måndag 28 november 2011

Löntagarna och förtroenderådet

Nu till helgen håller partiet förtroenderåd. Det är det högsta beslutande organet mellan våra kongresser. Så med andra ord är det ett tungt gäng som samlas för att diskutera partiets framtida politik. Med tanke på den senaste tidens debatt kring privatiseringarna av välfärden så skulle rådet kunna vara ett extremt bra avstamp för en kraftfull och slagfärdig oppositionspolitik.

Men när jag läser det underlag som finns inför dom två beslut man ska fatta så blir jag ganska snopen. Det är inte med många ord som välfärdens organisering omnämns och något uns till förändrad syn på privatiseringarna ser jag inte röken av. Hade det varit så att underlaget var 200 sidor tjockt och därför inte kunde uppdateras utan större besvär skulle jag ha viss förståelse för att man inte förändrat dokumentet men när det inte är mer än tre sidor är det anmärkningsvärt, om man betänker hur högt diskussionens svallvågor har gått, att inte underlaget anpassas efter denna diskussion.

En annan sak som jag tycker är anmärkningsvärt är det bristande löntagarperspektivet i dokumentet. Låga löner nämns i förbifarten som en dålig väg att gå och schyssta villkor sägs i all hast vara viktigt. Men ingenting sägs om relationen mellan arbete och kapital. Ingenting sägs om behovet av organisering bland löntagarna för att möta den nya tidens utmaningar. Ingenting sägs om hur kampen om ägandet spelar en central roll för samhällets utveckling. Det känns mer som ett förvaltande "von oben-perspektiv" än ett genuint dokument för löntagarnas organisering och utveckling.

Jag skulle vilja se ett mer uttalat löntagarperspektiv. Det är trots allt i denna grupp som vi måste vara starkast. Genom löntagarnas väl skapar vi samhällets väl. Det innebär att löntagarnas makt måste stärkas på bekostnad av kapitalets. Med det perspektivet hade vi vunnit större gehör hos den breda del av befolkningen som vi behöver nå för att vinna nästa val. Jag hoppas verkligen detta perspektiv kommer upp i helgens debatt. Om inte är det mycket olyckligt. Frågan är om partiledningen kommer att anlägga perspektivet eller om vi ska snacka urban tillväxt tills öronen blöder en gång till. Jag är rädd för att det är det senare som kommer att gälla.

Avslutningsvis är det utmaningen som gäller. Ikväll har fullmäktigegruppen årets sista möte där jag, via mitt jobb, är ständig sekreterare. Så det blir helkväll igen. Har annars mest rotat i riksdagens sökmotor efter motioner, yttranden och reservationer om meddelarskydd, lex Sarah och LSS. Så kul har jag!


Bloggat: Martin snackar bostäder.

Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar