onsdag 21 december 2011

Göran Hägglund till frontalangrepp på vänsterradikaler, sig själv och annat löst folk

Göran Hägglund ger sig idag på snusförnuftiga personer som värderelativister och vänsterradikaler. Dessutom driver han korståg mot objektiv kunskap, dvs mot vetenskapen. Hägglund säger i sin artikel att: "Objektivitet, än hur välment, kan aldrig på ett rent ­teoretiskt plan förmå skapa respekt för oliktänkande." Därmed alltså sagt att matematiker, fysiker och andra naturvetare per definition är respektlösa i sitt utövande av sin profession. En ganska magstark anklagelse tycker jag.

I sin artikel pläderar Hägglund för att skolavslutningar ska hållas i kyrkan. Argumentet är tudelat. Dels anser Hägglund att det svenska samhället är präglat av kristna värderingar och därför ska vi hålla fast vid dessa. Han betonar det med att man helt enkelt får "gilla läget" i ingressen. Dels menar han att ingen han har stött på som är utövare av någon av dom stora världsreligionerna har upplevt sig kränkt av att en skolavslutning hålls i kyrkan.

Jag vill börja med att bemöta Hägglunds andra påstående, om att ingen utövare av dom stora världsreligionerna känt sig kränkt av skolavslutningarna i skolan. Det må, hör och häpna, vara sant även om jag tvivlar på att Hägglund träffat alla svenskar som utövar någon av dom stora världsreligionerna och som varit på en skolavslutning. Men även om vi antar att Hägglunds tes är sann så ignorerar han en väldigt stor grupp människor, nämligen dom som inte utövar någon religion alls samt dom som inte utövar någon av dom stora världsreligionerna.

Jag som ateist har stört mig rejält under min skolgång på att jag skulle till kyrkan varje gång det var skolavslutning. För mig var kyrkan en symbol för en makt och ett förtryck som jag avskydde. Det räcker att man nämner korstågen, inkvisitionen och häxbränningarna för att motivera den känslan. Lägger man där till tioende och ett antal religionskrig så behöver man inte, varken objektivt eller subjektivt, säga mer för att ge fullgoda motiv till att inte vilja hålla högtider i kyrkan. Lägg där till det faktum att alla kyrkor som jag firat avslutning i har legat en bra bit längre bort från mitt hem än skolans aula och den betungande bördan för en redan trött tonåring att ta sig dit var enorm.

Det första argumentet som Hägglund anför, att det svenska samhället vilar på kristen grund och därför motiverar att vi har avslutningarna i kyrkan, är ett klassiskt men likväl felaktigt påstående. I ärlighetens namn kan man säga att det svenska samhället är präglat av vissa kristna värderingar. Stora delar av den kristna läran präglar inte det svenska samhället och tur är väl det. Eller menar Hägglund att den svenska skolan är (och ska) präglas av t ex tredje Moseboken 18:22  och 20:13? Och om Hägglund nu menar att vi inte ska följa detta påbud om att vi ska avliva homosexuella, hur ska barnen veta detta? En lika fyndig som välkänd insändare om fler klurigheter i den kristna moralläran är den som är skriven av Rickard Söderberg. Den pekar på det som Richard Dawkins tydligt argumenterar för, att det inte finns någon "kristen moral" eller några "kristna värderingar" att följa per se. För hur vet man om det är "öga för öga" som gäller eller om man ska vända andra kinden till?


Göran Hägglunds argumentation hade blivit mer trovärdig om han helt enkelt erkände att han anser att alla ska vara kristna och därför ska alla gå i krykan. Det hade i alla fall gett honom en logisk linje att följa. Vad Hägglund, genom sin artikel påvisar, är att han är värderelativist och därmed en som han själv anser bör bekämpas. Återstår då alltså vänsterradikalerna, dit man inte ens med bästa välvilja kan räkna Hägglund, att nedkämpa. Jag vet inte riktigt vilka Hägglund åsyftar. Är det sådana som jag, socialdemokrater, som är dessa vänsterradikala eller är det alla ateister som motsätter sig religiösa kontrollsystem och pläderar för att var och en ska få tro på vad den vill? Att Hägglund väljer att inte definiera denna grupp är inte speciellt märkligt med tanke på hans misstro mot vetenskapen som respektfull och värdefull. Genom att förkasta den slipper man ju objektivt definiera begreppen och då kan man slänga anklagelser om lite vad som helst runt omkring sig. Bekvämt men föga trovärdigt och betänk då att det här är mannen med ansvar för den svenska sjukvården som i alla fall jag trodde präglades av ett vetenskapligt och evidensbaserat förhållningssätt.
 

11 kommentarer:

  1. BRA... svara gärna fundamentalisten Hägglund på aftonbladet.. här av dig om du vill ha skriv hjälp...

    SvaraRadera
  2. Jag följde din uppmaning Anders så jag får se om dom väljer att ta in svaret. :)

    SvaraRadera
  3. Och det besvarar du med ett frontalangrepp på alla kristna, genom att nedvärdera dem och förvränga deras tro. Försöker du driva s till ett tredje valnederlag?

    Och hur kan du veta att Göran Hägglund är kristen? Det har han ju inte visat på något sätt. Han och hans riksdagsgrupp har ju ersatt Jesus med Mammon, d.v.s. dyrkan av ekonomisk framgång och materiell rikedom som en gud.

    Och varifrån har du fått att kristna skulle vara motståndare till ett vetenskapligt förhållningssätt? Har du vetenskapliga belägg för det påståendet?

    Kd får du gärna kritisera, men s kommer inte att vinna en enda kristen röst på osaklig kritik. Och det är grovt osaklig kritik att beskylla kd för att vara motståndare till "evidensbaserade" behandlingsmetoder inom sjukvården.

    Problemet med kd är nämligen att de i sin nitälskan för avguden Mammon har drivit kravet på evidensbaserade behandlingsmetoder in absurdum.

    Detta krav - när det drivs in absurdum - gynnar nämligen profitintressena inom de största och mest aggresiva läkemedelsföretagen, som kan kosta på sig dyra läkemedelstester.

    Kd har nu tydligen driva fram ett slut för kognitiv beteendeterapi inom psykiatrin. KBT har inte ett dyft att göra med någon religion, utan baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet.

    Att Hägglund friar till kristna kd-medlemmars stöd i den interna maktkampen, när han möts av en utmanare som utminstone går i kyrkan, säger ingenting om kd-partiledarkandidaternas personliga förhållande till den kristna religionen.

    Men enligt dig är tydligen s ett ännu sämre val för kristna väljare än någon av kd:s partiledarkandidater. Och jag som gick ur kd just på grund av en från år till år växande avsky för kd-ledningens allt värre synd mot första budordet "Du skall inga andra gudar hava jämte mig".

    Det var just knäfallet för Mammons prästerskap inom läkemedelskapitalet som blev droppen. Hur ska alla ny apoteken löna sig utan att hela folket drogas ner med psykomfarmaka? Det är ju vad kd vill, det hörde jag från många dåvarande partikamrater.

    Under fältropen "evidensbaserade behandlingsmetoder". Flera kd-politiker bar sig åt som om de vore mutade av profitintressena inom privat sjukvård och läkemedelsindustri.

    Något som du hjälper till att dölja genom dina angrepp på den kristna religionen i stället för att diskutera kd:s politik.

    Lars Flemström

    SvaraRadera
  4. Du får gärna utveckla vad du menar när du säger att jag går till frontalangrepp på alla kristna. Jag skriver klart och tydligt att "Hägglund pläderar", "Hägglund menar", Hägglund anser". Dvs min polemik är ställd mot Hägglunds åsikter och påståenden i hans artikel.

    Redogörelsen för mitt ställningstagande att se kristendomen som ett uttryck för makt och förtryck, som system betraktat, är jag ju verkligen inte varken först om eller ensam om heller. Marx klassiska "religion är opium för folket" är ju en välkänd devis för denna ståndpunkt och ingen förnekar väl att kristendomen, genom bland annat dom historiska händelser som jag pekar på, har gjort sig skyldig till grova övergrepp, kränkningar och massmord?

    Jag pekar också på välkända logiska problem i argumentationen om religion, i detta fallet kristendomen, är ett sammanhängande moralsystem. Det är, rent logiskt, en omöjlighet att sammanställa den kristna idétraditionen till ett moralsystem utifrån riktlinjer som finns i Bibeln. Detta har Richard Dawkins med all tydlighet påvisat i bland annat boken "Illusionen om Gud". Vad avgöra som sagt vad man ska välja av "öga för öga" och "vända andra kinden till"?

    Jag har absolut ingenting emot om någon vill tro på något. Det är, som jag också skriver, upp till var och en. Vad jag vänder mig emot är religionsutövning där;

    1. tro som påtvingas andra genom direkta eller indirekta medel.

    2. uppfattningen att "tro" kan likställas med "vet" där det senare via vetenskaplig bevisföring kan påvisa någonting. Att tro är helt frivilligt men äger inte samma argumentationsvärde i en saklig debatt som "vet".

    Men som sagt, utveckla gärna vari mitt angrepp på alla kristna ligger så jag kan ta ställning till detta.

    Tycker också din redogörelse för hur synen på profiten och kapitalet inom KD är mycket intressant. Bra att höra någon med egen erfarenhet av partiets innersta som kan påvisa den tydliga kapitalistiska tendensen i KD:s politik.

    SvaraRadera
  5. När jag nu har lite tid över på julkvällen, när vi snart firar Vår Frälsares födelsenatuska jag försöka att kort besvara en del av dina frågor. Jag reagerade mot att finna ett så skarpt angrepp på kristen tro på en blogg, som ligger på portalen s-bloggar.

    Som socialdemokrat och ateist har du naturligtvis rätt att föra fram dina åsikter om Guds (icke-) existens. Men jag tycker inte att ett sekulariserat politiskt parti ska ta ställning till frågor om Guds existens o dyl, utan uppgiften bör vara att samla ett maximalt väljarstöd, ovsett religiös tro eller livsåskådning.

    Jag har haft många diskussioner med ateister på kyrkliga bloggar, och vi har då kommit fram till ett visst samförstånd. Skolan ska undervisa om religion, inte i religion. Riksdagsbeslut i ett sekulariserat land ska inte motiveras med att "det är Guds vilja".

    Däremot måste "de troende tror att det är Guds vilja", accepteras. Det innebär ju att det finns en opinion för att det ska följas. Ska en opinion diskvalificeras för att den grundas på en religiös övertygelse, borde ju samma sak gälla ateistiska övertygelser.

    Tyvärr måste jag säga att jag tycker att du har så dåliga kunskaper om kristen tro, att det är risk att du förolämpar eller sårar och stöter bort kristna väljare. Jag ska inte gå in mer på detta än att du kan fundera på varför det heter Gamla Testamentet och Nya Testamentet. De är inte jämnställda!

    "Jag tror på Gud" betyder f.ö. inte "Jag gissar att Gud finns", utan "Jag litar på att Gud finns". Språkhistoriskt har ordet "tro" förändrats sedan kristendomen kom till vårt land från "lita på" (så stark så att ma lägger sitt liv i Guds händer) till "gissa".

    Hägglund försöker vinna det kommande partiledarvalet i kd genom att visa på att han är duktigast på att utmåla den politiska vänstern som en fiende till kristendomen och att han dessutom är bäst på att bekämpa denna fiende. Om han nu utger sig för att ha samma tro som kristna väljare (vilket han inte har visat i praktiskt politik) blir det ju angrepp på denna förmenta hägglundska tro ett angrepp på alla kristna.

    Själv är jag så gammal så att jag aldrig har varit på någon skolavslutning i kyrkan. Det var däremot obligatorisk morgonbön varje skoldag under min skoltid. Det var så förfärligt, så trots stark tro från början, var det nära att göra mig till ateist.

    En kyrka (byggnaden) är en Herrens tempel. Religionsfria kyrkor ska vi inte ha. Därför ska kyrkan (organisationen) bestämt motsätta sig alla krav att religiösa inlsag vid skolavslutningar i kyrkan inte ska förekomma. Detta är ett problem för skolan, inte för kyrkan.

    Detta är en sak som Hägglund uppenbarligen inte har tänkt igenom, i sin nyfunna omsorg om de kristna traditionerna.

    Det viktiga är att elever, som själva vill det, inte hindras att fira skolavslutning med religiösa inslag. Och att icke-troende kamrater, som följer med, inte har anledning att känna sig tvingade att delta i någon religionsutövning.

    Lars Flemström

    SvaraRadera
  6. Kärnfrågan mellan "tro" och vet" är ganska enkel. Hade någon sagt att dom tror på gröna gubbar ifrån Mars som styr oss via kosmiska signaler hade denne någon avfärdats utan större diskussion. Att någon däremot säger att dom tror på någon allsmäktig tingest som finns överallt och ser allt samt dömer allt är helt ok. Vad är skillnaden på ett rent teoretiskt plan? Ingen. Den enda skillnaden är att fler bekänner sig till den senare tron än den förra.

    Att "lita" på att Gud finns är att "tro" att Gud finns. Men det är inget belägg för saken.

    Men som jag sa, var och en ska få tro vad vederbörande vill så länge man inte tvingar sin tro på någon annan.

    Jag förstår fortfarande inte riktigt varför mitt inlägg tolkades av dig som ett angrepp på kristna generellt. Min rätt att ifrågasätta religiös tro måste väl vara likvärdig med min rätt att t ex ifrågasätta Moderaterna? Eller ska "tron" vara undantagen kritisk granskning?

    Vad gäller Nya testamentets tvetydigheter kan jag återkomma när jag har referenslitteraturen. Just nu sitter jag inte så jag kan leta fram dom styckena.

    Hoppas du haft det bra på din ledighet och att du haft en God jul!

    SvaraRadera
  7. "var och en ska få tro vad vederbörande vill så länge man inte tvingar sin tro på någon annan."

    Exakt.

    L F

    SvaraRadera
  8. Orsaken till att jag inte argumenterar för mina teologiska åsikter på denna blogg är dels att utrymmet inte medger det, och dels (framför allt) att det inte varit mitt syfte att försöka omvända dig från icke-tro till tro. Utan endast att försöka undanröja missförstånd om kristen tro. Det har gått bra i diskussioner med andra ateister. Även om man inte håller med, kan det ju vara bra att ha ett riktigare grepp om vad den andre tror (på). Om man vill fortsätta att göra invändningar, så blir invändningarna i alla fall mer relevanta.

    SvaraRadera
  9. Lars. Trevligt skrivet och bra.
    Själv är jag starkt emot är den kristna tron används som argument i politik.
    Vidrigt insändare av Hägglund. Man blir rädd.
    Men det var bra att läsa dig.
    Även om jag inser att din tro räddas av det nya förbundet, så ska jag inte kritisera den.
    En sak som däremot är intressanta är om det debatteras mer om den kristna tron nu.
    Känner sig kristna mer " pressade" idag än för 20 år sen tex.
    Börjar de bli ifrågasatta i sin tro mera idag? Dvs det ologiska i den?

    SvaraRadera