måndag 2 januari 2012

Kungligt elände

Tillbringar en hel del tid med min flickvän detta jullov vilket innebär att omvärldsbevakningen blir aningen lidande. Men när man väl har tid inser man ganska snabbt att det inte är något som missats. Aftonbladet har gjort en grej av att Ylva Johansson skriver något som är ganska självklart, att S-krisen i huvudsak beror på Håkan Juholts så kallade misstag, och vips är hela raden av tyckare igång igen. Mona Sahlin, som själv varit utsatt för ett sjuhelsikes drev under många år, kan inte hålla sig från att kommentera vilket jag tycker är lite märkligt. Behandla andra som du själv skulle vilja ha blivit behandlad istället för att behandla andra som du själv blev behandlad borde ju vara Sahlins ledord.

Men jag tänker inte spilla mer tid på "yesterdays new(S)" utan tänkte mest bara kräka av mig lite om kungahuset. Har pga ovan nämnda flickväns TV-val under eftermiddagen suttit och halvkollat på kungahusets årskrönika och man kan bara konstatera en sak, vilket elände till institution. Monarkins år 2011, året då kronprinsessan gifte sig och blev gravid, överskuggas fullständigt av sexskandaler, hyllningar till diktaturer och nazisthistorier.

Men det är egentligen inte det värsta i kråksången. Det stora problemet är att vi, rent konsitutionellt, inte kan göra ett dyft åt saken. Vi kan inte plocka bort kungen genom att välja någon annan. Det är i detta perspektivet som hela Saudiarabiensoppan blir så bisarr. Kungen kritiserades för att han delade ut en medalj för demokrati till en diktator men faktum är att kungen knappast kan ses som en representant för demokrati han heller. Att han kan representera staten Sverige har jag inga synpunkter på, det är fullt möjligt, men att han skulle representera demokrati är bara löjligt.

Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar