig rejält, är ju i princip osannolikt. Därför kan man också fråga sig vem som skulle få för sig att utmana Löfven? Om Löfven gör ett bra jobb vore det korkat att ställa upp som motkandidat bara för att få storstryk i en omröstning. Om det skulle skaka under Löfvens fötter skulle det kunna ses som illojalt att någon ställer upp och skapar "splittring".

Så partiledningen bör sätta ner foten fort i denna fråga. Hur ska processen gå till inför kongressen 2013? Den frågan måste få ett svar och det fort. Ju längre tiden går desto mer riskerar frågan att skapa problem. Samtidigt ska det bli intressant att se vilka som kommer att driva ett processkrav där kandidater åker land och rike runt för att presentera sin politik och ge medlemmarna mer än ett alternativ.

*****

Bloggat: Martin, Peter A, Johan, Roger, Kristian, Rasmus och sen har Mahamed bloggat om något helt annat 

Läs mer på Socialdemokraterna

Det nya laget

Stefan Löfven presenterar den nya uppställningen som ska fronta Socialdemokraterna. Skrällen är Magdalena Andersson som blir ekonomisk-politisk talesperson. Att vi får in ett nytt ansikte igen som efterträder Tommy Waidelich är spännande samtidigt som jag tycker att Waidelich aldrig riktigt fick chansen. Waidelich, som precis börjat bli varm i kläderna, kommer dock inte försvinna från scenen. Han har kvar sin riksdagsplats och någon bitterhet från hans sida har i alla fall inte jag kunna skönja. Tvärtom har hans anonyma och låga profil genom hela Juholtaffären varit ett tecken på att han lojalt slutit upp på partilinjen och att han stått över det krypskytte som tidvis varit verksamt.

Ett frågetecken är dock utnämningen av Ibrahim Baylan. Baylan är starkt förknippad med Mona Sahlin och dennes valrörelse 2010. Han är en duktig politiker men är det verkligen rätt att fronta skolfrågorna med honom? Jag är inte så säker på det. Framförallt inte eftersom Mikael Damberg verkligen började kännas inarbetad på området  Att sen Damberg blir utsedd till gruppledare i riksdagsgruppen, som efterträdare till Carina Moberg, är lite svårtolkat. Damberg är en tydlig "länare" och Carina Moberg likaså. Var detta något som VU beslutade redan i samband med att Löfven utsågs för att sy ihop en kompromiss?

Det är också intressant att skåningarna verkar vara iskalla i samband med alla utnämningar som sker i det här partiet. Ingenstans syns dom till och varför det största partidistriktet inte har bättre representation bland frontfigurerna kan man bara spekulera kring. Jag tycker det är beklagligt hur som helst och hoppas på att även Skåne inom en snar framtid kan få några ansikten som frontar partiet. Det skulle ju om inte annat underlätta för oss skåningar i vårt arbete inför valet 2014 och Skåne kan ju inte anses som helt oväsentligt i sammanhanget. Inte om man vill vinna valet i alla fall.

*****

Bloggat: Jämlikhetsanden

Läs mer på Socialdemokraterna

En får gratulera föräldrarna och önska att det inte är en framtida drottning som är född

Så var "Occupy Karolinskas parkering" snart över för den här gången. Kronprinsessan har fött sin bebis och det får man ju, i likhet med som man gör till alla nyblivna föräldrar, gratulera till. Vi får hoppas att såväl föräldrar som bebis mår bra och att det är ett välskapt barn som satts till vår jord.

Kommentarerna haglar på Facebook och Twitter. Föga förvånande kommer hyllningarna från väntat håll och sågningarna från lika väntat håll. Hur smakfulla dom respektive uttrycksformerna är kan man ju alltid diskutera. Att det är den djupt odemokratiska monarkin som angrips som institution betraktat är helt klart när vi talar om sågningarna. Att rojalisterna vädrar morgonluft är klart det med.

Min förhoppning är att den lilla prinsessan aldrig blir drottning. Jag hoppas innerligt att Victoria är den siste monarken det här landet kommer att ha. Monarkins tid är förbi.

Det mest beklagliga i hela det här är att allting annat skyms av födseln. Att Stefan Löfven igår presenterade sitt nya "lag", med den mycket intressanta "värvningen" Magdalena Andersson, kommer att gå helt obemärkt förbi. Det kommer innebära bland annat att massor av människor kommer att säga "sossarna har ingen som kan matcha Borg, varför har dom inte presenterat någon stark kandidat". Magdalena börjar i en stark medial uppförsbacke. Givetvis är inte detta enbart prinsessfödselns fel men det påverkar betänkligt.

Hur som helst. Den stora fördelen med den här dagen är att man kanske kan få sig en bit prinsesstårta under dagen och det kan ju aldrig  betraktas som fel!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Arbetslösheten skjuter i höjden (igen)

Arbetslösheten i januari var 8,0 procent. Det är en ökning med 0,9 procent sen december. Som enda egentliga motåtgärd har regeringen sjösatt en högst ifrågasatt sänkning av restaurangmomsen. För 5,4 miljarder kronor vill man skapa, enligt snälla beräkningar, 3 000 jobb. För samma pengar skulle man få ca 10 000 lärare eller undersköterskor.

I det perspektivet blir det faktum att volontärerna inom äldrevården ökar väldigt intressanta. Dessa har skjutit i höjden under alliansregeringen och det bevisar att det uppenbarligen finns stora behov inom äldrevården av fler anställda. Socialdemokraterna och Kommunal har drivit detta stenhårt i kommunerna men med skenande kostnader för såväl försörjningsstöd som medfinansiering av infrastruktur så finns det inte så mycket pengar att anställa folk för. Dyra upphandlingar och entreprenader har inte precis gjort saken bättre för den delen heller.

Arbetslösheten måste ses som vår tids största utmaning. Utan ett hållbart och inkluderande arbetsliv med schyssta löner och villkor så kommer vårt samhälle aldrig klara av utmaningarna på andra områden. Vi måste ta tillvara på alla människors fulla potential om vi ska kunna uppfylla drömmen om ett gott samhälle. För att lyckas krävs det att många bitar faller på plats. Det handlar om en aktiv näringspolitik, det handlar om investeringar i infrastruktur, det handlar om satsningar på utbildning och det handlar om ett väl fungerande omställningssystem som klarar stora strukturomvandlingar utan att människor kommer i kläm eller att näringslivet förlorar viktig kompetens. Då räcker det inte med jobbskatteavdrag, tjänsteavdrag och sänkningar av enskilda momssatser. Frågan är om regeringen mäktar med att ta detta till sig innan valet 2014 eller innan det är för sent för Sverige.

*****



Läs mer på Socialdemokraterna

En tung alliansdag

Idag kan det inte vara kul att vara borgare. Ett antal nyheter kommer som en samlad käftsmäll på borgarflinet och dessvärre för borgerligheten är det inte bara från dom röda leden som kroken kommer. Även dom egna leden börjar mullra kring saker som oppositionen under lång tid har pekat på.

Nyhet nummer 1: 2 av 3 arbetslösa får idag ingen a-kassa. Systemets totala sammanbrott är om inte fullständigt så i alla fall nära nog. Det mest oroväckande med denna nyhet är att alliansen inte ens ligger i startgroparna för att införa en obligatorisk a-kassa istället. Tycka vad man vill om den saken men om man medvetet river ett system bör man ha ett ersättningsalternativ redo i pipeline. Det har inte borgerligheten.

Nyhet nummer 2: Ulf Kristerssons pudel. Ett havererat sjukförsäkringssystem, där svårt cancersjuka tvingas jobba, har försvarats med näbbar och klor av borgerligheten. Husmark-Pehrsson blev den första ministern att falla för trycket och Kristersson är bra nära han med att stryka med. Det börjar bli uppenbart att det inte är ministrarna i sig det är fel på utan politiken.

Nyhet nummer 3: Carl Bildt är en USA-informatör enligt Wikileaks. I sig kanske inte en nyhet som förvånar någon men det är besvärande för Fredrik Reinfeldt att det inte går många dagar utan att hans utrikesminister är inblandad i nya skriverier som har att göra med allt annat än svensk utrikespolitik. Carl Bildt-show rullar oförtrutet på och skymmer sikten för all trovärdig utrikespolitik.

Nyhet nummer 4: Svensk vapenexport till diktaturer ökar. Regeringen segar med lagstiftningen som man kommit överens med Socialdemokraterna om. Att ta fram ett lagförslag på nio månader skulle, om regeringen velat ta ansvar i frågan, inte ha varit något större problem. Särskilt i skenet av hur snabbt ovanstående reformer genomdrivits.

Nyhet nummer 5: Är väl egentligen ingen nyhet men borgerliga debattörer börjar nu kritisera regeringen öppet för dess passivitet och för dess misslyckanden. Reinfeldt har t ex varnat för visioner vilket inte uppskattas av borgerliga ledarsidor. Att dom egna stödtrupperna nu börjar ta sin hand ifrån regeringen måste ses som högst oroväckande. Det skulle visserligen också kunna vara ett försök att sänka förväntningarna på regeringen inför 2014. Detta för att regeringen, när den väl lägger något förslag av lite mer genomgripande karaktär ska framstå som handlingskraftig och ansvarsfull. Dock vore detta en mycket riskabel strategi men vi måste komma ihåg att aldrig underskatta borgarnas PR-maskineri.

*****

Bloggat: Claes, Peter J, Heléne (med en väldig massa inlägg!)

Läs mer på Socialdemokraterna 

Ogenomtänkt regeringspolitik skapar ny brottslighet

Antalet anmälda ekobrott har ökat lavinartat. Just ekobrott spänner över en enorm vidd av brott. Allt från småfiffel med dagskassan på en lunchrestaurang till stora kartellbildningar inom t ex byggbranschen kan räknas in och det gör att frågan blir väldigt komplex redan på definitionsstadiet. Att utreda brotten är resurskrävande, tar tid och är i regel svårt. Hur bevisar man att kontanterna i en magväska på din lunchrestaurang inte är "vita"? Hur bevisar man att person A har gett fördelar till person B som motprestation av en utförd tjänst? Hur bevisar man att någon köpt svart stjädhjälp för halva priset?

Kriminella använder företag som fasad för sin brottslighet. Ett vitt företag står som front och där bakom kan mängder av svarta verksamheter gömma sig. Ju fler led desto större risk för fusk. Om sen fusket är skatteflykt eller om man helt enkelt underlåter att betala andra avgifter är olika från fall till fall.

En sak som dock är intressant i det som Eva Fröjelin, Ekobrottsmyndighetensgeneraldirektör, säger är att regeringens politik för att underlätta företagande är bidragande till den ökande ekonomiska brottsligheten. Slopade regler, kontroller och uppföljningar öppnar upp för att man kan fuska. Detta är en fråga som regeringen i princip inte har berört med ett ord. Att deras egen politik på området leder till det som dom säger sig vilja bekämpa är i mångt och mycket ett monumentalt misslyckande.

Problemet är ett mönstret känns igen. Regeringen har en idé om hur dom tror det ska kunna bli bättre på ett område men istället för att utreda frågan, lyssna på remissinstanserna och ta till sig vad forskningen säger så driver man igenom sin politiska dogm utan hänsyn till dess övriga konsekvenser. Man väljer att ignorera förutsedda konsekvenser och vägrar agera när det uppstår oförutsedda dito.

Att underlätta för företagande, att stödja företagande och att verka för företagande är A och O för ett samhälle som på allvar vill främja jämlikhet och frihet. En fördelningspolitik är bara möjlig om det finns något att fördela. Men att driva igenom reformer med ett ensidigt fokus utan hänsyn till dess bieffekter är huvud- och ansvarslöst. För att citera Urban Ahlins uttalande i en annan debatt, "det är hål i huvet".

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Det mullrar ut i borgarnas krater

Diskussionen kring vinster i välfärden har tagit rejält fart den här månaden. S kom med sitt väl avvägda förslag om kommunal rätt till veto mot vinstdrivande företag inom LOU. I söndags kom FP med sitt förslag om att stoppa riskkapitalister i skolorna. Båda förslagen medger att vinstuttag i välfärden kan vara ett problem. Inget av förslagen sträcker sig så långt som att vinst är ett problem.

Det är positivt att även Folkpartiet nu öppnar upp för en mer demokratisk syn på debatten där medborgarens rätt står i fokus istället för vinstintressets. Men i mina ögon är FP:s förslag allt för lamt. Som tidigare redogjorts är vinsterna problemet eftersom det är själva incitamentet att tjäna pengar på välfärden som leder till skanadalerna av Carema eller Baggius-typen. Att ett riskkapitalbolag inte skulle kunna tänka sig att driva ett företag på tio år också en konstig logik. Med tanke på hur stabila inkomsterna är på välfärdsmarknaden och hur goda vinstmarginalerna är jämfört med övriga näringslivet så kommer välfärdssektorn med all säkerhet vara attraktiv även i framtiden för den girige om vinsterna tillåts. Diskussionen måste alltså fortsätta kring vinstfrågan och för socialdemokratins del återstår som tidigare sagts resan att ta ett kongressbeslut 2013 som medger att vinstdrivande företag utesluts ur välfärden.

Intressant är också att Folkpartiets förslag har rört upp en hel del känslor i dom borgerliga leden och även MP har gett sig in i debatten. FP har varit ute och diskuterat blocköverskridande överenskommelse en hel del på sistone och man skulle kunna tolka detta som att partiet inser att efter att C och KD är uppätna av M så är det FP:s tur. Detta är givetvis FP medvetna om och dom behöver profilera sig betänkligt. Att börja fundera på allianssamarbetets absoluta form måste vara en del i FP:s tankesnurra och jag är den förste som skulle tycka det var sunt om svensk politik kunde lämna blockfixeringen och istället söka bredare och mer pragmatiska lösningar på vår tids problem.

Det är möjligt att jag övertolkar, det är möjligt att jag när förhoppningar utifrån en socialdemokratiskt präglad världsbild men jag tror ändå att många människor i vårt avlånga land är trötta på den stelbenthet och arrogans som regeringen uppvisar inför riksdagen och svenska folket. Man har börjat längta efter något annat.

*****

Bloggat: Martin om storm kring Ulf Kristersson, Kulturbloggen om samma sak, Ingemar om Europas kris

Läs mer på Socialdemokraterna

Om borgarna inte skäms nu så vet tusan vad dom skäms för

Röda Berget uppmärksammade mig på att Försäkringskassan har nekat assistanshjälp till Tobias Svedberg utanför Kungälv. Tobias som trots sina 38 år befinner sig på en tvåårings nivå hade tidigare 122 timmar assistanshjälp i veckan. För att förstå hur mycket hjälp det är kan jag upplysa om att en vecka har 168 timmar. Om man räknar med att en invidid sover ca 8 timmar per natt så är man vaken ca 112 timmar på en vecka. Tobias hade alltså i princip hjälp varenda vaken timme tidigare. Nu helt plötsligt har han ingen assistanshjälp alls.

Just rätten till assistans har varit på tapeten väldigt mycket på senare år. Kostnaderna för personer med rätt till hjälp enligt Lass har exploderat och fortsätter att öka. Branschen är utsatt för omfattande fusk och en diskussion om frågor gällande rätt till assistans har förts. Att en sådan utveckling måste belysas och diskuteras är självklart. Att skenande kostnader är svåra att motivera är lika klart. Men att diskussionen, och besluten, landar i att människor i Tobias situation blir utan hjälp är helt vansinnigt.

Om Regeringsrätten har kommit fram till ett beslut som kan landa i dessa konsekvenser så är det inte Försäkringskassans eller Regeringsrättens fel. Det är lagarnas fel och ansvaret för dessa har regeringen. Det är alltså regeringens ansvar att Tobias inte får den assistans som han har rätt till och det är regeringen som måste agera för att förändra systemet till det bättre. Problemet är att regeringen ignoerar denna typ av fall eftersom dom anses vara "unika". Att begreppet "unikt" har en väldigt vid tolkning i den borgerliga världsbilden har också klarlagts mer än en gång. I likhet med sjukförsäkringen väljer regeringen att hålla upp ett skynke mellan sin egen politik och verkligheten. Om sedan verkligheten kommer ifatt genom beslut av en riksdagsmajoritet som inte faller regeringen i smaken så ignoreras den folkvalda riksdagens beslut.

Det är en bedrövlig utveckling vi ser i välfärdslandet Sverige och jag skäms över att representeras av en regering som slår på dom allra svagaste och mest utsatta i vårt samhälle.

*****

Bloggat: Parkstugan

Läs mer på Socialdemokraterna

Kan vi ha dömda nämndemän?

Idag skriver Eva Franchell i Aftonbladet om dom politiska nämndemännen i våra domstolar. Aftonbladet har undersökt hur många av dessa som är dömda för brott och det visar sig att ca 200 förekommer i brottsutredningar (vilket inte säger speciellt mycket egentligen) och att 25 personer (vilket säger mycket) är straffade för brott. Resonemanget som sedan följer går i stort ut på att det är olämpligt att dömda personer är nämndemän.

Jag förstår uppfattningen om att en dömd människa inte ska sitta och döma en annan. Det är svårt att argumentera mot detta per se. Men det är samtidigt väldigt vanskligt att säga att "en person som är dömd för ett brott ska aldrig få vara nämndeman". I mina ögon är det ett alldeles för absolut ställningstagande. Konsekvensen av uttalandet är att en dömd person är diskvalificerad för all framtid ifrån att sitta som nämndeman. En dom är alltså ett evigt straff enligt detta resonemang och mot detta vänder jag mig starkt.

Jag har skrivit om frågan många gånger förr och från andra ingångsvinklar. Är gamla synder tillräckliga för att diskvalificera människor från deltagande i samhällslivet även efter sin botgöringstid? Kan en person dömd för snatteri i tonåren bli minister? Kan en person dömd för misshandel sitta i riksdagen? Kan en som varit vårdslös i trafiken sitta i en svensk domstol? Jag landar i ställningstagande att givetvis kan dom göra det. Men det är inte helt reservationslöst som jag hamnar i detta ställningstagande.

En person som döms för brott får, förutom ett utmätt straff, leva med att ens namn står i olika register under lång tid efter avtjänat straff. Så länge ens namn står i dessa register är man, i någon vidare mening, att betrakta som olämplig, tycker jag, att sitta som nämndeman. Det är, precis som Franchell är inne på, inte snyggt om en person som står i ett register som dömd rattfyllerist ska sitta och döma andra rattfyllerister. Och det kan breddas till att det inte är snyggt om en person som står i ett brottsregister ska döma en annan person till att hamna i brottsregistret.

Men när en person inte längre står i brottsregistret? Ska man då vara diskvalificerad ifrån vissa delar av samhällslivet för en förseelse som ligger decennier bakåt i tiden? Ska en 60-åring som dömdes för misshandel som 18-åring vara diskvalificerad från nämndemannatjänstgöring trots att vederbörande levt fläckfritt och föredömligt liv sedan dom föll? Det är i mitt tycke helt orimligt. När man har avtjänat sitt straff och när man är ute ur registret så har man sonat sina brott och ska behandlas som alla andra. Sen finns det givetvis brott som är så grova att man alltid bör stå kvar i ett register. Mord är ett sådant brott t ex.

Det är farligt när vi börjar diskvalificera människor pga deras historia. Det skapar ett icke representativt urval av befolkningen som i förlängningen riskerar att bli en politisk elitklass. Resonemanget känns igen från politikerkarriärer där unga broilers går hela vägen från ungdomsförbunden till partiledningen utan att ha haft ett jobb utanför politiken mer än någon sommar på gymnasiet. Är det endast den typen av företrädare vi vill kalla folkrepresentation? Jag tror inte det.

*****

Bloggat: Martin hänger på Eva

Läs mer på Socialdemokraterna

Man kan inte fly det politiska ansvaret för Breiviks handlingar

Diskussionen om Anders Behring Breivik och hans handlingar tar idag ny fart när det rapporteras om att Breivik lurat psykiatrikerna som klassade honom som "paranoid schizofren". Breiviks sinnestillstånd har varit omdebatterat ända sedan dom första omdömena släpptes och många professionella bedömare har hävdat att Breivik ingalunda är så psykiskt sjuk att han inte kan hållas ansvarig för sina handlingar. Breiviks "erkännande" stödjer denna tes.

Att Breiviks handlingar är politiska råder det inget tvivel om. Det ligger givetvis i högerns intresse att utmåla Breivik som en isolerad galning helt utan koppling till den extrema åsiktsbildning som råder på högerflanken. Ett erkännande av Breiviks politiska motiv vore som att erkänna ett ideologiskt problem för högern, något som inte låter sig göras av såväl självbevarelsedrift som prestige.

Problemet är nämligen följande. Breiviks åsikter ligger i en fåra som många under lång tid har haft för vana att förhålla sig till och även bejaka. Islamofobi, antimarxism, antifeminism och värdekonservatism är alla ingredienser i den soppa som Breivik hämtat sin tankeflora ifrån. Europas höger har flirtat med dessa tankar och idéer under många år. I Sverige har såväl Timbro som Axess öppnat upp dammluckorna för denna typ av åsikt inom högern och detta är högern väl medveten om.

Hade Breivik kallat sig för nazist och hyllat Hitler hade frågan varit enkel. Alla hade kunnat avfärda honom som en fanatisk nazidåre i likhet med SMR eller Svenskarnas parti. Men i och med att han rent ideologiskt befinner sig i samma fåra som Sverigedemokraterna, Front National och Danskt Folkeparti blir frågan med ens mycket svårare att hantera. Den logiska konsekvensen är nämligen då att den typ av idéer som bär fram dessa partier är en grogrund för det våld som Breivik utövade. I skenet av att då t ex Timbro uttryckt sig i stil med att SD egentligen är ett mittenparti blir frågan om Breiviks åsiktshemvist ytterst besvärlig för högern.

Hat föder hat och ur hat kommer våld. Det är därför jag t ex tycker titeln på överklassafarin "Odla ditt klasshat" var så olycklig. När det börjar handla om hat är steget över till våld inte långt. Ungdomarna i Saltsjöbaden kastade ägg på bussen. Jag förstår dom. Att någon som hatar mig kommer till mitt bostadsområde är upprörande. Att då naivt försvara sig med våldshandlingar är logiskt. Hade överklassen åkt på safari till Rinkeby för att odla sitt klasshat hade dom också mötts av ägg.

Det är just därför som rasism och främlingsfientlighet är så farligt. För dom allra flesta normalt funtade individer är det inget problem att resonera kring olika frågor på ett, om än hetsigt, så i alla fall icke våldsamt sätt. Men för en del människor är inte en demokratisk och saklig debatt nog. För dessa individer är våld en politisk metod som är acceptabel och det är också då som vi får se konsekvenserna av det hat som släpps loss. Därför har vi alla ett ansvar för vilka åsikter vi för fram och hur vi för fram dom. Det måste högern förstå och förhålla sig till. Annars kommer Breivik inte vara den siste som skjuter ungsossar för att han hatar dom.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Icke att förglömma med anledning av socialdemokratin

Det är svårt att inte i alla fall säga någonting om dagens opinionsmätning. Men jag ska försöka leva som jag lär och eftersom jag inte brukar skriva en massa när vi går ner i opinionen så ska jag inte skriva en massa när vi går upp heller. Det finns gott om andra som gör det. En del jublar av glädje, en del kan inte låta bli att tala ner uppgången och en del tycker vi är på rätt väg. Det måste dock svida för framförallt V att se mätningen idag. Samma V som för bara några dagar sedan satt och jublade på bland annat min blogg och hävdade att Sjöstedt nu brutit S hegemoni. Man ska inte ropa hej heter det väl?

Jag väljer istället att tipsa om god läsning i Sydsvenskan idag. Det är Per T Ohlsson som sin vana trogen levererar tänkvärda tankar även denna söndag och som vanligt ligger där någonting i det Per T skriver. Jag är som bekant inte Per T:s största anhängare men jag måste tillslå att han blivit betydligt bättre med åren. Idag är han riktigt vass och jag instämmer i det mesta han skriver förutom den delen som rör väljarstödet under Juholt.

Den politiska riktningen som Juholt tog ut var rätt. Den gick hem i stugorna. I samband med att budgetmotionen började presenteras så hade S 35 procent i opinionen. Detta efter ett halvår med Juholt. Juholt satte igång en politisk diskussion som ledde S in i en tydlig uppgång och folk var tilltalade av den politiska riktningen. Det är lätt att glömma bort detta när man summerar Håkan Juholt månader vid rodret. Och man får inte glömma att det finns ett skäl till varför en del vill att vi ska glömma detta.

Juholt tog strid på fyra stora områden. Det var pensionsfrågan, avregleringarna, barnfattigdomen och skatterna som Juholt pekade ut. På alla dessa områden finns det starka och mäktiga intressen som inte ville något annat än att flytta fokus från politken till personen. Det vore att bedra sig själv att nu tro att socialdemokratin skulle tillåtas jobba vidare ostört med att reformera skatt- och pensionssystemet och att minska marknaderna inom t ex välfärden och infrastrukturen. Per T väljer att inta en positon som vill se en socialdemokrati som fokuserar på näringslivet, tillväxten och jobben. Det är, från hans ideologiska horisont, fullt förståeligt och helt riktigt. Men socialdemokratin har alltid tagit den andra sidan av myntet i försvar också. Omfördelningen och den demokratiska makten över samhällets resurser är en stor och viktig fråga för socialdemokratin och det är här som vi skiljer oss från liberalerna.

Som tur är kan vi socialdemokrater både äta kakan och ha den kvar i detta fallet. Näringsliv, tillväxt och jobb är nämligen en förutsättning för jämlikhet och omfördelning. Likaså är jämlikhet, demokrati och omfördelning bra för tillväxten och jobben.

*****

Bloggat: Roger om rättsväsendet

Läs mer på Socialdemokraterna

Friare än så här är inte vår demokrati

Har precis kommit hem från ett biobesök i Malmö och möts av rubriker om att Björn Ranelid har gått vidare i Melodifestivalen och att Sven Wollter har blivit censurerad i statsradion. Ni kan ju gissa vilken av dom två händelserna som jag bryr mig om.

"Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt,
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt".

I ett Sverige där regeringen ignorerar riksdagens demokratiskt fattade beslut och där privata utredningsfiromor gör tillrättalagda utredningar i offentlighetens tjänst är det högst oroväckande att statsradion väljer att censurera kritik mot regeringen.

Pyongyang lär vara imponerat.

*****

Bloggat: Peter J om samma sak

Läs mer på Socialdemokraterna

En styrka att vi gjorde fel

Gårdagens förslag från S angående vinster i välfärden har renderat en hel del reaktioner. Från högerhåll kommer en förväntad reaktion. Från socialdemokrater runt om i landet kommer det överlag positiva omdömen. En som inte är nöjd är däremot Bengt Silfverstrand. Bengt menar att förslaget inte räcker och som jag skrev igår delar jag uppfattningen om att detta inte är ändhållplatsen på något sätt. Detta ger även Jytte Guteland uttryck för. Men det är, som dom flesta ger uttryck för, ett steg i rätt riktning. Rom byggdes inte på en dag och att förbjuda vinster i välfärden är en process som kommer att ta tid. Dock tror jag att tiden är på vår sida i frågan om en vinstfri välfärd.

Dessutom arbetar vi som förespråkar detta i stark motvind eftersom vi har ett kongressbeslut som inte medger ett sådant förbud. Carin Jämtin, flankerad av Anneli Hulthén och Ilmar Reepalu, har gjort det bästa av en dålig situation helt enkelt.

Vad som är viktigt att komma ihåg är dock att förslaget endast gäller upphandlad vård och omsorg. Skolorna inkluderas inte i detta förslag eftersom det råder etableringsfrihet och verksamheterna inte upphandlas. I princip vem som helst kan starta friskola när som helst och några större krav på dessa ställs inte. Att, som Jämtin säger, hitta lösningar som garanterar att hela eller delar av eventuella vinster ska återinvesteras i verksamheterna, kommer förmodligen inte att räcka. Vinstincitamentet är det som skapar vinstrelaterade problem och därför måste detta incitament tas bort. Att en verksamhet går med överskott är inte fel, det gör många kommunala verksamheter, men en kommunal verksamhet får inte behålla sitt överskott hur som helst. Detta återgår till kommunens kassa och kan sedan, vid behov, skjutas till där det behövs.

Det finns således mycket kvar att göra och nästa mål måste vara att ta ett kongressbeslut 2013 som tar sin utgångspunkt i att successivt förbjuda vinster i välfärden. Socialdemokratin har som bland annat Lars Stjernkvist påpekat fått sin historiska styrka ifrån pragmatismen. Vi har provat lösningar på problem i verkligheten och därefter har vi skapat teori. Vår praktiska erfarenhet i frågan om vinster i välfärden pekar tydligt på att dessa inte är önskvärda. Det är alltså en stor styrka att vi faktiskt har testat vinsterna och sett dess konsekvenser. Men det är en ännu större styrka att kunna erkänna att vi hade fel och att vi nu vill rätta till dessa felaktigheter.

*****

Media: E24 om den raderade medelklassen i USA och om att Swedbank skäller på eljuntan (snacka om att kasta sten i glashus och en lysande rubriksättning. "Eljuntan" måste vara veckans ord.)

Bloggat: Parkstugan, Fyranyanseravrött

Läs mer på Socialdemokraterna

På tiden av pinsamma KD

KD svänger om tvångssteriliseringarna vid könsbyte. En fantastisk seger för bland annat Lukas Romson som har gjort ett strålande jobb genom allt sitt arbete för att väcka opinion i frågan. Det glädjer mig enormt!

Det tog KD en månad att utreda och analysera frågan efter det att deras partiledarstrid var över. Att kalla Hägglund för "den liberalare" sidan känns inte riktigt rätt men det var tack vare att den lite mer modesta sidan vann som ett sådant här beslut var möjligt tror jag. Med Odell vid makten hade frågan förmodligen hamnat i samma malpåse som vård av papperslös ligger i.

Igår blev det nästan pinsamt när man såg på Aktuellt.Först står Maria Ferm (MP) och försvarar sin deal med regeringen kring asylfrågorna och tycker det är dags att sätta igång remissrundan. Därefter kommer Caroline Szyber (KD) och opponerar på regeringens långsamma och förhalande handläggningen. Båda två har varit med i den deal som slutits och båda två bär ansvar för regeringens politik på området. Ändå ska det bedrivas opposition på den egna politiken. Det är inte speciellt trovärdigt och framförallt för Szybers vidkommande är det pinsamt.  Detta med tanke på att hon utgör regeringsunderlag och i skenet av hennes eget partis förhalande i frågor som rör människors rätt till egna val här i livet, t ex homoäktenskap och tvångssteriliseringar, så ska hon ju knappast klaga på att regeringen förhalar någonting.

Och under tiden lider människor helt i onödan av rädsla för att inte få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda trots att dom befinner sig i Sverige.

*****

Bloggat: Kulturbloggen tipsar, Peter J skriver om samma som jag,

Läs mer på Socialdemokraterna

Ett väl avvägt förslag om vinster i välfärden

Så kom det då. Ett S-förslag om vinsterna i välfärden och jag måste säga att jag är positivt överraskad. Att ge kommunerna beslutanderätt i utförarformen är smart. Det skulle gynna det kommunala självstyret, det skulle göra att jämförelser i stil med "allt annat lika" blev möjliga i en annan utsträckning än idag och det skulle lösa många interna knutar i S. Om förslaget bara följs upp med möjligheten att köra ut vinstdrivande företag ur kommunen också efter ett maktskifte så är det "spot on". Det skulle göra att Carema och Attendo tänkte sig för mer än en gång innan dom satsar på att etablera sig i många kommuner. Om man sen lagstiftar fram att eventuella återköp av faciliteter eller övertagande av personal görs mot en indexuppräkning och inte utifrån företagens "marknadspris" så är det helt lysande. Avtal bör då också bara få skrivas per mandatperiod så att en majoritet under en period inte kan låsa nästa mandatperiod vid avtal som inte passar den nya majoriteten.

Plus till förslaget blir det också, som Daniel Wolski påpekar på Facebook, eftersom det skulle ge kommunalvalen en tydlig ideologisk prägel och det skulle förmodligen stärka kommunalvalens roll och göra dom betydligt mer intressanta.

Min inställning är fortfarande att vinster i välfärden borde förbjudas helt men som socialdemokrat kan jag acceptera en pragmatisk lösning av denna typ. Framförallt som en övergångslösning mot vinstfri välfärd. En lösning som dessutom har en tydlig demokratisk prägel och som låter medborgarna bestämma.

*****

Media: A-tankesmedjan har funderat kring förslaget

Läs mer på Socialdemokraterna

Om det gällt Stockholm hade det nog varit annat ljud i skällan

Indelningen av Sverige i fyra elområden har med visst fog skapat irritation i (dom söndra) delarna av landet. I veckan betalade medborgare och företag 50 procent mer för elen i söder än i norr. Detta är, för att citera Thomas Östros, "ett djupt orättvist" system som dessutom är starkt tillväxthämmande. Det är en direkt konkurrensnackdel för elintensiva företag att ligga i södra Sverige vilket är ett hot mot både tillväxten och jobben. Ovanpå allt är skatten baserad på kostnaden per kwh vilket gör att den södra delen av landet betalar mer i skatt per kwh. Ytterligare salt i såren alltså.

Frågan om elpriserna har, i mitt tycke, rönt förhållandevis lite politiskt intresse. Inget av riksdagspartierna har tagit någon större strid kring frågan och någon massiv kritik har inte förts fram. Att hela schabraket kommer från EU är i mina ögon ingen förevändning för att kapitulera i frågan. Här krävs stark och kraftfull handling. Detta är väl dessutom en fråga som borde kunna rendera en i princip totalt blocköverskridande majoritet i riksdagen.

Tyvärr tror jag inte mycket kommer att hända. Vi i söder får helt enkelt bita i det sura äpplet och förbanna att Barsebäck är stängt och att Ringhals och Oskarshamn står still från och till mest hela tiden. Det är ju inte precis så att kärnkraftsmotståndet ökar i dom breda folklagren om ett par miljoner medborgare och tusentals företag ska behöva betala mer i både avgifter och skatt bara för att dom råkar befinna sig för långt söder om älvarna.

Av någon konstig anledning får jag en känsla av att det hade varit annat ljud i skällan om det hade varit Stockholmsregionen som var drabbad med full kraft av det hela.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag släpper det inte riktigt än

Jag känner att jag inte riktigt kan släppa det här med bolåneräntorna än så ni får ursäkta men här kommer ett inlägg till om saken. Som framgår av den korta diskussion som finns under gårdagens inlägg i frågan så är det en mycket komplex sak att lösa bankernas missbruk av sin ställning. Den enklaste lösningen av alla vore att förstatliga hela bankväsendet men det lär inte låta sig göras över en natt och det hade blivit ett fasligt liv om saken så det är väl bara att glömma antar jag. Men tanken är lockande. Om nu bankerna är samhällsbärande och skattebetalarna gång efter annan ska tvingas rädda hela spektaklet så vore det väl inte mer än rätt att skattebetalarna fick vinsterna när samma skattebetalare står för riskerna.

Men som sagt, ain´t gonna happen, så istället får man väl försöka förklara varför bankmarknaden inte lämpar sig speciellt väl för marknaden att hantera. I grund och botten handlar det om exit-frågan. Det är nämligen inte helt enkelt att byta bank och det är framförallt inte helt riskfritt. I alla fall upplevs det inte som helt riskfritt. När man har att göra med väldigt (för genomsnittsinidivden) stora belopp blir också rädslan för minsta lilla fel mycket större. Man tar inte helt sonika sina miljonlån och går ut från bankkkontoret som man haft i ett antal år. Det kanske till och med är så att man tycker om sin banktjänsteman och litar på denne som person. Därutöver kanske man gjort andra affärer med banken som har varit mer lyckade än bolånet och man är rädd för att splittra sina förehavande på många händer. Svenskarna är ett lojalt folk och det visar sig inte minst i oviljan att hålla på och byta utförare, bank eller vad det nu än kallas.

Välfärdsmarknaderna benämns som "kvasi-marknader" just av det skälet att vissa fundamentala delar inte fungerar som på en "vanlig" marknad. Jag är benägen att hävda att bankmarknaden på sätt och vis också tillhör denna skara av kvasi-marknader. Det finns säkert många som kan rabbla massor av skäl och anledningar för varför bankmarknaden inte alls är dysfunktionell och varför statliga banker vore helt åt helsike. Men det handlar mer om ideologiska argument än om sakliga argument skulle jag vilja påstå. Precis som att min vilja att värna medborgarnas ekonomi är ideologisk. Rationella argument för och emot har vi alla. Det är därför det sägs att politik är att vilja och jag vill bolånekundernas väl i detta fallet. Inte bankernas.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Kommer Borg våga ta striden med sina väljare?

Bankernas marginaler bara ökar och ökar. På bolånekundernas bekostnad. Anders Borg har i tre års tid skällt på bankerna men likt en förälder som hota med att dom olydiga barnen inte ska få några julklappar om dom inte sköter sig så ligger där inget bakom hoten. Bankerna får fortsätta sin lånefest och ungarna får sina julklappar. Konsekvensen är att varken bankerna eller ungarna behöva ändra på sina vanor.

Detta har lett fram till att utlåningen i Sverige nu har nått nivåer som oroar EU-kommissionen. Den svenska ekonomin är inte sådär solid som Anders Borg påstår. För även om statens skulder sjunker så är det den totala skuldsättningen i ett land som är av intresse. Företagens och hushållens skulder är i allra högsta grad av betydelse för ett lands ekonomi. På många sätt är hushållens skuldsättning en betydligt viktigare faktor för stabiliteten i ett lands ekonomi än vad statsskulden är. Därför är svenska hushålls belåningsgrad inte bara individers problem utan även ansvarig finansminister Borgs problem.

Till saken hör att, förutom att hålla sig vän med bankerna, så vill Borg hålla sig väl med väljarna. Väljare som, förutom traditionella moderatväljare, i huvudsak består av medelklassväljare i storstadsområdena. Just dom väljarna som är högst belånade. Om Borg på allvar skulle börja ta kampen mot storstadsväljarnas lånesnurra så skulle han dels vara tvungen att säga till sina väljare att deras levnadsstandard i mångt och mycket är en bubbla byggd på skuldsättning, dels skulle han vara tvungen att bråka med sina kärntrupper inom finansvärlden. Detta är en strid som Borg i största möjliga mån vill undvika.

Frågan är då om socialdemokratin kan ta striden? Frågan om att bekämpa den skenande belåningen bland hushållen i storstäderna kommer inte vara enkel och något vidare populär kommer den inte heller vara. Strikta amorteringskrav, skatter som motverkar bankernas ockervinster och krafttag mot för att motverka den oligopolsituation som råder på svensk bankmarknad kommer inte att vara kul. Det finns säkert fler åtgärder som man kan vidta. En fastighetsskatt skulle kunna verka hämmande på prisutvecklingen också. Den måste dock utformas så att den inte slår fel. Därutöver skulle ett bättre användande av SBAB vara högst lämpligt och önskvärt.

Vårproppen kommer snart börja diskuteras och vi får väl se om Borg kommer att göra verklighet av sina hot mot bankerna. Någonting måste i alla fall göras. Dock tvivlar jag på att den blir 17:e eller 18:e eller 19:e gången gillt.

*****

Bloggat: Anders Lindberg på Ledarbloggen skriver en lysande artikel idag om varför Sverige inte bör bli som Danmark

Läs mer på Socialdemokraterna

Björklund försvarar sin angripare

"Välkommen till Hebron herr Björklund". Ungefär så skulle man väl kunna summera den attack som Janne blev utsatt för. Attacken skedde av dom vars rätt Björklund försvarar. En bosättare blev förbannad eftersom Björklund släpade med sig en oönskad individ av fel etnicitet in på fel gata. Apartheid kallas ett sådant system, rasism är dess ideologi. Ändå står liberalen Björklund där och tycker att det är "obehagligt" att han blev påhoppad. Men säg mig då bäste herr utbildningsminister och liberal, varför står dina partikamrater i Sveriges riksdag och försvarar dom israeliska övergreppen mindre än 24 timmar före denna "obehagliga" händelse? Du som liberal borde väl snarare tycka att det är övergreppen på det palestinska folket som är "obehagligt"?

Förhoppningsvis klarar Janne att lägga ihop två och två så att han fattar att hans "obehagliga" incident hänger starkt samman med det system som han själv är med och försvarar. Om inte kan man ju undra hur det fungerar i den svenska liberala ideologin nuförtiden. Visserligen har man ju gjort det ett rätt bra tag vid det här laget så det är ju inget nytt. Men ändå...

*****

Bloggat: Alliansfritt avslöjar regeringen

Läs mer på Socialdemokraterna

Magiskt av Borg!

Anders Borg is back. Igår kom det nämligen kritiska signaler om den svenska ekonomin ifrån EU-kommissionen samtidigt som ett antal stora europeiska ekonomier fick varningar från kreditvärderingsinstituten. Så därför går Borg ut idag och förklarar, likt den häxmästare han anses vara, att problemen är borttrollade och att allt är lugnt. Omvärlden ser bättre ut, Sverige går lysande och själv har han stenkoll. Vad Borg grundar det hela på är inte riktigt klart. Men det gör inget, det förstärker ju bara bilden av att Borg verkligen är magisk.

Fast egentligen kanske det är synsk som han är den där Borg. För han har nämligen inte bara koll på svensk ekonomi. Han kan med säkerhet säga att Grekland inte kommer att lämna euron. Detta trots att ett flertal experter har sagt att det är landets, och eurozonens, enda möjliga räddning. Utöver detta anser Borg, eller rättare sagt vet Borg, att det grekiska problemet är isolerat. Spanien, Portugal, Italien, Rumänien och Ungern är alltså helt oberoende av den grekiska utvecklingen.

Substansen i Borgs uttalanden är minst sagt tunn. Precis som med bankerna säger Borg något som passar, dvs det som Karl Sigfrid (M) kallade för "ren populism". Men jag antar att om man spinner tillräckligt länge så kan man komma undan med det mesta. Ungefär som att klyftorna i Sverige inte har ökat så mycket om man bara räknar bort den översta och den understa tiondelen av befolkningen. Allt enligt Fredrik Reinfeldts egen pressekreterare Sebastian Carlsson.

*****

Bloggat: LO-bloggen

Läs mer på Socialdemokraterna

Jonas Sjöstedt målar in sig i ett hörn

Jonas Sjöstedt började sin tid vid rodret för Vänsterpartiet med att försöka sno väljare från Miljöpartiet. Han ville ge sig in i kampen om dom "gröna" väljarna och myckt riktigt påpekade han att dess rimligtvis finns i Sveriges enda gröna parti MP. Det verkar initialt också som det har lyckats. Man ska inte dra för stora växlar på opinionsmätningar men i senaste United Minds hade MP tappat ungefär vad V hade vunnit.

Sjöstedt har också framstått som pragmatisk och resonerande. En kontrast till den retorik som V allt som oftast hängett sig åt dom senaste åren. Detta är också det som i mångt och mycket har gjort att Sjöstedt framstått som en modern vänsterledare. Men igår var det slut på resonen och plötsligt började veton kring regeringssamarbete hoppa ur munnen på Sjöstedt. Något förvånande kan man tycka. För man ska ha ett par saker klart för sig.

För det första är det definitivt inte självklart att V skulle ingå i någon regering efter ett valresultat 2014 där S, V och MP skulle få en majoritet av rösterna. Att gå fram som ett samlat regeringsalternativ i likhet med den rödgröna röran 2010 har visat sig svårsmält för många väljare. Jag sprang på en hel del väljare i valrörelsen som vägrade rösta på S nationellt eftersom vi "släpper in kommunisterna i regeringen". Som jag skrev om för någon dag sedan är S i sig själv ett regeringsalternativ.

Det andra som Sjöstedt måste förhålla sig till är huruvida han vill ha inflytande över svensk politik eller om han vill vara ett parti förpassat i evig opposition. För vem ska Sjöstedt stödja om han inte stödjer en S-regering? Ska han bilda minoritetsregering med MP? Det torde nämligen vara det enda alternativet som finns. Framförallt om vetot handlar om kärnkraften.

Sjöstedt spelar alltså ett ganska dåligt spel just nu. Han har visserligen sagt att S är elaka eftersom dom snor V:s frågor. Något som tydligen inte är ok. Samtidigt är S inte motståndaren. Sjöstedts förhållande till S är alltså, lindrigt sagt, ambivalent. Om det innebär att synen på S är realistisk eller ej får tiden utvisa. Man ska dock inte måla in sig i ett hörn. Det gynnar sällan ens syften. 

*****



Läs mer på Socialdemokraterna

Är det Moderaternas officiella hållning att arbetslösa slarvar med hygienen?

Det finns tokstollar i alla partier. För det mesta är det personer som med mer eller mindre intensiv rättshaverism hävdar någon princip till vägs ände. Ofta är dom ganska vältaliga och ständigt närvarande på alla möten. Dom dyker upp, anför samma teser om och om igen och lyssnar aldrig på ett enda motargument. Ibland handlar det om enskilda sakfrågor, ibland är det hela systemet som är fel. Man känner i regel igen dom ganska snabbt och för det mesta kan man le lite stilla i sitt inre för man vet att deras inflytande är begränsat och att mera sansat folk sällan lyssnar på dom.

En sådan person är Hanif Bali (M). Han dyker upp titt som tätt med helt verklighetsfrämmande utspel om allt mellan himmel och jord. Är det inte rasism och motioner så är det om arbetslösa. Idag anklagar han arbetslösa för att slarva med såväl tider som hygien. Det vore i sig inget problem att en moderat har massa konstiga och världsfrånvända åsikter om massa saker om det inte vore för en sak. Hanif Bali sitter, till skillnad från i princip alla andra partistollar, i riksdagen för sitt parti.

Hanif Bali är alltså en av Solnamoderaterna utsedd representant som sitter i Sveriges högsta beslutande folkvalda församling där han dessutom utgör underlag för regeringen. Hans åsikter är alltså, hur verklighetsfrämmande och osakliga dom än är, inte helt irrelevanta. Dom accepteras dessutom helt uppenbart av hans parti med tanke på att hans uttalanden i princip aldrig renderar i någon form av rättelse eller korrigering från högre ort. Åsikterna är alltså, i ett vidare perspektiv, att betrakta som den moderata riksdagsgruppens åsikter och inget annat. Denna slutsats kan man dra sig till om man har läst Anne-Marie Pålssons bok "Knapptryckarkompaniet". Moderata riksdagsledamöter gör inte personliga utspel hur som helst om dom inte är sanktionerade från högsta ort.

Den rimliga följdfrågan blir då helt logiskt; anser även Hanif Balis partiledare Fredrik Reinfeldt att det är vanligt förekommande att arbetslösa slarvar med hygienen?

Jag vill tillägga att jag själv under perioder har varit arbetslös och har då aldrig haft några problem med att kliva in i duschen och sköta min hygien på samma sätt som när jag haft ett arbete. Faktum är att jag duschade mer när jag var arbetslös för då hade jag helt enkelt så tråkigt att jag tränade mest hela tiden och dessutom fick man 20 minuter att gå lite fortare på morgonen genom att ta sig en lång dusch. Samma tankemönster gäller och har gällt för många av dom jag känner som har varit eller är arbetslösa. Man kan ju undra om Hanif Bali utgår ifrån sina egna erfarenheter av att ha varit arbetslös när han talar om personlig hygien för var han annars fått sina åsikter ifrån kan man ju undra.

Edit: Noterar att Bali strax efter 19.00 gör en pudel i kommentatorsfältet tvid sin artikel. Han skriver: "Jag menar självklart inte på något sätt att arbetslösa aldrig duschar, jag syftade mest på rutiner. Ber om ursäkt om någon feltolkat och tagit illa vid." Frågan återstår dock om detta är den moderata riksdagsgruppens officiella hållning.

*****

Bloggat: Martin funderar kring socialdemokratin

Läs mer på Socialdemokraterna

Om det inte går då Damberg och Hallengren?

Mikael Damberg och Lena Hallengren skriver idag på AB Debatt om att offentlighetsprincipen ska råda på "välfärdsmarknaderna". Det är ett bra första steg. Men det får inte stanna vid det. Successivt bör aktiebolagen fasas ut ur välfärden. Dom kan eventuellt ersättas av "non-profit"-företag, en form som finns i andra länder, och som den tidigare S-regeringen hade ett förslag om framme 2006. Ett förslag som tyvärr kom på skam när den borgerliga regeringen tog över.

Dock är det helt uppenbart att Damberg och Hallengrens vision om total öppenhet hos aktiebolagen är en betydligt tuffare nöt att knäcka än vad det verkar vara vid första anblick. I Norrköping har S försökt sluta avtal med Carema kring insyn i verksamheten och företaget. Carema har sagt att frivillighet är det som bör gälla och rent juridiskt är det snårigt med avtal. Allt som inte är uttryckligen förbjudet är i princip tillåtet och tolkningsuttrymmet är därmed gigantiskt.

Frågan som då smyger sig in i debatten är huruvida Damberg och Hallengren är beredda att ta steget och förbjuda vinsterna i välfärden om det visar sig att det inte går att lagstifta fram insynskravet. Vi vet ju att företagen i välfärden är lysande på att hitta luckor i lagen och att tro att dom skulle sitta still i båten efter en lagstiftning kring insyn vore att vara naiv. Att valfrihet ska råda inom välfärden är helt klart. Stelbenta system där människor tvingas till närmaste skola eller vårdcentral hör inte 2000-talet till. Lika lite som profitering på människors lidande gör det. Men det betyder inte att man måste ha vinster. Det finns gott om exempel på icke-vinstdrivande verksamheter inom välfärden som klarar sig alldeles utmärkt.

Damberg och Hallengren värnar "exitprincipen" och vill komma åt den asymmetriska informationssituationen som råder på avreglerade välfärdsmarknader. Problemet är att det är ytterst svårt att konstuera system som kan hantera detta fullgott. En elev vet ju inte förrän (långt) senare om kunskaperna den har tillgodogjort sig var tillräckligt bra och en patient som avlider på operationsbordet har svårt att ångra sig. Inom äldreomsorgen är kontinuitet en av dom starkaste faktorerna för kundnöjdhet och att då byta utförare blir ett gigantiskt steg för svaga äldre individer.

Frågan om vinster i välfärden kommer att komma upp på partikongressen 2013, var så säkra. Den stora frågan då är om dom personer som slogs för rätten att plocka ut vinst på på kongressen 2009 har tagit till sig frågan om vinsten som ett problem eller om vi ska få se en uppslitande strid igen. Denna gången kommer argumentet om att partiledaren skulle falla om vinsterna förbjuds att vara värdelöst. Då återstår bara försvaret av vinsten i sig. Vem tänker ta den i försvar undrar jag?

*****

 Läs mer på Socialdemokraterna