Aska er för den uppgörelsen socialdemokrater

SÄPO föreslås få signalspana. För att förankra ett eventuellt godkännande sträcker justitieminister Beatrice Ask (M) ut en hand till Socialdemokraterna. Detta för att nå en överenskommelse med "bred samsyn". Ask säger:

– Det är viktigt att vi får en bred samsyn i de här frågorna.
Ska även övriga oppositionspartier bjudas in?
– Nej, jag har inga sådana planer idag, svarar Beatrice Ask. - SvD

Att Ask vill ha denna samsyn är fullt förståeligt av ett flertal skäl. Först och främst handlar det om stabilitet i lagstiftningen. S är, trots allt, det parti som är regeringsalternativet till alliansregeringen 2014. Därutöver är S det enda oppositionsparti där borgarna upplever en seriositet i dessa frågor alternativt är det så enkelt att man vill härska genom att söndra och sluta en deal med MP för att i nästa stund sluta en med S. Sist handlar det om att neutralisera den kritik som borgarna vet kommer att komma mot det förslag som läggs fram. Om S är med på förslaget kan inte S slå politiska mynt av en fråga som har varit ett gissel för såväl alliansregeringen som för Socialdemokraterna sen FRA-debatten.

I detta läget infinner sig således 10 000-kronorsfrågan; kommer S att göra som man alltid gör och ta ansvar för landet eller kommer S att agera obstinat oppositionsparti? Jag räknar med att det blir det förstnämnda men hoppas på sätt och vis att det blir det sistnämnda. För i denna ganska enkla frågeställning ligger mycket av socialdemokratins huvudproblem som oppositionsparti.

Socialdemokraterna vill, oavsett politisk retorik om annat, alltid ta ansvar. Det genomsyrar alltid dom förslag som S lägger och det kan man inte minst se i dom budgetar som S lägger såväl på riksplanet som i landsting och kommuner. Överskottet i statens finanser 2006, det som borgarna använde för att sänka skatten med si sådär 100 miljarder, är ett konkret exempel på detta. Men genom detta ansvarstagande blir man också ett dåligt oppositionsparti.

Nu menar inte jag, för tydlighetens skull, att man ska lägga ofinansierade förslag utan min poäng är att ansvarskänslan alltid spiller över på alla andra frågor också. Därför vill man alltid finna breda samförståndslösningar som är stabila över tid. Problemet är att motståndarsidan inte ser det på detta viset utan endast väljer ut specifika områden där det passar deras syften som i fallet med migrationsuppgörelsen med MP och nu en eventuell signalspaningsuppgörelse med S. Ett ytterligare exempel är partibidragen där M inte ändrade sig förrän man var under stark press för sitt samröre med Carema.

Jag tycker att man ska nobba den utsträckta hand som Ask står med i detta fallet. Den politiska avvägningen måste få avgöra i detta fallet och den här frågan kan alliansregeringen få dra i själv. Det finns inga skäl för S att sy ihop en kompromiss med borgarna som det sen blir S som kommer få stå och försvara. Dessutom finns det tre andra partier som borgarna kan samtala med.

Som en parentes kan sägas att S skulle kunna acceptera en bred överenskommelse om den inkluderar V och MP. Det skulle neutralisera dessa partiers kritik och det skulle göra att en stabil majoritet stod bakom förslaget. Nu tror jag inte borgarna är intresserade av att sitta med V i denna frågan men man vet ju aldrig.



Läs mer på Socialdemokraterna