Idag publicerades den sedvanliga "känn dig dålig för att du äter julskinka"-artikeln i Sydsvenskan. För två år sen var det Djurrättsalliansen som med olagliga metoder bröt sig in på grisfarmar och, påstod dom, filmade vanskötsel av grisar. I år är det författare Pelle Strindlund som jämför en sadistisk djurplågande granne som njuter av att djur plågas med den genomsnittslige köttkonsumenten. Logiken är den samma som vanligt. Äter du kött tycker du det är ok att djur plågas. Din moral ifrågasätts och du är med andra ord en sämre människa än den som avstår ifrån att äta kött. Det är en argumentation som jag vänder mig starkt emot.
För det första är beskrivningen av svensk djurhållning som Strindlund gör, enligt t ex LRF, helt felaktig. Att det förekommer skador inom djurhållningen är helt klart. Det skulle vara mycket märkligt om så inte vore fallet. Att djur far illa är inte heller det något som ifrågasätts. Frågan är hur man hanterar det och huruvida det är en nödvändighet eller ej att så sker. Om man nyanserar bilden lite och istället för att fördöma bönderna väljer att se vilka förändringar som kan vara till godo för både gris och människa så ser man att det finns helt andra vägar att vandra än att sluta äta kött. Ekologiskt producerat kött har helt andra produktiosförhållande än konventionell produktion. Kärnan är efterfrågan hos genomsnittskonsumenten. Om bara fler hade efterfrågat ekologiskt kött hade också priserna pressats vilket gett fler möjligheten att köpa detta kött. Ett kött som är både näringsriktigare, hälsosammare och mer humant mot djuren.
Det finns alltså alternativ till den verklighetsbeskrivning som Strindlund framstället. Det leder oss in på den andra frågan, moralen. Bryter man ner den måste var och en ställa sig frågan "är det ok att ett djur avlivas för att jag ska få ta del av det i form av kött (eller andra produkter)"? Svårare än så är det egentligen inte som Liza Marklund och Fredrik Strage säger. Men bara för att man svarar "ja" på frågan innebär det inte att man har sagt "ja" till påståenden som "och därför ska djuret lida" eller "och därför måste djuret lida". Att man anser att ett djur kan avlivas för att användas innebär alltså inte att man är som Strindlunds granne, en sadist som tycker om andra levande varelsers lidande. Vore det så skulle det ju t ex vara en sanning att "det finns inga köttätande veterinärer" på samma sätt som att det är en sanning att "det finns inga gifta ungkarlar". Hur skulle annars en doktor för djuren som vill hjälpa dom till ett bättre liv kunna äta upp samma djur?
Djurrättsdiskussionen hamnar lätt i extremer eftersom deltagarna i den allt som oftast väljer att inta extrempositioner. Jag tror inte att det gynnar debatten och det gynnar framförallt inte djurens väl. För det är mycket lättare att avfärda en extremposition än en pragmatisk och tillmötesgående dito. En position som "jag väljer att inte äta kött och tycker att du borde låta bli även du men eftersom du inte vill avstå köttet kan vi båda jobba för att göra djurens liv drägligare" vore en mycket mer framkomlig väg än Strindlunds "du äter kött därför är du en dålig och ond människa per definition".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar