För det första, att S tappade i oktober handlade inte om att budgetmotionen var dålig. Det handlade om att Håkan Juholt hamnade i Aftonbladets klor och mediadrevets förbannelse. Gör man någon annan analys av det hela har man rimligtvis inte läst opinionsundersökningarna där kurvan pekade uppåt fram tills mediaskandalen. Jag tycker nämligen det är vad det handlar om, en mediaskandal, och inte en Juholtskandal.
Hur som helst. Det var persondiskussionen och inte politikdiskussionen som gjorde att S sjönk. Om man tar avstamp i det ställs Anders Johanssons m.fl kritik i annan dager. Dom är kloka människor, dom ser också att partiet steg när vi pratade politik.
Så vad handlar då deras korståg mot Juholt om? Är det ett sätt att försöka göra det enkelt för sig, att försöka attackera Juholt för att komma åt en politik som dom inte anser vara rätt väg? Att Juholt varit fladdrig är det väl ingen som har sagt emot, det har han blivit kritiserad för från första början, men han har levererat och han tog tillbaka väljargrupper som vi tappade under Mona Sahlin. Den stora grupp som gjorde att S steg fram till mediaskandalen var medelålders yrkesarbetande män. LO-gubbarna med andra ord. Dom som kritiserade Mona hej vilt. Dom återvände, knegarna.
För det andra. Det finns socialdemokratiska kommunpolitiker i företrädesvis Stockholms län som driver politik som i t ex Skåne skulle betecknas som moderat. Samtidigt vet jag att det finns länare från Stockholm som svänger sig med kommunistanklagelser mot partikamrater som inte vill ha privata utförare i välfärden. Så pajkastningen är ömsesidig och fruktansvärt larvig.
Det är i ljuset av det som jag blir så trött när partikamrater hotar med att lämna partiet. Jaha och? Lämna om du ska lämna. Ingen tänker gå på "snälla lämna oss inte"-kampanj. Att använda "jag kanske lämnar" som ett argument i en diskussion är inte trovärdigt. Det är att ge upp, det är att kapitulera och en kapitulant är inget jag tänker slita häcken av mig för att övertala att stanna kvar. Det finns massor av kompetenta, glada, kampvilliga och duktiga sossar runt om i landet som älskar sitt parti och som mer än gärna skulle företräda partiet och som skulle göra det med den äran.
Så om man ska diskutera förändring i partiet, gör det då inte som en potentiell kapitulant utan som en sann kämpe för förändring. Det är en väsentlig skillnad.
Bloggar: Johanna Graf lämnar in handduken. Maria Hagbom påvisar att AJ handlat helt medvetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar