Lagen om offentlig upphandling. Ett gissel för svenska kommunpolitiker och en guldgruva för företag som vill ha stabila inkomster och god avkastning. Dagens Samhälle gjorde en sammanställning i senaste numret av hur mycket privata bolag drog in i vinst från det offentliga och det handlar om åtskilliga miljarder skattekronor som varje år åker ner i fickorna på diverse aktieägare. Pengar som skulle kunna ha använts till att bygga vägar, anställa lärare eller vad det nu än må vara.
I gårdagens Aktuellt satt Anette Johansson från Vårdförbundet Stockholm och snackade i nattmössan kring frågan om privat kontra offentlig vård. Upphandlingar görs av en verksamhet och anbud kommer in. Dessa anbud är till för att i huvudsak pressa priserna sägs det. Politiken väljer därefter ett anbud och det krävs i regel väldigt starka motiv för att inte välja det billigaste budet. Det finns gott om exempel där t ex Attendo och Carema lägger skambud enkom för att kunna etablera sig på en marknad. När man sen väl har kommit in vet man att stabilitet och trygghet efterfrågas och priserna kan successivt höjas. Dessutom tar man betalt för allt som inte är detaljerat nedskrivet i upphandlingsunderlaget vilket gör att extrakostnader tillkommer på löpande band. Samma fenomen sker inom t e x parkskötsel och andra "hårda" verksamheter.
Problemet är alltså inte att politiker inte vill betala. Problemet är att dom tvingas av lagstiftningen att acceptera vissa bud och att företagen har så stora ekonomiska muskler att dom kan driva verksamheter med förlust under perioder för att dom vet att dom i ett senare läge kan hämta hem vinsterna. Verksamheterna får ta smällen av vinsthungern och det går ut över brukarna. Strävan är också att skapa "garanterade volymer" genom t ex att en marknad ska delas upp med lika många brukare per utförare eller att vissa geografiska områden inom t ex hemvården sköts av en utförare med en monopolställning. Valfriheten som hyllas är alltså inte brukarens utan företagarens.
Till detta kan läggas den dogmatiska motviljan emot skattehöjningar som företrädesvis borgerliga politiker har. Man vill helt enkelt inte betala för att verksamheterna ska ha en viss kvalité och istället gömmer man sig bakom "effektiviseringarna och rationaliseringarnas" ljuvliga evangelium.
Det spelar alltid roll vem som utför något. Frågan är om man kan acceptera konsekvenserna. Konkurrens mellan enheter kan skapas genom kommunal självförvaltning och är det valfrihet och konkurrens man eftersträvar är det ett minst lika bra alternativ som att blanda in externa utförare. Argumentationen här brister kraftigt. Det har om inte annat SNS-rapporten som kom för några månader sedan bevisat med all tydlighet. Ideologi och dogmatisk övertro på marknadens överlägsenhet är vad som ligger bakom privatiseringarna inom offentlig sektor. Men det svider för mycket att erkänna det.
Bloggat: Jan Andersson, Eva Hillén Ahlström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar