Skatt på riskkapitalet är inte lösningen

Riskkapitalbolagens härjningar är på tapeten ordentligt den här veckan. Det är en nyttig debatt som förhoppningsvis kommer sluta i att gemene man ser kopplingen mellan den privatiseringspolitik som borgerligheten bedriver och dom problem som vi nu diskuterar. I Helsingborg har över 1 500 anställda försvunnit från kommunen sen 2007 och en del av dessa har istället plockats in av privata utförare. Det är en tydlig politik med målet att minska offentlig sektor och skapa möjligheter för bolag att bedriva business på välfärdsområdet. En verksamhet som till skillnad från andra marknader har ett säkert och stabilt inflöde av pengar vilket leder till säkrare och i regel större vinstmarginaler.

I kölvattnet av denna debatt kommer givetvis Anders Borg. Någonting måste göras och hot om en skatt på riskkapital kommer nu från finansministern. Det låter ju kanonbra och det appellerar givetvis till många sossar. Den där Borg han vill ju höja skatten för dom och det låter ju sossigt och bra. Han är nog rätt bra han.

Men dessvärre är inte problemet så enkelt. För tänk ett varv till. Riskkapitalisterna går in i ett företag för att få avkastning på sitt satsade kapital. Enligt Dokument Inifrån i söndags är det inte ovanligt att kalkylen som kapitalisterna har är att dubbla sina pengar på bara några år. Det kräver enorma vinstmarginaler och oavsett vad Anders Borg gör så kommer dessa kalkyler bestå. För denna typ av kapitalister är verksamhetens kvalité och innehåll oväsentligt. Marginalerna ska pressas uppåt och vinsterna ska in. Kontakten med verkligheten är noll.

Konsekvensen av detta blir först och främst en. Nämligen att om en skatt läggs på vinsterna måste verksamheterna pressas ännu hårdare för att nå upp till dom vinstmarginaler som ägarna har satt. En skatt kan alltså bli direkt skadlig för verksamheterna genom att tempot, stressen och sparniten ökar i ännu snabbare takt. Det som skatten skulle motverka blir alltså, paradoxalt nog, dess konsekvens.

Problemet ligger alltså företrädesvis inte i beskattning eller inte beskattning. Det är givetvis en viktig signalpolitisk fråga men det blir en pseudodiskussion. Diskussionen måste istället röra sig kring, och lösningen ligger i, frågan om ägandeskapet och driftsformen. Jag föreslog häromdagen att man t ex skulle kunna göra begränsningar i äganderätten så att en juridisk person endast kan äga ett par boenden eller skolor eller att endast föreningar, stiftelser och kooperativ skulle få vara alternativa utförare till det offentliga. Det finns säkert andra sätt och vägar att nå en lösning på problemet men det finns alltså alternativ som är full realistiska.

Läs mer på socialdemokraterna.se