Så länge han håller sig till EU, KD och till Anne-Marie Pålsson går det bra. Reinfeldt kan lugnt och stilla falla tillbaka på hur bra det går för Sverige, hur duktiga dom "nya Moderaterna" är och hur fel Anne-Marie Pålsson har i sin kritik. Men när Reinfeldt måste försvara den politik som hans eget parti för på arbetsmarknadsområdet så blir det jobbigt. Det blir svängningar om definitioner och siffror, om att han sett det ena och det andra som inte stämmer överens med vad reportern säger och framförallt påstås allt vara lugnt av två skäl. Det första skälet är att sysselsättningen, i absoluta tal, nu stiger. Det andra är att eftersom det går dåligt för andra länder är Sverige, relativt sätt, bra.
Vi kan börja med det första argumentet om att Sverige är "relativt sätt bra". Jo, visst är det så. Jämför man svensk arbetslöshet med spansk arbetslöshet är Sverige helt lysande. Men det är ju inget argument för att slå sig till ro och vara nöjd. Det är väl ingen tröst vare sig för den svenska staten, den svenske företagaren eller den svenske arbetslöse att det finns fler arbetslösa i Spanien än i Sverige. Arbetslösheten drabbar såväl individ som samhälle på ett brutalt och hårt. Sveriges statsminister har ansvar för svensk arbetslöshet och kan aldrig använda andra länders situation som ett argument för att inget göra här hemma.
När det sen gäller frågan om sysselsättningen är det helt fantastiskt att Reinfeldt återkommer till att denna nu ökar. Det gör den, i absoluta tal, men för den som studerar följande två diagram blir det helt uppenbart att antalet sysselsatta, i absoluta tal, blir ganska irrelevant som jämförelsemått.
Det är andelen relativt sysselsatta som är av betydelse när man pratar om hur effektiv en politik är. Befolkningen har nämligen ökat hela tiden och därmed bör också det absoluta antalet sysselsatta också öka. Noterbart är också att regeringen mer eller mindre bara återhämtat det sysselsättningstapp som var under krisåren 2008-2009. Krisens djup, ur ett sysselsättningsperspektiv, var också rena barnleken jämfört med 90-talskrisen samt den sysselsättningsökning som regeringen har slagit sig för bröstet för under sin första mandatperiod påbörjades höst 2005 under socialdemokratins regeringstid. Det finns alltså mycket som talar emot den moderatledda regeringens jobbpolitik. Dessutom ska tilläggas att sjukskrivningstalen de facto i huvudsak handlade om fler sjukskrivningsdagar per individ än att fler individer var sjukskrivna.
Man kan sammanfatta det hela som Carin Wallenthin gjorde på Facebook:
"....lyssna på Lördagsintervjun - hur tydligt som helst att statsministern har svårt att överleva på sin retorik när korten läggs på bordet. När 100 000 var i arbetsmarknadsåtgärd 2006 skulle Reinfeldt bryta detta och kritiserade hårt - nu är 175 000 där istället!
Och därtill, vill jag lägga till, alla tiotusentals människor som utförsäkrats, som är fattiga nu... Högerpolitik"
Läs mer på Socialdemokraterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar