Jag gillar inte David Hellenius och Peter Magnusson. Eller, jag har ju inget emot dom som personer per se, men jag gillar inte deras humor. Jag tycker inte dom är roliga helt enkelt. Därför har jag aldrig bemödat mig att se "Hellenius hörna" och tur verkar ju det vara med tanke på statsministerns framträdande i fredags. Katrine Kielos har gått i taket över att statsministern "skämtade" om att det gick bra för honom och Borg under finanskrisen och bloggosfären hänger på. Upprördheten bland socialdemokrater runt om i landet verkar vara stor och det finns kommentarer på Facebook om hur hemsk Reinfeldt är. Hur kan han säga något sådant?
Kielos kör det klassiska "mediastrategi"-spåret. Att Reinfeldt kör sin PR-strategi och att det går hem. För hem går det uppenbarligen. Om nu, som Kielos säger, svenska folkets favoritkändis att gå på bio med är Reinfeldt så har han ju lyckats. Och att han drar ett, som vi socialdemokrater uppfattar det, smaklöst skämt i ett sunkigt soffprogram lär inte ändra ett dugg på detta. Visst är Reinfeldts arrogans förnedrande för massor av människor men dom allra flesta uppfattar honom uppenbarligen inte så. Dom allra flesta skrattade och förstod att han inte syftade på att folk fick gå från jobbet utan på att hans opinionssiffror pekade uppåt.
Vad vi socialdemokrater borde vara förbannade på är istället vårt eget partis oförmåga att spela samma PR-spel. Varför har vi konsekvent misslyckats med att föra fram våra kandidater på ett förtroendeingivande sätt sen 2005? Vi har haft opinionsuppgångar men om man undantar Reinfeldts första tid vid makten så har hans stjärna stigit oavbrutet och han har dragit med sig sin parhäst Borg i uppgången. Samtidigt har vi haft kraschlandningen med firma Sahlin & Östros och Juholt behöver jag ju inte tala om. PR-mässigt har hanteringen av den frågan varit katastrof.
Då inställer sig givetvis frågan om en bra PR-strategi, ett skickligt hanterande av media, utesluter politisk idédebatt och reformförslag. Vad gäller Moderaterna kan man misstänka att så är fallet. Att se bortom nästa skattesänkning är inte deras starka sida och därför blir PR-hanteringen, bildsättningen av partiet, så mycket viktigare. Men givetvis utesluter inte en skicklig PR-hantering en vital och progressiv politik. I detta fallet kan man faktiskt båda ha kakan och äta upp den.
Vi kommer inte lyckas med att svärta ner Reinfeldt. Det låter som att jag har gett upp hoppet men jag försöker bara vara realist. Reinfeldt stjärna kommer inte sjunka för att vi socialdemokrater påpekar att hans skämt var smaklöst i Hellenius program. Däremot kan Reinfeldts stjärna dala genom att vi pratar dels om problemen med hans politik, dels, och framförallt, om varför vår politik är så mycket bättre. Och det torde inte vara så svårt. Att motivera varför 57 000 utbildningsplatser är bättre för jobben och tillväxten än 5,4 miljarder kronor i sänkt restaurangmoms klarar vilken sosse som helst. Det handlar bara om att tänka framåt istället för att fastna i ett dåligt skämt.
Här har ni ytterligare ett dåligt skämt.
Bloggat: Martin och Peter på ämnet
Läs mer på Socialdemokraterna
Rätt inställning Ola.
SvaraRaderaVi vinner ingenting på att försöka kasta skit på teflonmannen. Inte heller på att diskutera i det oändliga hur KD slits itu av interna strider. Det ger bara ett pinsamt intryck
Nu gäller det att föra fram politiken
Jag gillar inte heller Hellenius/Magnusson och deras humor, det är magert med bra svensk humor numera. Tacka vet jag intelligenta komiker/allkonstnärer som Hasse & Tage, kanske lite för långt bak i tiden för dig.
SvaraRaderaVad gäller Sverige och alliansens år vid makten så är människor inte dumma, de ser hur det ser ut i Sverige och jämför med omvärlden. De ser i sina plånböcker vad jobbskatteavdragen inneburit i form av en stark förbättring av privatekonomin. Att smutskasta alliansen fungerar inte av det enkla skälet att folk inte går att lura. Endast de
ideologiskt blinda i väljarkåren och de som tjänar mycket på S bidragspolitik är mottagliga för den sortens propaganda.
Sahlin som partiledare var dödfött från början. Likaså valet av Juholt. Jag tror att nästa partiledare kommer att bli helt avgörande för SAP's framtid. Ett misstag till så kommer väljarna att lämna partiet i en ny strid ström och ta ner väljarkåren till runt 15-20%. Vänsterfraktionen kommer att lockas av V's nye partiledare, andra fortsätter dras till Mp och M.
Vad partiet behöver är bra trovärdiga frontfigurer och en politik som är mogen modern tid. Ingetdera finns i sikte.
Ni har i nuläget inte en bättre politik, ni har i nuläget inte bättre ledare. Ni har inte ens ett regeringsunderlag.
Vem ska ni regera med ?
Hur ska den politiken se ut ?
Alliansen har allt det som ni i nuläget saknar.
Alliansen har givetvis sina problem, 3 småpartier som kämpar för sin överlevnad, ett stort parti som haft stor framgång och av det drabbats av växtvärk. Allt detta leder till osäkerhet inför nästa val men Sverige är ju vant vid minoritetsregeringar även om det inte är önskvärt.
Jag tror att en splittring av SAP i tvä delar vore det bästa för Sverige. Då skulle ett socialliberalt S kunna agera med nya partners som C, Fp och Kd som motvikt mot M och tillsammans ge 5-parti regeringar med ett samlat röstunderlag runt 65-70% .
@Jonny, du sammanfattar mycket bra problemen för S och trots att det smärtar är jag benägen att hålla med dig i att en delning av S är det som i mina tankar ligger närmast.
SvaraRaderaDet man dock allt som oftast slås av är att så fort det går dåligt för S (och arbetarrörelsen i stort) så ska vi delas i två för att lösa problemet. Efter valet var det S och LO som skulle gå skilda vägar. Nu är det, enligt somliga, SAP som ska delas. Jag tror inte att man löser problem genom att gå skilda vägar. Jag tror man genom dialog, öppenhet och transparens skapar en kreativ och god miljö där utveckling kan ske. Det tror jag är framgångsreceptet för, ett enat, SAP.
SvaraRaderaOla, förutsatt att inriktningen och öppenheten går åt rätt håll. De senaste månadernas turbulens med försök att tysta kritiker håller inte hur länge som helst. Hade du frågat mig när jag var ung SSU:are hade tanken om att S skulle dela på sig varit otänkbart. jag är en person som i alla lägen förordar öppenhet och transperens. I alla delar av en organisation. När jag återupptog mitt politiska engagemang efter lång tid i träda, så kunde jag alldrig tro att det hierarkiska ledningsystemet är så till den mildagrad fossiliserat. Jag läste en kommentar på en av S-bloggarna. En vanlig partimedlem som efter varit på ett partimöte lokalt utbrast; jag kvävs. Det är symptomatiskt.
SvaraRaderaDet är en lång väg att vandra om Carin Jämtin´s devis om ett öppet och nyfiket parti ska bli en realitet.
Sedan är det kanske så att en delning blir det naturliga resultat efter det har visat sig var S har sin ideologiska och politiska kompass. Idag finns det inte något som indikerar att S skulle gå emot en intern kreativ miljö. Jag tror att ett socialiberalt S, utan att jag ettikerar för mycket, skulle röna stort intresse bland väljarna.
För övrigt är ordförandevalet av Håkan JUholt ett exempel på hur man INTE förstår sig på ord som dialog, transperens och öppenhet. Ett förfarande som hör gårdagen till och som jag hoppas att jag slipper uppleva en gång till.
Någon delning kommer det aldrig bli tal om. Vad det kan bli tal om är att ett antal, stort eller litet vad vet jag, invidiver lämnar partiet och startar något nytt. Det är fullt möjligt och det händer lite då och då. Vi har folk i Skåne som tycker att S är för mkt höger och som startat "vänster"-alternativ. Några exempel på att någon gått andra hållet och startat "höger"-alternativ har inte jag personligen. Däremot har vi ju sett individer lämna partiet på sistone för att dom ansett sig för hårt ansatta.
SvaraRaderaJag delar fullt och fast uppfattningen om att S behöver jobba på sin interna kultur. Men jag tror det ligger mer i frågan om hur man t ex organiserar ett medlemsmöte än att man inte kan diskutera öppet och fritt. Det är i alla fall min erfarenhet och den är som medlem i två arbetarkommuner samt besök i ett antal.
Jag personligen har heller aldrig upplevt att jag inte kan tala fritt utan "risk" i partiet. Men det är som sagt min upplevelse.
Att en officiell delning kommer aldrig att ske. därvidlag hållaer jag med dig. Men att fraktioner och då pratar vi inte ett antal personer lämnar partiet är fullt möjligt och till och med sannolikt. Allt hänger på de närmaste månadernas utveckling.
SvaraRaderaNär det gäller intern kultur, och jag har lika mycket politisk erfarenhet som du Ola, sannolikt mer, så handlar det inte om HUR man organisera möten. DEt handlar om påverkan,att fånga upp de tankar som flyger fritt, påverkan från nya medlemmar, etc etc. Jag vågar påstå att åsikter som inte ryms inom mainstreamsläget tystas. Jag har heller inga problem att säga vad jag tycker. Rädsla är inte min starkaste karaktärsdarg.
Men vad vi säger i ord betyder föga, det är i handling vi prövas. Om du skulle ställa frågan till ett antal väljare om de anser att S är ett öppet, tolerant och transparent parti skulle du få ett nekande svar på den frågan.
Så när jag talar om delning så kommer det aldrig att hända att partistyrelsen deklarerar nu delar vi på oss. Självklart inte. Men situationer kan uppstå, och den närmaste tiden är kritisk därvidlag, där delar av partiet startar nytt just för man tror inte S har förmåga att förnya sig och sätta sig i samklnag med sin nutid.
Det har hänt förr i den politiska historien, och det är fullt möjligt, som jag ser det även här i Sverige. Det fel som S gör och jag med för den delen är att vi etiketterar åsikter. Olika typer av sossar. Något sådant har jag aldrig hört när jag var ung och engagerad i SSU. Idag hör jag det. Man definerar vad är en rättrogen socialdemokrat. Det i sig själv är ett fattigdoms bevis, och det är bland annat det en person som vågar tänka fritt kan råka ut för i kommentarsfälten. Under en vecka blev jag själv kallad vänstersosse, högersosse, liberalsosse, moderat och trotskist (!!). Jag själv ler åt detta för det visar hur djup den ideologiska krisen är. Och som jag skrev på min blogg om de socialdemokratiska fundamnetalisterna får styra då är S ett minne blott. Inte för att jag säger det, utan för att väljarna komer att förkasta ett sånt alternativ.
S behöver jobba på sin egna interna kultur från VU till partistyrelsen ner till de små distrikten. Annars är partiet ointressant för väljare och nya medlemmar som vill påverka utifrån HUR de vill påverka år 2011.
Vem som har "mest" politisk erfarenhet är ganska irrelevant. Jag påpekade bara mina upplevelser och dom tar jag för lika värda som dina dito. Med det vill jag fortsätta hävda att mötesstrukturen är viktig för det öppna samtalet. Att sitta i audiens framför talarstolen och lyssna på diverse potentater är knappast att vara öppna och transparenta. Att istället prata i små grupper, att mingla, att ha seminarium m.m och att ha omväxling är det däremot. Fler vågar komma till tals. Sen finns det givetvis "kulturella" problem i S. Att dock mena att partiet skulle gå under pga detta är ju att ställa S utanför allting annat. Läs Anne-Marie Pålssons bok om den moderata riksdagsgruppen samt den moderata utnämningskulturen och du ska se att problemet inte är enbart S. Så den apokalyptiska tonen som många anför om S framtid känns, återigen utifrån mina upplevelser och mina erfarenheter, överdrivna.
SvaraRaderaVisst har partisplittringar uppstått historiskt. Vi har ett tydligt exempel där vänstern sysslade med detta och det var 70-talets Sverige. Antalet bokstavskombinationer på den politiska vänsterkartan var fler än dom flesta kunde överskåda och vi vet ju hur detta gick. Borgerligt styre under två mandatperioder och en skenande statsbudget. Anser man det för gott att lämna S för att man inte tycker att man får gehör är det ju tråkigt. Min upplevelse är att dom flesta inom S vill stanna kvar och vill kämpa för S. Om detta vittnar bland annat det starka stöd som Håkan Juholt har fått på sin rundresa i landet. Gräsrötterna, dom jag har haft förmånen att ha kontakt med, vill stanna i S.
Att man får epitet och dumheter kastat mot sig är lika vanligt som det är beklagligt. Högersosse har jag aldrig blivit kallad. Däremot hästsosse, kommunist, vänstersosse och rasist. Men det bryr jag mig föga om. Ger man sig in på nätdebatten får man den tåla.
Jag säger inte att allt är bra inom S. Jag bara tycker det är lite lustigt att det allt som oftast kommer goda råd om att arbetarrörelsen ska splittras när det går dåligt för den. Jag tror inte det är rätt väg att vandra.
Min kommentar om politisk erfarenhet var inte ett försök att näpsa dig Ola;)
SvaraRaderaVi har olika syn på vad öppenhet är. Du har rätt i hur du ser på organisationen på möten tex. Men rigiditeten i makt och påverkan srukturer är ålderdomliga inom S. Jag har träffat en hel del medlemmar som inte känner sig delaktiga just beroende på den hierarkiska strukturen som går långt ner i organisationen. Då spelar ett mingel en mindre roll.
Det är är ett jätteproblem för det handlar till syvende och sist om demokrati.
Jag har läst Ann-Marie Pålssons bok och konstarerar att det är inte ett argument bara för att M har sin maktstruktur så betyder det inte att just vi ska ha en annan maktstruktur.
S kommer inte att gå under. Men S kommer att ha svårt att återerövra den statbärande rollen om inte något både progressivt och pragmatiskt görs.
Håkan Juholt får stöd bland de närmaste gräsrötterna och partisterna. Medans andra, inklusive jag själv, anser att Juholt är fel man för jobbet. Jag var själv och lyssnade på Juholt i Göteborg och det var kontrasternas dag. Partimedlemmarna som hyllade Juholt och de vanliga väljarna som faktiskt vägrade att träffa eller ens prata med JUholt på Brunnsparken. Det var en mycket märklig dag, på många olika sätt.
Det finns ingen framtid för S om inte partiet öppnar upp sig.
Vi använder uttrycket slut leden. Implecit rätta in dig i leden och kritisera inet för mycket. Nätdebatter är en sak, men ett demokratiskt parti SKA ha högt i tak. Och där är vi inte. Att S kommer att leva kvar, det är sannolikt men det du bortser ifrån är att det moderna politiska landskapet hela tiden ritas om och det som var sanning igår är inte dag.
Det betyder att nya konstellationer, nya politiska lösningar är fullt möjliga idag.
Det handlar inte om det är rätt väg att partiet splittras , det handlar om att människors vilja att påverka är starkare än redan cemneterade strukturer. Viljan att bryta ny mark, viljan att få sin röst hörd är starkare än att inordna sig i ett parti som de facto har en hierarkisk struktur.
Lägger du till det den ideologiska och politiska otydlighet som bla visar sig senast vis FRA frågan och nu idag är det plötsligt en möjlighet med en europa pakt. Vi har en kommande genaeration förstagångsväljare som vi helt och hållet lämnar åt sitt öde. Vi är ur fas Ola, och inte lite.
En sista kommentar. Jag noterar på Johan Westerholms blogg ett förlag till ny partiledning a la Norge. Det är ett organisatoriskt nytt tankesätt som jag tror många kan anamma.I synnerhet väljarna. Med lite pragmatiskt tänkande. Men, det betyder att Juholt inte är S statsministerkandidat utan partiordförande med sin ideologiska tyngd. Ett exempel väl värt att pröva.
Som sagt, jag känner inte igen mig i den "lågt i tak"-mentalitet som du beskriver. Att folk blir förbannade på varandra för att dom har olika uppfattning är ganska naturligt. Sen är det en fråga om hur man tar det. Jag och mina kollegor i Helsingborgs rådhus har en väldigt tuff jargong men är goda kamrater och vänner ändå. Det handlar om ömsesidig respekt.
SvaraRaderaJämförelsen med M syftade till att påvisa det ologiska i "S har problem pga intern kultur"-argumentet. M har uppenbarligen lika stora problem med en intern kultur som tar död på idédebatt och människors visioner och ideal men det går ju ganska bra för det partiet. Och vem har inte hört alla historierna om Göran Persson på VU? Och GP har ju ansetts som en ganska framgångsrik S-ledare.
Att dela på statsministerkandidaten och den organisatoriska ordförandeposten är ett system man mycket väl skulle kunna testa. Men det ska inte testas för att man anser att Juholt är fel man för posten som statsminister. Organisationen ska ändras för att organisationen behöver det, inte för att förbigå någon som man inte gillar. Men jag antar att det inte heller var avsikten.
Som jag skrev i dagens inlägg är vi ur fas med vissa och i fas med andra. Frågan är bara vilka grupper och verkligheter vi är ur fas med. Vi behöver ligga i fas med fler utan att exkludera dom som vi redan har. Det är utmaningen och jag är övertygad om att vi kan nå dit igen. Moderaterna var en sådär 15 % 2002...