S, V och MP har enats om att driva förslaget om minimibemanning inom äldrevården. Om detta finns det många åsikter. Andemeningen är att ingen ska kunna fuska med personaltätheten för att göra vinst och det är givetvis helt rätt i intentionen. Problemet är att en miniminivå riskerar att bli ett golv där utförare lägger sig för då vet dom att dom har "följt lagen" och har ryggen fri. Borgarna vill givetvis inte ha någon miniminivå utan pladdrar på om att man inte kan acceptera vanvård och att man ska utreda om fusket är systematiskt. Att man som äldreminister inte kan sluta sig till att Carema eller Attendo Care för den delen har fuskat systematiskt när man har läst nyheterna det senaste decenniet är egentligen helt fantastiskt. Snacka om skygglappar!
Argumentet "det händer även på kommunala boenden" är inte ett relevant argument. Det är ett rent argumentationsfel. Precis som att argumentet att det hände även under S-regeringens tid vid makten också är helt irrelevant. Vi prata om äldrevården i Sverige 2011 och då spelar det föga roll vad som hände 1990, 1995 eller 2005 i form av vårdskandaler. Vad som är av betydelse är vad som händer från idag och framåt.
Gränslandet mellan det offentliga och privata är svårmanövrerat. Det finns massor av tillfällen för en vinstsugen individ eller ett profithungrande företag att göra sig en rejäl hacka på skattemedel. Dessutom uppstår det rent "lagliga" vägar att föra över offentliga medel till privata händer. Pengar som ska användas till det allmännas bästa används till att fylla fickorna på PR-byråer, vårdföretag och skolägare. När jag betalar in min skatt vill jag veta att den används till att göra människors liv bättre. Inte att den används för att rädda skinnet på politiker som klantat sig eller som inte kan försvara sina egna ideologiska beslut.
Det är ett tungt argument för att inte ha vinster i välfärden. Alltså med andra ord, aktiebolag hör inte hemma i välfärden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar