Nästa föredetting till rakning

Raden av fd S-politiker som tycker till i diverse medier fylls idag på av Margareta Winberg. Hon klagar på jämställdhetsfrågorna och tycker att partiet är helt vilse på den punkten. Hon kan bland annat inte säga vem som är partiets jämställdhetspolitiska talesperson. Det kan inte jag heller och jag hittar det inte på partiets hemsida efter ca fem minuters allmänt letande. Är detta ett problem? Jag tycker inte det. För det viktiga är att vi i partiet har en klar och tydlig jämställdhetspolitik och den är desto lättare att hitta. Att påstå att inte S har någon politik på området är helt enkelt fel.

Dessutom skulle jag rekommendera Winberg att skaffa Facebook och bli vän med Lena Sommestad. Sommestad som är ordförande för S-kvinnor har bara dom senaste dagarna haft stora artiklar ute om jämställdhetsfrågor och hon spänner ifrån europakten till arbetslivet och hemmet. Sommestad driver jämställdhetsfrågorna med bravur och om man jämför med hur det var t ex när Nalin Pekgul var ordförande för S-kvinnor så tycker i alla fall jag att jämställdhetsfrågan har kommit upp på agendan på ett mycket bättre sätt nu. Dessutom har retoriken och argumenten spetsats till. Något som jag tror till stor del är Sommestads förtjänst.

Det är alltså som vanligt när föredettingar uttalar sig om partiet. Man är dåligt insatt och man tycker till genom premisser som var rådande för 15 år sedan. Dessutom är det märkligt att Winberg, i samma andetag som hon anklagar oss aktiva i partiet för att ha ideologisk röra, drar upp ett socialdemokratiskt misslyckande av gigantiska mått som hon själv i allra högsta grad varit inblandad i. Att påstå att avregleringen av friskolorna, sjuk- och äldrevården med mera var ideologiskt riktigt och klokt är väl knappast att vara ideologiskt stringent för en socialdemokrat? Fast det är lätt att sitta i efterhand och ha synpunkter. Något som kanske både jag och Winberg borde tänka på...

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Djävulen sitter i EU-detaljerna

EU-ivrarna jublar, EU-skeptikerna beklagar. Allt är som vanligt med andra ord när beslut om EU fattas. Enligt bejakarna är Sveriges inträde i den nu välkända "pakten" helt riskfritt. Inga åttaganden, inga förpliktelser. Sverige får sitta med, tycka till och behöver inte ta ansvar för nånting. Den mer skeptiskt lagde ser det hela som en bakväg in i euron. Genom att sätta sig vid bordet på eurotoppmötena så kommer Sverige sakta men säkert sugas in i valutaunionen. Hur det blir och vem som får rätt får framtiden utvisa. Vad man kan konstatera är att det hela har gått ruskigt fort och att Tommy Waidelich är mannen som bär ansvaret. Och Waidelich tillhör den första kategorin, EU-bejakarna.

Djävulen sitter i detaljerna. Ett välkänt och väl inarbetat citat. Det är inte dom stora penseldragen som låser upp ett avtal. Det är den där paragrafen om extraordinära situationer, speciella omständigheter eller vad det nu än må vara som gör att avtalen utnyttjas till fördel för den som kan spelet. Att Sverige nu, på frivillig grund, ger sig in i ytterligare ekonomisk integration med 24 andra europeiska länder är problematiskt utifrån ett demokratiperspektiv. Att mangla fram långtgående uppgörelser samtidigt som Sverige största parti har befunnit sig i totalt kaos och sen hävda att man har full koll på läget och att det hela är riskfritt är för mig ansvarslöst av alla parter.

Varför det är av så stor vikt att Sverige ska stå på startlinjen när startskottet går har ingen riktigt lyckats förklara. Att avvakta och se hur utveckling blir vore i mina ögon klart smartare. Man blir ju inte precis lugnare av rapporterna om att land efter land nu har allt svårare att få det att gå ihop. Men det är väl som vanligt i EU-frågor. Vi vanliga dödliga anses inte begripa och därför tas besluten snabbt och lätt. Hur bra det har gått kan man ju dock fundera på. Euron skulle ju garantera tillväxten och jobben. Det blev recession...

*****

Media: Man blir glad av kamraterna i Malmö

Bloggat: Martin har en åsikt och Peter H också. Även Roger tycker till.

Läs mer på Socialdemokraterna

Lönerna faller långt under "Äpplet"

Steve Jobs målas allt som oftast upp som någon slags superhjälte. Speciellt efter sin död förra året blev han snabbt helgonförklarad för sin delaktighet i teknikundret Apples framgångssaga. Och visst har han lyckats bra med att göra Apple till ett av världens mest framgångsrika företag. Men som alltid har myntet en baksida och precis som att H&M och IKEA har stora fläckar på sina lysande framgångssolar så har även Apple det.

Steve Jobs pekas nu ut som hjärnan bakom en lönedumpningsöverenskommelse som slutits mellan några av mediavärldens verkliga giganter. Uppgörelsen har gått ut på att sätta personalkonkurrensen ur spel. Man har helt enkelt inte rekryterat från varandra vilket har gjort att lönekraven har hållits nere. Lönedumpning genom att sätta människors frihet ur spel helt enkelt.

Den här typen av åtgärder pratar ofta dom stora företagen tyst om. Det är inget man vill befläcka sina varumärken med. Det är också därför som processer mot företagen i regel slutar med en snabb och nedtystad förlikning. Bättre att snabbt erkänna skuld, betala en struntsumma och gå vidare än att få en öppen och transparent process där folk verkligen får se hur det går till. Sen är det bara att börja om på nästa kula och ta nästa smäll när den kommer. Folks löner och arbetsvillkor får inte stå i vägen ju. "Business as usual and the show must go on" med andra ord.

*****



Bloggat: Socialdemokraterna i Region Skåne och Roger 1 och 2

Läs mer på Socialdemokraterna

AK5 som komplement till Fas 3

Alliansregeringen införde, utan stöd av SD eftersom dom inte satt i riksdagen (viktigt!!!), en yrkesarmé. Dom har därefter haft en hel del svårigheter att rekrytera soldater. Många av dom som vill bli soldater är så kallade "stridspittar" som kanske inte är helt lämpade att vara just soldater och välutbildade medelklasskids är inte speciellt intresserade av att åka till Afghanistan och riskera att komma hem som krigsinvalider.

I detta sammanhang har just utbildningskraven på fullgjord gymnasieutbildning varit ett problem för rekryteringen. Men istället för att ta sig en funderare på om det kanske är så att hela konceptet med yrkessoldater är fel så väljer man från regeringens sida att istället sänka kraven på soldaterna. Konsekvenserna av detta är att man fullföljer sin linje i att få arbetslösa att ta första möjliga jobb. Kan du inte klara av skolan kan du i alla fall få en AK5 så du kan göra någon form av "nytta".

Det är en skrämmande utveckling som pågår i det här landet. När en arbetsmarknadsåtgärd som Fas 3 är den största "arbetsgivaren" i landet så är steget att börja göra soldater av arbetslösa inte speciellt långt. I USA är det en väletablerad karriärväg för lågutbildade fattiga att gå in i krigsmakten. Konsekvenserna av den sortens arméer är tydliga. Dels blir kriget som sådant en arbetsmarknadsåtgärd, dels uppstår lätt en extremt hierarkisk organisation präglad av pennalism och bristande respekt för människovärdet. Jag vill inte se att det svenska försvaret går samma öde till mötes. Något som jag är mycket orolig för när krig även i Sverige blir allt mer business.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Det finns mycket bra idag

Sitter och läser en stor mängd artiklar så här på söndagseftermiddagen och man kan konstatera att det skrivs en hel del mycket bra just nu. Problemen inom S får väldigt många att tänka (och tycka) till vilket ger ett enormt flöde av diverse mer eller mindre tänkvärda skrifer.

Erica Lejonroos känner i sin artikel igen sig i Håkan Juholts situation. Erica, M-politiker från Stockholm, drabbades själv av ett mindre drev och hon sätter fingret på människan bakom politikern.

Skånska sossar pustar ut efter många, långa och tuffa månader genom att samlas på puben och känna framtidstro. Man blir väldigt glad över alla dessa lokala initiativ som ändå, trots allt tal om kriser, fortgår oförtröttligt. Det är glädjande och stärkande!

Maria-Pia Boëthius skriver i ETC om att journalisterna borde skämmas efter sin hantering av Håkan Juholt. Det ligger mycket i det Maria-Pia skriver. Dessvärre tror jag inte många journalister skäms.

Carl Bildt ångar på ute i Europa och gjorde igår bort sig på Twitter. Några stora rubriker ser man dock inte i svensk press idag. Någon notis här och där men varför granska makten när man kan granska oppositionen?

Därutöver har det som vanligt bloggats en massa intressant. Röda Berget är som vanligt läsvärt och har skrivit en hel del redan idag. In-your-face aka Krassman är spot on också idag. Bengt är optimistisk inför framtiden vilket är skoj.

Ja, det var vad jag har läst igenom såhär på söndagslunchen. Ha en fortsatt trevlig dag och god läsning!

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

"Retorik i tiden" av Göran Hägg

Jag läste ut Göran Häggs bok "Retorik i tiden" häromdagen och i sedvanlig ordning får jag väl ge ett omdöme. Boken är bra på många sätt. Dels ger Hägg hela tiden historiska referenser som gör att man lär sig en hel del utöver det rent retoriska, dels är han väldigt pedagogisk vilket gör det väldigt lätt att följa med. Hägg går från den antika retoriken i Athen till dagens stora talare som Barack Obama.

Några guldkorn finns med. Bland annat kungens tal vid tsunamiceremonin. Det är lustigt hur bristen på retorik kan vara en retorik det också som Katrine Kielos påpekade med anledning av valet av Stefan Löfven till ny ordförande i S.

Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om Häggs bok. Gillar du historia, retorik och har lite tid över så är det en matnyttig bok som är väldigt lättsmält. Hägg, som väl är mest känd som TV-tyckare i Gomorron Sveriges soffa, gör små kommentarer som man som politiskt aktiv ibland kan ha synpunkter på men Häggs kvalitér kommer mer till sin rätt i skrift än i TV tycker jag.

*****

Media: Folk gillar Stefan

Läs mer på Socialdemokraterna

Triangeldrama mellan Fredrik, Filippa och Beatrice

Det har uppstått lite av ett triangeldrama inom borgerligheten. Det märks inte utåt men om man funderar en stund så kan inte paret Reinfeldt ha det speciellt lätt hemma kring köksbordet just nu. För om Fredriks lilla utspel om det "orimliga" i husturns utrealisering av allmän egendom har minsta uns av sanning i sig så lär ju inte Filippa vara helt glad. Lägg där till den tredje beståndsdelen i soppan, Beatrice Ask, och dramat tar en ny vändning.

Beatrice kom nämligen igår med information om regeringens satsning på att skärpa mutlagstiftningen. Regeringen vill alltså ta krafttag mot korruption och det är ju bra. Frågan är bara hur Filippas inställning till det hela är. Hon har ju, tillsammans med Sten Nordin och dom andra kompisarna i Stockholms stadshus, skänkt bort stora delar av den offentliga egendomen i staden och länet. Hur rimmar det med Beatrice och Fredriks syn på korruption?

Förmodligen är det bara ett spel för galleriet. Fredrik och Filippa har kommit överens om att Filippa måste få veta att hon har varit lite stygg på sistone. Detta för att rädda skinnet på maken. Så medan Filippa håller sig undan och vägrar svara på frågor går Fredrik till media och pratar om orimlighet och om att det hela är gamla försyndelser.

Håkan Juholt fick skit för att hans kulbo hade blivit dömd för bedrägeri. Det vore kul att pröva Filippas ärende i rätten. Det kommer ju dessutom att ske för Moderaterna i Stockholms läns landsting, med Filippa i spetsen, är polisanmälda. Sen tror jag visserligen inte att åklagaren kommer att driva det till domstol, att sälja ut landet kan ju inte vara brottsligt med tanke på att det skett i mer eller mindre hög grad i 25 års tid, men intressant att följa blir det i alla fall.

Fortsättning följer i alla fall i triangeldramat. Var så säkra!

*****

Bloggat: Arbetslösheten oroar i Region Skåne

Läs mer på Socialdemokraterna

Reflektioner kring Stefan Löfven

Mamma Iris var läckan som skapade viss irritation igår. Och är det nu någon läcka man ska acceptera så är det väl den. Att en mor blir stolt över sin son när han väljs till partiordförande är ju helt självklart. Eller ja, om nu inte mamman heter Blondinbella eller något dylikt.

Stefan Löfven kan bli ett riktigt bra val. Hans starka profilering mot jobben och hans fackliga bakgrund är stora plus i kanten. Hans lågmäldhet har fram tills idag spelat både hans förbund IF Metall och honom själv väl. Han anses som stabil, trygg och ärlig. Veronica Palm påstår dessutom att han är "vit som snö" vilket ska tolkas som att han har erkänt alla sina synder för VU. För man kan väl inte både ha "skit under naglarna" och vara "vit som snö"?

Löfvens belastning är väl dels hans kärnkraftsvurm, dels hans EU-vurm, dels hans nej till jämställdhetspotten i årets avtalsrörelse och det faktum att han aldrig haft några framträdande politiska uppdrag. För kärnkraften är jag inte orolig. Hållbar utveckling är en av socialdemokratins starkaste grenar och jag är tämligen övertygad om att Löfven inser att han som partiledare måste ta denna utveckling på allvar. EU-frågan tror jag inte heller är ett problem. Framförallt nu eftersom Waidelich har gjort förarbetet och svängt om europakten när han fick chansen. Om den saken skulle jag kunna skriva spaltmeter men inte idag...

Jag tror därutöver inte att jämställdhetspottsfrågan är ett så stort problem. Löfven företrädde en aktör med medlemmarnas krav i en förhandling. Nu ska han inte företräda det intresset längre utan se till hela socialdemokratins krav och kan han företräda dom med samma pondus är det ju bara en styrka.

Sammantaget tror jag att Löfven kommer att vinna många poäng på jobben och jag tror att hans förståelse för en organisations krav och behov är så stor att han med enkelhet kommer att tillgodogör sig rörelsens önskemål. Tydlighet och ärlighet kommer att vara till Löfvens fördel och det kommer att ena partiet när man vet att dom beslut som är tagna är dom som följs.

*****

Media: Hör och häpna SvD och DN låter nästan positiva. Är det skäl för oro eller är det bra?

Läs mer på Socialdemokraterna

Rätta in dig i ledet och le stort

"Ni får höra det av mig så ni slipper läsa om det i tidningen imorgon bitti". Så sa vår stadsdirektör i går med anledning av att en av stadens chefer får lämna sitt jobb. Det tycker jag var ett schysst och bra sätt att informera på. Visserligen ställdes vi inför fullbordat faktum, vi äger inte frågan i den politiska ledningen, men ändå. Först meddelar man dom som är berörda sen pressmeddelar man.

I vårt parti verkar det vara precis tvärtom. Allt som händer läser man först på någon av Sveriges nyhetssajter. Om det nu stämmer att Stefan Löfven blir tf partiledare och Sven-Erik Österberg tar över riksdagsgruppen (igen) så vore det väl klädsamt om partistyrelsen i alla fall hade sammanträtt innan hela media-Sverige vet om det? Inte för att jag tror att dom inte blivit informerade och jag förstår att jag inte är med i något gäng som får sådan här information först. Men det retar mig ordentligt att saker och ting kommer ut hela tiden. Vem är det som inte kan låta bli att läcka ut allt som händer och sker?

Dessutom blir detta beslutet, som jag skrev om häromdagen, helt uppåt väggarna. Medlemmarna, vi som faktiskt bär partiet, får inte säga ett dugg utan ställs inför fullbordat faktum återigen. Nu ska man ha fullt förtroende för Stefan Löfven och springa på varenda boll som han sparkar på. Helt utan att vi fått säga ett enda dugg. För ingen ska komma och inbilla mig att speciellt många S-föreningar och arbetarkommuner har sammanträtt och diskuterat vilka kandidater som medlemmarna vill se.

Jag ska tillägga att jag förstår varför man landat på Stefan Löfven, om man nu gjort det, och jag har inget direkt att invända mot valet. Dock stör som sagt processen mig. Men jag antar att det bara är att knipa käft och rätta in sig i ledet.

Och så fortsätter VU-ledamöter att läcka...

*****

Media: Tre sossar om att det inte behöver gå så fort med partiledarvalet

Bloggat: Martin sågar Reinfeldts telefonväkteri, Stefan har samma tankar som jag

Läs mer på Socialdemokraterna

Carema has done it again

Jaha, då var det dags igen. En sköterska på Carema har fått sparken för att hon påtalat allvarliga brister på Kvarngården i Vetlanda. Carema, ni vet företaget som vägde blöjor för att tjäna kosing och fuskade med personalliggaren, skulle ju bli så mycket bättre och fick hela branschen att "ta sig i kragen". Bland annat lyckades man få Wallenbergägda EQT att "gå i land" med sitt ägarskap för att pengarna man tjänat skulle stanna i EU. Så nobelt!

Dock visar den här incidenten att Carema, likt sina kompisar i regeringen, gör en traditionell "reinfeldtare". Säg en sak, gör en annan och ljug gärna lite när du ändå är igång. Det är så här det är, och kommer att fortsätta vara, om man låter vinstincitamentet vara kvar i välfärden. Så länge vi har vinster i välfärden kommer det skapa vinstrelaterade skandaler. Enda sättet att garantera att vinsterna inte ställer till det är att ta bort dom. Vinst hör inte hemma i skolan, vården och omsorgen. Det måste vara utgångspunkten för en progressiv socialdemokratisk politik.

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Inte helt ute och cyklar tydligen

Som alla andra är även jag i behov av stöd för mina tankebanor ibland. På senare tid har jag fört diskussioner här på bloggen om såväl arvsskatt som fastighetsskatt, moms och företagande. I frågan om arvsskatten fick jag mothugg av Stig-Björn Ljunggren som argumenterade kraftfullt emot denna skatt. Kring fastighets- och förmögenhetsskatten fick jag sedvanliga kommentarer om skatteflykt, stackars villaägare och tillväxthot. Kring mina förslag om företagande var det nästan knäpptyst. Det samma gällde frågan om momsen som jag spelade in häromveckan. Att så blev fallet är jag, dessvärre, inte speciellt förvånad över. Sakpolitiska förslag som inte är av plakatkaraktär brukar inte intressera speciellt många. Något som bara är att beklaga.

Med anledning av behovet av stöd för att man inte ska tro att man är helt ute och cyklar så blev jag väldigt glad idag när jag läste på DN Debatt att LO-ekonomerna idag har gett ut en rapport där dom pläderar för såväl ökad fastighetsbeskattning som för en bättre kapitalbeskattning och hör och häpna för en arvsskatt. Dom noterar bland annat att Sverige är ett undantag bland EU-länder i denna frågan. Dom flesta har någon form av arvsskatt. En översyn av momsen efterfrågas också av LO-ekonomerna.

För den som är intresserad av frågorna finns rapporten att läsa här. För mig känns det i alla fall skönt att jag helt uppenbart har lyckats pricka in några av dom frågorna som LO-ekonomerna anser vara av stor betydelse för dom svenska jobben och den svenska tillväxten. Dessutom är vi tämligen överens.

*****

Bloggat: Martin om partiet, Region Skåne om skånsk sjukvård, Peter A om en intressant reflektion

Läs mer på Socialdemokraterna

Lagstiftning nödvändig i frågan om ensamkommande flyktingbarn

SKL har svarat på två remisser. En föga upphetsande nyhet kan tyckas. Men ibland hajar man till i rapportfloden och när det gäller frågan om ensamkommande flyktingbarn så reagerar jag. SKL förordar nämligen frivillighet som grund för mottagandet och omhändertagandet. Man hänvisar till planering och stabilitet som ett argument, till känslan av "att känna sig välkommen" som ett annat. Jag tycker båda argumenten haltar betänkligt.

Med en lagstiftning som säger hur många barn en kommun ska ta emot blir planeringen busenkel. Det är bara att förhålla sig till fakta och ordna platserna. Svårare än så är det inte. Kommuner med budgetar på flera hundra miljoner kan knappast anse en handfull barn som betungande. Framförallt inte med tanke på att man får betalt av Migrationsverket för att ta emot barnen. Det är i regel en ren ekonomisk vinst för kommunen att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Därutöver kan ett barn som hanteras på rätt sätt bli en stor tillgång för kommunen i framtiden. Vi behöver all hjälp vi kan få i det här landet med att värna och utveckla välfärden. Genom solidaritet mot barnen kommer barnen att visa oss solidaritet tillbaka i såväl nutid som framtid.

Det andra argumentet, om välkomnandet, handlar inte om barnen. Det handlar om våra värderingar. Om man inte klarar av att känna värme och ömhet mot ett barn bara för att det kommer ifrån ett annat land och en annan kultur så har man stora problem med sig själv. Då är det inte barnet som är problemet. Ska vi underlåta att lagstifta bara för att det bor rasister i diverse orter runt om i landet? Jag tycker inte det. Låter vi lagen verka för xenofobers räkning är vi illa ute.

När jag tänker på ensamkommande flyktingbarn börjar jag osökt att tänka på Mikael Wiehes och Björn Afzelius gamla låt "Som en duva". Jag tycker den målar en så vacker bild över hur känslorna inför flyktingmottagandet kan se ut.



Dessvärre måste man, som Wiehe gjorde i sin kommentar till låten, påtala att texten inte ska tolkas som att vi ska kasta ut några flyktingar ur landet. Om någon nu mot förmodan inte skulle fatta bättre än så...

*****

Media: Läs om Emilie i AB. Det är Moderaternas Sverige "in action".

Läs mer på Socialdemokraterna

Lite sakpolitik skadar inte ibland

Peter Johansson aka Röda Berget har uppmanat många av oss S-bloggare att börja titta på programkommissionens diskussionsunderlag som skickades ut för en tid sedan. En bra och klok uppmaning i dessa tider då den politiska diskussionen till största del kretsar kring personfrågor istället för dom långt viktigare sakfrågorna. Det är inte alltid helt lätt att inte ryckas med i den hysteri som tyvärr sprider sig i bloggosfären när traditionell media har gått in i ett mobbningstillstånd. Känslorna svallar och man vill så mycket att det bara bubblar inom en. Allt måste liksom bara ut.

Men för att anta Peters uppmaning ska jag försöka skriva lite om mina direkta tankar kring programkommissionens arbete. Det första avsnittet handlar om globaliseringen och tre diskussionspunkter läggs fram av kommissionen:

• Hur kan arbetarrörelsen påverka utvecklingen i en global värld?

Jag tror att det är av stor vikt att den internationella solidariteten får ett större och breddat uttrymme i vårt nya partiprogram. Betoningen på den fackliga solidariteten måste stärkas. Hur möter vi t ex den utsatta arbetarklassen i Kina och Indien? Kan den svenska socialdemokratin återigen bli en ledstjärna på den internationella socialisthimlen genom att, så som Palme, Brandt och Kreisky gjorde under t ex kalla kriget, kämpa för internationell rättvisa, solidaritet och jämlikhet? Demokratiarbetet måste förstärkas och fördjupas med en höjd blick på dom nya ekonomiernas växande arbetar- och medelklass. Den latinamerikanska arbetarrörelsen med ett land som Brasilien i spetsen är av största vikt även för den europeiska utvecklingen. Hur undviker vi att ställa våra löntagarkamrater i andra länder emot våra behov? Samverkan, samtal och samarbete är A och O.

• Hur bör EU utvecklas framöver? Bör samarbetet omfatta fler eller färre områden?

EU bör utvecklas och stärkas som en mellanstatlig aktör. Dom delar i Lissabonfördraget som berörde den sociala utvecklingen måste återupptas. Idag talas endast marknadens språk i EU. Rättigheterna i EU kan aldrig reduceras till ekonomisk frihet utan måste även gälla social, politisk och kulturell rätt. Först då kommer EU kunna bli legitimt i bredare folklager. Den militära och säkerhetspolitiska utvecklingen av unionen måste beaktas och övervakas noggrannt. Detsamma gäller frågan om konkurrens och om löntagarnas rättigheter. EU får aldrig gå in och hota jobben och lönerna. När EU används för att dumpa lönerna måste socialdemokratin säga ifrån och säga stopp. Slutligen måste svenska förvaltningsdomstolar i ökad utsträckning börja rådfråga EU-domstolen i frågor som rör offentlig-privat verksamhet. Vi kan göra mycket mer och ställa mycket större krav i våra upphandlingar. Problemet är att svenska domstolar och tjänstemän underlåter att pröva saken mot EU:s direktiv.

• Kapitalet rör sig blixtsnabbt över gränserna. Finanskriser får enorma konsekvenser

för välstånd och arbetstillfällen. Vad kan göras för att bygga en mer stabil

världsekonomi?

Tobinskatt i någon form måste införas. Här måste EU och FN agera kraftfullt för att införa systemet på global basis. Det går inte att bara EU inför det. Då kommer dom danska farhågorna om tillväxtminskning och arbetslöshet att infrias. Där har EU en stor roll att fylla. Därutöver måste bankernas möjligheter att styra världsekonomin utifrån sina egna vinstintressen minskas och helst förhindras. Det är inte rimligt att finansmarknaden och kreditvärderingsinstitut ska kunna sätta hela världsekonomin i gungning bara genom en knapptryckning.

*****

Avslutningsvis vill jag bara påminna om att dom siffror som ser så bra ut globalt, att människor rent generellt blivit rikare, beror på att Kina har expanderat med medföljande imperialistiska tendenser. Nästan all förbättring av mänsklighetens välstånd sedan 1990 kommer från den kinesiska diktaturens omsvängning från havererad kommunism till statskapitalism. Konsekvenserna av detta måste beaktas när man talar om världsekonomin. Är det en trolig utveckling att Afrika ska kunna lyfta på samma sätt? Vem ska dom exploatera då?

*****

Läs mer på Socialdemokraterna

Kan inte någon säga ja?

Så börjar då spekulationerna kring vem som ska bli nästa partiledare för S och nästan alla säger nej. Eller ja, antingen säger man ingenting eller så säger man nej. Kan inte någon vara så rakryggad så att dom säger ja? Det vore klädsamt om någon steg fram och satte igång racet. Eller ska det återigen bara bli någon bloggare som vågar kandidera öppet? Tror det var Peter Högberg som offrade sig förra gången det begav sig.

Det är en märklig kultur som finns i vårt parti om att man alltid ska säga nej, nej och nej innan man efter ett hemligt möte kan säga ja. Ut med språket, vill du bli partiledare för S?

Sen måste vi sluta vara så negativa till alla våra företrädare. Det kan ju inte vara så att Sveriges i särklass största partiorganisation inte kan ha en enda kompetent person som passar som partiledare. Jag vägrar tro det. Men för att hitta en sådan måste man våga titta utanför naveln och se alla medlemmar som likvärdiga. Först då kommer man också kunna hitta en god kandidat.

*****

Media: Läs om Juholt i Östran

Läs mer på Socialdemokraterna

När man tänker efter är det här kanske riktigt bra?

Det är intressant det här med drevet kring Juholt. En positiv sak som jag tror att det hela kommer att föra med sig på lång sikt är att alla pratar socialdemokrai och sätter socialdemokratin i relation till mer eller mindre allting. Just nu är det givetvis tungt att allting rör personfrågor och att vi står utan en partiledare men tänk efter. Sen Mona Sahlin avgick hösten 2010 så har nästan allt fokus inom svensk politik legat på Socialdemokraterna. Massor av sossar har synts i media och har gjort sina röster hörda i lokaltidningarna, radioprogram och hos dom stora drakarna. Kändisskap ska inte förringas när det gäller politik och frågan är om inte dom flesta svenskar idag kan säga namnet på fler sossar än vad dom kan säga namnet på borgerliga ministrar. Man ska inte heller underskatta den mediaträning som massor av företrädare har fått under hela den här röran. När skutan är lappad och lagad och när vinden vänder kommer det innebära en stor draghjälp för oss.

I skenet av detta är den kris vi genomgår kanske inte så tokig ändå. Organisationen står kvar med massor av projekt som syftar till att spetsa politiken. Lokalt har jobbet för att behålla väljarstödet varit mycket starkt. Det är ju en av anledningarna, enligt media, till att en del kommunalråd började gny i veckan. Man såg att allt arbete man lagt ner kunde vara förgäves. Rent logiskt torde ju utväxlingen av allt slit nu komma i och med Juholts avgång. Om inte så var det ju inte Juholt som var felet och då kunde han ju lika gärna ha suttit kvar...

*****

Bloggat: Roger om socialdemokratins relevans

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag tycker inte att partistyrelsen ska utse en partiledare

Efter gårdagens besked om att Håkan Juholt avgår som vår partiledare är det fullt naturligt att spekulationerna nu sätter igång på allvar. Vad kommer att hända? Carin Jämtin påtalade att situationen är helt unik för det socialdemokratiska partiet. Hon drog jämförelsen med 1986 och det tillstånd som partiet befann sig i efter mordet på Olof Palme. Den gången gick partistyrelsen in och tillsatte Ingvar Carlsson som partiledare.

Jag hoppas att så inte blir fallet denna gång. Det vore högst olyckligt om partistyrelsen nu går in och bestämmer vem som ska leda partiet fram till 2013 års kongress. Konsekvensen skulle nämligen med all säkerhet bli att vi medlemmar via ombuden på kongressen ställs inför fullbordat faktum att kongressvälja den av partistyrelsen tillsatta ordföranden. För det känns ju inte rimligt att det blir en "öppen" valprocess, där kandidater likt det som skedde i MP och V åker runt och för fram sin agenda, om vi har en som redan är partiledare och som inte aviserat att vederbörande endast tänker sitta fram till kongressen.

Så vad förordar jag då? Jag tycker Carin Jämtin ska leda oss fram till vi kan hålla kongress och att vi håller extrakongress i maj/juni 2012 där vi kan välja ny partiledare. Skillnaden mot förra gången bör vara att valberedningen arbetar lite mer öppet och att kandidaterna får större möjligheter att åka runt till arbetarkommunerna och presentera sin vision för partiet. Med ett sådant förfarande skulle allt arbete som startat under Juholt, med organisationsutredningen och programkommissionen, kunna fortsätta obehindrat. Carina Moberg får ta partiledardebatten och Tommy Waidelich får sköta vårmotionen.

Jag vill avsluta med ett rätt intressant citat av Carin Jämtin som om man är illmarig kan tolkas på rätt många olika mer eller mindre positiva sätt: "-De som varit osams måste pratas vid och träffas. Vi måste vara starka nog i vårt parti att gå vidare på det sättet."

*****

Bloggat: Monica, Annika, Bror

Läs mer på Socialdemokraterna

"Ju mer dom spottar"

Eftersom nu Kapten Röd blev årets artist på P3-galan så passar det väl bra att kombinera dagens andra stora händelse med denna eminenta artist. En av hans texter passar perfekt hur jag tänker nu:

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

Suddasuddasuddasuddasudda bort dom
Nertryckare finns alldeles för gott om
Suddasuddasuddasudda bort dom som
Hugger dig i ryggen när du vänder dig om
Vi ser dom redan från start, ögonen säger en helt annan sak
Och det visar sig snart, att det rötnaste hjärta har helt annat skal
Vi suddar bort alla tungvrickare
Dom blir mätta på att andra blir hungrigare
Dom vill se oss som en byggsten i deras del av system
Så vi rör oss flummigare
Men gropen som dom gräver kommer dom själva falla i
När dom slåss för att beskydda sin hierarki
För vad tror dom växer upp när så mycket hat gror?
Tänk i andra banor
Jag ber dig!

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

Hey
Ställ in ditt sikte på nåt posi-ti-ivt
För nåt ryggbitande har vi ingen ti-id
Jo, jag ser dom men jag bara väljer att se förbi-i
Kan inte låta dom stjäla min energi-i
Nej, om dom vill hålla ner dig och se dig vissna
Så använd deras hat som en gnista
för vi växer upp med ljuset, kommer från de dunkla
Det är klart att dom vill se våran skuta sjunka
Jag ser dom inte på min radar
Så det spelar ingen roll hur många troll som hatar
Jag bara ser aldrig tillbaka
Nej nån guldgrävarvän kommer jag aldrig sakna
Nej en god vän går fö-örst
Som finns vid din sida när sommar blir hö-öst
Skin över dom, låt dom vä-äxa
Har inget hat i mitt bröst!



Ta det lugnt, ta det kallt kamrater. Hat och ilska mot varandra hjälper inget. Kärlek är vad som tar oss framåt och gör oss starka. Det kan vara tungt men vi har varit under press förr och kommer alltid tillbaka. Vi ser framåt nu. Mot mörkret stiga vi mot ljuset.

Ett långfinger till några och nya tag

Nu skriver alla på Twitter, bloggar, Facebook och kommentatorsfält om Juholts avgång så egentligen vet jag inte varför jag också gör det. Vem orkar läsa allt det som skrevs? Men å andra sidan har jag aldrig brytt mig så mycket om vad alla andra gör så jag skriver ändå.

Jag vill börja med att svara Mats Knutsson på SVT. Nej Mats, Sven-Erik Österberg och Thomas Östros är inte tänkbara partiledare för Socialdemokraterna.

Sen vill jag ge alla dom som har bedrivit avsättningskampanjer mot Håkan Juholt  allt sedan Aftonbladet kokade ihop sin historia, om hyran på falska grunder, ett långt uppsträckt finger. Ja, jag är bitter men vi har ju högt i tak eller hur?

Därefter ska ju väldigt många ha väldigt klart för sig att den politik som Håkan Juholt företrädde under sin tid som partiledare var den politik som gav oss 35 procent i mätningarna och som gav Sverige ett stort och tungt oppositionsparti att tala om igen. Det var en politik som hade, och har, potentialen att nå väldigt breda väljargrupper.

Slutligen vill jag påtala det faktum att socialdemokratin i allra högsta grad är en angelägenhet för hela svenska folket. Det visar den mediabevakning som har varit sen i oktober kring partiet och dess ledare. Socialdemokratin är relevant och när socialdemokrain är det så blir den ett hot mot stora och mäktiga intressen i den här världen. Det har Håkan Juholt fått se konsekvenserna av och det stärker i alla fall min kampvilja.

Det är en sorgens dag för oss socialdemokrater men man får ju ta och tänka på alla dom där ordspråken om "sol efter regn" och "allting går i vågor" så känns det lite bättre. Vi kommer resa oss kamrater. Svenska folket kommer att ge oss sitt stöd igen och vi kommer aldrig någonsin att ge oss. Upp till kamp!


Nu är jag inte bitter längre.

*****

Media: Nä, idag får inte media några länkar av mig för jag tycker inte alls om dom just nu. (Ok, lite bitter var jag kanske fortfarande då, men NU är det slut med det.)

Bloggat: Peter J om livet efter Juholt

Läs mer på Socialdemokraterna

Vad hände egentligen i SSU när det begav sig?

Det är inte ofta jag väljer att slå på SVT Debatt. Programmet, som i folkmun kallas "det där programmet där alla skriker i kör", är inget som attraherar mig överhuvudtaget. Debatt i all ära men skrika högst är inte min grej. Dock var jag ju tvungen att titta igår eftersom en av våra mer kända S-bloggare var med. Nämligen Bengt Silfverstrand.

Tycka vad man vill om Bengt, han sticker ut hakan och står för vad han tycker, men igår gjorde han en fantastiskt bra insats. Tillsammans med Claes Malmberg och Jonas Hinnfors hade Bengt ett bra samtal om socialdemokratins nuvarande kris och även den politiska situationen i partiet. Malmberg och Hinnfors försökte väl i grund och botten påskina att krisen går betydligt djupare än Juholt, en uppfattning som jag delar med dom, medan Bengt hade en lite annan ingång i det hela vilket gav en bra diskussion.

Jag vill hävda att kampen om Juholt, för partiets vidkommande, handlar om kampen för en politisk inriktning. Många medlemmar anser att den politiska linje som Juholt har slagit fast är riktigt och rätt. Dom är glada att Juholt utmanar kapitalet på stora områden som elmarknaden, välfärdsmarknaden och i transportsektorn. För dom som slogs för kongressbeslutet att tillåta vinster i välfärden är däremot Juholt ett stort hot mot den personliga politiska uppfattningen. Därför blir kampen internt så infekterad.

Det sägs också, dock inte i debatten igår, att mycket av det spel som nu pågår i partitoppen är samma spel som pågick under Niklas Nordström och Mikael Damberg vid deras tid i SSU. Det är alltså, enligt en hel del jag talat med, samma problem nu som då med knivhugg i ryggen, smutskastning och egenintresse. Skillnaden mot SSU är bara att det inte längre kan skyllas på ungdomlig naivitet och omognad. Det har helt enkelt blivit ett mycket farligt spel i en helt annan division som vi nu bevittnar.

Om detta är sant eller inte låter jag vara osagt. Jag har inte grävt i frågan så jag tänker inte säga varken bu eller bä. Intressant vore dock om någon skulle kunna göra en liten redogörelse, med referenser, på vad som faktiskt hände under t ex Mikael Dambergs tid som SSU-ordförande. Eftersom jag inte vet om dom rykten jag hört är sanna låter jag det vara osagt vad det är jag har hört men om någon kan berätta (och belägga) historieförloppet vore jag i alla fall tacksam.

*****

Media: ETC försöker bedriva journalistik men borgarna vill inte prata. Varför måste alltid S-företrädare prata undrar jag stillsamt.

Läs mer på Socialdemokraterna

Hoppet är det sista som överger oss. Och sen då?

Det är en märklig känsla som har börjat sprida sig bland bloggare och partimedlemmar som tidigare har stött Håkan Juholt öppet. Hoppet som fanns innan jul, att Juholt efter en tids tystnad skulle göra storartad comeback, grusades som bekant redan första dagen efter uppehållet med virrvarven om försvaret och SD. Gårdagens partiledardebatt bekräftade bara det vi redan visste. Att Juholt är en fantastisk retoriker som är lysande på att prata politik men också att han är så skadeskjuten nu så att till och med borgarna har börjat cirkulera kring honom som skadeskjutna gamar.

Skillnaden gentemot förra partiledardebatten, då Juholthistorien precis briserat, var att då, i oktober, var borgarna inte säkra på var det hela skulle ta vägen. Delvis av respekt för motståndaren, delvis för att inte kasta sten i glashus, delvis pga den osäkerhet kring läget som fanns, lät dom då bli att insinuera och kritisera den interna S-frågan som Juholts problem då var. Nu, när opinionsmätning efter opinionsmätning visar på ett kvartals mer eller mindre oavbruten nedgång för Juholt, så inser borgerligheten att det är fritt fram att hugga på betet som media lagt ut. Därför kom hela harrangen om att det saknas en oppositionsledare i landet och det står tämligen klart att detta är en taktik som kommer att malas hårt för en tid framöver.

Vilken är då känslan som jag inledde med att sätta fingret på? Jag skulle nog vilja beskriva den som förtvivlan. Det är många som stött Juholt rakryggat hela tiden, och som fortfarande stödjer honom eftersom han är vår partiledare, men skillnaden nu gentemot innan jul är att man tydligt uttalar att man stödjer Juholt enkom för hans partiledarskap och inte för att man tror på honom. Det är en svängning i argumentationen som jag noterar och det är en svängning som inte bådar gott. För som jag tidigare skrivit om finns det inte många alternativ till att behålla Juholt. Inga realistiska alternativ i alla fall. För vi har ingen vice ordförande som kan träda in med kort varsel. Vi har ett parti som drar åt olika håll. Vi har en organisationsutredning som inte är klar förrän om ett år. Det enda som jag tror skulle kunna lugna partiet skulle vara att Carin Jämtin går in som tf ordförande tills kongress kan hållas. Men det är heller inget bra alternativ. Jämtin behövs som partisekreterare och där är behovet mycket stort.

Jag stödjer Håkan Juholt så länge han är vår partiledare. Jag tänker inte säga att han ska avgå. Det är upp till Håkan själv och VU att ta det beslutet. Men jag är fruktansvärt orolig för vad som ligger framför oss både med och utan Juholt vid rodret. Och det är den oron som är det största hotet mot partiet. Inte borgarna, inte media, inte SD. För när oron griper tag om kärnan i partiet, medlemmarna, dom lokala politikerna och stora delar av bloggosfären så blir konsekvensen förlamande. Det största hotet mot socialdemokratin är just nu vi själva.

Hoppet är det sista som överger människan och när hoppet lämnar oss, vad är vi då?

*****

Media: Greider är klockren 1 och 2 och 3

Bloggat: Många skriver om ämnet bl a Peter A, Bo, Bengt, Martin. Löntagarbloggen om Coop 

Läs mer på Socialdemokraterna

Arkelsten förbereder Reinfeldts avgång

Reinfeldt nära avgång

Fredrik Reinfeldt påstod att Sverige gått med överskott 2010 och 2011. Nu visar det sig att det hela var en lögn. Det var i SVT som Fredrik Reinfeldt under en intervju med Mats Knutsson påstod, helt felaktigt, att Sverige var det enda landet i Europa som gått med överskott under 2010 och 2011. När SvD:s faktakollen granska påståendet visar det sig att statsministern farit med osanning.

"Nu får det vara nog"

Enligt källor i den moderata riksdagsgruppen var detta droppen som fick bägaren att rinna över. "Nu får det vara nog" säger en källa till tidningen. Gruppens tålamod är slut och man har accepterat den ena lögnen efter den andra. Partisekreterare Sofia Arkelsten (M) har sedan hon tog över efter Per Schlingmann (M) fått jobba stenhårt för att hålla samman gruppen och partipiskan har jobbat hårdare än på länge.

Inte första lögnen

Det är som bekant inte första gången som Reinfeldt far med osanning. När han tidigare i höstas bröt med sitt vallöfte om ett femte jobbskatteavdrag var det många som höjde på ögonbrynen. En källa till tidningen, som sitter i partistyrelsen,  uttryckte då att "jag trodde inte mina öron men bet ihop". Men efter att Reinfeldt gått ut strax efter nyår och sagt att jobbskatteavdraget förmodligen inte kan bli aktuellt förrän tidigast 2014 så har man fått nog. "Han måste bort" har hörts bland ett flertal företrädare runt om i landet.

Förbereder avgång

Enligt vad tidningen erfar förbereder nu partisekreterare Arkelsten partiet på en snabb avgång. Det är snarare "en fråga om när än om" säger källor till tidningen. Arkelsten har börjat prata med sina kollegor på partihögkvarteret för att de ska vara beredda att, om beskedet kommer, sätta igång med processen att plocka fram en ny partiledare. Att Anders Borg (M) skulle kunna ta över med kort varsel är troligt. "Det vill jag inte kommentera" säger Arkelsten i en kommentar när tidningen frågar henne om Borgs framtid.

*****

Ungefär sådär skulle ett reportage av Expressen eller Aftonbladet se ut om man vände på den politiska steken och lät Moderaterna utstå det som Socialdemokraterna just nu är drabbade av. Känns det otroligt? Ja, i dagsläget gör det givetvis det men visst skulle det kunna svänga. Men ingen ska tro att det politiska läget just nu är permanent och beständigt. Allt kan ändras och kommer med all säkerhet också att ändras. När och hur är en helt annan fråga. Är det då en trovärdig artikel som jag skrivit? Nej, inte ett dugg. Mest eftersom jag har skrivit den på min blogg och jag inte känner en enda i den moderata partistyrelsen. Men om jag istället varit politisk reporter på en större svensk tidning och körde samma reportage. Hade jag blivit tagen på allvar med dom skrivningar som jag här fiktivt redogör för? Ja, ska man tro chefsredaktörerna Thomas Mattson (Expressen) och Jan Helin (Aftonbladet) så är denna typ av skrivningar, med källhänvisningar till ett "frånvarande vittne" och en namngiven källa som inget säger, fullt tillräckligt för publicering.

Media: Expressen, SVT, SvD, Aftonbladet 

Läs mer på Socialdemokraterna

Det räcker inte att snegla på den extrema högern för att göra en bra analys

Håkan Juholts tal på Folk & Försvar överskuggas av ett ord. Ett enda ord och han anklagas för en lögn. Om detta är rätt eller fel kan man ju diskutera men Peter Högberg har onekligen en poäng. Vi kan inte gnälla på media hela tiden och det är att göra det väldigt enkelt för sig. Jan Andersson, som inte precis har varit smidig i debatten om Juholt, ger också idag uttryck för en känsla som jag tror många delar. Man är trött och ledsen som sosse just nu men det innebär inte att vi lägger oss ner och dör. Men visst f*n är det tungt.

Dock innebär inte det att glöden att snacka politik har minskat. Inte hos mig i alla fall. Och även om Juholts virrande onekligen gör livet svårt för en vanlig sosse så måste ju diskussionen fortsätta. Det gör den också, om än internt, kring Juholts tal om social osäkerhet i Europa. Det bestående intrycket av talet är att nationalism och högerextremism växer sig starkare i ett ekonomiskt krisande Europa och den högst relevanta parallellen till 1930-talet dras snabbt av många. Extremhögerns framväxt är ett stort hot som måste tas på allvar när man talar säkerhet i framtiden, ingen tvekan om det. Men jag är ändå tveksam till om det största, reella hotet, kommer ifrån höger.

Den samlade extrema vänstern i världen är betydligt starkare och bättre organiserad än den extrema högern. Det finns gott om vänstergerillor i ett stort antal länder medan antalet stora väpnade organisationer på högerflanken är betydligt färre. Visst vore det förödande med en regering i Europa som dominerades av extremhögern men det är fortfarande mycket långt kvar tills det blir verklighet och några starkt revolutionära högerrörelser syns knappast till Europa. Däremot finns mycket starka vänsterrörelser i t ex Spanien och Grekland. I Ryssland växer dom gamla kommunisterna sig starkare. Utanför Europa finns väpnade vänstergerillor som för regelrätta krig i Peru, Colombia, Bangladesh, Indien och i ett stort antal länder har regeringsmakten slutit högst bräckliga fredsavtal med andra vänstergerillor. Ett sådant exempel är Nepal.

Jag tror man gör sig själv en björntjänst om man ensidigt fokuserar på extremhögern i Europa. Dom revolutionära elementen på vänsterkanten är de facto betydligt farligare för den borgerliga demokratin än vad högern är. Dels eftersom extremvänstern är betydligt bättre organiserad, dels eftersom den har förmågan att samla ett större folkligt stöd än vad extremhögern kan. Därutöver drivs extremvänstern av en mycket mer sammanhållen och kraftfull ideologi trots stora splittringar inom extremvänstern om hur, var och när olika former av våld ska användas. En vidgad säkerhetsanalys måste ta detta i beaktande om man talar om social oro som ett potentiellt stort framtida hot.

Bloggat: Martin på ämnet. Kulturbloggen om Wikipedia

Läs mer på Socialdemokraterna

Ensidigt fokus är farligt för euron

Så sänkte S&P återigen ett kreditbetyg. Den här gången är det hela den europeiska räddningsfonden som får på nöten av institutet. Oväntat var det inte enligt media men inte desto mindre problematiskt för det. Svårare att låna pengar för en fond som ska rädda dom som redan har svårt att låna pengar. Kul läge liksom.

Det finns många "sanningar" som snurrar runt bland media och folk emellan. En sådan är att grekerna är en samling lata individer som myglar med skatten, inte jobbar ordentligt och som ovanpå allt går i pension långt tidigare än alla andra. En annan är att skuldnivåerna är problemet för Europas stater. Den senare sanningen har blivit sönderslagen bara genom en så enkel manöver som att titta på Spaniens respektive Tysklands skuldsättning.

Den första sanningen, att greker inte jobbar tillräckligt, är också fel. Greken jobbar nästan 50 procent mer än tysken. Problemet är att tysken är mycket effektivare och därmed har högre produktivitet. Det gör att tyskarnas ekonomi är mycket mer konkurrenskraftig vilket skapar enorma fördelar (för tysken). Grekerna sliter häcken av sig men får mindre ut av det. Att då måla upp greken som en lat jäkel som inte gör något annat än glider på resten av Europa känns ganska unket.

Produktivitetsgapet mellan Europas centrala, starkare, ekonomier och dess perifera, svagare, ekonomier är ett stort problem. Det skapar dels en enorm obalans i ekonomin, dels skapar det en osäkerhet, dels skapar det olika behov. Att t ex stenhårt slå in på budgetdisciplinerande åtgärder utan hänsyn till konsekvenserna på konsumtion och investeringar är livsfarligt för euron och även för svensk ekonomi. Att man som t ex Anders Borg (M) ensidigt fokuserar på att dra i handbromsen vid ekonomiskt tuffare tider gör att hela ekonomin riskerar att hamna i recession. Något som slår hårt mot jobben och välfärden.

Jag är rädd för att Euro-pakten stressas fram av ett Tyskland som agerar utifrån sina egna preferensramar och där såväl människor som länder och företag kommer i kläm. Det är också därför jag lutar åt att Sverige inte bör gå med i pakten. Det ensidiga fokuset på neddragningar och åtstramningar är farligt och saknar det progressiva nytänk som behövs för att få Europa på fötter igen.

Bloggat: Roger om Håkan Juholts tal på Folk och Försvar

Läs mer på Socialdemokraterna

Dela ut vapen till alla så blir det bra

Historien återupprepar sig. Det är kanske en av dom mest vedertagna sanningarna som finns. Inte så att det blir exakt som förra gången men mycket av det som sker idag har någon gång skett tidigare om än i annan form. Det räcker ju bara att referera kapitalismens historia för att finna "krisen" som övergripande tema i nya varianter. Ett land som sannerligen får se historien upprepa sig gång på gång är Afghanistan.

Under decenniernas gång har den ena stormakten efter den andra försökt sig på att kuva det afghanska folket och varje gång är det samma visa. Stor invasion och sen får angriparna på nöten. Olika varianter har testats men alltid med samma resultat. Man tycker ju att någon borde lära sig någonting någongång men icke.

En metod som tillämpats allt som oftast i Afghanistan är den klassiska devisen "min fiendes fiende är min vän". Mujaheddin är ett lysande exempel på doktrinen "in action" och konsekvenserna av att bland annat Usama bin Ladin blev utbildad av CIA är väl ganska välkända för dom flesta. Man kan ju ställa sig frågan hur Al-Qaida hade sett ut idag utan den grundläggande träning som många av dess förgrundsgestalter fick under Sovjets invasion av Afghanistan.

Nu visar det sig att man gör om samma misstag igen och ovanpå allt är den svenska krigsmakten inblandad i det hela. Isaf-styrkorna beväpnar och betalar afghanska milismän för att röja vägbomber och skjuta på misstänkta. Detta efter tre timmars utbildning och för 150 dollar i månaden (ca 1050 kr). Utbildningen håller förmodligen inte riktigt hemlig CIA-klass och innehåller dessutom en bit om mänskliga rättigheter (vilket CIA förmodligen såg som överkurs). Men det räcker tydligen för att ge polisiära befogenheter, en bazooka och rätt att skjuta till den som känner sig manad. Det stora kruxet för milismannen är, förutom att han ska kånka runt på ett raketgevär som gör honom till en levande måltavla för både den ena och den andra, att han får avdrag på lönen med 20 dollar om han missar en vägbomb. Snacka om underbetalt jobb med tvivelaktiga anställningsvillkor.

Foto: lego.com

Vad är då problemet med att en invasionsstyrka beväpnar snabbutbildade underbetalda legoknektar att hålla ordning på torpet? Allt skulle jag vilja påstå. Om man tittar på historien, och här kan man titta även utanför Afghanistan, så är legoarméer inte direkt att lita på och när det dessutom råder en högst tveksam situation där utgången av konflikten är högst osäker så är det rena galenskapen att bedriva den här typen av verksamhet. Som slutkläm kan man ju citera Peter Brune på Svenska Afghanistankommittén:

"– Man tror att lösningen är att ju fler människor som är kapabla att skjuta, desto säkrare blir det."

Att göra det afghanska folket ytterligare en björntjänst känns riktigt illa som svensk medborgare. Men det här är ju bara ytterligare en sådan i raden och vore det inte för att jag vet bättre hade jag gissat på att björnen var ett flockdjur...

Bloggat: Såg att Peter skrivit om ämnet


Läs mer på Socialdemokraterna

Reinfeldts fel gör inte vårt rätt

Det är inte ofta det händer men ibland tycker jag att Alliansfritt Sverige har fel i sina spydigheter. Igår skrev sajten att "Reinfeldt skyller ungdomsarbetslösheten på skolan" för att sedan i sedvanlig skojig raljant ton driva lite med det borgerliga påståendet. Dock missar man en viktig poäng i sammanhanget och det är att skolan är (och har varit) bristfällig. På ett övergripande plan har Sverige i mångt och mycket gjort helt fel när det gäller utbildningsväsendet som starkt bidrar till ungdomsarbetslösheten.

Man kan ju bara börja i änden med organiseringen. För trots allt snack om att "utförare" inte spelar någon roll så är det alldeles uppenbart att friskolornas inträde på utbildningsområdet har skapat betygsinflation, programhets, kompisval och minskade resurser till eleverna. Givetvis har detta påverkat den allmänna kvalitén i skolan och givetvis har det gjort att många elever har valt fel program m.m.

Därefter kan man lyfta det faktum att vuxenutbildningen har tagit massor av stryk under alliansregeringen. Dom första åren vid makten rustade alliansregeringen ner komvux och andra vuxenutbildningar eftersom man inte ansåg att dom behövdes. Det var ju högkonjunktur. När det sen vände neråt återskapade man tidigare borttagna platser och kallade detta för satsning. Med den tuffare bedömningen som görs idag av vem som får läsa på komvux, för att t ex läsa upp betyg för att nå högre utbildningar, stängs många dörrar för tidigare studieomotiverade elever. Här bär alliansföreträdare runt om i landet ett tungt ansvar.

Slutligen kan man ställa sig frågan hur klokt det var att utbilda dubbelt så många på estetprogrammet och mediaprogrammet som på omvårdnadsprogrammet bara under 2010/2011. Visst är det kul att folk utbildar sig till att jobba som ljudtekniker, musiker, skådespelare, layoutare eller vad det nu än må vara men det faktum att underskottet av sjukvårdspersonal kommer bli gigantiskt inom bara några år kanske borde väga lite tyngre när man skapar utbildningsplatser.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Alliansfritt Sverige givetvis har en poäng i att regeringen sitter med armarna i kors och att Fredrik Reinfeldt föga förvånande gör en "reinfeldtare"*. Men att blunda för det faktum att svensk skola under 20 år har slagits sönder i den så kallade friskolereformen och att utbildningssystemet i sig skapar vissa problem är att göra det för enkelt för sig. Därmed inte sagt att Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt gör rätt. Men två fel gör inte ett rätt.

*Säg en sak, gör en annan

Bloggat: Martin om Juholts intervju

Läs mer på Socialdemokraterna

Centerpartiets svängning i Palestinafrågan visar på två saker

Centerpartiet vill erkänna Palestina som stat. Folkpartiet är den största motståndaren, möjligen efter SD, till en sådan. Båda partierna sitter i regeringen (C och FP) Total oenighet alltså om en av dom största utrikespolitiska frågorna sen 1948. Att Centerpartiet hamnar i ett erkännande torde vara ideologiskt helt logiskt. Liberaler är för den negativa rätten. Apartheidstaten Israel är rent antidemokratisk och kränker den negativa rätten grovt. Att Folkpartiet, som kallar sig liberaler, hamnar i en diametralt olik åsikt är också fullt logiskt. Dom styrs inte längre av liberalism. Men det har påtalats för döva öron under lång tid nu så det lär väl inte bli någon förändring i FP-leden nu heller.

Vad som dock är intressant i kråksången är att regeringen ändå fungerar. Den anses ändå regeringsduglig. Trots att den är oense i Palestinafrågan, trots att den är oense i könsbytesfrågan, trots att den är oense i homoäktenskapsfrågan, trots att den är oense om värnskatten och trots att den är oense i det ena efter det andra. Regeringen har lärt sig att kompromissa för att komma framåt och då får man ge vika för vissa krav som motparten ställer. Sen kan man tycka vad man vill om sakinnehållet. Uppenbarligen kan partier i samma regering ha väsensskilda åsikter i djupt ideologiska frågor och ändå rösta för samarbetspartens förslag.

Om man med ovanstående i minnet tittar tillbaka på resonemanget från 2010 kring det rödgröna regeringsalternativet och tar t ex bensinskatten som ett exempel så inser man ganska snart att allt det snack som Reinfeldt från 2010 och framåt har ägnat sig åt om att "det finns inte ett sammanhållet regeringsalternativ till alliansen" är just bara snack. Journalister har hakat på resonemanget och man kan mellan raderna läsa in att S, V och MP inte skulle kunna regera ihop då deras budgetalternativ skiljer sig åt, synen på vissa andra frågor inte är helt synkad och att man inte innan ett val har knåpat ihop svar på varenda liten detalj som finns.

Centerns svängning är alltså intressant (och bra) inte bara för att dom följer sin ideologiska kompass och tar ett förtryckt folks parti utan för att det också visar på att regeringen är oense på punkt efter punkt och ändå håller ihop en politik, om än passiv, för landet.

Bloggat: Johan om den skendemokratiska staten Israel

Läs mer på Socialdemokraterna

Håkan Juholt och Carl Bildt. Lögnerna och moralen.

Igår var en av "nyheterna" att Håkan Juholt påstods ljugit kring hur budgetmotionen i höstas tagits fram. Dagens Industri körde en story om att "källor" inom S och LO sade sig ha belägg för att Juholt skulle ha ljugit. Som Claes Krantz klargjorde fanns det egentligen bara två källor i materialet. Håkan Juhot och Tommy Waidelich. Därutöver fanns ingen källa som, i t ex akademiska sammanhang, skulle accepteras. Att hänvisa till ett icke namngivet sanningsvittne är inte sakligt, relevant eller trovärdigt. Givetvis har vi meddelarfrihet men när inga belägg presenteras och inga källor kan namnges eller uppvisas måste informationen tas med en stor skopa salt. Hur skulle det se ut i t ex en rättegång om åklagarsidan hänvisade till källor som inte kan beläggas att dom ens existerar samtidigt som försvarssidan kan presentera två namngivna och närvarande vittnen som motsäger det som åklagarsidan påstår. Jag tror inte ens fallet skulle kommit förbi förundersökningsstadiet.

Epiteten på Håkan Juholt och stämplingen av honom som icke trovärdig är satta utifrån uppgifter som i regel inte kan styrkas. Han ljög inte om någonting när han bad om ursäkt för något han inte gjort gällande hyresfrågan, han ljög inte om några reseräkningar och han har inte ljugit om budgetmotionen. Det finns inga belägg för detta. Det enda man med säkerhet kan fastställa är att ett antal nyhetsmedia har sagt att Juholt ljuger utan att presentera några som helst källor för detta.

När man då ställer behandlingen av Juholt mot någon som uppenbarligen och bevisat har ljugit, nämligen Carl Bildt, så blir man nästan mörkrädd. Carl Bildt har klart och tydligt farit med osanning när det gäller sin tid i Lundin Oil. Utöver detta har han, med källhänvisningar till kända källor, hittat på både det ena och det andra som kan anses ligga både på gränsen (och över) till vad som kan betraktas som omoraliskt och lögnaktigt. Men några krigsrubriker kring saken har inte synts till.

Vad skiljer då Håkan Juholts situation från Carl Bildts? Förutom den rent mediala fördelen som borgerlig media ger alliansregeringen så är där en annan sak som gör stor skillnad. Nämligen det faktum att Carl Bildts snedsteg och lögner accepteras av hans åsiktskamrater medan Håkan Juholts dåliga hantering av ett drev inte accepteras av hans meningsbröder.

Är detta då en fråga om olika moraluppfattningar? Säkerligen finns det en skillnad mellan socialistisk och borgerlig moral. Om det har åtskilliga spaltmeter skrivits och Göran Perssons gårdsköp kan väl ses som ett lysande exempel på hur en socialdemokrat inte borde ha betett sig enligt någons uttolkning av moralen. Att sen en moderat som Gustaf Douglas äger långt många fler gods och herresäten är där ingen som tar notis av. Persson är sosse och får då följaktligen inte, enligt någons moraluppfattning, på ålderns höst bo för stort eller äga mark.

Ovanstående resonemang är, om än orättvist rent objektivt, i alla fall ideologiskt förståeligt. Jag kan förstå hur socialdemokratiska väljare kan tycka det sticker i ögonen när en socialdemokratisk statsminister och partiledare går och blir storbonde under sin tid på partiledarposten. Att inte heller moderata väljare tycker Douglas ägande är konstigt är också fullt förståeligt. Men att moderata väljare (och det moderata partiet) acceptera Carl Bildts agerande, som sträcker sig från rena fadäser (tänk stabilitet i Libyen) till lögner (Lundin Oil) och misstanke om inblandning i folkrättsbrott (Sudan och Etiopien), är helt oförståeligt. Framförallt eftersom samma väljare (och företrädare) svär sig blåa i ansiktet över Håkan Juholts påstådda (och obelagda) lögner.

Makt korrumperar och förblindar. Fallet Carl Bildt är förmodligen ett av dom tydligaste exemplen i svensk politisk historia på den saken. Det är en skam för såväl Moderaterna som för Sverige att företrädas av en sådan man.

Bloggat: Roger om brottslighet, Bror om SvD

Läs mer på Socialdemokraterna 

Den bisarra ordningen i ekonomin

Kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor´s är just nu en av dom mäktigaste aktörerna i världsekonomin. Inte för att dom har störst tillgångar eller för att dom bestämmer speciellt mycket egentligen. Istället kommer makten sig ifrån det faktum att institutet kan höja eller framförallt sänka ett lands kreditvärdighet. S&P har makt att sätta hela ekonomier i gungning genom en knapptryckning vilket kan vara förödande för såväl hela staters ekonomi som för privatpersoner.

När S&P sänkte USA:s kreditvärdighet från högsta ratingen AAA till AA+ gick en chockvåg genom världen. Världsekonomin fick hicka och räntorna sköt i höjden. På sätt och vis inleddes en ny fas i krisen. Om USA, under 150 år ansett som världens viktigaste ekonomi, kan få på nöten för sin skuldbörda så går ingen säker.

I skenet av detta är sänkningen igår av Frankrikes kreditvärdighet mycket oroande. Frankrike har, tillsammans med Tyskland, framstått som eurons garanter. Merkozy har tillsammans rest runt i EU och förmanat såväl liten som stor att sköta sig. Och nu får Frankrike själv smaka på den beska medicin som så många smakat före dom. Räntorna steg efter beskedet och oron sprider sig ytterligare. Var är euron på väg?

Detta skeende påvisar med all tydlighet den bisarra ordning som råder på det ekonomiska området i världen. En ordning som har stor del i det faktum att vi har en världsomfattande ekonomisk kris. Nationalstaterna har frånsvurit sig förmågan att styra ekonomin till förmån för privata finans- och bankintressen och dessa har endast en herre, penningen. En herre som är oresonlig och helt kall inför såväl länders som människors problem och lidanden.

I skenet av denna vetskap blir också ordningen med att staterna garanterar bankernas ställning helt pervers. Bankerna tjänar enorma summor på att folk tar upp lån till räntor som svänger med bankernas eget godtycke och när sen bankerna får problem för att dom har lånat ut för mycket eller tagit för stora risker så ska staten, dvs folket, träda in och rädda dom som har tjänat pengar på dom samma. Detta i princip helt utan hänsyn till konsekvenserna för enskilda människors situation. Se bara på Baltikum så ser man att det hela är en smärtsam verklighet som miljontals människor lever i.

Eurokrisen är en kris av historiska mått. Göran Perssons inställning om att eurokrisen är en barnsjukdom i en uppstartsfas är i detta perspektiv naivt om man är snäll i sin tolkning, cyniskt om man är elak. För om inget görs åt den ordning som råder att enskilda finansinstitut kan höja och sänka räntorna med en knapptryckning grundad på egennyttiga ställningstaganden så kommer vi se kris, på kris, på kris av minst lika stora mått som den vi ser idag. Var så säkra.

Bloggat: Högberg och Sjölander om dagens DN Debatt, Eva om Juholt, Heidi om jämställdhet i bloggosfären

Läs mer på Socialdemokraterna

Osmakligt och fullständigt oacceptabelt övertramp av moderat kommunalråd

Man slutar aldrig att förvånas över vilka spån det finns i världen. Andreas Schönström (S), kommunalråd i Malmö, lade nyligen upp en bild på Facebook där Ulf Bingsgård (M), kommunalråd i Trelleborg, på ett ytterst osmakligt sätt gör sig rolig över alla dom avskyvärda mord som skett i Malmö den senaste tiden. Att göra sig rolig på andra människors bekostnad på detta sättet är osmakligt och kränkande. Men sen är också Bingsgård mannen som hellre såg en sverigedemokrat på oppositionsrådsposten än att låta det dubbelt så stora S få platsen.

Läs mer på Socialdemokraterna

Jag gissar på att Juholt och Waidelich svänger

Göran Persson, styrelseordförande inom skogsindustrin och pr-konsult, är för att Sverige ska ansluta sig till Euro-pakten. Det är så, och inte som fd partiledare, som hans ställningstagande ska presenteras. Sen tror jag inte att Persson endast agerar i egenintresse. Att Göra Persson på fullaste allvar tror att ett anslutande till Euro-pakten är bäst för Sverige tvivlar jag inte en sekund på. Men hans odelat positiva ingång i frågan har jag däremot avsevärda betänkligheter på.

Regeringen har nu också mer eller mindre satt ner foten. Dom har fått sin vilja till lags genom att icke-Euroländer inte längre behöver förbinda sig till några regler om dom går med i pakten. Istället får man en plats vid bordet där man kan säga vad man tycker och sen kan man, om jag förstår saken rätt, göra vad man vill av det som beslutas. Det låter väldigt bra men en sak ska man ha klart för sig, djävulen finns i detaljerna, och att hela frågan skulle vara så genomarbetad och utredd att det skulle gå att säga att hela företaget är riskfritt tror jag inte på. Vi har antagit EU-direktiv på löpande band genom åren och t ex i frågan om IPRED gick det exceptionellt fort att avsäga sig delar av vår suveränitet och vår rättssäkerhet.

Tommy Waidelich (S), har en avvaktande inställning. Juholt har sagt nej till den första vändan. Att dom kommer att svänga till ett ja är jag egentligen ganska säker på. Precis som i frågan om FRA, där "rikets säkerhet" gick först, så kommer Juholt och Waidelich krypa till ansvarskorset och känna sig nödgade att säga ja. Har jag fel är jag den förste att gratulera.

Varför tror jag då detta? Jo, för skrivningen om att reglerna inte är bindande kommer att göra att Sverige ges intrycket av att allt är lugnt. Man kan sitta med vid bordet och tycka en massa som man sen inte behöver förbinda sig till. Men för att Sverige överhuvudtaget ska få nåt inflytande i pakten och för att Euro-länderna ska bry sig minsta lilla om vad lilla Sverige säger så måste Sverige göra avkall på något och visa sig "värdigt" att bli tagna på allvar. För visst är Anders Borg respekterad, visst är Anders Borg duktig på att få budgeten att inte visa minus i slutet av året och visst kan Anders Borg säga saker som låter bra om bankerna. Men att tro att samme Borg skulle vara något som Tyskland och Frankrike bryr sig det minsta om när det kommer till frågor som rör deras bankers insatser i södra Europa är att grovt bedra sig själv. Merkozy skiter fullständigt i vad Anders Borg tänker, tycker och säger när det blir skarpt läge och varför vi då absolut måste sitta med från första början i den absolut mest stormiga fasen är höljt i dunkel.

Jag tycker vi ska säga nej initialt för att sedan, om vi ser att Euron faktiskt kommer att överleva, ta plats som observatör eller dylikt vid bordet. Men att ge sig in i något som riskerar att leda in oss bakvägen i euron är inte förenligt med folkomröstningens vilja och vi kan inte heller vara säkra på att det skulle gynna Sverige att vara med. Risken är överhängande att det skulle kunna bli precis tvärtom.

Bloggat: Alliansfritt Sverige och Martin om att regeringen fortsätter gynna riskkapitalbolagen

Läs mer på Socialdemokraterna

Thomas Bodström fick mig att tänka på Karin Boye

Jag vaknar till "Rix Morgon Zoo" på vardagarna och dom har allt som oftast någon mer eller mindre intresant gäst i sitt program. Gäst i morse var Thomas Bodström, om han är intressant eller ej är väl upp till var och en att avgöra. Hans medverkan i programmet "Efterlyst" var huvudgrejen men givetvis skulle det snackas lite socialdemokrati och Håkan Juholt också. Man kan ju som journalist inte låta bli liksom när där sitter någon som kanske har något kritiskt att säga om Juholt. Men det är ju deras jobb så man får bita i det sura äpplet igen helt enkelt.

Diskussionen blev dock ganska kort eftersom Bodström anlade en ödmjuk ton och konstaterade att visst bär Juholt ansvar för en del av socialdemokratins nuvarande opinionssvacka men att ansvaret ingalunda kan förklaras enbart av Juholts tillkortakommande. Bodström menade att det är dom senaste 40 årens socialdemokratiska stelbenthet i partiorganisationen som är det verkliga problemet och att det vi nu ser är decennier av uppdämd frustration som poppar upp likt en stor vulkan ur partidjupet. Det ligger givetvis mycket i detta och somliga bloggare har ju gett uttryck för ungefär samma synpunkter. Om sen det är en nationell socialdemokratisk gräsrotsvulkan som har utbrott eller en lokal krater i något län som tittat fram kan man ju alltid diskutera.

Men i vilket fall som helst fick Bodströms tankar mig att tänka på två dikter av Karin Boye. Det är hennes mest välkända små alster "Ja visst gör det ont" och "I rörelse" som jag börja tänka på. Dessa dikter passar på ett fantastiskt sätt in på det socialdemokratiska partiet just nu och precis som Boye skriver i "I rörelse" är det vägen, kampen, slitet och viljan som gör målet värt. Vad socialdemokratin just nu befinner sig i är inte en kris, det är ett uppbrott och en vandring. Och som Boye skriver i "Ja visst gör det ont" så gör det fruktansvärt ont när något nytt ska springa fram ur det gamla men efter initial tvekan bryter våren ut och en ny värld kan skapas.

Jag vägrar ge upp tron och övertygelsen om att framtiden är socialdemokratins.

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Dikter hämtade från http://www.karinboye.se/

Läs mer på Socialdemokraterna

Person, person och person! Håkan Juholt!

Det här inlägget är ett litet test. Ett test på er läsare. Det jag testar är huruvida en rubrik om person drar väsentligt mer läsare än en rubrik om sakpolitiska förslag. Testet gör jag endast för mig själv och är inget som jag, om det inte skulle nå väldigt märkliga reslutat, avser följa upp med någon statistisk analys eller dylikt. Det är helt enkelt en kul grej.

Bakgrunden är att jag på kort tid har skrivit några inlägg med förslag på konkret politik. För att ta två exempel så skrev jag ett inlägg om att man skulle kunna skrota momsen och igår ett inlägg om en företagarvänlig socialdemokratisk politik. Det första inlägget blev läst av ett 100-tal läsare och två personer gav kommentarer. Ingen av dessa två personer är vad jag vet aktiva socialdemokrater men är ändå intresserade av att diskutera den socialdemokratiska politiken helt uppenbart. Det andra inlägget lästes av under 100 personer och några kommentarer har jag inte sett röken av. Och då ska man hålla i minnet att det inte bara är EN bloggare i den socialdemokratiska bloggosfären som skrivit om att "sakfrågorna måste fram" och "idédebatten är så viktig".

Mot dessa inlägg ställer jag dom inlägg som jag skrivit om t ex Håkan Juholt. Dom läses i regel av över 300 personer och en del når upp till en bra bit över 400 personer. Visserligen kommenteras det inte så flitigt där heller men läsartalen talar ju sitt tydliga språk. Väldigt många är alltså betydligt mer intresserade av att läsa eventuell (för man vet ju inte vad som står i inlägget) kritik eller skvaller mot en person än att ta del av en idépolitisk debatt.

(Ett lysande undantag här är ju Stig-Björn Ljunggren som ger sig på väldigt många förslag som folk kommer med och sågar dom vid fotknölarna. Säga vad man vill om det men att ta debatten till en ny konstruktiv nivå gör det knappast. Däremot blir det i alla fall debatt en stund och det är ju bra tycker jag.)

Jag är väl egentligen inte förvånad över att det är som det är. Det är så vi människor funkar och det är alltid mycket lättare att i affekt skrika om olika falanger och personers brister och fel än att diskutera huruvida vi ska göra om skattesystemet till ett mer koherent och sammanhängande system än vad fallet är idag. Ett uppenbart och helt lysande exempel på detta är ju Niklas Svenssons skräpjournalistik som på ett, för NS, pinsamt sätt nu har blivit kraftigt uppmärksammad.

Media: Folket om NS

Bloggat: Martin och Peter om Niklas Svenssons pinsamma blockande på Twitter. Ps. Det är liksom bara att skaffa ett nytt, anonymt, konto och börja följa honom igen. Hur svårt är det liksom? Smart där Niklas, smart! Fast tar man efter Sofia Arkelsten, som blockade Peter Johansson aka Röda Berget, så får man ju ta att det inte blir så bra.

Läs mer på Socialdemokraterna

En företagarvänlig politik ur socialdemokratisk synpunkt

En väldigt entusiastisk kamrat har bett mig att blogga om företagande och entreprenörskap den här veckan vilket är väldigt skoj och även om jag inte är den med störst kunskap på området så kan man ju i alla fall ge det ett försök. Jag kan börja med att göra en sak klart. Jag tror inte att skatter är det stora problemet för svenska företag. Detta baserar jag på egna erfarenheter från personer på nära håll som drivit småföretag och på det faktum att Sverige har väldigt många framgångsrika företagare som klarat sig alldeles utmärkt genom åren trots det så kallade "höga skattetrycket". Därutöver är skatter en nödvändighet även för företagen. Infrastruktur, trygghets- och utbildningssystem är sådant som skatterna går till och det är faktorer som företag i allra högsta grad är beroende av. Lägg där till att 25 procent av BNP är offentlig marknad (Dagens samhälle) i det här landet och skatterna blir inte så där hemska som dom ofta målas upp.

Med det sagt får man istället söka svaret på frågorna om ett gott företagsklimat någon annanstans. Jag landar i några saker som jag tror är av stor betydelse för småföretagare:

1. Tryggheten. Att skapa ett välfärdssystem med sjukförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringar och pensionsavsättningar som inkluderar företagarna på ett bra och tryggt sätt. Som företagare tar man ett stort eget ansvar, en stor risk såväl ekonomiskt som fysiskt och psykiskt samt man väljer ett liv som, i alla fall i början, präglas av mycket stor stress. Med detta sagt måste samhället kunna ställa upp även för dessa individer som de facto utgör en stor del av skattebasen. Det är vi skyldiga dom.

2. En förstärkt offentlig-privat dialog. Jag tror att alla kommuner skulle må bra av ett företagarråd eller en arbetsmarknadsnämnd i likhet med kommunala pensionärsråd, integrationsråd och ungomdsråd. Att få en kontinuerlig dialog mellan företag och kommun på ett avslappnat och regelbundet sätt kan vara guld värt för båda parter. Idag är dessa forum ofta knutet till den politiska välviljan i kommunen eller till det faktum att kommunen är så pass stor att det kommit sig naturligt med starka kontakter.

3. Den ekonomiska situationen och risken är avgörande för om någon ska våga starta företag. I detta hänseende är lån hos banken av avgörande betydelse för företagen. Framförallt för små företag kan detta vara vanskligt och det innebär ofta en stor personlig risk att gå in i ett projekt. Att bankerna sen kan begära ränta på en redan stor risk är egentligen bara ytterligare salt i såren. För att underlätta låntagning och för att minska risken borde stat, region, landsting och kommuner få möjligheten att ge räntefria lån till småföretag. Konceptet används i bland annat Luciano Astudillos projekt Uppstart Malmö där företag just kan få denna möjlighet till 50 000 kr i räntefria lån. Kopplat till detta finns också investerare som kan gå in med kapital. En offentlig fond eller dylikt med denna funktion vore ett stort steg mot ett mer företagarvänligt Sverige.

4. Minska den administrativa bördan. För många företagare är det administrationen som tar knäcken på glöden. Företagare är duktiga på sin grej. Därmed inte sagt att dom är duktiga på revision, bokföring eller vad det nu än må vara. Att underlätta och förenkla ansökningsförfaranden, regler och dylikt är av största vikt för att låta innovationskraften sprudla i företagen. Här har alliansregeringen gjort en del gott men det finns säkert mycket mer att göra. Om min tredje punkt om räntefria lån skulle förverkligas är jag övertygad om att många småföretagare skulle slippa bankmöten och förhandlingar som tar mycket på krafterna. Men det förutsätter ju givetvis smidiga regler. Likaså är min tankesnurra om att ta bort momsen ett sådant förslag som säkert skulle göra många företagares liv mycket enklare.

Det finns många fler saker som man skulle kunna tänka sig och detta är bara fyra förslag som tar fokus ifrån den sedvanliga debatten om skatter hit eller dit och istället fokuserar på en företagsklimat i ett starkt välfärdssamhälle. Debatten måste föras och som sagt, varje sten måste vändas för att den socialdemokratiska politiken ska bli konkret och slagfärdig.

Läs mer på Socialdemokraterna