Gott nytt år

Idag blir det bara en hälsning om Gott nytt år! Hoppas ni läsare får en trevlig kväll och att ert 2012 blir det bästa år ni hittills upplevt.

Fängelse för några filmer. Är det rimligt?

Fängelse för 10-20 nedladdade filmer. Det är den praxis som växer fram i svenska domstolar just nu om man ska tro DN. Deras rubriksättning förklarar varför det hela är helt absurt. En halv miljon svenskar riskerar fängelse för att ha laddat ner några filmer som i vanlig butik kanske skulle ha ett högsta värde av 3 000 kr (ca 150 kr/filmen i värsta fall). Det vore ungefär som att slänga någon i fängelse för att dom snor en skinnjacka. Hur rimligt är det?

Nu får dom flesta inte fängelse, man väljer att ge dom villkorligt, men ändå. Villkorligt motsvarar fängelse vilket ger proportioner på det hela som jag tycker är helt orimligt. Lägg där till IPRED med allt vad det innebär av privatspaning och hetsen kring frågan om fildelning når nya höjder.

Frågan är komplex och svår. Ska det vara fritt att ladda ner på Internet? Jag förstår att upphovsmännen vill skydda sina produkter men samtidigt tycker jag fängelsestraff för 10-20 filmer (som straffvärde) är helt åt helsike för högt. Kör jag för fort i tätort får jag minst 2 000 kr i böter och då riskerar jag ändå livet på min omgivning. Laddar jag ner några filmer lär ingen avlida i alla fall. Vore inte ett bötesbelopp på motsvarande värdet av filmerna betydligt mer rimligt? Jag tycker det. Vi får hoppas att Socialdemokraterna gör något åt saken för inte ens i den vildaste fantasin kan väl detta anses röra "rikets säkerhet" som fallet påstods vara med SÄPO och FRA.

Bloggat: Yasmine om teater

Läs mer på Socialdemokraterna

En överklassbrud in action med lite rasism och lite klasshat

Slog på datorn i morse och hamnade, föga oväntat, på Facebook. I flödet får man se vad ens vänner har roat sig med under den senaste tiden och en kompis hade då lyckats hitta ett Youtube-klipp med en bloggerska som berättar varför hon hatar svenska killar. Bloggerskan i fråga, Hanna Widerstedt, redogör grundligt i sitt videoinlägg för varför svenska killar är totalt värdelösa och varför italienska, thailändska och ryska killar är så mycket bättre. Sammanfattningsvis, för den som inte orkar se möget*, så är grundtesen att svenska killar är snåla, meckar med bilar, inte tränar och dessutom är vi dåliga i sängen. Ryssar, italienare och thailändare har däremot olika kvalitér som spänner ifrån tre timmars sex pga en god kosthållning till att dom bjuder på middag med 23 000 krs champagne.



Jag skulle kunna bemöda mig att bli upprörd. Jag blir alltså, eftersom jag går under kategorin "svenska killar", anklagad för att vara snål, otränad, ful och dålig i sängen. Dessutom meckar jag tydligen med bilar och skickar osmakliga sms där jag pratar om kvinnors genetalier i kombination med diverse superlativ och verb. Beskrivningen av mig som person är väl inte klockren även om jag säkerligen kan bli anklagad för något av ovanstående saker som att vara ful eller dålig i sängen.

Men jag tänker inte bli upprörd. Jag tänker inte heller börja svänga mig med rasistanklagelser. För visst är det rasism vi ser "in action". Bloggerskan Widerstedt har tydligen också videobloggat om turkiska killar med ungefär samma ingång, dvs att hon hatar även dessa, men där har Youtube valt att plocka bort inlägget. Varför det om svenskar ligger kvar vet jag inte och NEJ, Youtube är inte svenskfientliga thank you very much SD-folket. Det räcker liksom att söka på "Pluton Svea" eller "Völund Smed" för att se att Youtube minsann inte lägger sig i nassarnas business.

Vad det i grund och botten handlar om är klasslogik. Widerstedt är av samma skrot och korn som herr ordförande i Nordea, Björn Wahlroos, som gjorde ett helt fantastiskt (dåligt) uttalande i Nordeaaffären tidigare i höst. För bloggerskan Widerstedt kommer nämligen i slutet av sitt hatiska lilla inlägg fram till att det egentligen är helt ok med svenska killar som skickar sunkiga sms och kanske till och med meckar med bilar. Bara dom tjänar minst 25 000 kr efter skatt så är det ok. Då kan man ju liksom acceptera lite mer och sen är dom dessutom per automatik mindre snåla om dom tjänar mer. Det där gamla ordspråket om att det inte är på stora inkomster utan små utgifter som man blir rik på har nog inte Widerstedt hört talas om.



*mög är "skit" på skånska

Skitsnack på ren svenska

"– I varje läge ska vi göra det som behövs för att hålla ihop Sverige"

Orden är Anders Borgs. Mannen som bär ansvaret för dom senaste fem årens utveckling i Sverige. Mannen som är ansvarig för att klyftorna ökar i landet och att den fattigaste tiondelen av befolkningen har fått mindre att röra sig med under hans period vid makten.

Det varje människa som läser Borgs citat borde fråga sig är egentligen vad han menar. För det kan ju inte vara så att han menar att inkomstklyftorna ska minska. Den politik som han har genomfört med sänkta inkomstskatter, sänkta bolagsskatter, borttagen fastighetsskatt, sänkt restaurangmoms, införda avdrag för hushållsnära tjänster, sänkt a-kassa, sänkt sjukersättning med mera är åtgärder som direkt motverkar en jämlik fördelning av inkomsterna. Alla åtgärderna gynnar grupper som redan har pengar och minskar omfördelningen av samhällets resurser. Utifrån dessa åtgärder kan man alltså direkt sluta sig till att ett Sverige som håller ihop, i moderat tolkning, inte betyder att vi håller ihop folks ekonomi.

Men vad betyder det då? Ja, jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte vet. För genom den borgerliga politiken att inte låta kommunerna ha veto i fråga om friskoleetableringar, genom att tvinga kommunerna att införa LOV, genom att låta kommunerna ta ett allt större ansvar för infrastruktursatsningar, genom att differensiera A-kasseavgifterna, genom att införa en bortre gräns i sjukförsäkringen, genom att införa gymnasielinjer som inte ger behörighet till högskolan och genom att ta bort värnplikten så skapar man olikheter mellan svenska medborgares levnadsvillkor och erfarenheter som knappast gör att samhället i stort håller ihop. Olikheter premieras, ökad differensiering och större betydelse av socialt arv poängteras. Samhället slits alltså snarare isär under den borgerliga regimen. Tvärtemot vad Borg säger sig vilja uppnå.

Kontentan är alltså kort och gott, på ren svenska, Anders Borg snackar skit. Något annat än det kan jag inte komma fram till när jag funderar kring vad han å ena sidan säger och å andra sidan gör. För någonstans måste väl ändå en finansminister som burit ansvaret för utvecklingen på det ekonomiska området under fem år ha skuld i att utvecklingen ser ut som den gör. Och när man adderar den politik som vederbörandes kollegor har fört blir bilden än mer motsägelsefull.


Läs mer på Socialdemokraterna

Något för S att sätta tänderna i

Tänderna har alltid varit en klassmarkör. I takt med att klassklyftorna minskade blev skillnaden i tandhälsan mindre påtaglig men i dagens Sverige är tänderna återigen en smärtsam påminnelse om vem du är och var du "hör hemma" på klasstegen. Att tandvården därutöver har olika taxor i landet gör inte saken bättre.

På distriktskongresserna här nere i Skåne brukar där alltid finnas en eller ett par motioner om att inkludera tänderna i den övriga sjukvården. Varför ska tänderna urskiljas? Tänderna, där mycket ohälsa stammar från, tillhör ju också kroppen och borde därför behandlas som resten av kroppen. Resonemanget är lätt att hänga med i och det är väldigt sympatiskt. Motargumentet är det vanliga, det är en fråga om resurser.


 

Foto: bergarelaxen.se



Jag är ingen expert på vare sig sjukvård eller tandvård men det hindrar inte mig från att ha visioner. Tandvården borde vara ett större konfliktområde än vad det är. Många ryggar tillbaka när man nämner denna fråga, den anses allt för komplex för att göra storpolitik av, men det är ju snarare ett motiv till att öppna upp diskussionen än tvärtom.



Foto: dr-stellanbergert.com



En genomgripande debatt om jämlikheten inom tandvården vore på sin plats och dessutom borde en rejäl genomlysning av tandläkarbranschen göras. Vilka effekter har avregleringen av tandläkarna fått? Hur har prisbilden förändrats? Hur har vårdtagarna drabbats? Det kanske är så att man kan anse det hela som lyckat. Folk kan ju välja och vraka bland tandläkarna och det är ju möjligt att det skapat större effektivitet och mer lycka än vad motsatsen skulle ha gjort. Jag vet inte. Men jag vet att diskussionen behövs och jag är dessutom övertygad om att den skulle kunna gynna S. Om vi orkar ta den.

Bloggat: Mer från Roger om jobben, Martin om Etiopien, Stig-Björn är ironisk och Yasmine har fixat naglarna

Läs mer på Socialdemokraterna

Jobben och kommunerna

Arbetslösheten väntas stiga nästa år. Med tanke på samstämmigheten i frågan om den negativa ekonomiska utveckling nästa år så känns det inte allt för osäkert att påstå detta. Att det är ett gigantiskt problem går inte att sticka under stolen med. Frågan är vad man ska göra åt det. Regeringens största arbetsmarknadspolitiska åtgärd är, och har varit, jobbskatteavdraget. I alla fall om man ska tro regeringen själv. Reinfeldt ser nästa jobbskatteavdrag som en jobbreform och tilltron till detta mirakelmedel verkar aldrig sina. Oavsett vad forskningen säger om saken.

För kommunala företrädare är inte bilden lika munter. Dels eftersom sänkta inkomstskatter innebär ökade kostnader för kommunerna i form av t ex större försörjningsstödsbörda och ökad medfinansiering av infrastrukturen, dels eftersom arbetsmarknadspolitiken traditionellt sätt har varit en statlig angelägenhet. Kommunerna har inget direkt ansvar per se för att bekämpa arbetslösheten även om alla kommuner mer eller mindre funderar över frågan. Somliga mer än andra.

En kommun där den egna arbetsmarknadspolitiken står högt i kurs är Malmö. Kommunalrådet med ansvar för området, Andreas Schönström, gör ett jättejobb för att bekämpa arbetslösheten och dessutom tar Malmös socialdemokrater ett stort socialt ansvar. Schönström är mannen som myntade dom bevingade orden, i samband med Fas 3, "jag vägrar administrera den här regeringens arbetsmarknadspolitik". Schönström har utöver detta satsat stora resurser på att få ut unga i arbete och hans framgångar i detta arbetet måste lyftas fram som ett praktexempel på att kommuner kan.

I Malmö finns också Luciano Astudillo som genom sitt stiftelseprojekt Uppstart Malmö har engagerat penningstarka malmöbor som vill satsa på nyföretagande. Genom att t ex ge räntefria lån och genom att få loss riskkapital kan stiftelsen hjälpa nya, hungriga entreprenörer med att skapa jobb och tillväxt i en stad som behöver all hjälp den kan få på området.

Här i Helsingborg har S dessvärre inte makten men det har inte hindrat Mikael Skoog från att lägga ett antal stora jobbmotioner med inriktning på olika segment inom arbetsmarknaden. Motionerna innehåller konkreta åtgärder för att skapa jobb inom t ex besöksnäringen och biogasområdet. Skoog visar genom sina motioner att kommunen kan göra mycket genom att understödja och möjliggöra för en jobbtillväxt.

En tredje skånsk socialdemokrat som gör en stor insats för att lyfta fram jobben är Ystads Roger Jönsson. Hans engagemang och glöd för jobbfrågan går inte att ta miste på och det haglar av konkreta förslag på Rogers blogg. Tyvärr sitter inte heller S i Ystad vid makten men med en så visionär politik som Rogers så skulle jag bli mycket förvånad om inte S i Ystad, som i förra valet gjorde ett starkt val, tar makten.

Läs mer på Socialdemokraterna

Kan en fd alkoholist representera dig?

Satt och slösurfade lite när jag snubblade över ett fantastiskt personporträtt i Helsingborgs Dagblad. Det handlar om Ola Liljegren som efter 20 år som alkoholist har valt ett nyktert liv. Det var efter att Ola försökt ta sitt liv på Knutpunkten (namnet på Helsingborgs centralstation) som han bestämde sig för att ta tag i sitt liv och försöka leva nyktert istället. Jag slås av hur många likheter det finns med mitt eget förhållande till alkoholen och hur bra Ola beskriver den relation till sitt missbruk som varje person med svårigheter att hantera spriten och drogerna har. Jag glädjs åt att Ola idag är nykter och att han verkar ha kommit på fötter.

När jag reflekterar vidare kring missbruket och människor som lyckats ta sig tillbaka till ett liv utan missbrukets ok över sig slås jag av hur dessa människor bär med sig ett arv som är svårt att förhålla sig till. Om Ola t ex skulle välja att bli politiker, hur långt skulle han kunna gå och hur stor respekt skulle han kunna få som nykter alkoholist? Vilken skuld skulle hans nyktra jag få betala, förutom den rent personliga, om han valde att bli en offentlig person och specifikt en politiker? Hade svenska folket kunnat acceptera att en person som varit alkoholist i 20 år blev t ex minister?

Jag själv har alltid varit tydlig med att människor förtjänar både en och två chanser i livet. Visst finns det saker som kan vara så belastande för en människa att vederbörande inte kan ha vilken position som helst i ett samhälle. Mattias Flink skulle t ex vara svår att sitta som försvarsminister som ett exempel.

Men betänk ändå att dom flesta av oss faktiskt har något lik i garderoben och att många har en hel hög. Innebär det att vi inte kan vara en fullgod del av den offentliga makten? Jag tror inte det. Det handlar mer om att man ska stå för dom än att man har dom tror och hoppas jag. Dessutom måste man ju fråga sig vad konsekvensen skulle bli om vi endast ville ha helt "felfria" människor på maktpositioner. Det skulle göra att den glade amatören som Tage Danielsson sjunger om knappast skulle kunna göra sig gällande. Det skulle skapa en politisk klass utan förankring och erfarenhet i från det liv som dom allra flesta lever. Så vill inte jag ha det i alla fall. Hur vill DU ha det?


Bloggat: Roger 1 och 2.

Läs mer på Socialdemokraterna

En glad amatör

Så här på annandagen kan man ju ta sig en stund och reflektera över livets väl och ve. Som inspiration kan man lyssnapå Tage Danielssons lilla melodi.

Julkoma

Julkoma har inträtt på bloggen. Återkommer när uppvaknandet har skett.

God jul

Får väl passa på att önska alla er läsare en riktigt God jul! Jag hoppas ni får en kanontrevlig och mysig dag tillsammans med era nära och kära. Kom ihåg att skänka en tanke till alla dom som inte har en lika god jul som ni själv.

Läs mer på Socialdemokraterna

Barn om Guds budord

Fick en julhälsning med dom tio budorden idag. Eller ja, inte riktigt som ni ser nedan, men kloka är dom i alla fall!

BARN TOLKAR 10 GUDS BUD
1. Du skall icke stjäla från de fattiga om de ser det. (Frida, 6 år)
2. Du skall inte mata spädbarn med lök, för det har jag provat. (Thea, 7 år)
3. Du skall bara slå någon om du absolut måste. (Henriette, 7 år)
4. Du skall inte baktvätta någon bakom deras ryggmärg. (Oscar, 7 år) 5. Du skall vara så snäll som du kan, och annars kan du göra vad du vill. (Glenn, 6 år)
6. Du skall lyssna på din mamma, vad hon än säger och vilket tonfall hon än använder. (Thomas, 7 år)
7. Du skall bevara dig väl. (Kristin, 8 år)
8. Om någon slår dig skall du bara vända den döva kinden till. (Sebastian, 6 år)
9. Du skall älska Gud hur mycket som helst, fast det är svårt och han inte visar sig trots att man ropar "Kom fram!" (Robin, 6 år)
10. Du skall inte begära saker av din hustru. Och så sjunger man på Mors dag, annars blir det ett herrans liv. (Tom, 9 år)

 

 

Etiopien berömmer regeringen för dess tystnad. Dags för sanningskommission!

Två svenska journalister riskerar 18 års fängelse för brott som dom med all säkerhet inte har begått. En politisk domstol har, mot deras nekande, dömt dom för terroristbrott och den svenska regeringen säger sig ha gjort allt som står i deras makt. Helt uppenbart utan något som helst resultat än så länge. Nu uttalar sig etiopiska UD i frågan och säger:

"-Det är bra att den svenska regeringen har hållit en låg profil i fallet med de fängslade svenska journalisterna."

"-Det är mycket bra. Svenska regeringen har inte låtit det få för stora proportioner. Om man kommenterar för snabbt kan man dra felaktiga slutsatser. Det är bra att svenska regeringen låtit domstolsprocessen ha sin gång." - Dina Mufti

Enligt etiopiska UD har den svenska regeringen alltså inte tryckt på och gett två svenska journalisters öde "för stora proportioner". Den "tysta" diplomatin har med andra ord varit helt i Etiopiens smak och den har verkligen varit tyst. Därutöver har tystnaden uppenbarligen inte haft någon som helst inverkan. Journalisterna blev dömda på samtliga punkter.

Carl Bildt satt i styrelsen för Lundin Petrolium som har stora intressen i Etiopien och den aktuella Ogadenprovinsen. Hur det förhåller sig med vad den svenska regeringen gjort och inte gjort i frågan om dom svenska journalisterna är höljt i dunkel. Jag tror att här ligger en hund begraven. Det vore rimligt att en sanningskommission tillsätts för att utreda samtliga förehavanden i den här soppan.

Läs mer på Socialdemokraterna

Varför bry sig om en folkomröstning när man inte håller med?

Det hölls en folkomröstning  i Ängelholm för en tid sedan. Det hela handlade om huruvida man skulle riva en bro eller inte. Frågan i sig har jag inga synpunkter på eftersom jag inte är insatt i den. Att det har varit liv om saken har jag däremot förstått med tanke på att Helsingborgs Dagblad har lokalbevakning av Ängelholm.

Folkomröstningsresultatet var väldigt tydligt. Nästan 60 procent sa nej till förslaget att riva bron. Trots detta väljer den styrande majoriteten i kommunen att riva bron. Helt på tvärs med valresultatet alltså. Motiveringen är att valdeltagande, 34,47 procent, är för lågt för att ge valet någon legitimitet. Därför anser sig majoriteten ha rätt att strunta i resultatet. Nu är lagen utformad så att folkomröstningen bara är rådgivande. Så borgarna, som sitter i majoritet, gör inget formellt fel. Dock reser sig en del frågor i kölvattnet av det hela.

1. Anser den borgerliga majoriteten i Ängelholm att EU-valet 2004, med 37,85 procents valdeltagande, var legitimt eller ej?

2. Vad var det som var "värdefullt" med att fråga väljarna om deras uppfattning när man ändå struntar i den?

3. Vilket valdeltagande hade behövts för att borgarna skulle acceptera valresultatet?

Utöver dessa direkta frågor kopplade till fallet Ängelholm kan man ju också fråga sig vilken nytta folkinitiativsrätten har egentligen om inte folkomröstningarna är bindande. Vore det kanske inte läge att göra dom bindande men att koppla någon lägsta nivå för valdeltagandet till det hela istället?

I vilket fall som helst kan man konstatera att oppositionen i Ängelholm nu bör ha ett guldläge att förvalta inför valet 2014. Eller arrogans av detta slag uppskatta och belönas av ängelholmarna? Den som lever får se.

Knapptryckarkompaniet och varför frågan om S partikultur lätt missförstås

Anne-Marie Pålssons bok "Knapptryckarkompaniet" skapade viss debatt när den kom för någon månad sedan. Främst var det citatet av Fredrik Reinfeldt om "vad tror ni att ni är, en remissinstans" som väckte uppmärksamhet. Citatet kommer tidigt i boken och man kan väl konstatera att dom flesta verkar ha slutat läsa boken där. För resten av boken innehåller en kritik mot såväl den svenska demokratin som mot det moderata partiet som på sätt och vis är mycket mera djupgående än Fredrik Reinfeldts nonchalanta uttalande ger sken av att vara. Pålsson sågar mer eller mindre hela det svenska systemet och alla som verkar inom det. Riksdagsledamoten är en lydig tjänare i partiledarens tjänst och Pålsson menar att samtliga partiorganisationer lider av dom problem som hon sett i den moderata organisationen. Framförallt inom riksdagen men även i partistrukturerna generellt.

Pålsson anför framförallt den bristande insynen, partilojaliteten och maktbegäret bland politiker som roten till det onda. Jag delar mycket av Pålssons kritik vad gäller öppenheten. Att det inte råder transparens med t ex partibidragen samtidigt som stora statliga företag säljs ut är som att be om korruption. Däremot är jag inte helt övertygad om att maktfullkomligheten som Pålsson ger uttryck för är riktigt så total. Men att den är närvarande och påverkar ställer jag helt klart upp på.

Boken stärker också argumentationen om att S kris inte är enkom sprungen ur partiets kultur. Med tanke på hur åt helsike den moderata partikulturen och -strukturen är. och den framgång som detta parti ändå har haft, så är det helt uppenbart att ett starkt hierarkiskt parti kan lyckas vinna stora folklagers gillande för sin förda politik. Att det sen inte är en önskvärd utveckling må hända men som sagt, det är inte det som är poängen och problemet måste inte nödvändigtvis vara partikulturen.

För den som är intresserad av den svenska demokratin och av hur den moderata partitoppen fungerar är boken väldigt givande. Om man inte har ett intresse av dessa frågor är det inte mycket att ha. Så boken lämpar sig bättre för vissa än för andra. Den är väldigt lättläst dock och det är en klar fördel.

Läs mer på Socialdemokraterna

Borg upprörs men rör han upp?

Neverending story "Carema" rullar vidare. Nu är det tävlingar om att spara in mat för dom äldre samt att släcka mindre bränder själv istället för att ringa brandkåren som gäller. Att spara in på inkontinenshjälpmedel och förbrukningsartiklar är också norm men det var ju mer eller mindre känt sedan tidigare. I skenet av alla dessa avslöjande gick Anders Borg ut igår i Aktuellt och krävde att det blir ett stopp för riskkapitalister med säte i skatteparadis att äga friskolor. Om det gäller riskkapitalbolag i hela välfärden vet ej tusan. Som vanligt när Anders Borg tar i med brösttoner så är han sådär lagom vag. Att granska vad han menar blir därför väldigt svårt. Men man kan ju göra ett försök.

Borg säger alltså att riskkapitalbolag som har sin bas i ett skatteparadis inte ska få driva friskolor i Sverige. Det innebär alltså att alla andra riskkapitalbolag får driva friskolor. Det innebär också att alla andra former av aktiebolag kan driva friskolor i Sverige. Problem uppstår också när man granskar vad som är ett skatteparadis och vad som är ett riskkapitalbolag. Är Luxemburg ett skatteparadis? Var Irland ett skatteparadis? I dessa två länder råder betydligt (i fallet med Irland rådde) mer fördelaktiga skatteregler än i Sverige för bolag. Men är dom paradis? Jämfört med Sverige kanske svaret blir ja, jämfört med Gurnsey blir svaret kanske nej. Vad gäller riskkapitalbolagsfrågan är väl i grund och botten alla aktiebolag ett riskbolag? Alla som involverar sig i aktiehandel tar en risk. När övergår den risken från "inte riskkapitalbolag" till "riskkapitalbolag"?

Som jag tidigare påpekat är det inte placeringen av vinsten som är kärnfrågan. Bolagens innovationsförmåga vad gäller att spara in minsta krona på dom äldre eller barnen är, som fallet med Carema visar, otroligt stor. Därför kan man med säkerhet fastställa att så länge vi har aktiebolag i välfärden, vars primära syfte är att ge avkastning till sina aktieägare, så kommer vi att ha vinstrelaterade skandaler inom välfärdssektorn. Det enda sättet att garantera att vinstrelaterade skandaler inte förekommer är helt enkelt att förbjuda vinster. Det gör inte verksamheterna immuna mot skandaler, dåliga politiska beslut och misstag kan vi inte i vårt demokratiska samhälle garantera oss emot, men vi riskminimerar i alla fall.

Jag vill att alla dom skattepengar som jag betalar in ska gå till den gemensamma utvecklingen och välfärden. Inte ner i fickorna på enskilda privatpersoner som profiterar på våra behov.

Bloggat: Tipsar om två nygamla bloggare Heidi och Ingemar

Läs mer på Socialdemokraterna

Nu skulle jag kunna bemöda mig att bli riktigt förbannad

Läser följande citat på Aftonbladet av Bosse Johansson, representant för svenska elitklubbar i fotboll och tillhörandes IF Elfsborg:

"– De finns de inom fotbollen som är rädda för att Karl-Erik Nilsson som mångårig yrkespolitiker inom Socialdemokraterna tar med den värdegrunden in i sitt nya uppdrag." - AB

Med anledning av detta skrev jag följande kommentar på Facebook (och Aftonbladet):

"Med förbehållet att Bosse Johansson är korrekt citerad är följande gällande:

I SvFF:s stadgar §1 står: "Förbundet är en politiskt och religiöst oberoende allmännyttig ideell organisation som tar avstånd från rasism och varje annan form av diskriminering."

Att diskriminera någon med anledning av dennes politiska åsikt torde bryta mot denna paragraf. I §8 angående uteslutning står: "Förbundsstyrelsen får utesluta förening, om den - trots påminnelser - underlåter att följa vad som föreskrivs i RF:s eller Förbundets stadgar"..."

Om Bosse Johansson representerar Elfsborg i detta sammanhang, eller samtliga elitföreningar, och för deras talan, och han inte efter påtalan tar tillbaka detta uttalande, bör dessa föreningar antingen själva utesluta Bosse Johansson för stadgebrott alternativt bör samtliga föreningar betraktas som brytandes mot SvFF:s stadgar med korrekt påföljd som konsekvens.

Men det lär ju inte hända och den siste klanten är inte född ännu. Det är dock inget mindre än skandal och har man bara rätt kompisar kommer man undan med det mesta. Skamligt är det i alla fall."

Enough said!

Svenska Fotbollförbundets stadgar hittar ni här.

Läs mer på Socialdemokraterna

Endast den rätta borgerliga bilden får förmedlas enligt UD

Kim Jong Il är som bekant stendöd. Man ska inte glädjas åt att folk dör men om jag nu skulle vara glad att någon dött så ligger Kim Jong Il högt upp på listan. Den perversa nordkoreanska diktaturen får mig, liksom dom flesta andra normalt funtade människor, att må riktigt illa.

Hur som helst skulle frågan diskuteras i SVT och därför bjöds två lämpliga ambassadörer in. Barbro Elm, ambassadör i Nordkorea, och Lars Danielsson, ambassadör i Sydkorea. Två synnerligen lämpade individer att diskutera just frågor rörande Nord- och Sydkorea tycker jag. Det tycker nog dom flesta andra också och framförallt tyckte ambassadörerna själva detta. Dom tackade därför ja och skulle ta sig till SVT för att prata en stund. Men längre än så kom dom två ambassadörerna inte. Utrikesminister Carl Bildt och hans departement, UD, sa stopp. Skulle någon synas i TV för att lägga pannan i djupa veck och säga "njaaa, man måste förstå, situationen är mycket allvarlig" så var det Kalle B själv. Annars kunde det vara.

SVT, som ju har bestämt sig för att inte låta något eller några politiska partier bestämma dagordningen, valde i konsekvensen namn att ställa in. Om dom inte fick som dom ville så blev det inget. Upprördheten hos t ex S och V blir därmed lite stillad efter debaklet med partiledardebatten.

Nu till kärnfrågan i hela inlägget. Vad f*n håller UD på med? Varför stoppar man två fullt kompetenta, och relevanta personer i sammanhanget, ifrån att delta i en studio för att diskutera Nordkorea? Det hela kan inte tolkas som annat än en fråga om PR. Regeringen anser, med propagandaminister Schlingmann i spetsen, att om någon ska prata om allvarliga saker i det här landet så är det statsråden, helst ifrån M, annars kan det vara. Antingen ska borgarna ha uppmärksamheten eller så ska ingen ha uppmärksamheten. Det är ett farligt sätt att kontrollera och påverka vilken information och vilken verklighetsbild som ges till medborgarna och den har drag över sig som närmast för tankarna till helt andra system än det svenska demokratiska.

Att regeringsmakten omvandlas till en PR-maskin och att endast information ska komma medborgarna till del, i den form som regeringen vill se den förmedlad i, är illavarslande. Dessutom borde ju Kalle B ha betydligt viktigare och mer brådskande saker för sig i dagar som dessa när två svenska journalister blivit dömda för terroristbrott med anledning av att dom har velat sprida information om vad som händer i Ogaden-provinsen i Etiopien.

Bloggat: Ett hjärta rött skrev om liknande händelser i våras

Läs mer på Socialdemokraterna

Göran Hägglund till frontalangrepp på vänsterradikaler, sig själv och annat löst folk

Göran Hägglund ger sig idag på snusförnuftiga personer som värderelativister och vänsterradikaler. Dessutom driver han korståg mot objektiv kunskap, dvs mot vetenskapen. Hägglund säger i sin artikel att: "Objektivitet, än hur välment, kan aldrig på ett rent ­teoretiskt plan förmå skapa respekt för oliktänkande." Därmed alltså sagt att matematiker, fysiker och andra naturvetare per definition är respektlösa i sitt utövande av sin profession. En ganska magstark anklagelse tycker jag.

I sin artikel pläderar Hägglund för att skolavslutningar ska hållas i kyrkan. Argumentet är tudelat. Dels anser Hägglund att det svenska samhället är präglat av kristna värderingar och därför ska vi hålla fast vid dessa. Han betonar det med att man helt enkelt får "gilla läget" i ingressen. Dels menar han att ingen han har stött på som är utövare av någon av dom stora världsreligionerna har upplevt sig kränkt av att en skolavslutning hålls i kyrkan.

Jag vill börja med att bemöta Hägglunds andra påstående, om att ingen utövare av dom stora världsreligionerna känt sig kränkt av skolavslutningarna i skolan. Det må, hör och häpna, vara sant även om jag tvivlar på att Hägglund träffat alla svenskar som utövar någon av dom stora världsreligionerna och som varit på en skolavslutning. Men även om vi antar att Hägglunds tes är sann så ignorerar han en väldigt stor grupp människor, nämligen dom som inte utövar någon religion alls samt dom som inte utövar någon av dom stora världsreligionerna.

Jag som ateist har stört mig rejält under min skolgång på att jag skulle till kyrkan varje gång det var skolavslutning. För mig var kyrkan en symbol för en makt och ett förtryck som jag avskydde. Det räcker att man nämner korstågen, inkvisitionen och häxbränningarna för att motivera den känslan. Lägger man där till tioende och ett antal religionskrig så behöver man inte, varken objektivt eller subjektivt, säga mer för att ge fullgoda motiv till att inte vilja hålla högtider i kyrkan. Lägg där till det faktum att alla kyrkor som jag firat avslutning i har legat en bra bit längre bort från mitt hem än skolans aula och den betungande bördan för en redan trött tonåring att ta sig dit var enorm.

Det första argumentet som Hägglund anför, att det svenska samhället vilar på kristen grund och därför motiverar att vi har avslutningarna i kyrkan, är ett klassiskt men likväl felaktigt påstående. I ärlighetens namn kan man säga att det svenska samhället är präglat av vissa kristna värderingar. Stora delar av den kristna läran präglar inte det svenska samhället och tur är väl det. Eller menar Hägglund att den svenska skolan är (och ska) präglas av t ex tredje Moseboken 18:22  och 20:13? Och om Hägglund nu menar att vi inte ska följa detta påbud om att vi ska avliva homosexuella, hur ska barnen veta detta? En lika fyndig som välkänd insändare om fler klurigheter i den kristna moralläran är den som är skriven av Rickard Söderberg. Den pekar på det som Richard Dawkins tydligt argumenterar för, att det inte finns någon "kristen moral" eller några "kristna värderingar" att följa per se. För hur vet man om det är "öga för öga" som gäller eller om man ska vända andra kinden till?

Göran Hägglunds argumentation hade blivit mer trovärdig om han helt enkelt erkände att han anser att alla ska vara kristna och därför ska alla gå i krykan. Det hade i alla fall gett honom en logisk linje att följa. Vad Hägglund, genom sin artikel påvisar, är att han är värderelativist och därmed en som han själv anser bör bekämpas. Återstår då alltså vänsterradikalerna, dit man inte ens med bästa välvilja kan räkna Hägglund, att nedkämpa. Jag vet inte riktigt vilka Hägglund åsyftar. Är det sådana som jag, socialdemokrater, som är dessa vänsterradikala eller är det alla ateister som motsätter sig religiösa kontrollsystem och pläderar för att var och en ska få tro på vad den vill? Att Hägglund väljer att inte definiera denna grupp är inte speciellt märkligt med tanke på hans misstro mot vetenskapen som respektfull och värdefull. Genom att förkasta den slipper man ju objektivt definiera begreppen och då kan man slänga anklagelser om lite vad som helst runt omkring sig. Bekvämt men föga trovärdigt och betänk då att det här är mannen med ansvar för den svenska sjukvården som i alla fall jag trodde präglades av ett vetenskapligt och evidensbaserat förhållningssätt.
 

Att se fram emot nästa jul!

Jag måste börja dagen med att, efter uppmärksammande av Lukas Romson på Facebook om saken, tipsa om trailern till "The Hobbit". För alla oss som älskar Sagan om ringen-triologin är detta ett skäl att redan nu se fram emot nästa jul.



För den som vill läsa lite vettigare saker denna morgon kan jag tipsa om Roger, Martin och Nemokrati.

Mailväxling mellan mig och Nima Sanandaji

Jag skrev igår ett inlägg med anledning av Nima Sanandajis artikel på Newsmill. Idag fick jag ett svar från Sanandaji via mail och jag väljer, efter att frågat om lov, att publicera vår mailkorrespondens:

Hej Ola,
Såg att du skrev om min text och tänkte bara kort notera att min poäng inte är att socialdemokraterna som parti borde söka dialog med allianspartierna. Det tycker jag inte partiet borde göra, deras roll är ju att stå för ett alternativ. Jag skriver inte heller att socialdemokraterna borde närma sig borgerliga idéer.

Min poäng är att den intellektuella debatten borde präglas mer av dialog och mindre av att högern och vänstern knappt kommunicerar med varandra. Notera att Newsmill, liksom många andra debattsidor, har skrivit rubriken och ingressen. Som ofta är fallet skiljer sig budskapet i rubrik och ingress något från själva texten.

Till sist skriver du något i stil med att det finns mer än en verklighet, dvs. en verklighet för den utsatte och en för medelklassen. Jag förstår vad du menar. Men resonemanget motsäger inte att det finns en objektiv verklighet, utan visar bara att verkligheten är komplex - dvs. omfattar dem i fas 3 likaväl som dem med en miljon på banken. Att höger och vänster har ensidigt fokus på olika delar av verkligheten tror jag delvis förklaras av att de ofta viftar bort varandras argument.

mvh

nima

*****

Mitt svar blev som följer:

Hej Nima!

Vad kul att du hittade mitt inlägg och tack för att du skriver.

Ok, då faller en skugga över Newsmill istället. :)

Att intellektuell debatt bör präglas av dialog är helt rätt. Därom är vi helt ense. Problemet är, i viss mån, tror jag att den intellektuella debatten överskuggas av den politiska. Polemiken får ett egenvärde och där har du ju helt rätt även om jag inte skulle välja att formulera mig som du.

Vad gäller verkligheten tror jag inte att det finns en objektiv sådan om vi bortser från rent logiska fenomen som att det inte finns gifta ungkarlar eller att 1+1=2. I sociala, politiska, kulturella och ekonomiska sammanhang är allting mer eller mindre subjektivt enligt min uppfattning. Däri ligger också ett problem när man ska kommunicera "intellektuellt" i den politiska sfären. Man är inte överens om begreppens definition och innebörd samt deras konsekvenser vilket innebär att man talar förbi varandra. Inom akademin är man ju i regel överens om vad själva begreppet innebär, sen kan man utifrån det forma olika ståndpunkter.

Får jag lova att publicera ditt mailsvar samt mitt svar till dig? Det är stimulerande med denna form av diskussioner och det behövs påvisas att det faktiskt förs denna typ av samtal.

Mvh
Ola

*****

Så blev det lite idédebatt även om den saken.

Bloggat: Många skriver idag om SAAB

Läs mer på Socialdemokraterna

Du är en dålig människa. Eller?

Idag publicerades den sedvanliga "känn dig dålig för att du äter julskinka"-artikeln i Sydsvenskan. För två år sen var det Djurrättsalliansen som med olagliga metoder bröt sig in på grisfarmar och, påstod dom, filmade vanskötsel av grisar. I år är det författare Pelle Strindlund som jämför en sadistisk djurplågande granne som njuter av att djur plågas med den genomsnittslige köttkonsumenten. Logiken är den samma som vanligt. Äter du kött tycker du det är ok att djur plågas. Din moral ifrågasätts och du är med andra ord en sämre människa än den som avstår ifrån att äta kött. Det är en argumentation som jag vänder mig starkt emot.

För det första är beskrivningen av svensk djurhållning som Strindlund gör, enligt t ex LRF, helt felaktig. Att det förekommer skador inom djurhållningen är helt klart. Det skulle vara mycket märkligt om så inte vore fallet. Att djur far illa är inte heller det något som ifrågasätts. Frågan är hur man hanterar det och huruvida det är en nödvändighet eller ej att så sker. Om man nyanserar bilden lite och istället för att fördöma bönderna väljer att se vilka förändringar som kan vara till godo för både gris och människa så ser man att det finns helt andra vägar att vandra än att sluta äta kött. Ekologiskt producerat kött har helt andra produktiosförhållande än konventionell produktion. Kärnan är efterfrågan hos genomsnittskonsumenten. Om bara fler hade efterfrågat ekologiskt kött hade också priserna pressats vilket gett fler möjligheten att köpa detta kött. Ett kött som är både näringsriktigare, hälsosammare och mer humant mot djuren.

Det finns alltså alternativ till den verklighetsbeskrivning som Strindlund framstället. Det leder oss in på den andra frågan, moralen. Bryter man ner den måste var och en ställa sig frågan "är det ok att ett djur avlivas för att jag ska få ta del av det i form av kött (eller andra produkter)"? Svårare än så är det egentligen inte som Liza Marklund och Fredrik Strage säger. Men bara för att man svarar "ja" på frågan innebär det inte att man har sagt "ja" till påståenden som "och därför ska djuret lida" eller "och därför måste djuret lida". Att man anser att ett djur kan avlivas för att användas innebär alltså inte att man är som Strindlunds granne, en sadist som tycker om andra levande varelsers lidande. Vore det så skulle det ju t ex vara en sanning att "det finns inga köttätande veterinärer" på samma sätt som att det är en sanning att "det finns inga gifta ungkarlar". Hur skulle annars en doktor för djuren som vill hjälpa dom till ett bättre liv kunna äta upp samma djur?

Djurrättsdiskussionen hamnar lätt i extremer eftersom deltagarna i den allt som oftast väljer att inta extrempositioner. Jag tror inte att det gynnar debatten och det gynnar framförallt inte djurens väl. För det är mycket lättare att avfärda en extremposition än en pragmatisk och tillmötesgående dito. En position som "jag väljer att inte äta kött och tycker att du borde låta bli även du men eftersom du inte vill avstå köttet kan vi båda jobba för att göra djurens liv drägligare" vore en mycket mer framkomlig väg än Strindlunds "du äter kött därför är du en dålig och ond människa per definition".

Bättre föra socialdemokratisk politik

Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan Captus, skriver idag på Newsmill om att Socialdemokraterna borde söka dialog med den borgerliga alliansen istället för att ta konflikt. Sanandaji menar i korthet att en del av Socialdemokraternas problem är att man istället för att tala med borgarna väljer att demonisera dessa vilket leder till att S inte tar borgarnas förslag på allvar. Vägen framåt för S borde enligt Sanandaji ligga i dialog och samarbete med borgerligheten. Han skriver:

"I den intellektuella debatten finns å andra sidan ett starkt behov av att inte bara fokusera på konflikt. Det är trots allt bättre att utgå från en gemensam politisk verklighetsbild, som gärna inte borde avvika från den faktiska verkligheten. Lika viktigt är det att inte konsekvent avfärda argument från meningsmotståndare genom att stämpla budskapsbärarna som onda, eller välja att misstolka argumenten för att inte behöva möta dem. Sannolikt finns här en viktig delförklaring till socialdemokratins kris. Genom att ha främjat sig ifrån den samhällsdebatt som förs utanför den egna kretsen har partiet idag uppenbara problem med att på ett strigent sätt identifiera samhällsproblem och föreslå konstruktiva lösningar på dem."

Konsekvensen av resonemanget torde alltså vara att om bara S väljer att lyssna på alliansens förslag skulle S lyckas bättre i sin politiska utveckling. Men vad är det egentligen Sanandaji säger?

Jo, först och främst menar han att en gemensam verklighetsbeskrivning är bra. Problemet här är att S vill återförsäkra dom utförsäkrade, att S vill ha mer offentligt driven välfärd, att S vill satsa på utbildning istället för skattesänkningar och att S vill bekämpa barnfattigdomen. Borgarna delar inte verklighetsbeskrivningen. Det går alltså inte, som Sanandaji menar, att enas om den "faktiska verkligheten". Verkligheten skapas nämligen av en individs bestämda position i maktens strukturer. Intresset ljuger som bekant aldrig och därför kommer heller aldrig en gemensam verklighetsbeskrivning att kunna formas. Man kan enas om enskilda fenomen, kanske till och med om hela utvecklingslinjer, men en gemensam uppfattning av verkligheten kommer knappast att infinna sig. Implicit säger också Sanandaji att det är S som ska acceptera borgarnas verklighetsbeskrivning. Det leder oss till nästa fråga.

Är det verkligen som Sanandaji påstår att S inte har kontakt med verkligheten? Jag vill påstå att det, enligt ovanstående resonemang, är fel. S ser en verklighet som många drabbats av. Dom ser den arbetslöse, den sjuke, den utsatte. Däremot kan man med rätta hävda att S haft svårt att se vissa delar av medelklassens verklighet. Med andra ord är det inte en fråga om att se eller inte se någonting. Man väljer att se det man vill se och därmed avstår man också från att se det andra. Lika lite som S lyckats fånga vissa delar av medelklassen har borgarna misslyckats med att fånga verkligheten för personer i Fas 3, dom långtidsarbetslösa eller dom utförsäkrade. Så vad Sanandaji borde uppmana S till är, om hans mening är att hjälpa S, att bredda sitt perspektiv. Inte att ge upp sitt perspektiv för att köpa en borgerlig verklighetsbeskrivning.

Den tredje delen i Sanandaji artikel handlar om huruvida Sverige är att anses som "nyliberalt". Sanandaji menar att "vänsterkanten" i svensk politik använder detta som ett slentrianmässigt skällsord. Jag skulle vilja påstå att vänstern använder anklagelsen om nyliberalism lika slentrianmässigt som högern använder anklagelsen om socialism. Sanandaji har givetvis rätt i att slentrianmässigt missbruk av ett epitet inte gynnar någon konstruktiv debatt men eftersom Sanandaji sedan påstår att Sverige inte är nyliberalt så tål frågan att granskas. Sanandaji refererar till en artikel i LO-tidningen där tre fackordföranden använder sig av begreppet "nyliberala marknadsexperiment" om utvecklingen i landet. Han menar därefter att Sverige knappast kan kallas nyliberalt. Dock är det inte det som är poängen i resonemanget kring "nyliberala marknadsexperiment".

Poängen är den att Sverige går mot en allt mer nyliberal samhällsordning. Skattetrycket sjunker och med tanke på att Reinfeldt bara väntar på opinionsläge att sjösätta nästa jobbskatteavdrag så lär den trenden fortsätta. Vi ser en minskning av den offentliga sektorns drift inom välfärden. Vi ser en allt större del av privata lösningar inom trygghetsområdet där tidigare offentliga lösningar varit helt dominerande. Det privata näringslivet stärks på bekostnad av det offentliga ägandet. Allmännyttan säljs ut i allt större omfattning. Listan kan göras lång på utvecklingstendenser som går från klassisk socialdemokratisk organisering av samhället till en nyliberal(are) dito.

Jag delar Sanandajis uppfattning om att den socialdemokratiska idédebatten måste stärkas och skärpas. Men jag delar inte uppfattningen att det innebär ett närmande till borgerliga värderingar. Frågan om en socialdemokratisk idédebatt innebär inte per definition att debatten måste ta en viss riktning i fråga om höger eller vänster. Socialdemokratin ska, utifrån sin verklighetsdefinition, söka dom lösningar som är bäst för samhället i stort. Inte söka lösningar som gör att man kan komma överens med alliansregeringen genom att ge avkall på sina värderingar. Då är det inte socialdemokrati längre och då är ju frågan om S utveckling ganska meningslös.

Bloggat: Martin om DN:s hyllning till Anders Borg

Läs mer på Socialdemokraterna

Det var ett skämt ok?

Jag gillar inte David Hellenius och Peter Magnusson. Eller, jag har ju inget emot dom som personer per se, men jag gillar inte deras humor. Jag tycker inte dom är roliga helt enkelt. Därför har jag aldrig bemödat mig att se "Hellenius hörna" och tur verkar ju det vara med tanke på statsministerns framträdande i fredags. Katrine Kielos har gått i taket över att statsministern "skämtade" om att det gick bra för honom och Borg under finanskrisen och bloggosfären hänger på. Upprördheten bland socialdemokrater runt om i landet verkar vara stor och det finns kommentarer på Facebook om hur hemsk Reinfeldt är. Hur kan han säga något sådant?

Kielos kör det klassiska "mediastrategi"-spåret. Att Reinfeldt kör sin PR-strategi och att det går hem. För hem går det uppenbarligen. Om nu, som Kielos säger, svenska folkets favoritkändis att gå på bio med är Reinfeldt så har han ju lyckats. Och att han drar ett, som vi socialdemokrater uppfattar det, smaklöst skämt i ett sunkigt soffprogram lär inte ändra ett dugg på detta. Visst är Reinfeldts arrogans förnedrande för massor av människor men dom allra flesta uppfattar honom uppenbarligen inte så. Dom allra flesta skrattade och förstod att han inte syftade på att folk fick gå från jobbet utan på att hans opinionssiffror pekade uppåt.

Vad vi socialdemokrater borde vara förbannade på är istället vårt eget partis oförmåga att spela samma PR-spel. Varför har vi konsekvent misslyckats med att föra fram våra kandidater på ett förtroendeingivande sätt sen 2005? Vi har haft opinionsuppgångar men om man undantar Reinfeldts första tid vid makten så har hans stjärna stigit oavbrutet och han har dragit med sig sin parhäst Borg i uppgången. Samtidigt har vi haft kraschlandningen med firma Sahlin & Östros och Juholt behöver jag ju inte tala om. PR-mässigt har hanteringen av den frågan varit katastrof.

Då inställer sig givetvis frågan om en bra PR-strategi, ett skickligt hanterande av media, utesluter politisk idédebatt och reformförslag. Vad gäller Moderaterna kan man misstänka att så är fallet. Att se bortom nästa skattesänkning är inte deras starka sida och därför blir PR-hanteringen, bildsättningen av partiet, så mycket viktigare. Men givetvis utesluter inte en skicklig PR-hantering en vital och progressiv politik. I detta fallet kan man faktiskt båda ha kakan och äta upp den.

Vi kommer inte lyckas med att svärta ner Reinfeldt. Det låter som att jag har gett upp hoppet men jag försöker bara vara realist. Reinfeldt stjärna kommer inte sjunka för att vi socialdemokrater påpekar att hans skämt var smaklöst i Hellenius program. Däremot kan Reinfeldts stjärna dala genom att vi pratar dels om problemen med hans politik, dels, och framförallt, om varför vår politik är så mycket bättre. Och det torde inte vara så svårt. Att motivera varför 57 000 utbildningsplatser är bättre för jobben och tillväxten än 5,4 miljarder kronor i sänkt restaurangmoms klarar vilken sosse som helst. Det handlar bara om att tänka framåt istället för att fastna i ett dåligt skämt.

Här har ni ytterligare ett dåligt skämt.



Bloggat: Martin och Peter på ämnet

Läs mer på Socialdemokraterna

Reinfeldt lutar sig tillbaka för Spanien går åt pipsvängen ju

Har just lyssnat på Ekots lördagsintervju med statsministern och man kan lugnt konstatera att Fredrik Reinfeldt föredrar att prata om sitt eget (och sitt parti och sin regerings) förhållande till andra.



Så länge han håller sig till EU, KD och till Anne-Marie Pålsson går det bra. Reinfeldt kan lugnt och stilla falla tillbaka på hur bra det går för Sverige, hur duktiga dom "nya Moderaterna" är och hur fel Anne-Marie Pålsson har i sin kritik. Men när Reinfeldt måste försvara den politik som hans eget parti för på arbetsmarknadsområdet så blir det jobbigt. Det blir svängningar om definitioner och siffror, om att han sett det ena och det andra som inte stämmer överens med vad reportern säger och framförallt påstås allt vara lugnt av två skäl. Det första skälet är att sysselsättningen, i absoluta tal, nu stiger. Det andra är att eftersom det går dåligt för andra länder är Sverige, relativt sätt, bra.

Vi kan börja med det första argumentet om att Sverige är "relativt sätt bra". Jo, visst är det så. Jämför man svensk arbetslöshet med spansk arbetslöshet är Sverige helt lysande. Men det är ju inget argument för att slå sig till ro och vara nöjd. Det är väl ingen tröst vare sig för den svenska staten, den svenske företagaren eller den svenske arbetslöse att det finns fler arbetslösa i Spanien än i Sverige. Arbetslösheten drabbar såväl individ som samhälle på ett brutalt och hårt. Sveriges statsminister har ansvar för svensk arbetslöshet och kan aldrig använda andra länders situation som ett argument för att inget göra här hemma.

När det sen gäller frågan om sysselsättningen är det helt fantastiskt att Reinfeldt återkommer till att denna nu ökar. Det gör den, i absoluta tal, men för den som studerar följande två diagram blir det helt uppenbart att antalet sysselsatta, i absoluta tal, blir ganska irrelevant som jämförelsemått.

Det är andelen relativt sysselsatta som är av betydelse när man pratar om hur effektiv en politik är. Befolkningen har nämligen ökat hela tiden och därmed bör också det absoluta antalet sysselsatta också öka. Noterbart är också att regeringen mer eller mindre bara återhämtat det sysselsättningstapp som var under krisåren 2008-2009. Krisens djup, ur ett sysselsättningsperspektiv, var också rena barnleken jämfört med 90-talskrisen samt den sysselsättningsökning som regeringen har slagit sig för bröstet för under sin första mandatperiod påbörjades höst 2005 under socialdemokratins regeringstid. Det finns alltså mycket som talar emot den moderatledda regeringens jobbpolitik. Dessutom ska tilläggas att sjukskrivningstalen de facto i huvudsak handlade om fler sjukskrivningsdagar per individ än att fler individer var sjukskrivna.

Man kan sammanfatta det hela som Carin Wallenthin gjorde på Facebook:

"....lyssna på Lördagsintervjun - hur tydligt som helst att statsministern har svårt att överleva på sin retorik när korten läggs på bordet. När 100 000 var i arbetsmarknadsåtgärd 2006 skulle Reinfeldt bryta detta och kritiserade hårt - nu är 175 000 där istället!
Och därtill, vill jag lägga till, alla tiotusentals människor som utförsäkrats, som är fattiga nu... Högerpolitik"



Läs mer på Socialdemokraterna

KD-såpan fortsätter

KD skulle kunna anta en ny slogan. "KD, partiet där Gud roar sig". För det är banne mig helt makalöst vilkan såpa dom har kokat ihop i det partiet. När hela året som har gått har präglats av att alla nya partiledare ska väljas i "öppenhet" så väljer KD att säga till sina kandidater att lägga ner sin kandidatur. Att prata om framtida partiledare sägs dölja politiken. I KD:s fall borde det snarare vara en fördel.

KD:s tid borde vara nu. Äldrevården, deras "paradgren" enligt dom själva, är den stora fokusfrågan och Maria Larsson har väl sällan fått så mycket tv-tid som dom senaste månaderna. Problemet för KD är att dom suttit med vid maktens grytor under fem år och att dom i allra högsta grad bär ansvar för dom skandaler som inträffat i AB Välfärden.

För KD borde det alltså vara en fördel om man pratade partiledare. Fast problemet är att kampen står mellan konservativ korgosse nummer ett, Göran Hägglund, och ännu mera konservativ korgosse nummer två, Mats Odell. Kreationisten Odell får alltså Göran Hägglund att framstå som modern och det är där som KD har sitt problem. Inte att man har två kandidater.

Fast egentligen är det inte mycket som KD kan göra åt saken. Partiet har varit akterseglat i många år nu och Moderaternas kannibalfest på småpartierna kommer att fortsätta. För KD är förmodligen dom enda alternativen att antingen bryta sig ur alliansen och profilera sig själva (som om det skulle hända) alternativt försvinna in i Moderaternas högervinge.

Bloggat: Roger skriver om fler som vill sitta vid maktens grytor

Läs mer på Socialdemokraterna

Minimibemanning riskerar att motivera ytterligare vanvård

S, V och MP har enats om att driva förslaget om minimibemanning inom äldrevården. Om detta finns det många åsikter. Andemeningen är att ingen ska kunna fuska med personaltätheten för att göra vinst och det är givetvis helt rätt i intentionen. Problemet är att en miniminivå riskerar att bli ett golv där utförare lägger sig för då vet dom att dom har "följt lagen" och har ryggen fri. Borgarna vill givetvis inte ha någon miniminivå utan pladdrar på om att man inte kan acceptera vanvård och att man ska utreda om fusket är systematiskt. Att man som äldreminister inte kan sluta sig till att Carema eller Attendo Care för den delen har fuskat systematiskt när man har läst nyheterna det senaste decenniet är egentligen helt fantastiskt. Snacka om skygglappar!

Argumentet "det händer även på kommunala boenden" är inte ett relevant argument. Det är ett rent argumentationsfel. Precis som att argumentet att det hände även under S-regeringens tid vid makten också är helt irrelevant. Vi prata om äldrevården i Sverige 2011 och då spelar det föga roll vad som hände 1990, 1995 eller 2005 i form av vårdskandaler. Vad som är av betydelse är vad som händer från idag och framåt.

Gränslandet mellan det offentliga och privata är svårmanövrerat. Det finns massor av tillfällen för en vinstsugen individ eller ett profithungrande företag att göra sig en rejäl hacka på skattemedel. Dessutom uppstår det rent "lagliga" vägar att föra över offentliga medel till privata händer. Pengar som ska användas till det allmännas bästa används till att fylla fickorna på PR-byråer, vårdföretag och skolägare. När jag betalar in min skatt vill jag veta att den används till att göra människors liv bättre. Inte att den används för att rädda skinnet på politiker som klantat sig eller som inte kan försvara sina egna ideologiska beslut.

Det är ett tungt argument för att inte ha vinster i välfärden. Alltså med andra ord, aktiebolag hör inte hemma i välfärden.

Stoppade FRA självmordsbombaren eller Breivik?

Regeringen och S är överens om att SÄPO och Rikskrim ska få signalspana. Jag skrev för någon dag sedan varför jag inte tycker att en deal med regeringen är klokt i just denna fråga. Vi kommer få äta upp det här framöver och allt vad förtroende vi har haft i frågor som rör integritet på nätet spolas bort. Sen är jag visserligen inte så säker på att vi har haft något större förtroende att tala om men det betyder ju inte att man kan strunta i hur framtiden gestaltar sig.

Det som också slår mig är vad dessa ingrepp i vår integritet har tjänat till. Dom kunde inte stoppa självmordsbombaren i Stockholm förra året. Endast två personer av 26 som har misstänkts för brott mot den nya terrorlagstiftningen har dömts sedan 2003. Och framförallt lagstiftningen verkar inte ha gjort sitt jobb i frågan om Anders Bering Breivik.

Uppdrag Granskning visade igår en dokumentär som hette "Heligt krig". Den visade klara kopplingar mellan Breivik och svenska fascister. Bland annat har Breivik haft kontakt med personer med nära koppling till riksdagsledamoten Kent Ekeroth (SD). Att det har funnits massor av internettrafik, där diverse mer eller mindre uttalade våldshot har förekommit, inom dessa kretsar är helt klart. Men ingen har reagerat. Om man inte lyckas fånga upp det faktum att det sitter ett gäng våldsfixerade fascister och drömmer om massmord så kan man ju verkligen fråga sig vad FRA-lagen syftar till. Eller problemet var kanske att dom skrev med det latinska alfabetet?

I det sammanhanget ska man också ha klart för sig att det inte bara är Sverige som har den här typen av lagstiftning och signalspaning. Tvärtom är det väl mer regel än undantag i Europa och USA idag att syssla med den här typen av underrättelseverksamhet.

Foto:gannglobal.com

Vi skapar massor av system som kränker vår integritet och jag är en av dom som egentligen inte behöver bry mig så mycket. Jag är ingen terrorist, jag tänker inte begå några brott mot rikets säkerhet och jag skickar inte pengar till någon (muslimsk) organisation. Vad har jag att vara rädd för om någon rotar i mina mail? Inget just nu. Men genom att vi skapar fler och större övervakningsapparater, mer och bättre metoder, snabbare och starkare system, så skapar vi också allt fler tillfällen och möjligheter till att systemen utnyttjas av någon som inte har så goda intentioner som lagstiftaren hade.

En demokrati är sårbar och en demokrati är inget objektivt och evigt fenomen. En demokrati kan rivas och förstöras. Demokratin måste försvaras varje dag mot dom krafter som vill förgöra den. Men ibland blir försvaret det som raserar systemet. Östblocket implodera under sina egna vapen- och övervakningssystem. Totalitära regimer i arabvärlden har fallit trots övervakning och kontroll av sina medborgare.

Vad gör vår demokrati immun mot samma öde?

Bloggat: Henrik Alexandersson och Niklas Starow

Läs mer på Socialdemokraterna

Ett litet inlägg om SD

Jag skrev ett inlägg på Valborgsmässoafton i år angående att SD ljuger sig blå allt som oftast i talarstolen och varför det därför är helt lönlöst att försöka föra en konstruktiv debatt med dom. Att debattera med någon som ljuger är ju tämligen lönlöst. Det blir inte ens en metadiskussion om formen för debatten utan bara meningslöst tjäbbel som ingen är betjänt av.

Det lustiga är att detta inlägg är det mest lästa jag skrivit på den här bloggen. Nästan 1 500 personer har läst inlägget och det är  helt lysande. Ett litet enkelt inlägg där SD:s brallor dras ner till knäskålarna är det som går bäst här på bloggen och det är ju bara att tacka och ta emot. Sen gör nog det lysande bildvalet sitt också. Man ska inte underskatta det estetiska!

Juholts nej är folkets nej

Jag skulle kunna börja detta inlägg med att prata om personer. Men eftersom jag har antagit en utmaning om att prata politik och inte person samt att peka på vägar framåt så låter jag bli. Trött blir man dock på enstaka individer som verkar ha ett bekräftelsebehov utöver det vanliga.

Sakfrågan gäller Håkan Juholts tydliga nej till att gå med i europakten. 80 procent av svenska folket är emot euron idag och att Juholt i det läget tar tydlig ställning för svensk suveränitet är helt rätt. Elva procent är för och det är väl ingen vild gissning att dessa elva procent finns i det högre inkomstskiktet i det här landet. Medelklassen och underklassen däremot har inget att tjäna på euron i nuläget och att då slänga sig in i en pakt där alla skär sig i händerna och blandar blod för att befästa den gemensamma med eller motgången är vansinne.

Reinfeldt vill avvakta och visst, avvakta kan man göra. Men att anklaga dom som inte vill gå med för att vara oansvariga eller för att vara för snabba i sin analys är respektlöst. Det finns faktiskt människor i det här landet som inte vill integrera den svenska ekonomin ytterligare med euron och som inte vill lämna över demokratiska beslut till jurister och ekonomer i Bryssel och Frankfurt. Är det att dra förhastade slutsatser? Nej, verkligen inte.

Jag var själv för euron i folkomröstningen. Jag var politiskt oengagerad vid den tidpunkten och röstade mest ja för att jag tyckte det skulle vara skönt att slippa växla pengar. Jag har funderat mycket kring om det var rätt eller fel. Med facit i hand var det rätt att vi inte gick med i euron och folkomröstningen har tjänat oss väl. Om det nu kommer till ett ställningstagande om huruvida Sverige ska ansluta sig till fördragsändringar, pakter eller vad det nu än må vara så bör vi ha en folkomröstning om den saken. Det vore det enda rätta. Men jag förmodar att regeringen inte är intresserad av den saken. Dom vet ju hur det kommer gå.

Bloggat: Martin om Reinfeldts ja eller nej, Jämlikhetsanden om skattefinansierade styrelser

Läs mer på Socialdemokraterna

Skatte(M)edel

Caremaskandalen rullar vidare och faktum är att det hela blir allt mer prikärt för var dag som går. Att Carema och Moderaterna har tighta kopplingar har sedan länge varit känt utan att några media egentligen gjort någon större sak av det hela. Det hela uppmärksammades framförallt av AiP. Dock som sagt till övriga medias svala intresse. Nu har SVT grävt vidare och det visar sig alltså att Stockholmsmoderaterna köper tjänster av sina kompisar för skattemedel i syfte att hantera Caremakrisen.

Det är inte första gången som detta sker. Nio miljoner kronor har gått till Kreab för PR kring Slussen. Givetvis är det upphandlat men nio miljoner kronor för att motivera något som faktiskt inte beslutades förrän igår? Man tar sig för pannan.

Jag har inga problem med att kommuner använder PR-byråer. I Helsingborg använder sig staden av PR-byråer för att hantera frågan om t ex fast förbindelse över Öresund. Det är en fråga där det råder politisk enighet och det ligger i stadens intresse att skattemedel används för att trycka på i frågan. Men i fallet med Stockholm och den moderata användningen av skattemedel är det annorlunda. Där används skattemedel till att motivera politiskt sprängheta frågor. Frågor som borde hanteras av partiapparaterna och dess medel. Det är Moderaterna som har ett ideologiskt (och personligt) intresse i att Carema får härja i välfärden, inte skattebetalarna. Då bör rimligtvis Moderaterna också stå för PR-kalaset.

Läs mer på Socialdemokraterna

Vinstvård blir vanvård

Caremas ägare gör allt dom kan för att rädda sitt varumärke. Att man nu gör en "pudel" och ska börja betala svensk vinstskatt låter ju kanonbra. Men som jag tidigare påpekat innebär det med all säkerhet att verksamheterna måste prestera ännu hårdare för att nå upp till satta resultatmål. Det som inträder är alltså ett "moment 22" där skatten, som var tänkt att göra gott, istället kommer verka för att göra ont. Detta är ett av dom tydligaste argumenten för att inte tillåta aktiebolag i välfärden.

Nästa steg i Caremas krishantering kommer antagligen innehålla någon form av namnbyte. Man börjar med att försöka reda ut "problemen" som man identifierat. Alla dessa förändringar kommer att dra medias uppmärksamhet till sig. Därför är det klokt att behålla det gamla namnet så länge förändringsprocessen fortgår. När man sen känner att man gjort "allt man kan" avslutar man det hela med ett namnbyte för att på så sätt börja om på en ny kula där det nya namnet inte riskerar att bli förknippat med gamla synder.

Man kan se denna tendens inom alla möjliga segment. Ett väldigt tydligt exempel är det amerikanska företaget Blackwater som nu byter namn för andra gången på bara några år. Jag likställer givetvis inte Blackwaters massakrer på civila i irak med Caremas vanvård av äldre i Sverige men det är ett tydligt exempel på hur företag av den här storleken agerar för att "rentvå" sina namn.

Driftsformen och ägandeformen spelar roll. Det går inte att förneka. Att hävda motsatsen är att göra det väldigt lätt för sig och det är även att ignorera fakta. Det finns goda exempel och det finns dåliga exempel. Men precis som att man inte ska leka politik med människors liv ska man inte leka företag med det.

Idag är jag sjuk och därför faller ju en del av dom aktiviteter jag hade tänkt göra idag. Men jag tipsar istället om ett innovativt sätt att skapa jobb på. (Och ja, jag är släkt med Olle i artikeln.)

Bloggat: Martin om Carema


Läs mer på Socialdemokraterna

Kris för ekonomin eller demokratin?

Bankernas makt är enorm. Ett tydligt exempel på detta är helgens utveckling i Lettland där ett rykte om att Swedbank hade problem i Sverige ledde till massuttagningar av kontanter och panik bland befolkningen. Ett litet rykte, som förmodligen uppstått på sociala medier, fick en hel nation att skaka.

I detta sammanhang är det lätt att förstå den europeiska krisen. Tyskland och Frankrike trycker på för att tvinga in Euroländerna, och kanske också övriga EU-länder, i ledet. Folkvalda parlament ska överprövas av domstolar utifrån regler som ekonomer i Bryssel och Frankfurt har satt upp. Demokrati, ja visst, men bara när folk väljer rätt. Tyskland vill inte riskera sin ekonomi och då får övriga Europa dansa efter den tyska umpa-umpa takten.

Att den kristdemokratiske ledaren Angela Merkel är så tydlig har en enkel förklaring. Alternativet till den föreslagna vägen är att tyska och franska banker går omkull istället för att Italien, Portugal eller Grekland gör det. Alternativet är alltså att tyska skattebetalare blir lidande för att tyska banker har utövat ekonomisk imperialism gentemot sydeuropeiska folk. Detta vet Merkel och detta vill Merkel för allt i livet inte ska inträffa. Skulden till skulden ska läggas på folk i andra länder och dessa folk ska bära bördan. Det är alltså den skuldsatte som lånat till för hög ränta som är felet, inte den höga räntan. En ränta som dessutom sätts av bankerna. Ordet "ockrare" har fått ett nytt och moderna ansikte.

Mönstret känns igen från andra kriser. När amerikanska ekonomiska intressen härjade i Latinamerika var det dom latinamerikanska folken som fick sänkt levnadsstandard, sönderslagna länder och krossade drömmar. Först när dom latinamerikanska länderna började slänga ut amerikanerna kunde länderna så sakteliga börja bygga sin framtid igen.

Ekonomisk integration är bra. Det är helt fantastiskt till och med. Men det måste ske på lika villkor. Annars är det inte frihandel, annars är det inte ömsesidigt gynnande. Just nu handlar EU-samarbetet mer om att rädda tyska och franska banker än om att säkra välmåendet för Europas folk. Det är helt fel väg att gå.

Läs mer på Socialdemokraterna

Socialdemokratin är knappast uträknad

I takt med att dagarna går blir det allt svårare för gamarna kring socialdemokratin att hitta nya festmåltider att kalasa på. Istället vevas undersökningar, som säger samma sak som veckan innan, om och om igen. Med lite mer trycksvärta och lite större versaler kan man ge sken av att "yesterdays news" är dagens sensation. En bild är satt och därmed ska den bekräftas.

Dock finns det gott om exempel på att läget inte är så mörkt som somliga vill ge sken av. I Borås till exempel ökar Socialdemokraterna. I en stad med över hundratusen invånare går alltså S framåt. Med andra ord är det ingen omöjlighet för S att lyckas i större städer.



Dessutom bör man erinra sig om att Socialdemokraterna är med i styret i många av Sveriges största städer. I Göteborg och Malmö styr S. Det gör man även i Örebro, Västerås, Eskilstuna, Norrköping och i Umeå. Med andra ord, att S inte kan vinna i storstäderna är fel. Det är något många "glömmer" och det finns givetvis ett syfte med det. Att S inte har egen majoritet och inte kan styra och ställa på samma sätt som man traditionellt gjort är sant. Men att S som samlande politisk kraft skulle vara uträknat är struntprat. 

Läs mer på Socialdemokraterna

En betraktelse av en tunnelbaneresa

Har spenderat helgen i Stockholm och det är en stad man aldrig slutar att förvånas över. Jag och min flickvän hoppade på tunnelbanan vid Slussen (som jag som "utomsockens" för övrigt inte förstår varför det är ett sånt jäkla liv om) och begav oss av mot Kungsholmen. När vi kommer till stationen Gamla stan så hoppar den mer eller mindre kända bloggerskan Dessie på tillsammans med två kompisar. Dom är sedvanligt högljudda och börjar prata med två utländska herrar som sitter bredvid dom. Det visar sig att dessa herrar är från Indien respektive Pakistan vilket roar Dessie och hennes anhang väldigt.

I sina moderiktiga kläder underhåller därefter dom tre tjejerna halva tunnelbanevagnen med falsksång, dumma frågor som "do u talk sviiidisch" och allmänt pladder om "we are so best". Detta pågår, till total förvåning för mig som icke-stockholmare, tills vi når Rådmansgatan där ett "baj baj puss och kram" avslutar underhållningen och dom tre tjejerna lämnar vagnen för att ge sig ut i vad jag förmodar är Stockholmsnatten.

Dom två asiatiska herrarna, som på något konstigt sätt blivit bekanta med en tredje asiatiska man genom Dessies pladder, lämnar i sin tur vagnen vid nästa station. In kommer istället ett äldre par, han i basker med röd Sovjetstjärna på och hon med lila basker och en gigantisk kebab i händerna. Mannen i sin tur åt en korv med mos och båda var djup försjunkna i maten. När mannen ätit klart sin korv med mos hivade han upp en Pucko ur fickan, dricker en slurk och smackar därefter ljudligt varpå han utbrister "Pucko stor, denna gudabenådade dryck". Han ler med hela ansiktet och kvinnan tittar upp från kebaben lite snett, undrar vad som stör henne i maten och ler med sallad hängande runt hela munnen.

Mannen nöjer sig inte med detta utan börjar sjunga någon rytmisk melodi och stampa takten i golvet varpå kvinnan skrattar för att sedan dyka ner i sin kebabigen. Ungefär där någonstans har vi nått fram till Krisineberg och lämnar därför dessa två själar åt sitt öde.

Vad vill jag då ha sagt med denna lilla betraktelse över en tunnelbaneresa? Ja, egentligen ingenting mer än att mänskligheten visar upp en fantastisk bredd av karaktärer och alla har ett livsöde som på sitt sätt är helt unikt. Det mänskliga "avståndet" mellan bloggerskan Dessie och mannen som besjunger en Pucko med baskern på sned är gigantiskt och ändå får dom plats under tio minuter på samma tunnelbanelinje. Det är lika märkligt som det är fantastiskt.

Santa hates poor kids

Historielöst av Sarkozy

"-Aldrig har risken varit så stor för att Europa ska explodera. Europa står inför en extremt farlig situation, men var så säkra: Har vi inte enats på fredag, så får vi ingen andra chans."

Nicolas Sarkozy uttalande igår väcker många frågor. Att euron inte får fler chanser efter idag kan man säga vad man vill om. Det är inte första gången vi hör den sortens domedagsutsagor. Jag personligen har svårt att tro att vi på måndag har en återgång till nationella valutor i Euro-området. För det är ju mer eller mindre det Sarkozy säger. Men oavsett, visst är euron illa ute.

Dock vänder jag mig mycket starkt mot Sarkozys uttalande om att "aldrig har risken varit så stor för att Europa ska explodera". Det är ett smak- och historielöst uttalande som för mig är en direkt skymf mot vår europeiska historia. Inte en stridsvagn har rullat längs gränserna i Europa och även om dom sociala spänningarna i t ex Portugal och Grekland är stora är det på inga sätt i närhet av vad den europeiska historien har sett. Några exempel:

1789 - Franska revolutionen
1848 - Revolutionsåret
1871 - Pariskommunen och fransk-tyska kriget
1914 - Svarta veckan
1917 - Ryska revolutionen
1918- Tyska revolutionen
1920-talet - Inflationen i Tyskland
1939 - Andra världskrigets utbrott
1948-1949 - Berlinblockaden
1961 - Grisbukten
1989 - Sovjetunionens sammanbrott

Med andra ord, att använda sig av en den vokabulär som Sarkozy nu har lagt sig an med är helt fel. Visst är läget allvarligt, visst är det kris, men att säga att Europa håller på att explodera när kontinenten genomlevt vad den har gjort syftar bara till att skrämma upp folk och göra dom mottagliga för genomgripande och radikala förslag som tjänar Frankrike (och Tysklands) syften. Är det något som håller på att hända är det snarare en implosion av euron men det innebär på intet sätt att Europa skulle slungas ut i krig. Dit är det fortfarande mycket långt och det är Sarkozy fullt medveten om.

Bloggat: Löntagarbloggen om häktesmordet

Läs mer på Socialdemokraterna

Aska er för den uppgörelsen socialdemokrater

SÄPO föreslås få signalspana. För att förankra ett eventuellt godkännande sträcker justitieminister Beatrice Ask (M) ut en hand till Socialdemokraterna. Detta för att nå en överenskommelse med "bred samsyn". Ask säger:

– Det är viktigt att vi får en bred samsyn i de här frågorna.
Ska även övriga oppositionspartier bjudas in?
– Nej, jag har inga sådana planer idag, svarar Beatrice Ask. - SvD

Att Ask vill ha denna samsyn är fullt förståeligt av ett flertal skäl. Först och främst handlar det om stabilitet i lagstiftningen. S är, trots allt, det parti som är regeringsalternativet till alliansregeringen 2014. Därutöver är S det enda oppositionsparti där borgarna upplever en seriositet i dessa frågor alternativt är det så enkelt att man vill härska genom att söndra och sluta en deal med MP för att i nästa stund sluta en med S. Sist handlar det om att neutralisera den kritik som borgarna vet kommer att komma mot det förslag som läggs fram. Om S är med på förslaget kan inte S slå politiska mynt av en fråga som har varit ett gissel för såväl alliansregeringen som för Socialdemokraterna sen FRA-debatten.

I detta läget infinner sig således 10 000-kronorsfrågan; kommer S att göra som man alltid gör och ta ansvar för landet eller kommer S att agera obstinat oppositionsparti? Jag räknar med att det blir det förstnämnda men hoppas på sätt och vis att det blir det sistnämnda. För i denna ganska enkla frågeställning ligger mycket av socialdemokratins huvudproblem som oppositionsparti.

Socialdemokraterna vill, oavsett politisk retorik om annat, alltid ta ansvar. Det genomsyrar alltid dom förslag som S lägger och det kan man inte minst se i dom budgetar som S lägger såväl på riksplanet som i landsting och kommuner. Överskottet i statens finanser 2006, det som borgarna använde för att sänka skatten med si sådär 100 miljarder, är ett konkret exempel på detta. Men genom detta ansvarstagande blir man också ett dåligt oppositionsparti.

Nu menar inte jag, för tydlighetens skull, att man ska lägga ofinansierade förslag utan min poäng är att ansvarskänslan alltid spiller över på alla andra frågor också. Därför vill man alltid finna breda samförståndslösningar som är stabila över tid. Problemet är att motståndarsidan inte ser det på detta viset utan endast väljer ut specifika områden där det passar deras syften som i fallet med migrationsuppgörelsen med MP och nu en eventuell signalspaningsuppgörelse med S. Ett ytterligare exempel är partibidragen där M inte ändrade sig förrän man var under stark press för sitt samröre med Carema.

Jag tycker att man ska nobba den utsträckta hand som Ask står med i detta fallet. Den politiska avvägningen måste få avgöra i detta fallet och den här frågan kan alliansregeringen få dra i själv. Det finns inga skäl för S att sy ihop en kompromiss med borgarna som det sen blir S som kommer få stå och försvara. Dessutom finns det tre andra partier som borgarna kan samtala med.

Som en parentes kan sägas att S skulle kunna acceptera en bred överenskommelse om den inkluderar V och MP. Det skulle neutralisera dessa partiers kritik och det skulle göra att en stabil majoritet stod bakom förslaget. Nu tror jag inte borgarna är intresserade av att sitta med V i denna frågan men man vet ju aldrig.



Läs mer på Socialdemokraterna

Konkreta förslag om framtidens välfärd

Socialdemokratin är i ett läge där politikens innehåll har blivit viktigare än någonsin. Dels för att fokus ska tas ifrån det som Marika Åsbrink Lindgren kallar metadebatten, dels för att dagens politiska landskap kräver svar på medelfrågan om man ställer upp målbilder. Socialdemokratin har inte haft regeringsmakten på fem år och det har gjort att vår roll som oppositionsparti inte bara kan bestå i mentaliteten att "borgarna lånar makten". Vi måste vara konkreta för att återvinna styret i landet.

Åsbrink Lindgren efterfrågar konkreta förslag och Lars Engqvist manar på Facebook till att vi ska sluta säga "vi ska inte, vi vill inte, vi kan inte". "Inte" ska alltså bort och det är givetvis en klok uppmaning. Jag försökte mig på något åt det hållet häromdagen när jag skrev om arvsskatten. Tidigare har jag pekat på tydliga konkreta förslag på förändringar i välfärden. Men med tanke på diverse rapporter, om såväl ledande moderater som socialdemokrater, som gör klipp på klipp genom aktiebolag i välfärden så tål mina förslag att upprepas:

1. Förbjud aktiebolag i välfärden. Genom att ta bort vinstdrivande företag från områden där vi anser att kvalitén och verksamheten är för viktig för att låta minsta misstanke om ekonomisk vinning göra sig gällande så kommer vi dels vinna folkligt gehör, dels kommer vi skapa en sundare välfärdsapparat. När man pratar med folk och motiverar detta ställningstagande med att "varje skattekrona som  jag betalar ska gå till vården av dom äldre (eller vad det nu gäller)" så köper folk i regel det resonemanget.

2. Alternativt förbjud en juridiska person att äga mer än en eller två enheter inom välfärden. Exakt utformning av detta system måste givetvis belysas mer men poängen är att ingen ska kunna äga så många enheter att ett vinstuttag av några större proportioner ska vara möjligt.

Jag hörde på omvägar om att det fanns ett förslag, om utdelningstak, från vissa kamrater. Då jag inte sett det förslaget på pränt kan jag inte ta ställning till det men det låter som en tredje möjlig väg. Man skulle också kunna tänka sig någon form av allmännyttigt system där det offentligt ägda ska vara normsättare men det lär stöta på patrull på många sätt och vara väldigt svårt att utforma.

Huvudpoängen är att vinstintresset måste bort från välfärden. Man ska inte kunna profitera på skattepengar i dessa sektorer. När det gäller människor ska man vara väldigt försiktig med rationaliseringar och effektiviseringar. Det får aldrig gå ut över individernas välbefinnande. Att det går ut över somliga profitörers plånböcker däremot har i alla fall inte jag ont av.

Läs mer på Socialdemokraterna