Snacka om att skjuta sig själv i foten. Greklands premiärminister Papandreou har verkligen gjort bort sig och det på folkets bekostnad. Först går han ut och föreslår en folkomröstning, vinner stöd för den i regeringen och sen åker han till G20-toppmötet. Hem kommer han för att mötas av en förtroendeomröstning och plötsligt är den tidigare fastslagna folkomröstningen borta. Att använda folket som en murbräcka för egna politiska ambitioner är fel, fult och riktigt upprörande.
Peter Wolodarski satt i morgonsoffan på SVT idag och sa något i stil med att "folkomröstningarna är ju inte nödvändigtvis demokrati". Birger Schlaug han inte ens replikera ordentligt innan programledaren avbröt och bytte spår men det är beklämmande att en av Sveriges mest lästa ledarskribenter sitter och vräker ur sig sådana saker. Det är om inte annat ett "von oben"-perspektiv som i alla fall gör mig milt upprörd. Och varför i hela friden kungen, som ska vara "opolitisk", ger sig in i debatten om folkomröstningar i Grekland fattar jag inte. Han borde hålla sig väldigt tyst med tanke på storleken på hans apanage. Just nu behöver hela världen pengar och att dra in på onödiga utgifter torde ligga högt upp på varje ansvarsfull regerings agenda. Dessutom är han knappast i en position där han borde prata om demokrati.
Som jag tidigare har resonerat kring så är hela hanteringen av den europeiska krisen ett försök att rädda det system som fört oss till ruinens brant. Kapitalismen går på konstgjord andning och det finns dom som protesterar och demonstrerar för förändring. Men frågan är om tält på Wall Street är det som skapar förändring. Politikerna bryr sig inte speciellt mycket om det hela och det är snarare dom problem som dessa protester för med sig i form av diverse småbrott som stör. I New York vill folk nu att borgmästare Bloomberg ska avhysa ockupanterna. Detta eftersom det sker sexbrott, stölder och knarkhandel i tältlägret. Som om det inte skedde i resten av New York liksom.
Protesternas huvudsakliga problem är organiseringen. Den politiska kraften i alla dessa protester är för svag eftersom det inte finns något politiskt parti som fångar upp stämningarna. Här borde verkligen arbetarrörelsen i Europa och USA kunna spela en avgörande roll. Men det känns som att hela alltet är förblindat. Det stör mig rejält. Håkan Juholt och Wanja Lundby-Wedin borde agera och agitera betydligt kraftfullare för förändring av systemet. En förändring mot mer demokrati och mer folkperspektiv. För pengarna finns att rädda Grekland. Men att omfördela dom kräver politisk vilja och mod. Något som saknas i dessa dagar av kris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar