Det politiska samtalet. Tre ord som har ett enormt värde när dom sätts samman och som är av stor vikt för en folkrörelse som vår egen. Utan det politiska samtalet saknar vi framtid. Utan det politiska samtalet kan vi avveckla demokratin.
Jag pratar allt som oftast med kamrater som upplever att det politiska samtalet har tunnats ut. Att det politiska samtalet har försvunnit från arbetsplatserna, från middagarna och från den offentliga debatten. Många upplever att omgivningen ser en som jobbig, störig eller irriterande om man på arbetsplatsen börjar prata om politiska frågor likt skatter, utrikes händelser eller dylikt. Man ser sig själv som "den där typen som sticker ut", man ser sig själv genom dom andras ögon och upplever sig som en kuf.
Det är en farlig utveckling och som politiskt intresserad och aktiv måste man faktiskt göra ett val. Tror man på politiken måste man också våga stå upp för den. Inte välja att tiga stilla när någon vräker ur sig felaktigheter, dogmer eller grundlösa utsagor om det ena eller det andra. Man bör välja att ta striden.
Det kan upplevas som tufft, svårt och rent av omöjligt men jag skulle snarare vilja säga att det är en möjlighet. Mina upplevelser av när jag väljer att ta till orda i vardagen, när jag väljer att säga emot och när jag väljer att berätta mina åsikter, är att några alltid tycker att jag är skitjobbigt. Men ytterligare några, i dom flesta fall den stora majoriteten, väljer att lyssna, väljer att nicka instämmande och väljer att försöka förstå. Människor väljer ofta minsta motståndets väg och därför är det så oerhört viktigt att kunna presentera en väg för dom att vandra.
Vi socialdemokrater har en solid politisk plattform att utgå ifrån. En plattform baserad på universella värden som frihet, jämlikhet och solidaritet. Ytterst få personer går i öppen polemik med dessa värden om man presenterar dom på ett tillgängligt och förståeligt sätt. Därför blir jag så glad när jag t ex läser kommentarer på Facebook som inte alltid är dom knivskarpaste eller mest språkligt korrekta. Det är ärliga uttryck direkt från hjärtat från människor som väljer att aktivt ta ställning för eller emot någonting. Det är människor som vill säga något på ett sätt som alla kan förstå. Närheten mellan vardagen och politiken gör sig påmind och jag tycker det är underbart vackert. Där har socialdemokratin en enorm potential genom att fånga upp alla dessa människor som tänker, tycker och vill något. Att bilda, att stödja och att samla.
Socialdemokratins stora utmaning är inte att vinna nästa val. Den stora utmaningen är att återupprätta det politiska samtalet. När det sker ligger nästa valseger framför oss lika självklart som den gjorde under stora delar av 1900-talet. Så ta samtalet, för vår allas skull.
Media: Peter Hultqvist och Ann-Kristine Johansson skriver bra i AB. Lena Mellin har visa poänger men fel slutkläm. Det är visst ljusning i sikte.
Bloggat: Martin om sjukförsäkringen
Läs mer på Socialdemokraterna
onsdag 30 november 2011
En bra borgerlig budget för socialdemokratin
Budgeten för Region Skåne klubbades igår och det är på sätt och vis en helt fantastiskt bra budget som nu läggs fram av borgarna. Lika så är Socialdemokraternas motförslag fantastiskt det också.
Nu hejar säkert en och annan till, varför i hela friden tycker Ola Möller, socialdemokrat, att borgarnas budget är fantastisk? Jo, jag talar nämligen inte så mycket om förslagen och det direkta innehållet, där är deras budget helt uppåt väggarna, utan om dom politiska skiljelinjerna som dom respektive budgetarna ger uttryck för.
Sveriges Radios rubriksättning, "Ingen skattehöjning, men avgifterna höjs", visar precis vad det handlar om och är på sätt och vis ett signum för skillnaden mellan höger och vänster i politiken. Borgerlighetens mantra, "bär dina kostnader själv", kontra socialdemokratins mantra, "åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga", kan knappast uttryckas tydligare. Denna typ av tydliga skillnader mellan politikens riktning och utfall är bra för svensk politisk utveckling. Kontraster är nödvändiga för att väljarna ska ha två politiska alternativ att ta ställning till.
För somliga olyckskorpar är den här diskussionen svår. Dom har fallit in i ett resonemang som bygger på felaktiga föreställningar av svenska folkets inställning till välfärdsstaten. Svenskens vilja att betala skatt har under 2000-talet ökat*. Vad som är utmaningen för socialdemokratin är alltså inte att få folk att vilja betala skatt. Det handlar istället om att artikulera och förklara vad skatten ska användas till. Att medborgarna ser vad skatten går till och att medborgarna känner en skillnad i välfärden mellan att betala lite och mycket skatt.
Socialdemokratin stammar ur marxismen. Det svider för somliga inom vårt parti att erkänna det idag. Men så enkelt är det och den ideologiska grunden, analysen, är därför dialektiken och den materialistiska historieuppfattningen. För en socialdemokrat är alltså dialektisk spänning något av värde, det driver utvecklingen framåt. Det är i skenet av det som kamraternas budget i Region Skåne är så värdefull. Äntligen en konfliktyta där vi på allvar kan prata politiska skillnader. Det bådar gott inför valrörelsen 2014.
* Dagens samhälle nr 41, 2011
Media: Lotta Hördin och Ingrid Runsten skriver mycket bra i HD
Bloggat: Jinge skriver bra här och här
Läs mer på Socialdemokraterna
Nu hejar säkert en och annan till, varför i hela friden tycker Ola Möller, socialdemokrat, att borgarnas budget är fantastisk? Jo, jag talar nämligen inte så mycket om förslagen och det direkta innehållet, där är deras budget helt uppåt väggarna, utan om dom politiska skiljelinjerna som dom respektive budgetarna ger uttryck för.
Sveriges Radios rubriksättning, "Ingen skattehöjning, men avgifterna höjs", visar precis vad det handlar om och är på sätt och vis ett signum för skillnaden mellan höger och vänster i politiken. Borgerlighetens mantra, "bär dina kostnader själv", kontra socialdemokratins mantra, "åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga", kan knappast uttryckas tydligare. Denna typ av tydliga skillnader mellan politikens riktning och utfall är bra för svensk politisk utveckling. Kontraster är nödvändiga för att väljarna ska ha två politiska alternativ att ta ställning till.
För somliga olyckskorpar är den här diskussionen svår. Dom har fallit in i ett resonemang som bygger på felaktiga föreställningar av svenska folkets inställning till välfärdsstaten. Svenskens vilja att betala skatt har under 2000-talet ökat*. Vad som är utmaningen för socialdemokratin är alltså inte att få folk att vilja betala skatt. Det handlar istället om att artikulera och förklara vad skatten ska användas till. Att medborgarna ser vad skatten går till och att medborgarna känner en skillnad i välfärden mellan att betala lite och mycket skatt.
Socialdemokratin stammar ur marxismen. Det svider för somliga inom vårt parti att erkänna det idag. Men så enkelt är det och den ideologiska grunden, analysen, är därför dialektiken och den materialistiska historieuppfattningen. För en socialdemokrat är alltså dialektisk spänning något av värde, det driver utvecklingen framåt. Det är i skenet av det som kamraternas budget i Region Skåne är så värdefull. Äntligen en konfliktyta där vi på allvar kan prata politiska skillnader. Det bådar gott inför valrörelsen 2014.
* Dagens samhälle nr 41, 2011
Media: Lotta Hördin och Ingrid Runsten skriver mycket bra i HD
Bloggat: Jinge skriver bra här och här
Läs mer på Socialdemokraterna
tisdag 29 november 2011
Jippi! Nu ska vi betala mer skatt än alla andra också
I veckans Riksdag & Departement finns en genomgång av nästa års skatteförändringar. Där konstateras bland annat att skatten totalt sänks med 3,6 miljarder kronor 2012. När man studerar förändringarna lite djupare kan man konstatera att folk bland annat själv ska börja betala in skatten på sitt fondinnehav istället för att fonderna fixar det åt en. Mindre administration för bolagen (högre vinster), mer egenarbete för individen (krångligare för lågutbildade) och ökade möjligheter för mindre nogräknade personer att försöka hoppa över inbetalningen med andra ord.
Men det är inte därför jag skriver om saken. Det är nämligen energiskatten som jag upprörs över. Som bekant är Sverige numera indelat i fyra elområden med olika prissättning. Ju längre upp i norr man bor desto billigare el. Detta beror till stor del på att investeringarna i landet är starkt eftersatta på elnätet och därför får bland annat skåningarna nu betala för dyra överföringskostnader.
Energiskatten räknas upp med prisindex nästa år. Det innebär att en låg kostnad får en lägre uppräkning (0,625 öre/kwh) än vad en hög kostnad (0,875 kwh) får. Så inte nog med att priset sätts olika utifrån var man bor. Även skatten sätts olika beroende på var man bosatt sig och det gör mig riktigt irriterad. Orättvisan i systemet kommer alltså, förutsatt att skatten indexsuppräknas, att öka för varje år som går.
Om man leker med tanken att man skulle acceptera att priset sätts olika beroende av bostadsorten så är det fortfarande helt orimligt att man ska beskattas olika beroende på var man bor när det handlar om en skatt som betalas in till staten för samma tjänst. Det vore som att Posten skulle ha olika frimärkspriser beroende på var i landet man bor. Tyvärr är inte bostadsort en diskrimineringsgrund enligt diskrimineringslagen men med tanke på det här borde man kanske överväga att införa det?*
*Obs - detta sägs med viss ironi om nu någon skulle missuppfatta saken.
Bloggat: Monica Green om Juholt, Martin och Alliansfritt om Moderaterna, Roger har tidigare skrivit om elområden.
Men det är inte därför jag skriver om saken. Det är nämligen energiskatten som jag upprörs över. Som bekant är Sverige numera indelat i fyra elområden med olika prissättning. Ju längre upp i norr man bor desto billigare el. Detta beror till stor del på att investeringarna i landet är starkt eftersatta på elnätet och därför får bland annat skåningarna nu betala för dyra överföringskostnader.
Energiskatten räknas upp med prisindex nästa år. Det innebär att en låg kostnad får en lägre uppräkning (0,625 öre/kwh) än vad en hög kostnad (0,875 kwh) får. Så inte nog med att priset sätts olika utifrån var man bor. Även skatten sätts olika beroende på var man bosatt sig och det gör mig riktigt irriterad. Orättvisan i systemet kommer alltså, förutsatt att skatten indexsuppräknas, att öka för varje år som går.
Om man leker med tanken att man skulle acceptera att priset sätts olika beroende av bostadsorten så är det fortfarande helt orimligt att man ska beskattas olika beroende på var man bor när det handlar om en skatt som betalas in till staten för samma tjänst. Det vore som att Posten skulle ha olika frimärkspriser beroende på var i landet man bor. Tyvärr är inte bostadsort en diskrimineringsgrund enligt diskrimineringslagen men med tanke på det här borde man kanske överväga att införa det?*
*Obs - detta sägs med viss ironi om nu någon skulle missuppfatta saken.
Bloggat: Monica Green om Juholt, Martin och Alliansfritt om Moderaterna, Roger har tidigare skrivit om elområden.
Att höja eller sänka sitt parti
Idag svarar jag och mina två kamrater Yasmine Lundin och Johan Ahlberg på en debattartikel i Helsingborgs Dagblad. Det är slående hur visionslös den moderata partigruppen är och man kan ganska enkelt förstå varför det har blivit på detta viset. Om Anne-Marie Pålssons svidande kritik har ett uns av sanning i sig så är Moderaterna riktigt illa ute. Jag skulle vilja påstå att det är politiskt självmord att kväva sin riksdagsgrupp till intern tystnad. Om inte debatten och diskussionen kan föras bland ett partis högsta folkvalda företrädare så kan man ju undra var den ska kunna föras.
Samtidigt som Moderaterna brottas med problem som på sätt och vis är ganska signifikanta för ett parti i maktställning så åker partiledaren för Sveriges största oppositionsparti runt och agiterar för samhällsförändring. Detta genom starka ideologiska brandtal som inte talar snyftande om hur synd det är om oppositionen utan tvärtom angriper framtidens frågor och utmaningar på ett förträffligt och föredömligt sätt.
Jag hoppas innerligt att Håkan Juholt kommer att fortsätta sina resor runt om i Sverige även efter årsskiftet. Det vore banbrytande om partiledaren för Sveriges största parti valde att tillbringa den stora delen av sin tid ute i samhället istället för bakom riksdagens trygga dörrar.
Bloggat: Region Skåne borde höja skatten.
Läs mer på Socialdemokraterna
Samtidigt som Moderaterna brottas med problem som på sätt och vis är ganska signifikanta för ett parti i maktställning så åker partiledaren för Sveriges största oppositionsparti runt och agiterar för samhällsförändring. Detta genom starka ideologiska brandtal som inte talar snyftande om hur synd det är om oppositionen utan tvärtom angriper framtidens frågor och utmaningar på ett förträffligt och föredömligt sätt.
Jag hoppas innerligt att Håkan Juholt kommer att fortsätta sina resor runt om i Sverige även efter årsskiftet. Det vore banbrytande om partiledaren för Sveriges största parti valde att tillbringa den stora delen av sin tid ute i samhället istället för bakom riksdagens trygga dörrar.
Bloggat: Region Skåne borde höja skatten.
Läs mer på Socialdemokraterna
måndag 28 november 2011
Löntagarna och förtroenderådet
Nu till helgen håller partiet förtroenderåd. Det är det högsta beslutande organet mellan våra kongresser. Så med andra ord är det ett tungt gäng som samlas för att diskutera partiets framtida politik. Med tanke på den senaste tidens debatt kring privatiseringarna av välfärden så skulle rådet kunna vara ett extremt bra avstamp för en kraftfull och slagfärdig oppositionspolitik.
Men när jag läser det underlag som finns inför dom två beslut man ska fatta så blir jag ganska snopen. Det är inte med många ord som välfärdens organisering omnämns och något uns till förändrad syn på privatiseringarna ser jag inte röken av. Hade det varit så att underlaget var 200 sidor tjockt och därför inte kunde uppdateras utan större besvär skulle jag ha viss förståelse för att man inte förändrat dokumentet men när det inte är mer än tre sidor är det anmärkningsvärt, om man betänker hur högt diskussionens svallvågor har gått, att inte underlaget anpassas efter denna diskussion.
En annan sak som jag tycker är anmärkningsvärt är det bristande löntagarperspektivet i dokumentet. Låga löner nämns i förbifarten som en dålig väg att gå och schyssta villkor sägs i all hast vara viktigt. Men ingenting sägs om relationen mellan arbete och kapital. Ingenting sägs om behovet av organisering bland löntagarna för att möta den nya tidens utmaningar. Ingenting sägs om hur kampen om ägandet spelar en central roll för samhällets utveckling. Det känns mer som ett förvaltande "von oben-perspektiv" än ett genuint dokument för löntagarnas organisering och utveckling.
Jag skulle vilja se ett mer uttalat löntagarperspektiv. Det är trots allt i denna grupp som vi måste vara starkast. Genom löntagarnas väl skapar vi samhällets väl. Det innebär att löntagarnas makt måste stärkas på bekostnad av kapitalets. Med det perspektivet hade vi vunnit större gehör hos den breda del av befolkningen som vi behöver nå för att vinna nästa val. Jag hoppas verkligen detta perspektiv kommer upp i helgens debatt. Om inte är det mycket olyckligt. Frågan är om partiledningen kommer att anlägga perspektivet eller om vi ska snacka urban tillväxt tills öronen blöder en gång till. Jag är rädd för att det är det senare som kommer att gälla.
Avslutningsvis är det utmaningen som gäller. Ikväll har fullmäktigegruppen årets sista möte där jag, via mitt jobb, är ständig sekreterare. Så det blir helkväll igen. Har annars mest rotat i riksdagens sökmotor efter motioner, yttranden och reservationer om meddelarskydd, lex Sarah och LSS. Så kul har jag!
Bloggat: Martin snackar bostäder.
Läs mer på Socialdemokraterna
Men när jag läser det underlag som finns inför dom två beslut man ska fatta så blir jag ganska snopen. Det är inte med många ord som välfärdens organisering omnämns och något uns till förändrad syn på privatiseringarna ser jag inte röken av. Hade det varit så att underlaget var 200 sidor tjockt och därför inte kunde uppdateras utan större besvär skulle jag ha viss förståelse för att man inte förändrat dokumentet men när det inte är mer än tre sidor är det anmärkningsvärt, om man betänker hur högt diskussionens svallvågor har gått, att inte underlaget anpassas efter denna diskussion.
En annan sak som jag tycker är anmärkningsvärt är det bristande löntagarperspektivet i dokumentet. Låga löner nämns i förbifarten som en dålig väg att gå och schyssta villkor sägs i all hast vara viktigt. Men ingenting sägs om relationen mellan arbete och kapital. Ingenting sägs om behovet av organisering bland löntagarna för att möta den nya tidens utmaningar. Ingenting sägs om hur kampen om ägandet spelar en central roll för samhällets utveckling. Det känns mer som ett förvaltande "von oben-perspektiv" än ett genuint dokument för löntagarnas organisering och utveckling.
Jag skulle vilja se ett mer uttalat löntagarperspektiv. Det är trots allt i denna grupp som vi måste vara starkast. Genom löntagarnas väl skapar vi samhällets väl. Det innebär att löntagarnas makt måste stärkas på bekostnad av kapitalets. Med det perspektivet hade vi vunnit större gehör hos den breda del av befolkningen som vi behöver nå för att vinna nästa val. Jag hoppas verkligen detta perspektiv kommer upp i helgens debatt. Om inte är det mycket olyckligt. Frågan är om partiledningen kommer att anlägga perspektivet eller om vi ska snacka urban tillväxt tills öronen blöder en gång till. Jag är rädd för att det är det senare som kommer att gälla.
Avslutningsvis är det utmaningen som gäller. Ikväll har fullmäktigegruppen årets sista möte där jag, via mitt jobb, är ständig sekreterare. Så det blir helkväll igen. Har annars mest rotat i riksdagens sökmotor efter motioner, yttranden och reservationer om meddelarskydd, lex Sarah och LSS. Så kul har jag!
Bloggat: Martin snackar bostäder.
Läs mer på Socialdemokraterna
Den som kan köpa sig fri bär ingen skuld?
Meddelarskyddet är nu ordentligt på den politiska dagordningen. Regeringen sänder dubbla signaler och sitter fast i gamla tankemönster. Det levereras förslag som inte riktigt stämmer överens med den bild som manglas ut i media av bestörta och upprörda allianspolitiker. Att borgarna varit drivande i den utveckling som vi nu ser konsekvenserna av inom välfärden vill dom inte kännas vid. Det finns ett antal förklaringar till detta. Krishantering är den ena, fingrarna i syltburken är en annan.
I den strida ström av regeringsförslag som kommer hittar man saker som är väldigt talande för vilka intressen som regeringen företräder. I allt sitt hycklande om att vara på löntagarnas sida blir t ex dagens förslag, om att avkriminalisera arbetsmiljölagen, riktigt obehagligt. I korthet vill regeringens utredare att arbetsgivare som bryter mot arbetsmiljölagen ska betala en avgift istället för att frågan ska utredas som ett brott. Arbetsmarknadsministern talar klarspråk i sin kommentar:
– De här förslagen ska syfta till att blir en bättre arbetsmiljö för de anställda och att det ska bli smartare och mer effektiva sanktioner.
Vad Hillevi Engström säger är alltså att det är "smartare och mer effektivt" att låta arbetsgivare köpa sig fria istället för att döma dom för brott. Skulle samma logik användas för enskilda individer som du och jag skulle vi alltså kunna få ett juridiskt system där jag kan bryta mot en lag och sedan undgå åtal genom att betala en summa. Helt uppåt väggarna och alldeles orimligt anser nog dom flesta med lite känsla för "lika inför lagen". Men när det gäller arbetsgivare, som till största delen består av privata företag, så ska penningens makt vara rådande och ansvarig moderat minister tycker det är "smart".
Om en dylik tillämpning av lagen skulle varit nu rådande skulle alltså Carema inte behöva göra mer än att betala en avgift och sedan skulle alla eventuella brott mot arbetsmiljölagen vara ur världen. Det skulle därmed innebära att kommuner och landsting skulle få mycket svårare att motivera varför man valt att utesluta t ex Carema från framtida upphandlingar enligt EU:s direktiv.
Min uppfattning är att man ska vara lika inför lagen och ingen ska kunna köpa sig fri från skuld. Uppenbarligen delas inte denna uppfattning till fullo av regeringen.
I den strida ström av regeringsförslag som kommer hittar man saker som är väldigt talande för vilka intressen som regeringen företräder. I allt sitt hycklande om att vara på löntagarnas sida blir t ex dagens förslag, om att avkriminalisera arbetsmiljölagen, riktigt obehagligt. I korthet vill regeringens utredare att arbetsgivare som bryter mot arbetsmiljölagen ska betala en avgift istället för att frågan ska utredas som ett brott. Arbetsmarknadsministern talar klarspråk i sin kommentar:
– De här förslagen ska syfta till att blir en bättre arbetsmiljö för de anställda och att det ska bli smartare och mer effektiva sanktioner.
Vad Hillevi Engström säger är alltså att det är "smartare och mer effektivt" att låta arbetsgivare köpa sig fria istället för att döma dom för brott. Skulle samma logik användas för enskilda individer som du och jag skulle vi alltså kunna få ett juridiskt system där jag kan bryta mot en lag och sedan undgå åtal genom att betala en summa. Helt uppåt väggarna och alldeles orimligt anser nog dom flesta med lite känsla för "lika inför lagen". Men när det gäller arbetsgivare, som till största delen består av privata företag, så ska penningens makt vara rådande och ansvarig moderat minister tycker det är "smart".
Om en dylik tillämpning av lagen skulle varit nu rådande skulle alltså Carema inte behöva göra mer än att betala en avgift och sedan skulle alla eventuella brott mot arbetsmiljölagen vara ur världen. Det skulle därmed innebära att kommuner och landsting skulle få mycket svårare att motivera varför man valt att utesluta t ex Carema från framtida upphandlingar enligt EU:s direktiv.
Min uppfattning är att man ska vara lika inför lagen och ingen ska kunna köpa sig fri från skuld. Uppenbarligen delas inte denna uppfattning till fullo av regeringen.
söndag 27 november 2011
Hur förklarar man ett sånt "misstag"?
Nato bombade igår en pakistansk militärbas och dödade ca 25 soldater. Ingen vet riktigt varför attacken genomfördes och ingen verkar riktigt ha koll på vilka skäl som låg bakom att en tydligt utmarkerad bas i ett för tillfället lugnt område bombades. Att det skulle handla om ett misstag känns osannolikt.
Varför Nato då gjorde det hela kan man fråga sig. Man kan också fråga sig vad som hade hänt om Pakistan hade bombat en Natobas. Om inte annat blir man beklämd över den sjuka ordning som råder i världen. Soldaterna var fäder, söner, brödrar och vänner till hundratals anhöriga. Hur förklarar man för dom att deras älskade blev dödade av "misstag"?
Varför Nato då gjorde det hela kan man fråga sig. Man kan också fråga sig vad som hade hänt om Pakistan hade bombat en Natobas. Om inte annat blir man beklämd över den sjuka ordning som råder i världen. Soldaterna var fäder, söner, brödrar och vänner till hundratals anhöriga. Hur förklarar man för dom att deras älskade blev dödade av "misstag"?
lördag 26 november 2011
Är det tiden eller samhället som har stått still?
Man kan inte förundras över hur tidlösa Ebba Gröns texter egentligen är. Eller så kan det vara så att det borgerliga samhälle som Ebba Grön uppstod och verkade i faktiskt i allt väsentligt påminner starkt om det borgerliga samhälle som vi idag ser formas.
Dagens nyhet är...ingen nyhet!
Dagens stora nyhet måste vara en "ickenyhet". Varken SVT, DN eller SvD har någonting om Socialdemokraterna på sina löp och Expressen och Aftonbladet har i alla fall inget direkt negativt. Aftonbladet måste givetvis publicera en ledare med lite resonemang om S, SvD publicerar en debattartikel av Håkan Juholt och hela kvartetten (DN,AB,Exp,Svt) hänger på Anders Borgs uttalande om skatten men det är knappast en nyhet som berör S.
Så tänka sig, en lördag helt utan fokus på S*. Ingen Widar Andersson eller Jonas Morian som snackar avgång, ingen Stig-Björn Ljunggren eller Ulf Bjereld som uttalar sig akademiskt om varthän det barkar och inget kommunalråd som har SMS:at. Inte heller har någon gruppledare i riksdagen tagit egna initiativ som rör upp känslorna i partiet. Inte ens en liten opinionsundersökning som inte säger ett dugg syns till.
All publicitet är bra publicitet sägs det. Men i nuläget känns det faktiskt som att tystnaden är befriande. Fokus förflyttas och förändras vilket vi alla har vetat att det förr eller senare skulle ske. Man ska inte ropa hej än men nånstans känns tystnaden befriande.
*Än så länge. Klockan är bara 12.39 så dagen är lång
Läs mer på Socialdemokraterna
Så tänka sig, en lördag helt utan fokus på S*. Ingen Widar Andersson eller Jonas Morian som snackar avgång, ingen Stig-Björn Ljunggren eller Ulf Bjereld som uttalar sig akademiskt om varthän det barkar och inget kommunalråd som har SMS:at. Inte heller har någon gruppledare i riksdagen tagit egna initiativ som rör upp känslorna i partiet. Inte ens en liten opinionsundersökning som inte säger ett dugg syns till.
All publicitet är bra publicitet sägs det. Men i nuläget känns det faktiskt som att tystnaden är befriande. Fokus förflyttas och förändras vilket vi alla har vetat att det förr eller senare skulle ske. Man ska inte ropa hej än men nånstans känns tystnaden befriande.
*Än så länge. Klockan är bara 12.39 så dagen är lång
Läs mer på Socialdemokraterna
fredag 25 november 2011
torsdag 24 november 2011
Stafetten fortsätter
Med tanke på bloggutmaningen får jag ju redovisa lite av dagens aktiviteter:
Jag och min kollega Maria Ward har under förmiddagen skissat på en större motion med en väl genomarbetad textmassa och ett stort antal förslag. Motionen är framarbetad av en av våra fokusgrupper i fullmäktige och behandlar bostadsfrågan. Av "kommunalpolitiskt-tekniska" skäl kan jag inte berätta om vad motionen innehåller just för tillfället men att den är genuin och omfattade råder det föga tvivel om.
I eftermiddag ska jag bege mig ner till Staffanstorp för att vara föredragande i en studiecirkel. Ämnet för dagen är ideologi och socialdemokratisk politik. Träffen är en del i en cirkel som Staffanstorps AK arrangerar och vad jag har förstått är 13 deltagare anmälda.
Annars har det mest varit "vanligt politiskt arbete" som gjorts. Lite uppdateringar på Facebook, lite bloggande, lite mailsvar, diskussioner om utveckling av nämndsarbetet m.m.
Dessutom kan jag ju passa på och tipsa om söndagens Folkets hus-dag som arrangeras i Helsingborg. Så ni som är i närheten eller som har vägarna förbi kan ju kika in. Det pågår under hela dagen så det är bara att sticka in huvudet. 16.45 kommer Helsingborgs lucia och det bör man inte missa!
Läs mer på Socialdemokraterna.
Jag och min kollega Maria Ward har under förmiddagen skissat på en större motion med en väl genomarbetad textmassa och ett stort antal förslag. Motionen är framarbetad av en av våra fokusgrupper i fullmäktige och behandlar bostadsfrågan. Av "kommunalpolitiskt-tekniska" skäl kan jag inte berätta om vad motionen innehåller just för tillfället men att den är genuin och omfattade råder det föga tvivel om.
I eftermiddag ska jag bege mig ner till Staffanstorp för att vara föredragande i en studiecirkel. Ämnet för dagen är ideologi och socialdemokratisk politik. Träffen är en del i en cirkel som Staffanstorps AK arrangerar och vad jag har förstått är 13 deltagare anmälda.
Annars har det mest varit "vanligt politiskt arbete" som gjorts. Lite uppdateringar på Facebook, lite bloggande, lite mailsvar, diskussioner om utveckling av nämndsarbetet m.m.
Dessutom kan jag ju passa på och tipsa om söndagens Folkets hus-dag som arrangeras i Helsingborg. Så ni som är i närheten eller som har vägarna förbi kan ju kika in. Det pågår under hela dagen så det är bara att sticka in huvudet. 16.45 kommer Helsingborgs lucia och det bör man inte missa!
 |
| Foto: ernin.bloggsida.se |
Läs mer på Socialdemokraterna.
Ska en "dålig affär" vara laglig?
Det är väldigt mycket upphandlingar, ägarfrågor och vinstintressen just nu såväl i media som på min och andras bloggar. Inget konstigt i det. Caremas rovdrift på svenska äldre och sjuka har satt djupa spår i landet. Oppositionen rasar, borgarna försöker rädda ansiktet och företagen försöker rädda vad som räddas kan.
Borgarna snackar kvalité och uppföljning och dessvärre faller många sossar även in i den jargongen. Dvs man bryr sig inte om grundproblemet med vinstintresset utan vill i efterhand "lappa och laga". Företagen kommer, om inget förändras i synen på deras medverkan i välfärden, att klara sig utmärkt. Det räcker med ett par namnbyten, lite ägarbyten och några dotterbolag till sen är allt tillbaka på ruta ett. Kvar står då oppositionen med verklig möjlighet att påverka. Men då krävs förslag, skarpa förslag, som verkligen vill förändra systemet i grunden.
En del i problemet med företag i välfärden är att politiker och företag kan göra helt galet dåliga affärer, ur skattebetalarnas synvinkel, utan att det egentligen händer ett dugg när affärerna uppdagas. Det finns ett uttryck som säger "det är inte olagligt att göra en dålig affär" och det gömmer sig väldigt många kommunpolitiker, företrädesvis borgerliga sådana, bakom. Man upphandlar, säljer ut eller knoppar av till underpris eller till skamlösa villkor, saken överklagas av något nitiskt oppositionsråd och kammarrätten ger den sistnämnde rätt. Men till vilken nytta?
För att ta ett väldigt konkret exempel. Tibble gymnasium i Täby såldes 2007 till underpris. Värderat till ca 40 miljoner kronor säljer den borgerliga kommunledning skolan för 9,2 miljoner kronor. Saken prövas i domstol som kommer fram till att affären var olaglig och helt fel. Den dömer alltså till kommunens fördel och ägarna får betala ytterligare 6,6 miljoner kronor för skolan. Hur man än vänder och vrider på det hela innebär det att kommunen förlorat i alla fall, i runda slängar, 25 miljoner kronor på affären. Och likaså har alltså dom nya ägarna tjänat samma summa. Ett olagligt beslut innebär alltså att dom nya ägarna tjänat 25 miljoner kronor genom att bryta mot lagen och dom får dessutom behålla skolan och fortsätta driva verksamheten. För kommunallagen säger i grund och botten bara att saker är fel men att man inte kan göra så mycket åt det.
Här tycker jag det behövs ett paradigmskifte i svensk politik. Har man brutit mot lagen ska man väl inte få behålla det man olovlig och lagvidrigt har tillskansat sig. Om en individ går ut på stan och slår ner en gammal tant, rånar henne på 1 000 kr och sen blir dömd i domstol för brotten individen har begått så får väl inte individen behålla 650 kr samt väskan, plånboken och övrigt i väskan? Tvärtom får individen betala skadestånd till tanten och dessutom sitta i fängelse ett antal månader och år.
Jag ser detta som ett enormt utvecklingsområde för svensk socialdemokrati. Hade våra ledamöter i konstitutionsutskottet sysslat med denna typ av frågor på djupet och på allvar drivit lagändringar till förmån för skattebetalarna och det offentliga så hade en enorm potential för polemik och tydliggörande skillnader gentemot borgerligheten öppnat sig. Det vore framförallt bra av en annan anledning också; dom hade inte haft tid att fundera över "nya metoder" i sedan tidigare solklara ärenden.
Borgarna snackar kvalité och uppföljning och dessvärre faller många sossar även in i den jargongen. Dvs man bryr sig inte om grundproblemet med vinstintresset utan vill i efterhand "lappa och laga". Företagen kommer, om inget förändras i synen på deras medverkan i välfärden, att klara sig utmärkt. Det räcker med ett par namnbyten, lite ägarbyten och några dotterbolag till sen är allt tillbaka på ruta ett. Kvar står då oppositionen med verklig möjlighet att påverka. Men då krävs förslag, skarpa förslag, som verkligen vill förändra systemet i grunden.
En del i problemet med företag i välfärden är att politiker och företag kan göra helt galet dåliga affärer, ur skattebetalarnas synvinkel, utan att det egentligen händer ett dugg när affärerna uppdagas. Det finns ett uttryck som säger "det är inte olagligt att göra en dålig affär" och det gömmer sig väldigt många kommunpolitiker, företrädesvis borgerliga sådana, bakom. Man upphandlar, säljer ut eller knoppar av till underpris eller till skamlösa villkor, saken överklagas av något nitiskt oppositionsråd och kammarrätten ger den sistnämnde rätt. Men till vilken nytta?
För att ta ett väldigt konkret exempel. Tibble gymnasium i Täby såldes 2007 till underpris. Värderat till ca 40 miljoner kronor säljer den borgerliga kommunledning skolan för 9,2 miljoner kronor. Saken prövas i domstol som kommer fram till att affären var olaglig och helt fel. Den dömer alltså till kommunens fördel och ägarna får betala ytterligare 6,6 miljoner kronor för skolan. Hur man än vänder och vrider på det hela innebär det att kommunen förlorat i alla fall, i runda slängar, 25 miljoner kronor på affären. Och likaså har alltså dom nya ägarna tjänat samma summa. Ett olagligt beslut innebär alltså att dom nya ägarna tjänat 25 miljoner kronor genom att bryta mot lagen och dom får dessutom behålla skolan och fortsätta driva verksamheten. För kommunallagen säger i grund och botten bara att saker är fel men att man inte kan göra så mycket åt det.
Här tycker jag det behövs ett paradigmskifte i svensk politik. Har man brutit mot lagen ska man väl inte få behålla det man olovlig och lagvidrigt har tillskansat sig. Om en individ går ut på stan och slår ner en gammal tant, rånar henne på 1 000 kr och sen blir dömd i domstol för brotten individen har begått så får väl inte individen behålla 650 kr samt väskan, plånboken och övrigt i väskan? Tvärtom får individen betala skadestånd till tanten och dessutom sitta i fängelse ett antal månader och år.
Jag ser detta som ett enormt utvecklingsområde för svensk socialdemokrati. Hade våra ledamöter i konstitutionsutskottet sysslat med denna typ av frågor på djupet och på allvar drivit lagändringar till förmån för skattebetalarna och det offentliga så hade en enorm potential för polemik och tydliggörande skillnader gentemot borgerligheten öppnat sig. Det vore framförallt bra av en annan anledning också; dom hade inte haft tid att fundera över "nya metoder" i sedan tidigare solklara ärenden.
onsdag 23 november 2011
I Region Skåne har dom kul nästan jämt
En hel drös bloggare är överens om att vi ska prata politik men fastnar i organisation och person ändå. Ska försöka undvika att falla ner i det träsket idag så "here goes" igen.
I Region Skåne är det roligt nästan jämnt. Nu har regiondirektören satt igång med att anlita besparingskonsulter redan innan något beslut om besparingarna är fattat. Hur det har gått till och hur regiondirektören kan ha satt igång detta är mycket märkligt. Rimligtvis har väl den borgerliga majoriteten och dess stödparti Miljöpartiet ansett att den demokratiska beredningen tar för lång tid och likt italienska och grekiska teknokrater exekuterat beslutet på ren känsla. Strunt i demokratin, strunt i dom folkvalda och strunt i den gängse ordningen. AB Region Skåne har inte tid för politiska beslut och debatt helt enkelt.
I hela soppan kan man ju fråga sig hur mycket dom där konsulterna kostar. Någon besparing lär dom ju inte vara att plocka in...
Media: Lästips! Johan Ehrenberg om Lars Calmfors
Bloggat: Kommunfullmäktigegruppen i Helsingborg
Läs mer på Socialdemokraterna
I Region Skåne är det roligt nästan jämnt. Nu har regiondirektören satt igång med att anlita besparingskonsulter redan innan något beslut om besparingarna är fattat. Hur det har gått till och hur regiondirektören kan ha satt igång detta är mycket märkligt. Rimligtvis har väl den borgerliga majoriteten och dess stödparti Miljöpartiet ansett att den demokratiska beredningen tar för lång tid och likt italienska och grekiska teknokrater exekuterat beslutet på ren känsla. Strunt i demokratin, strunt i dom folkvalda och strunt i den gängse ordningen. AB Region Skåne har inte tid för politiska beslut och debatt helt enkelt.
I hela soppan kan man ju fråga sig hur mycket dom där konsulterna kostar. Någon besparing lär dom ju inte vara att plocka in...
Media: Lästips! Johan Ehrenberg om Lars Calmfors
Bloggat: Kommunfullmäktigegruppen i Helsingborg
Läs mer på Socialdemokraterna
Och där tjänade dom en extra slant på oss skattebetalare
Man blir så mäkta trött på sånt här. Nu visar det sig att Balfour Beatty Rail, företaget som ansvarade för tågtrafiken i Västra Götaland i vintras, har blivit lösta från sitt avtal med Trafikverket för den nätta summan av 125 miljoner kronor.
Med andra ord; bara för att vi av någon märklig anledning ska ha in privata vinstdrivande företag i alla former av samhällsverksamheter så får vi pytsa ut miljoner och åter miljoner i skadestånd och upphandlingskostander till ingen som helst nytta. Att företaget i fråga skulle ha skött det bättre än vad Trafikverket (gamla Banverket) gjorde är ju uppenbarligen inte fallet och vad "valfriheten" har med spårskötseln att göra övergår mitt förstånd.
Det blir på område efter område allt tydligare att dogmatisk privatiseringshets och ideologiskt färgade beslut skapar en vinstmaskin för storföretag och notan hamnar hos skattebetalarna.
Men så skulle vi vara positiva också och berätta hur vi har jobbat politiskt på det lokala planet idag. Jag och "mina" kommunalråd Mikael Skoog och Maria Ward har varit på ett företagsbesök på Helsingborgs Bryggeri idag. Senare ikväll är det fullmäktige där en av våra interpellationer har lett till att "mitt" trejde kommunalråd, Ingela Andersson, blev intervjuad i TV4 Skåne precis innan lunch. Så vi ligger i ordentligt idag.
Bloggat: Region Skåne hänger på utmaningen.
Med andra ord; bara för att vi av någon märklig anledning ska ha in privata vinstdrivande företag i alla former av samhällsverksamheter så får vi pytsa ut miljoner och åter miljoner i skadestånd och upphandlingskostander till ingen som helst nytta. Att företaget i fråga skulle ha skött det bättre än vad Trafikverket (gamla Banverket) gjorde är ju uppenbarligen inte fallet och vad "valfriheten" har med spårskötseln att göra övergår mitt förstånd.
Det blir på område efter område allt tydligare att dogmatisk privatiseringshets och ideologiskt färgade beslut skapar en vinstmaskin för storföretag och notan hamnar hos skattebetalarna.
Men så skulle vi vara positiva också och berätta hur vi har jobbat politiskt på det lokala planet idag. Jag och "mina" kommunalråd Mikael Skoog och Maria Ward har varit på ett företagsbesök på Helsingborgs Bryggeri idag. Senare ikväll är det fullmäktige där en av våra interpellationer har lett till att "mitt" trejde kommunalråd, Ingela Andersson, blev intervjuad i TV4 Skåne precis innan lunch. Så vi ligger i ordentligt idag.
Bloggat: Region Skåne hänger på utmaningen.
tisdag 22 november 2011
Den gubben hänger jag på
Jag ser att jag (och flera med mig) har blivit bloggutmanade och jag kan inte annat än acceptera utmaningen. Jättebra initiativ som Lukas Romson har tagit och jag ska göra vad jag kan för att verka i den andan. Sen tror jag visserligen att man kan opinionsbilda genom att skriva intressanta och bra inlägg där man kommenterar dagspolitiska händelser också men givetvis är mer handfast "action" mycket viktigt.
Sen måste jag erkänna att jag "fuskar" lite. Jag är ju faktiskt heltidspolitiker genom att jag är politiskt tillsatt tjänsteman och det ger kanske mig vissa fördelar som andra inte åtnjuter i form av tid och möjlighet till aktiv handling. Men med det sagt ska det väl bara ställas ännu större förhoppningar på att jag gör nån form av nytta.
Så därför vill jag nämna två saker som jag tycker förtjänar att omnämnas:
- Jag har skrivit ett svar på en debattartikel i HD och NSK. Jag och två kamrater svarade på en artikel som några borgare skrivit för en tid sedan och nu fick vi svar och då har dom ju bjudit upp till dans och det tackar man ju inte nej till!
- Sen vill jag tipsa om att kamraterna i Region Skåne sköter sig alldeles utmärkt. Igår förde dom fram kravet på gratis primärvård för alla skåningar. Helt enkelt lysande. Snacka om välfärdssatsning och ett konstruktivt förslag för att minska köerna på akutmottagningarna. Bra jobbat!
Nu ska jag förbereda en studiecirkel som jag ska vara med och hålla i imorgon.
Bloggat: Sebastian har också antagit utmaningen!
Läs mer på Socialdemokraterna
Sen måste jag erkänna att jag "fuskar" lite. Jag är ju faktiskt heltidspolitiker genom att jag är politiskt tillsatt tjänsteman och det ger kanske mig vissa fördelar som andra inte åtnjuter i form av tid och möjlighet till aktiv handling. Men med det sagt ska det väl bara ställas ännu större förhoppningar på att jag gör nån form av nytta.
Så därför vill jag nämna två saker som jag tycker förtjänar att omnämnas:
- Jag har skrivit ett svar på en debattartikel i HD och NSK. Jag och två kamrater svarade på en artikel som några borgare skrivit för en tid sedan och nu fick vi svar och då har dom ju bjudit upp till dans och det tackar man ju inte nej till!
- Sen vill jag tipsa om att kamraterna i Region Skåne sköter sig alldeles utmärkt. Igår förde dom fram kravet på gratis primärvård för alla skåningar. Helt enkelt lysande. Snacka om välfärdssatsning och ett konstruktivt förslag för att minska köerna på akutmottagningarna. Bra jobbat!
Nu ska jag förbereda en studiecirkel som jag ska vara med och hålla i imorgon.
Bloggat: Sebastian har också antagit utmaningen!
Läs mer på Socialdemokraterna
Låt partiledningen leka tysta leken fram till jul
Noterar att Carin Jämtin nu är ute på Socialdemokraternas hemsida och "förklarar" Sven Erik Österbergs uttalande om partibidragen. Det handlar inte alls om någon omsvängning enligt Jämtin utan om en ny taktik.
"Därför sökte vi i år en ny metod för att nå framgång för våra krav. Vi fick med oss moderaterna på att diskutera frågan i kretsen av partisekreterare. Detta såg vi som en öppning från moderaternas sida till att åstadkomma en verklig förändring mot en större öppenhet vad gäller redovisningen av partifinansieringen. Vår målsättning är nu att komma överens i samtal med de övriga partierna kring hur en lagstiftning ska se ut och gå till. " - Carin Jämtin
Jaha, det var ju bra att det förtydligades. Men det spelar föga roll. Bilden är redan satt genom ett ytterst osmidigt hanterande av frågan och jag tillåter mig att tvivla på att denna nya "metod" skulle ha någon som helst framgång. Moderaterna slipper frågan fram till valet och så har dom tjänat på den saken också. Att inte behålla konfliktytan kring denna frågan och banka Europadomstolen i huvudet på M och SD varje gång frågan kommer upp är ostrategiskt och snudd på korkat.
Kan inte partiet besluta att alla som ingår i partistyrelsen ska leka tysta leken fram till jul eller nåt? Det vore rätt skönt om vi partimedlemmar fick syssla med politik istället för brandkårsutryckningar och ständiga dementier och förtydliganden...
"Därför sökte vi i år en ny metod för att nå framgång för våra krav. Vi fick med oss moderaterna på att diskutera frågan i kretsen av partisekreterare. Detta såg vi som en öppning från moderaternas sida till att åstadkomma en verklig förändring mot en större öppenhet vad gäller redovisningen av partifinansieringen. Vår målsättning är nu att komma överens i samtal med de övriga partierna kring hur en lagstiftning ska se ut och gå till. " - Carin Jämtin
Jaha, det var ju bra att det förtydligades. Men det spelar föga roll. Bilden är redan satt genom ett ytterst osmidigt hanterande av frågan och jag tillåter mig att tvivla på att denna nya "metod" skulle ha någon som helst framgång. Moderaterna slipper frågan fram till valet och så har dom tjänat på den saken också. Att inte behålla konfliktytan kring denna frågan och banka Europadomstolen i huvudet på M och SD varje gång frågan kommer upp är ostrategiskt och snudd på korkat.
Kan inte partiet besluta att alla som ingår i partistyrelsen ska leka tysta leken fram till jul eller nåt? Det vore rätt skönt om vi partimedlemmar fick syssla med politik istället för brandkårsutryckningar och ständiga dementier och förtydliganden...
Jag blir också trött på det här partiet ibland
Men va f*n. Skärp dig Sven-Erik Österberg. Först pressar vi borgarna på frågan om lagstiftning om partibidragen i flera år och sen nu, helt plötsligt och utan förvarning, så backar "vi" och ska ha frivilliga överenskommelser.
Varför? Varför? Varför? Att svänga sig med "vi kanske får till en frivillig överenskommelse som sedan eventuellt leder till lagstiftning" är inte oppositionspolitik. Det är så man gör om man sitter med regeringsmakten och måste få igenom något för att landet ska fungera. But here are som news for you:
VI HAR INTE REGERINGSMAKTEN!
Då ska man driva oppositionspolitik, inte vara så väldigt pragmatiska och just då är frågan om partibidrag och det moderata motståndet mot lagstiftning guld värt. Man kan inte annat än förundras hur fruktansvärt ogenomtänkt det ena beslutet efter det andra är när somliga släpps loss. Hur förväntar man sig egentligen att vi som bedriver oppositionsarbete vareviga dag, och som inte gör annat än försöker vinna väljare genom att vara stringenta och trovärdiga i vår argumentation, ska kunna argumentera med kraft och trovärdighet för vår sak när sen Sven-Erik Österberg helt plötsligt utan någon form av intern signal eller debatt vänder på en femöring och skippar ett krav som vi har grillat borgarna med under lång tid?
För att citera en inte helt obetydlig politiker här i Helsingborg: "Jag är så jävla trött på det här parti..."
Det ligger faktiskt något i det.
Media: AB, SVT, SvD
Bloggat: Martin, Peter, Lena
Varför? Varför? Varför? Att svänga sig med "vi kanske får till en frivillig överenskommelse som sedan eventuellt leder till lagstiftning" är inte oppositionspolitik. Det är så man gör om man sitter med regeringsmakten och måste få igenom något för att landet ska fungera. But here are som news for you:
VI HAR INTE REGERINGSMAKTEN!
Då ska man driva oppositionspolitik, inte vara så väldigt pragmatiska och just då är frågan om partibidrag och det moderata motståndet mot lagstiftning guld värt. Man kan inte annat än förundras hur fruktansvärt ogenomtänkt det ena beslutet efter det andra är när somliga släpps loss. Hur förväntar man sig egentligen att vi som bedriver oppositionsarbete vareviga dag, och som inte gör annat än försöker vinna väljare genom att vara stringenta och trovärdiga i vår argumentation, ska kunna argumentera med kraft och trovärdighet för vår sak när sen Sven-Erik Österberg helt plötsligt utan någon form av intern signal eller debatt vänder på en femöring och skippar ett krav som vi har grillat borgarna med under lång tid?
För att citera en inte helt obetydlig politiker här i Helsingborg: "Jag är så jävla trött på det här parti..."
Det ligger faktiskt något i det.
Media: AB, SVT, SvD
Bloggat: Martin, Peter, Lena
måndag 21 november 2011
Vinstintressets eller brukarens rätt?
Upphandlingarna är för dåliga. Så kan man sammanfatta Anders Wijkman (KD) och Åsa Edmans debattartikel idag. Dom har utrett hur offentliga upphandlinar i Sverige ser ut och kommer fram till att kompetensen brister, att överprövningarna är många och att det råder stor osäkerhet kring vilka krav man kan och får ställa i förfrågningsunderlaget. Lagen om offentligupphandling (LoU) och dess utfall har med andra ord blivit lekstuga för företagen och huvudvärk för skattebetalarna.
För att rätta till detta krävs alltså bättre kompetens hos upphandlarna, snabbare och bättre processer för överklaganden och större klarhet i vilka krav man kan ställa och inte ställa. Utöver detta behövs en mycket god uppföljning. Med andra ord:
- Fler personer med högre kompetens, dvs specialister, måste anställas hos kommuner, landsting och stat;
- Domstolarna måste bli effektivare och bättre på att reda ut frågor kring förfrågningsunderlaget m.m;
- Mer måste satsas på att förtydliga och klargöra vad som gäller vid upphandlingar.
Summa summarum: Det kommer kosta en väldig massa pengar för kommunerna, landstingen och staten att rätta till dom problem som idag finns i LoU. Pengar som måste plockas någonstans ifrån och större enheter för upphandling och uppföljning kostar mycket pengar. Dessutom kommer det kosta en hel del att förstärka domstolsväsendet för att klara av att handlägga ärenden snabbare och för att det ska bli någon större skillnad krävs en hel del jurister för målen är knappast okomplicerade och det tar tid att gå igenom förfrågningsunderlag.
Med andra ord kommer vi lägga en enorm massa tid, kraft och pengar på att få en apparat, som endast syftar till att få in vinstdrivande företag i välfärden, att fungera. Så förutom att vi förlorar skattepengar ner i fickorna på kapitalister kommer vi att använda skattepengar för att säkerställa att kapitalisterna får rätt mängd pengar i sina fickor från första början. Utöver detta ska vi i efterhand kontrollera så att kapitalisterna verkligen har fått rätt mängd pengar i fickorna och skulle dom ha fått för mycket är det inte mycket vi kan göra för då kostar det för mycket att bryta ett avtal och risken att åka på en lång domstolsprocess gör inte saken bättre.
Det är alltså helt uppenbart att, som jag tidigare påpekat, ägandeformen spelar roll och lika så driftsformen. I Sverige är vi dessutom exceptionellt dåliga på att utnyttja, pröva och ifrågasätta dom regler som EU:s direktiv för upphandlingar fastställer. Dock finns det vissa undantag som bör framhävas.
Vi har helt enkelt fogat oss i att ställa så lite krav som möjligt när man i t ex Tyskland och Danmark gått väldigt långt i sina upphandlingar för att värna såväl miljön som brukarna och dom inhemska jobben. Om vi nu överhuvudtaget ska ha företag rännandes runt i välfärden så ska vi banne mig vara på dom med blåslampan i häcken för att se till att dom sköter sig exemplariskt.
Det sociala kontraktet mellan stat och medborgare måste vara överordnat varje individs rätt att implementera vinstintresset varhelst denne önskar. Där har ni en stor skillnad mellan var socialdemokratin (borde?) stå och var borgerligheten står.
För att rätta till detta krävs alltså bättre kompetens hos upphandlarna, snabbare och bättre processer för överklaganden och större klarhet i vilka krav man kan ställa och inte ställa. Utöver detta behövs en mycket god uppföljning. Med andra ord:
- Fler personer med högre kompetens, dvs specialister, måste anställas hos kommuner, landsting och stat;
- Domstolarna måste bli effektivare och bättre på att reda ut frågor kring förfrågningsunderlaget m.m;
- Mer måste satsas på att förtydliga och klargöra vad som gäller vid upphandlingar.
Summa summarum: Det kommer kosta en väldig massa pengar för kommunerna, landstingen och staten att rätta till dom problem som idag finns i LoU. Pengar som måste plockas någonstans ifrån och större enheter för upphandling och uppföljning kostar mycket pengar. Dessutom kommer det kosta en hel del att förstärka domstolsväsendet för att klara av att handlägga ärenden snabbare och för att det ska bli någon större skillnad krävs en hel del jurister för målen är knappast okomplicerade och det tar tid att gå igenom förfrågningsunderlag.
Med andra ord kommer vi lägga en enorm massa tid, kraft och pengar på att få en apparat, som endast syftar till att få in vinstdrivande företag i välfärden, att fungera. Så förutom att vi förlorar skattepengar ner i fickorna på kapitalister kommer vi att använda skattepengar för att säkerställa att kapitalisterna får rätt mängd pengar i sina fickor från första början. Utöver detta ska vi i efterhand kontrollera så att kapitalisterna verkligen har fått rätt mängd pengar i fickorna och skulle dom ha fått för mycket är det inte mycket vi kan göra för då kostar det för mycket att bryta ett avtal och risken att åka på en lång domstolsprocess gör inte saken bättre.
Det är alltså helt uppenbart att, som jag tidigare påpekat, ägandeformen spelar roll och lika så driftsformen. I Sverige är vi dessutom exceptionellt dåliga på att utnyttja, pröva och ifrågasätta dom regler som EU:s direktiv för upphandlingar fastställer. Dock finns det vissa undantag som bör framhävas.
Vi har helt enkelt fogat oss i att ställa så lite krav som möjligt när man i t ex Tyskland och Danmark gått väldigt långt i sina upphandlingar för att värna såväl miljön som brukarna och dom inhemska jobben. Om vi nu överhuvudtaget ska ha företag rännandes runt i välfärden så ska vi banne mig vara på dom med blåslampan i häcken för att se till att dom sköter sig exemplariskt.
Det sociala kontraktet mellan stat och medborgare måste vara överordnat varje individs rätt att implementera vinstintresset varhelst denne önskar. Där har ni en stor skillnad mellan var socialdemokratin (borde?) stå och var borgerligheten står.
Ropar man på Östros
Jaha, så satt då Thomas Östros där i Agenda och skulle prata socialdemokrati. Mannen som tillsammans med Mona Sahlin ledde oss till det sämsta valresultatet sen den allmänna rösträttens införande och som enligt Wikipedia tillhör "partiets högerfalang". Nu säger ju Östros själv att vi inte har några falanger i partiet och vi får väl ta honom på ordet. För det han säger senare i intervjun måste man ta på orden och någon form av konsekvens försöker jag ändå upprätthålla.
Östros får en direkt fråga om han har förtroende för Håkan Juholt och han svarar att han har förtroende för verkställande utskottets ledamöter och det beslut dom fattat. Jag är inte mycket för att svara ja eller nej på direkta frågor, jag är ju trots allt politiker och är det något vi är dåliga (eller bra) på så är det att svara ja eller nej. Vi vill gärna linda in det och förklara vårt ställningstagande. Men på just denna fråga, "har du förtroende för Håkan Juholt", så är det av kritisk betydelse att man svarar ja eller nej. Eller rättare sagt, allt annat än "ja" kommer att tolkas som att man inte har förtroende för Juholt och det vet SVT.
Det var säkerligen därför man valde just Östros och inte Peter Hultqvist, Leif Pagrotsky, Morgan Johansson, Helené Fritzon, Anneli Hulthén, Johan Persson, Per Persson, Lennart Holmlund, Bengt Silfverstrand, Sven Erik Bucht, eller någon annan som har en "tung" position och stort inflytande i partiet.
Som man ropar får man svar och just nu ropar media på "S-kris" och då frågar man inte någon som ser på saken annorlunda. Det är inte intressant för det bekräftar inte bilden som gäller för tillfället.
Bloggat: Sebastian ger svar på tal och jag håller helt med.
Östros får en direkt fråga om han har förtroende för Håkan Juholt och han svarar att han har förtroende för verkställande utskottets ledamöter och det beslut dom fattat. Jag är inte mycket för att svara ja eller nej på direkta frågor, jag är ju trots allt politiker och är det något vi är dåliga (eller bra) på så är det att svara ja eller nej. Vi vill gärna linda in det och förklara vårt ställningstagande. Men på just denna fråga, "har du förtroende för Håkan Juholt", så är det av kritisk betydelse att man svarar ja eller nej. Eller rättare sagt, allt annat än "ja" kommer att tolkas som att man inte har förtroende för Juholt och det vet SVT.
Det var säkerligen därför man valde just Östros och inte Peter Hultqvist, Leif Pagrotsky, Morgan Johansson, Helené Fritzon, Anneli Hulthén, Johan Persson, Per Persson, Lennart Holmlund, Bengt Silfverstrand, Sven Erik Bucht, eller någon annan som har en "tung" position och stort inflytande i partiet.
Som man ropar får man svar och just nu ropar media på "S-kris" och då frågar man inte någon som ser på saken annorlunda. Det är inte intressant för det bekräftar inte bilden som gäller för tillfället.
Bloggat: Sebastian ger svar på tal och jag håller helt med.
söndag 20 november 2011
Ekonomisk kris även i Sverige?
Svenskarnas bolån ökar mest i Europa och ligger i världstoppen. Enligt Bengt Hansson på Statens bostadskreditnämnd är en snabb tillväxt på bolånen ett tydligt tecken på att en kris är på ingående. Vad vi nu ser kan alltså vara början på en ekonomisk kris även i Sverige.
SVT Text har en lång redogörelse för varför bolånen har ökat så kraftigt dom senaste tio åren. En av anledningarna är en avreglerad bankmarknad. En annan är en statlig bank som pressat på allt hårdare för att göra det billigare att låna. Sist nämns låga räntor som en bov i dramat. Att vi har en helt självständig riksbank med endast inflationen för ögonen påverkar alltså också det hela.
Men jag tycker man missar en sak i sin analys. Genom att inkomstskatterna har sänkts har man också skapat en illusion av att alla är betydligt mer välbeställda än vad som faktiskt är fallet. När man adderar ihop avgiftshöjningar och andra fördyringar som kommer av sänkta skatter så blir det nämligen inte så där mycket kvar av den där tusenlappen som "vanliga" löntagare har fått i plånboken. Men om bilden av mer pengar i plånboken manglas ut tillräckligt hårt är konsekvensen, att folk tar större risker, inte speciellt långt borta.
Att sen systemet krisar förr eller senare är ju ändå ett faktum. Det gör kapitalismen och det får man acceptera om man köper paketet. Det som är skillnaden mellan hur socialdemokratin traditionellt hanterat frågan och hur borgerligheten hanterar den är att socialdemokratin har försökt förlänga perioderna utan kris.
Man har alltså via socialistiska inslag och stark offentlig sektor kunnat lindra fallet. Borgarna med Moderaterna i spetsen ser inte att kriserna är en följd av systemet utan ser det som isolerade öar av ekonomiska problem. Då behöver man heller inte agera för att förebygga framtida kriser utan man lagar efter läge och kör så länge det håller.
Vem som får betala såg vi bland annat på 80-talet i USA, 90-talet i Sverige och Asien, på 00-talet i hela världen och då har vi bara skrapat lite på ytan av kriser där folket får stå med mössan i hand och betala för kapitalismen.
Media: Har ni inte läst Katrine Kielos idag så gör det!
Bloggar: Roger Jönsson skrev bra igår om elmarknaden. Kulturbloggen om att vissa inte gillar bloggare.
Läs mer på http://www.socialdemokraterna.se/
SVT Text har en lång redogörelse för varför bolånen har ökat så kraftigt dom senaste tio åren. En av anledningarna är en avreglerad bankmarknad. En annan är en statlig bank som pressat på allt hårdare för att göra det billigare att låna. Sist nämns låga räntor som en bov i dramat. Att vi har en helt självständig riksbank med endast inflationen för ögonen påverkar alltså också det hela.
Men jag tycker man missar en sak i sin analys. Genom att inkomstskatterna har sänkts har man också skapat en illusion av att alla är betydligt mer välbeställda än vad som faktiskt är fallet. När man adderar ihop avgiftshöjningar och andra fördyringar som kommer av sänkta skatter så blir det nämligen inte så där mycket kvar av den där tusenlappen som "vanliga" löntagare har fått i plånboken. Men om bilden av mer pengar i plånboken manglas ut tillräckligt hårt är konsekvensen, att folk tar större risker, inte speciellt långt borta.
Att sen systemet krisar förr eller senare är ju ändå ett faktum. Det gör kapitalismen och det får man acceptera om man köper paketet. Det som är skillnaden mellan hur socialdemokratin traditionellt hanterat frågan och hur borgerligheten hanterar den är att socialdemokratin har försökt förlänga perioderna utan kris.
Man har alltså via socialistiska inslag och stark offentlig sektor kunnat lindra fallet. Borgarna med Moderaterna i spetsen ser inte att kriserna är en följd av systemet utan ser det som isolerade öar av ekonomiska problem. Då behöver man heller inte agera för att förebygga framtida kriser utan man lagar efter läge och kör så länge det håller.
Vem som får betala såg vi bland annat på 80-talet i USA, 90-talet i Sverige och Asien, på 00-talet i hela världen och då har vi bara skrapat lite på ytan av kriser där folket får stå med mössan i hand och betala för kapitalismen.
Media: Har ni inte läst Katrine Kielos idag så gör det!
Bloggar: Roger Jönsson skrev bra igår om elmarknaden. Kulturbloggen om att vissa inte gillar bloggare.
Läs mer på http://www.socialdemokraterna.se/
lördag 19 november 2011
"We are the 99 %" blir bara fel
Occupy Wall Street-rörelsen dök upp lika plötsligt som den håller på att försvinna. Jag har tidigare skrivit om varför rörelsen kommer att misslyckas fundamentalt med sina krav. Det finns helt enkelt ingen politisk kraft och riktning i rörelsen. För att en rörelse av den typen ska bli framgångsrik krävs antingen en genomgripande revolution likt den vi ser i den arabiska våren, inte allt för sällan med mycket våldsamma inslag som följd, eller så måste rörelsen genom en kraftfull politisk reformism göra realpolitik av kraven. Ingetdera har inträffat i tillräckligt stor skala under Occupy-rörelsens kortvariga liv. Därmed sagt är jag inte emot det initiativ som rörelsen faktiskt har tagit och jag stödjer den i den mån att jag tycker deras krav har mycket matnyttigt i sig.
Dock delar jag inte fullt ut analysen som många av rörelsens anhängare verkar göra. Rörelsens stora slagord har kommit att bli "We are the 99 %". Alltså att vi är dom 99 procenten som inte är superrika och därmed sagt att det är den där en procenten av världens befolkning som är stormrika som är det stora problemet. Visst är dom ett problem, visst har dom enorm makt, men faktum är att gruppen "åt helsike för rika" och välbärgade är större än en procent. Man löser inget genom att bara ansätta en procent av världens befolkning och det är en villfarelse att den nästkommande procenten i rikedomsordningen skulle ha någonting gemensamt i sina krav tillsammans med dom 30-40 procent fattigaste i världen. För att visualisera det kan man ta och titta på klippet som jag postade tidigare idag av Hans Rosling och tvättmaskinen. När man ser Rosling förstår man ganska snabbt att den stora delen av världens befolkning inte har ett dugg gemensamt med den rikaste delen av västvärldens befolkning.
"We are the 99 %" sätter fingret på kapitalismens mest perversa uttryck och form men missar fullständigt målet genom att inte uttrycka sig tillräckligt tydligt och organiserat mot det kapitalistiska systemet. Nu tänker många att visst är rörelsen antikapitalistisk men det är inte poängen. Poängen är att en rörelse som vill verklig förändring och som tar tag i problemen i världen av idag måste vara fullt och fast medveten om var felet ligger och hur förändringen ska ske. Därför blir hela budskapet om att organiserade politiska partier inte ska ställa krav genom rörelsen helt bakvänt. Det blir helt enkelt fel och konsekvensen är att rörelsen rinner ut i sanden.
Något som är mycket beklagligt för den kraft och det engagemang som rörelsen uppbådat visar att det är fullt möjligt att förändra, påverka och att viljan faktiskt finns i dom breda folklagren att göra något åt kapitalismen. Men dom behöver organisering och en riktig analys.
Dock delar jag inte fullt ut analysen som många av rörelsens anhängare verkar göra. Rörelsens stora slagord har kommit att bli "We are the 99 %". Alltså att vi är dom 99 procenten som inte är superrika och därmed sagt att det är den där en procenten av världens befolkning som är stormrika som är det stora problemet. Visst är dom ett problem, visst har dom enorm makt, men faktum är att gruppen "åt helsike för rika" och välbärgade är större än en procent. Man löser inget genom att bara ansätta en procent av världens befolkning och det är en villfarelse att den nästkommande procenten i rikedomsordningen skulle ha någonting gemensamt i sina krav tillsammans med dom 30-40 procent fattigaste i världen. För att visualisera det kan man ta och titta på klippet som jag postade tidigare idag av Hans Rosling och tvättmaskinen. När man ser Rosling förstår man ganska snabbt att den stora delen av världens befolkning inte har ett dugg gemensamt med den rikaste delen av västvärldens befolkning.
"We are the 99 %" sätter fingret på kapitalismens mest perversa uttryck och form men missar fullständigt målet genom att inte uttrycka sig tillräckligt tydligt och organiserat mot det kapitalistiska systemet. Nu tänker många att visst är rörelsen antikapitalistisk men det är inte poängen. Poängen är att en rörelse som vill verklig förändring och som tar tag i problemen i världen av idag måste vara fullt och fast medveten om var felet ligger och hur förändringen ska ske. Därför blir hela budskapet om att organiserade politiska partier inte ska ställa krav genom rörelsen helt bakvänt. Det blir helt enkelt fel och konsekvensen är att rörelsen rinner ut i sanden.
Något som är mycket beklagligt för den kraft och det engagemang som rörelsen uppbådat visar att det är fullt möjligt att förändra, påverka och att viljan faktiskt finns i dom breda folklagren att göra något åt kapitalismen. Men dom behöver organisering och en riktig analys.
Den magiska tvättmaskinen för er som missat den
Jag har just nu ingen större lust att skriva så jag bjuder istället på Hans Roslings fantastiska tvättmaskin för er som nu skulle ha råkat missa den. Han var tydligen på Skavlan och pratade om den så det passar väl med originalet här då:
fredag 18 november 2011
Jag begriper inte riktigt hur det här går ihop
Fredagkväll som det är satt jag och slösurfade på Facebook när jag råkade ramla över ett intressant blogginlägg. Detta inlägg uppmärksammade mig på att fd ordföranden i Friskolornas riksförbund, Widar Andersson, sitter i Caremas "Advisory Board". Dessutom är han tydligen ordförande i AcadeMedias dito. Lite lagom insyltad sen ett antal år tillbaka i det här med riskkapitalbolag i välfärden alltså. Andersson har ju också varit en av dom ivrigaste påhejarna, tillsammans med t ex Jonas Morian, Niklas Nordström och några länare till, vad gäller att försöka få acceptans inom Socialdemokraterna för privatiseringar och därtill hörande vinster inom välfärden. Ett gäng som gärna benämner sig själv som framåtsyftande och fulla med idéer samtidigt som anklagelser om att alla som inte vill släppa riskkapitalisterna loss i välfärden har betecknats som bakåtsträvande, gråa och verklighetsfrånvända.
Nu är allt det här känt sen tidigare och man kan ju undra var jag är på väg med det här inlägget. Varför drog jag upp Facebook från första början förresten? Jo, jag snubblade vidare och kom in på Widar Anderssons Facebook-profil och blev tämligen förvånad när jag såg följande:
Nu tänker ni säkerligen att jag reagerar på att Widar Andersson håller på IFK Göteborg och visst är det märkligt att man kan hålla på det laget. Men vad som är än märkligare är det som står under "Politisk åsikt". Där står nämligen "frihetligt konservativ". Jag reagerade på detta eftersom jag aldrig tidigare har stött på "frihetlig konservatism" i samband med diskussioner om vad som kännetecknar socialdemokratin. Att vi har socialliberaler inom S är jag fullt medveten om och det är inte speciellt konstigt och faktiskt väldigt välkommet också. S är idag det enda parti som en socialliberal rimligen kan ty sig till, med möjlig reservartion för MP, med tanke på Folkpartiets högertåg och Centerpartiets nyliberala Stureplansrenovering.
Men, tänkte jag, det har ju faktiskt hänt att jag har haft fel förr så jag bestämde mig för att googla "frihetligt konservativ" för att se om det kanske dök upp någon intressant falang inom S som tyr sig till detta begrepp. Man slutar ju som bekant aldrig förvånas över vad vårt parti har för sig. Följaktligen googlade jag för att efter 0,14 sekunder få fram resultat som mer eller mindre bekräftade mina misstankar. "Frihetlig konservatism" har inte ett dugg med socialdemokrati att göra utan är något som företrädesvis kristdemokrater och konservativa moderater sysslar med.
Som frihetligt konservativ tror man, kort sammanfattat, på en liten stat där god uppfostran i hög moral och social sammanhållning betonas. Staten ska alltså inte lägga sig i vad folk sysslar med, den ska inte utveckla stora apparater (ingen stark offentlig sektor) och en familj med god moral är den bästa bäraren av samhällets ideal. Ganska långt ifrån hur man brukar sammanfatta socialdemokratin alltså.
Nu tänker jag inte säga att Widar Andersson inte är sosse. Jag försöker undvika att klä av mina kamrater deras åsikter och självpåtagna epitet även om det är svårt ibland. Dessutom kan ju Andersson ha tryckt i fel val av misstag när han skapa sin profil eller så har han råkat ut för ett så kallat "Face-rape"*. Eller så står han för alla dom där värdena som "frihetligt konservativa" faktiskt står för men han röstar på S av någon outgrundlig anledning ändå. Hur man än vänder och vrider på det hela finner jag det märkligt att man kallar sig för socialdemokrat om man står för helt andra värderingar än vad partiprogrammet står för och benämner sig med nåt som i det närmaste kan klassas som motsats till socialist. Är det konstigt att en del medlemmar blir lite förvirrade liksom?
*Face-rape är när någon varit inne på en Facebookprofil och haft dumheter för sig utan profilägarens medgivande.
Nu är allt det här känt sen tidigare och man kan ju undra var jag är på väg med det här inlägget. Varför drog jag upp Facebook från första början förresten? Jo, jag snubblade vidare och kom in på Widar Anderssons Facebook-profil och blev tämligen förvånad när jag såg följande:
Nu tänker ni säkerligen att jag reagerar på att Widar Andersson håller på IFK Göteborg och visst är det märkligt att man kan hålla på det laget. Men vad som är än märkligare är det som står under "Politisk åsikt". Där står nämligen "frihetligt konservativ". Jag reagerade på detta eftersom jag aldrig tidigare har stött på "frihetlig konservatism" i samband med diskussioner om vad som kännetecknar socialdemokratin. Att vi har socialliberaler inom S är jag fullt medveten om och det är inte speciellt konstigt och faktiskt väldigt välkommet också. S är idag det enda parti som en socialliberal rimligen kan ty sig till, med möjlig reservartion för MP, med tanke på Folkpartiets högertåg och Centerpartiets nyliberala Stureplansrenovering.
Men, tänkte jag, det har ju faktiskt hänt att jag har haft fel förr så jag bestämde mig för att googla "frihetligt konservativ" för att se om det kanske dök upp någon intressant falang inom S som tyr sig till detta begrepp. Man slutar ju som bekant aldrig förvånas över vad vårt parti har för sig. Följaktligen googlade jag för att efter 0,14 sekunder få fram resultat som mer eller mindre bekräftade mina misstankar. "Frihetlig konservatism" har inte ett dugg med socialdemokrati att göra utan är något som företrädesvis kristdemokrater och konservativa moderater sysslar med.
Som frihetligt konservativ tror man, kort sammanfattat, på en liten stat där god uppfostran i hög moral och social sammanhållning betonas. Staten ska alltså inte lägga sig i vad folk sysslar med, den ska inte utveckla stora apparater (ingen stark offentlig sektor) och en familj med god moral är den bästa bäraren av samhällets ideal. Ganska långt ifrån hur man brukar sammanfatta socialdemokratin alltså.
Nu tänker jag inte säga att Widar Andersson inte är sosse. Jag försöker undvika att klä av mina kamrater deras åsikter och självpåtagna epitet även om det är svårt ibland. Dessutom kan ju Andersson ha tryckt i fel val av misstag när han skapa sin profil eller så har han råkat ut för ett så kallat "Face-rape"*. Eller så står han för alla dom där värdena som "frihetligt konservativa" faktiskt står för men han röstar på S av någon outgrundlig anledning ändå. Hur man än vänder och vrider på det hela finner jag det märkligt att man kallar sig för socialdemokrat om man står för helt andra värderingar än vad partiprogrammet står för och benämner sig med nåt som i det närmaste kan klassas som motsats till socialist. Är det konstigt att en del medlemmar blir lite förvirrade liksom?
*Face-rape är när någon varit inne på en Facebookprofil och haft dumheter för sig utan profilägarens medgivande.
Jag gick inte dit
Idag skulle jag gå på en säkerhetsträff i egenskap av säkerhetsansvarig för S i Helsingborg. Dessa säkerhetsträffar arrangeras av kommunen i samarbete med polisen och sist jag var på en var den mycket bra. Jag såg fram emot att gå på dagens dragning. Inför mötet tittade jag igenom dagordningen och där fanns en punkt som skulle ta upp Utöya och dess konsekvenser för säkerhetsarbetet kring politiken i Helsingborg. En mycket bra och viktig punkt.
Men sen slog det mig; träffen var för representanter för alla partier i fullmäktige. Med andra ord skulle SD:s motsvarighet till mig som säkerhetsansvarig vara där. Detta gav mig kalla kårar. Jag skulle alltså sitta och diskutera mordet på över 70 kamrater, utfört av en man som i mångt och mycket delar värderingar med detta parti och vars företrädare i riksdagen uttalat sig i precis den riktning som Bering Breivik agerat. Detta gjorde mig mycket upprörd.
Jag gick inte dit.
Men sen slog det mig; träffen var för representanter för alla partier i fullmäktige. Med andra ord skulle SD:s motsvarighet till mig som säkerhetsansvarig vara där. Detta gav mig kalla kårar. Jag skulle alltså sitta och diskutera mordet på över 70 kamrater, utfört av en man som i mångt och mycket delar värderingar med detta parti och vars företrädare i riksdagen uttalat sig i precis den riktning som Bering Breivik agerat. Detta gjorde mig mycket upprörd.
Jag gick inte dit.
torsdag 17 november 2011
Privatiseringar får negativa konsekvenser även i skolan
Har ni tänk på en sak? Det råder betygsinflation i svensk skola och ändå sjunker skolresultaten. Med andra ord är det egentligen mer illa ställt än vad siffrorna från Skolverket visar. Hur många elever som inte skulle nå upp till kraven om lärarna satt korrekta betyg vet ingen men att dom rimligtvis skulle vara fler är väl ingen helt osannolik gissning.
Var femte lärare har pressats att sätta högre betyg på eleverna och när Skolverket rättade nationella prov visade det sig att elever som fått MVG av sina egna lärare egentligen skulle fått IG. Detta är ett enormt nederlag för regeringen som har drivit på för fler nationella prov och bättre uppföljning i skolan under hela sin tid vid makten.
Ett av skälen till att betygshetsen och den efterföljande inflationen har uppstått är den konkurrenssituation som råder på skolmarknaden. Friskolornas ohämmade intåg har gjort att skolorna idag tvingas konkurrera med varandra på alla sätt som går och vad är en bättre konkurrensfördel än höga betyg? Varje rektor vet att ett dåligt år för skolan med många låga betyg betyder färre elever nästa år och därmed mindre pengar och därtill medföljande nedskärningar. Därför smittar också betygshetsen av sig på kommunala verksamheter.
För varje friskoleägare, varav stora delar ägs av riskkapitalbolag, är varje elev guld värd. Att pressa lärarna att höja betygen är en nyckelfråga för att kunna ta ut vinster ur verksamheten. När allt annat är bortskalat, när alla fasta kostnader är reducerade till ett minimum, så är det bara genom fler elever som skolan kan nå högre vinster.
Problemet med hela frågan är att det är ett omvänt fusk gentemot t ex vårdfusket som Carema sysslar med. I fallet med vårdskandaler lider människor påtaglig och direkt skada av fusket. I fallet med betygsinflation lider inte eleverna direkt skada vid själva betygstillfället. Tvärtom skapar fusket en bubbla av nöjdhet. En nöjdhet byggd på en illusion om den egna eller barnets förträfflighet. Vem klagar på att man har fått för höga betyg liksom?
Återigen visar det sig alltså att privat ägande inom välfärdssektorn skapar problem. Stora koncerner med vinsthungriga profitörer bakom sig pressar verksamheterna att med alla medel skapa vinst åt företaget. Det får absurda konsekvenser och ingen uppföljning i världen kan hantera denna typ av problem. För innan alla betygen i en årskurs är granskade och värderade hinner eleverna ha börjat t ex både ettan, tvåan och kanske till och med trean på gymnasiet innan felen upptäcks och då är det för sent. Framförallt om det hela kanske lett till ett avhopp från gymnasiet. Då sitter eleven på pottkanten ordentligt. Allt tack vare den så kallade valfriheten som införts med jubel och klang. Hur det hela dessutom ska hjälpas med att lärarna blir färre begriper jag inte.
Var femte lärare har pressats att sätta högre betyg på eleverna och när Skolverket rättade nationella prov visade det sig att elever som fått MVG av sina egna lärare egentligen skulle fått IG. Detta är ett enormt nederlag för regeringen som har drivit på för fler nationella prov och bättre uppföljning i skolan under hela sin tid vid makten.
Ett av skälen till att betygshetsen och den efterföljande inflationen har uppstått är den konkurrenssituation som råder på skolmarknaden. Friskolornas ohämmade intåg har gjort att skolorna idag tvingas konkurrera med varandra på alla sätt som går och vad är en bättre konkurrensfördel än höga betyg? Varje rektor vet att ett dåligt år för skolan med många låga betyg betyder färre elever nästa år och därmed mindre pengar och därtill medföljande nedskärningar. Därför smittar också betygshetsen av sig på kommunala verksamheter.
För varje friskoleägare, varav stora delar ägs av riskkapitalbolag, är varje elev guld värd. Att pressa lärarna att höja betygen är en nyckelfråga för att kunna ta ut vinster ur verksamheten. När allt annat är bortskalat, när alla fasta kostnader är reducerade till ett minimum, så är det bara genom fler elever som skolan kan nå högre vinster.
Problemet med hela frågan är att det är ett omvänt fusk gentemot t ex vårdfusket som Carema sysslar med. I fallet med vårdskandaler lider människor påtaglig och direkt skada av fusket. I fallet med betygsinflation lider inte eleverna direkt skada vid själva betygstillfället. Tvärtom skapar fusket en bubbla av nöjdhet. En nöjdhet byggd på en illusion om den egna eller barnets förträfflighet. Vem klagar på att man har fått för höga betyg liksom?
Återigen visar det sig alltså att privat ägande inom välfärdssektorn skapar problem. Stora koncerner med vinsthungriga profitörer bakom sig pressar verksamheterna att med alla medel skapa vinst åt företaget. Det får absurda konsekvenser och ingen uppföljning i världen kan hantera denna typ av problem. För innan alla betygen i en årskurs är granskade och värderade hinner eleverna ha börjat t ex både ettan, tvåan och kanske till och med trean på gymnasiet innan felen upptäcks och då är det för sent. Framförallt om det hela kanske lett till ett avhopp från gymnasiet. Då sitter eleven på pottkanten ordentligt. Allt tack vare den så kallade valfriheten som införts med jubel och klang. Hur det hela dessutom ska hjälpas med att lärarna blir färre begriper jag inte.
KD silar mygg och sväljer elefanter
KD anklagar M för plagiat. Vilken grej alltså. Att M inte drar sig för att ändra historien är ju känt sen länge och nu snor man material rakt av från sina regeringskollegor. Stackars KD!
Eller inte. Det som är lustigt i hela sammanhanget är att KD är så upprörda över att M tar frågor på "deras" område, äldrevården. För en sak ska man ha klart för sig, KD har stöttat Moderaterna i varje beslut som M har lagt fram angående försämringar i såväl sjukförsäkringen som privatiseringshetsen inom välfärden. KD vurmar lika mycket för företagens rätt att etablera sig på skattefinansierade marknader som Moderaterna gör. Trovärdigheten i KD:s "kritik" är noll.
Det är ett märkligt fenomen som uppstått i den svenska regeringen. Man driver opposition på sina egna beslut och på S-politiken istället för att ta ansvar för dom beslut man själv varit med och fatta. Ibland till och med ackompanjerat av egna applåder.
KD är ansvariga, tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet för hur Sverige ser ut idag. Så enkelt är det. Därför vore det klädsamt om deras företrädare också erkände sitt ansvar istället för att gnälla om att stora stygga Moderaterna har kopierat lite text när man samtidigt inte sagt ett ljud om Moderaternas historierevisionism.
Eller inte. Det som är lustigt i hela sammanhanget är att KD är så upprörda över att M tar frågor på "deras" område, äldrevården. För en sak ska man ha klart för sig, KD har stöttat Moderaterna i varje beslut som M har lagt fram angående försämringar i såväl sjukförsäkringen som privatiseringshetsen inom välfärden. KD vurmar lika mycket för företagens rätt att etablera sig på skattefinansierade marknader som Moderaterna gör. Trovärdigheten i KD:s "kritik" är noll.
Det är ett märkligt fenomen som uppstått i den svenska regeringen. Man driver opposition på sina egna beslut och på S-politiken istället för att ta ansvar för dom beslut man själv varit med och fatta. Ibland till och med ackompanjerat av egna applåder.
KD är ansvariga, tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet för hur Sverige ser ut idag. Så enkelt är det. Därför vore det klädsamt om deras företrädare också erkände sitt ansvar istället för att gnälla om att stora stygga Moderaterna har kopierat lite text när man samtidigt inte sagt ett ljud om Moderaternas historierevisionism.
onsdag 16 november 2011
Kvalité som helig Graal eller som skenmanöver
Kvalité. Detta magiska och magnifika ord som fram tills förra söndagen verkade ha neutraliserat hela diskussionen om ägandet inom välfärdssektorn. Socialdemokrater över hela landet har sen slutet av 1980-talet stuckit huvudet allt djupare i sanden och förnekat att ägandet och dess form skulle spela någon roll. Bara man strävar efter högsta möjliga kvalité så är allt lugnt. Då spelar förhållandet mellan offentligt och privat ägande ingen som helst roll.
Detta har också gjort politiken otydlig på välfärdsområdet. Den som läser lite kommunala budgethandlingar från diverse kommuner runt om i landet stöter på ett ganska fantastiskt fenomen. Likriktningen verkar total:
"Alla helsingborgare har rätt att påverka sin livssituation. Möjligheten att välja ska genomsyra alla verksamhetsområden. Genom att ge invånarna makt att välja, visas respekt för individens egen förmåga att ta ansvar för sitt liv. Invånarnas valfrihet skapar dessutom en positiv kvalitetskonkurrens som utvecklar verksamheterna, höjer kvaliteten och gör att de gemensamma resurserna utnyttjas effektivt.
Genom konkurrensutsättning av stadens verksamheter ska kvaliteten, kreativiteten och kostnadseffektiviteten öka. Mångfald ska stimuleras genom att alternativa driftsformer etableras. Strävan ska vara att även små och medelstora företag ska kunna delta vid konkurrensutsättning. Enskilda och kommunala driftsformer ska behandlas lika." - Moderaterna Helsingborg
"Vi menar att Haninge bör ta fram ett särskilt kvalitetsprogram för en höjning av kvaliteten i väl-
färden, och som också ger en effektivare verksamhet och möjliggör sänkt skatt. För oss Social-
demokrater är verksamhetens kvalitet viktigare än själva driftsformen. Det finns inget egenvärde i
att knoppa av väl fungerande kommunala verksamheter som inte leder till ökad tillgänglighet,
bättre bemötande och bättre service. Vi har ett alternativ till den moderatstyrda politiken. Vi sät-
ter kvaliteten främst!" - Socialdemokraterna Haninge
Det är i princip ingen skillnad i budskapet som Moderaterna i Helsingborg och Socialdemokraterna i Haninge sänder ut i sina respektive stycken om kvalité och konkurrens. Varken Moderaterna i Helsingborg eller Socialdemokraterna i Haninge ser några som helst problem med ägandeskapet. Ingen av dom ser att driftsformen, t ex aktiebolag, skulle kunna utgöra några problem. Begreppet "kvalité" tas som intäkt och garanti för att ingenting spelar någon roll. För Socialdemokraterna i Haninge är det dessutom en strävan efter lägre skatt (inget fel i låg skatt) som gör att driftsformen inte spelar någon roll. I samma andetag säger dom ju också att avknoppningar som leder till "ökad tillgänglighet, bättre bemötande och bättre service" har ett egenvärde. Att det är kostnadsdrivande, minskar insynen och transparensen och skickar skattemedel ner i fickorna på kapitaliser är alltså inget skäl att inte knoppa av. Moderaterna i Helsingborg håller förmodligen med till fullo.
Det finns alltså ingen politisk konflikt i begreppet "kvalité". Alla strävar efter det och alla hävdar att bara uppföljningen är bra är det inga problem. Men uppföljning är helt uppenbarligen inte tillräckligt för att förhindra den ena vårdskandalen efter den andra på privata vårdboenden. Den senaste vågen av kritik mot t ex Carema är vardagsmat om man bemödar sig att ha ett minne som sträcker sig längre än två månader bakåt i tiden. Dessutom är upphandlings- och uppföljningsenheter dyra apparater som kräver mycket personal och som därmed tar resurser i anspråk som istället skulle kunna läggas på verksamheterna.
Konflikten, den enda trovärdiga och meningsfulla, bör alltså stå kring ägandet och driftsformen. Att äga någon offentligt och att driva det offentligt ger en total insyn i verksamheten, det ger störst möjligheter att få så mycket av våra skattepengar som möjligt direkt ut i verksamheterna och det ger en möjlighet till demokratiskt ansvarsutkrävande när misskötsel och skandaler inträffar. Vi väljare kan inte avsätta Caremas styrelse och vi kan inte rösta om att bryta ett avtal med ett företag. Men vi kan i allmänna val avsätta ett styre som misskött ett välfärdsområde och vi kan utkräva ansvar från en nämnd som, om där finns något vett i skallen på nämnden, väljer att ställa sina platser till förfogande om folkstormen blir tillräckligt stark.
Att ägandet spelar roll har för övrigt Fröding på ett förnämnt sätt fångat i denna dikt där han fångar kapitalismens essens och funktion:
Guldet fick makt att förtrycka,
Rikmännens kast, en förnäm myriad,
Stal miljonernas lycka,
Åt och drack och var glad,
Van sin förfinings,
Segrar och nöden
Växte med segrarnas rad.
Detta har också gjort politiken otydlig på välfärdsområdet. Den som läser lite kommunala budgethandlingar från diverse kommuner runt om i landet stöter på ett ganska fantastiskt fenomen. Likriktningen verkar total:
"Alla helsingborgare har rätt att påverka sin livssituation. Möjligheten att välja ska genomsyra alla verksamhetsområden. Genom att ge invånarna makt att välja, visas respekt för individens egen förmåga att ta ansvar för sitt liv. Invånarnas valfrihet skapar dessutom en positiv kvalitetskonkurrens som utvecklar verksamheterna, höjer kvaliteten och gör att de gemensamma resurserna utnyttjas effektivt.
Genom konkurrensutsättning av stadens verksamheter ska kvaliteten, kreativiteten och kostnadseffektiviteten öka. Mångfald ska stimuleras genom att alternativa driftsformer etableras. Strävan ska vara att även små och medelstora företag ska kunna delta vid konkurrensutsättning. Enskilda och kommunala driftsformer ska behandlas lika." - Moderaterna Helsingborg
"Vi menar att Haninge bör ta fram ett särskilt kvalitetsprogram för en höjning av kvaliteten i väl-
färden, och som också ger en effektivare verksamhet och möjliggör sänkt skatt. För oss Social-
demokrater är verksamhetens kvalitet viktigare än själva driftsformen. Det finns inget egenvärde i
att knoppa av väl fungerande kommunala verksamheter som inte leder till ökad tillgänglighet,
bättre bemötande och bättre service. Vi har ett alternativ till den moderatstyrda politiken. Vi sät-
ter kvaliteten främst!" - Socialdemokraterna Haninge
Det är i princip ingen skillnad i budskapet som Moderaterna i Helsingborg och Socialdemokraterna i Haninge sänder ut i sina respektive stycken om kvalité och konkurrens. Varken Moderaterna i Helsingborg eller Socialdemokraterna i Haninge ser några som helst problem med ägandeskapet. Ingen av dom ser att driftsformen, t ex aktiebolag, skulle kunna utgöra några problem. Begreppet "kvalité" tas som intäkt och garanti för att ingenting spelar någon roll. För Socialdemokraterna i Haninge är det dessutom en strävan efter lägre skatt (inget fel i låg skatt) som gör att driftsformen inte spelar någon roll. I samma andetag säger dom ju också att avknoppningar som leder till "ökad tillgänglighet, bättre bemötande och bättre service" har ett egenvärde. Att det är kostnadsdrivande, minskar insynen och transparensen och skickar skattemedel ner i fickorna på kapitaliser är alltså inget skäl att inte knoppa av. Moderaterna i Helsingborg håller förmodligen med till fullo.
Det finns alltså ingen politisk konflikt i begreppet "kvalité". Alla strävar efter det och alla hävdar att bara uppföljningen är bra är det inga problem. Men uppföljning är helt uppenbarligen inte tillräckligt för att förhindra den ena vårdskandalen efter den andra på privata vårdboenden. Den senaste vågen av kritik mot t ex Carema är vardagsmat om man bemödar sig att ha ett minne som sträcker sig längre än två månader bakåt i tiden. Dessutom är upphandlings- och uppföljningsenheter dyra apparater som kräver mycket personal och som därmed tar resurser i anspråk som istället skulle kunna läggas på verksamheterna.
Konflikten, den enda trovärdiga och meningsfulla, bör alltså stå kring ägandet och driftsformen. Att äga någon offentligt och att driva det offentligt ger en total insyn i verksamheten, det ger störst möjligheter att få så mycket av våra skattepengar som möjligt direkt ut i verksamheterna och det ger en möjlighet till demokratiskt ansvarsutkrävande när misskötsel och skandaler inträffar. Vi väljare kan inte avsätta Caremas styrelse och vi kan inte rösta om att bryta ett avtal med ett företag. Men vi kan i allmänna val avsätta ett styre som misskött ett välfärdsområde och vi kan utkräva ansvar från en nämnd som, om där finns något vett i skallen på nämnden, väljer att ställa sina platser till förfogande om folkstormen blir tillräckligt stark.
Att ägandet spelar roll har för övrigt Fröding på ett förnämnt sätt fångat i denna dikt där han fångar kapitalismens essens och funktion:
Guldet fick makt att förtrycka,
Rikmännens kast, en förnäm myriad,
Stal miljonernas lycka,
Åt och drack och var glad,
Van sin förfinings,
Segrar och nöden
Växte med segrarnas rad.
Inget argument att du kanske lämnar
För det första, att S tappade i oktober handlade inte om att budgetmotionen var dålig. Det handlade om att Håkan Juholt hamnade i Aftonbladets klor och mediadrevets förbannelse. Gör man någon annan analys av det hela har man rimligtvis inte läst opinionsundersökningarna där kurvan pekade uppåt fram tills mediaskandalen. Jag tycker nämligen det är vad det handlar om, en mediaskandal, och inte en Juholtskandal.
Hur som helst. Det var persondiskussionen och inte politikdiskussionen som gjorde att S sjönk. Om man tar avstamp i det ställs Anders Johanssons m.fl kritik i annan dager. Dom är kloka människor, dom ser också att partiet steg när vi pratade politik.
Så vad handlar då deras korståg mot Juholt om? Är det ett sätt att försöka göra det enkelt för sig, att försöka attackera Juholt för att komma åt en politik som dom inte anser vara rätt väg? Att Juholt varit fladdrig är det väl ingen som har sagt emot, det har han blivit kritiserad för från första början, men han har levererat och han tog tillbaka väljargrupper som vi tappade under Mona Sahlin. Den stora grupp som gjorde att S steg fram till mediaskandalen var medelålders yrkesarbetande män. LO-gubbarna med andra ord. Dom som kritiserade Mona hej vilt. Dom återvände, knegarna.
För det andra. Det finns socialdemokratiska kommunpolitiker i företrädesvis Stockholms län som driver politik som i t ex Skåne skulle betecknas som moderat. Samtidigt vet jag att det finns länare från Stockholm som svänger sig med kommunistanklagelser mot partikamrater som inte vill ha privata utförare i välfärden. Så pajkastningen är ömsesidig och fruktansvärt larvig.
Det är i ljuset av det som jag blir så trött när partikamrater hotar med att lämna partiet. Jaha och? Lämna om du ska lämna. Ingen tänker gå på "snälla lämna oss inte"-kampanj. Att använda "jag kanske lämnar" som ett argument i en diskussion är inte trovärdigt. Det är att ge upp, det är att kapitulera och en kapitulant är inget jag tänker slita häcken av mig för att övertala att stanna kvar. Det finns massor av kompetenta, glada, kampvilliga och duktiga sossar runt om i landet som älskar sitt parti och som mer än gärna skulle företräda partiet och som skulle göra det med den äran.
Så om man ska diskutera förändring i partiet, gör det då inte som en potentiell kapitulant utan som en sann kämpe för förändring. Det är en väsentlig skillnad.
Bloggar: Johanna Graf lämnar in handduken. Maria Hagbom påvisar att AJ handlat helt medvetet.
Hur som helst. Det var persondiskussionen och inte politikdiskussionen som gjorde att S sjönk. Om man tar avstamp i det ställs Anders Johanssons m.fl kritik i annan dager. Dom är kloka människor, dom ser också att partiet steg när vi pratade politik.
Så vad handlar då deras korståg mot Juholt om? Är det ett sätt att försöka göra det enkelt för sig, att försöka attackera Juholt för att komma åt en politik som dom inte anser vara rätt väg? Att Juholt varit fladdrig är det väl ingen som har sagt emot, det har han blivit kritiserad för från första början, men han har levererat och han tog tillbaka väljargrupper som vi tappade under Mona Sahlin. Den stora grupp som gjorde att S steg fram till mediaskandalen var medelålders yrkesarbetande män. LO-gubbarna med andra ord. Dom som kritiserade Mona hej vilt. Dom återvände, knegarna.
För det andra. Det finns socialdemokratiska kommunpolitiker i företrädesvis Stockholms län som driver politik som i t ex Skåne skulle betecknas som moderat. Samtidigt vet jag att det finns länare från Stockholm som svänger sig med kommunistanklagelser mot partikamrater som inte vill ha privata utförare i välfärden. Så pajkastningen är ömsesidig och fruktansvärt larvig.
Det är i ljuset av det som jag blir så trött när partikamrater hotar med att lämna partiet. Jaha och? Lämna om du ska lämna. Ingen tänker gå på "snälla lämna oss inte"-kampanj. Att använda "jag kanske lämnar" som ett argument i en diskussion är inte trovärdigt. Det är att ge upp, det är att kapitulera och en kapitulant är inget jag tänker slita häcken av mig för att övertala att stanna kvar. Det finns massor av kompetenta, glada, kampvilliga och duktiga sossar runt om i landet som älskar sitt parti och som mer än gärna skulle företräda partiet och som skulle göra det med den äran.
Så om man ska diskutera förändring i partiet, gör det då inte som en potentiell kapitulant utan som en sann kämpe för förändring. Det är en väsentlig skillnad.
Bloggar: Johanna Graf lämnar in handduken. Maria Hagbom påvisar att AJ handlat helt medvetet.
tisdag 15 november 2011
MR-dagarna
Jag har varit på MR-dagarna* i Stockholm under två dagar nu. Har lyssnat på ett antal seminarier och har tillsammans med min partikollega Maria Ward diskuterat och reflekterat över mänskliga rättigheter såväl globalt som lokalt och nationellt. Det är slående hur långt vi har kvar på alla plan innan FN:s deklaration om dom mänskliga rättigheterna följs, någonstans alls.
Hela MR-frågan inrymmer en gigantisk paradox. Hur ska universella rättigheter kunna tillgodoses lika av olika nationalstater? Man kan ganska lätt konstatera att det inte går och att det förmodligen är en omöjlighet att nå universell status på rättigheter utan att det införs någon form av cosmopolitisk stat.
Orkar inte skriva mycket mer just nu. Är helt slut. Be back imorgon.
*MR - mänskliga rättigheter
Hela MR-frågan inrymmer en gigantisk paradox. Hur ska universella rättigheter kunna tillgodoses lika av olika nationalstater? Man kan ganska lätt konstatera att det inte går och att det förmodligen är en omöjlighet att nå universell status på rättigheter utan att det införs någon form av cosmopolitisk stat.
Orkar inte skriva mycket mer just nu. Är helt slut. Be back imorgon.
*MR - mänskliga rättigheter
måndag 14 november 2011
Oegentligheter i såväl verksamhet som argumentation bland Vårdföretagarna
Kampen om den privata vårdmarknaden är i full gång. Regeringen tillsätter lite utredningar och försöker få bort frågan från agendan medan Håkan Juholt uttalar att riskkapitalbolag inte ska få äga vårdbolag. Om Juholt menar allvar med det han säger är det förträffligt och det är en alldeles utmärkt. Det skulle skapa en grogrund för en starkt ideologisk valrörelse 2014 och en sådan skulle endast gynna S. Vi såg att S hade upp mot 35 procent i opinionen när vi talade politik så ideologin talar för oss.
I debatten om riskkapitalbolagen och dess vara eller icke vara förekommer gott om pseudoargument. Alltså argument som slentrianmässigt slängs ut så fort kritik mot rovdriften förekommer. Ett sådant är det klassiska "men det fungerar ju bra på några boenden så då är det inte ägandeformen som är problemet". Som jag tidigare har påtalat är det kvalificerat skitsnack att inte ägandeformen spelar någon roll. Givetvis gör den det.
Nästa pseudoargument kommer från Vårdföretagarna. Dom hävdar att skattereglerna och alla andra regler som omgärdar vårdmarknaden i Sverige måste vara "konkurrenskraftiga" så att riskkapitalister vill investera i svenska företag. Men stopp och belägg här.
Man kan inte jämföra vårdbolag i Sverige med t ex Volvo eller Ericsson. Svensk äldrevård går inte att flytta från Sverige. Dom äldre finns här, vill leva här och då är det den nationella svenska marknaden som är relevant. Med andra ord, det är strunt samma hur övriga världen väljer att organisera sina vårdmarknader. Vi i Sverige vill ha en viss nivå på vården, typ att man får nya blöjor när man kissat på sig och andra lagom rimliga krav, och vill man som företagare vara med på den marknaden får man anpassa sig. Är man med på marknaden för att göra vinst men marknaden inte kan ge "tillräcklig" avkastning så får man väl helt enkelt låta bli att vara med. Simple as that.
Vi behöver inte företagen inom äldrevården. Däremot vill företagen ha äldrevården. Det är en starkt ideologiskt färgad fråga för vem någonting finns till. Valet för mig är enkelt. Vården är till för folket, inte storfinansen. Punkt.
För övrigt vill jag inte ha någon marknad inom välfärden.
I debatten om riskkapitalbolagen och dess vara eller icke vara förekommer gott om pseudoargument. Alltså argument som slentrianmässigt slängs ut så fort kritik mot rovdriften förekommer. Ett sådant är det klassiska "men det fungerar ju bra på några boenden så då är det inte ägandeformen som är problemet". Som jag tidigare har påtalat är det kvalificerat skitsnack att inte ägandeformen spelar någon roll. Givetvis gör den det.
Nästa pseudoargument kommer från Vårdföretagarna. Dom hävdar att skattereglerna och alla andra regler som omgärdar vårdmarknaden i Sverige måste vara "konkurrenskraftiga" så att riskkapitalister vill investera i svenska företag. Men stopp och belägg här.
Man kan inte jämföra vårdbolag i Sverige med t ex Volvo eller Ericsson. Svensk äldrevård går inte att flytta från Sverige. Dom äldre finns här, vill leva här och då är det den nationella svenska marknaden som är relevant. Med andra ord, det är strunt samma hur övriga världen väljer att organisera sina vårdmarknader. Vi i Sverige vill ha en viss nivå på vården, typ att man får nya blöjor när man kissat på sig och andra lagom rimliga krav, och vill man som företagare vara med på den marknaden får man anpassa sig. Är man med på marknaden för att göra vinst men marknaden inte kan ge "tillräcklig" avkastning så får man väl helt enkelt låta bli att vara med. Simple as that.
Vi behöver inte företagen inom äldrevården. Däremot vill företagen ha äldrevården. Det är en starkt ideologiskt färgad fråga för vem någonting finns till. Valet för mig är enkelt. Vården är till för folket, inte storfinansen. Punkt.
För övrigt vill jag inte ha någon marknad inom välfärden.
söndag 13 november 2011
"Gomorra" av Roberto Saviano
Jag läste ut "Gomorra" av Roberto Saviano igår. Det är en mycket spännande bok som handlar om den neapolitanska maffian, Camorran. Detta är enligt Saviano den mäktigaste maffian i hela världen om än inte den mest kända. Den sicilianska maffian, Cosa Nostra, har genom otaliga filmatiseringar blivit vida mer känd men när man läst Gomorra förstår man varför den neapolitanska motsvarigheten ses som betydligt med inflytelserik.
Boken rör sig i gränslandet mellan skönlitterär skildring av ett Syditalien i förfall och en faktasamling av gigantiska mått. Den ena grymheten efter den andra, det ena brottet mer hänsynslöst än det andra och den ene maffiabossen större än den andra, rabblas upp på ett tillgängligt och lättbegripligt sätt. Att boken och Saviano ses som ett stort hot mot Camorran är föga förvånande. Metodiken och systematiken i boken är väldigt talande och fångar läsaren på ett mycket bra sätt.
Boken ifrågasätter hela det västerländska kapitalismens funktionssätt och pekar på den svarta sidan av ekonomin som en av kapitalismens stora stöttepelare. Saviano drar likheter mellan maffians strävan efter fullständigt avreglerade marknader där allt är en handelsvara och den nyliberala synen på ekonomin som något som ska lämnas ifred och som ska få sköta sig själv. Tankegångarna är intressanta och väcker många frågor kring hur vårt ekonomiska system egentligen är uppbyggt. Pengar som rör sig mellan den svarta och vita ekonomin är som blodet i en överhettad kropp. Det pumpar med allt intensivare kraft och ju fortare det flödar desto mer kan kroppen arbeta.
Om du vill ha en spännande och intensiv läsning rekommenderar jag dig att läsa Gomorra. Enda negativa är att alla dom namn som far förbi i rasande takt stundtals blir lite väl mycket upprepning för oss som inte kan se namnen i den kontext där dom verkat. Men man lär sig snabbt vilka textrader som bara kan hoppas över och vilka som har relevans för berättelsen.
Visst du förresten att familjen Kennedy skapade stora delar av sin förmögenhet på illegal spritförsäljning under förbudstiden och att dom genom pengatvätt skapat sig en enorm rikedom i den vita ekonomin? Saviano uppmärksammade i alla fall mig på detta och det gör ju knappast Kennedy större i mina ögon.
Boken rör sig i gränslandet mellan skönlitterär skildring av ett Syditalien i förfall och en faktasamling av gigantiska mått. Den ena grymheten efter den andra, det ena brottet mer hänsynslöst än det andra och den ene maffiabossen större än den andra, rabblas upp på ett tillgängligt och lättbegripligt sätt. Att boken och Saviano ses som ett stort hot mot Camorran är föga förvånande. Metodiken och systematiken i boken är väldigt talande och fångar läsaren på ett mycket bra sätt.
Boken ifrågasätter hela det västerländska kapitalismens funktionssätt och pekar på den svarta sidan av ekonomin som en av kapitalismens stora stöttepelare. Saviano drar likheter mellan maffians strävan efter fullständigt avreglerade marknader där allt är en handelsvara och den nyliberala synen på ekonomin som något som ska lämnas ifred och som ska få sköta sig själv. Tankegångarna är intressanta och väcker många frågor kring hur vårt ekonomiska system egentligen är uppbyggt. Pengar som rör sig mellan den svarta och vita ekonomin är som blodet i en överhettad kropp. Det pumpar med allt intensivare kraft och ju fortare det flödar desto mer kan kroppen arbeta.
Om du vill ha en spännande och intensiv läsning rekommenderar jag dig att läsa Gomorra. Enda negativa är att alla dom namn som far förbi i rasande takt stundtals blir lite väl mycket upprepning för oss som inte kan se namnen i den kontext där dom verkat. Men man lär sig snabbt vilka textrader som bara kan hoppas över och vilka som har relevans för berättelsen.
Visst du förresten att familjen Kennedy skapade stora delar av sin förmögenhet på illegal spritförsäljning under förbudstiden och att dom genom pengatvätt skapat sig en enorm rikedom i den vita ekonomin? Saviano uppmärksammade i alla fall mig på detta och det gör ju knappast Kennedy större i mina ögon.
lördag 12 november 2011
Lägg ner nu Juholt
Alltså, jag tyckte det var helt rätt av S och V att inte ställa upp på debatten i Agenda där dom klumpades ihop med SD. Men nu får det räcka. Markeringen är gjord, ta fighten, vinn debatten. Det är så enkelt och SVT kommer inte ge med sig. Det är fördjävligt att dom fular sig och inte respekterar det faktum att SD står närmare alliansen men det är inte mycket man kan göra åt saken. Lägg ner, fokusera på väsentligheterna. Nästa fråga tack!
För övrigt vill jag travestera Sten Broman och säga att det som karakteriserar en gentleman är att han kan vara med i Moderaterna men väljer att låta bli.
För övrigt vill jag travestera Sten Broman och säga att det som karakteriserar en gentleman är att han kan vara med i Moderaterna men väljer att låta bli.
fredag 11 november 2011
En ensam galning eller ett medvetet system?
En amerikansk soldat döms för mord i Afghanistan. Han sägs symbolisera ren ondska och hans handlingar fördöms som diametralt motsatta den amerikanska militärens värderingar. Calvin Gibbs är en individ som har agerat utifrån sina egna perversa lustars och hans hat, förakt och sjuka idéer är inget annat än en tragedi på ett personligt plan.
Där skulle historien kunnat sluta. En isolerad händelse i en sjuk mans liv. Helt utan samband med den omgivande världen. Det är också så som saken framställs av den amerikanska militären. Som ett olycksfall i en annars väl fungerande maskin. För det är den bilden som man vill att vi som står vid sidan ska ha.
Dessvärre tror jag inte ett dugg på den bilden. Jag tror att problemet med amerikanska soldater som löper amok ligger mycket djupare. Det ligger i såväl den amerikanska militära kulturen som i det medvetna valet att skapa en krigsmaskin för dominans och erövring. USA för krig och i krig handlar det om så mycket mer än att bara nå rent militära mål. Ett land eller en region ska inte bara "försvaras" från militära hot. Motståndet ska brytas ner och området ska öppna sig för korporativ expansion. Företagen kommer som ett brev på posten i kölvattnet av den militära apparaten och då måste spelplanen vara gynnsam och befolkningen kuvad.
Vi har sett det gång efter annan och vi har kunnat läsa om det i såväl Naomi Kleins som Noam Chomskys böcker. Det krävs bara att man minns och lägger ihop några pusselbitar för att man ska se att övergreppen av den amerikanska krigsmakten handlar om något helt annat än isolerade galningars illdåd. Maktstrukturen i den militära organisationen och den utpräglade pennalismen skapar en medgörlig organisation där soldaten endast exekuterar order. Order som är tydligt sammanlänkade med det övergripande målet att bereda mark för ekonomisk expansion. För det är knappast så att illgärningarna endast begås av förvirrade soldater ute i fält och läser man mellan raderna så förstår man ganska lätt att det inte bara var Calvin Gibbs som var problemet. Hela brigaden hade problem och att lasta Calvin Gibbs allena för det är att blunda för omständigheterna.
" The investigation initially began as a wider inquiry into 5th Stryker Brigade, the unit Gibbs deployed with to Afghanistan. The platoon was "out of control", a prosecutor said, including smoking hash, photographing Afghan remains and beating a soldier who reported the drug use.
One member of the brigade, then-Specialist Adam Winfield, told his parents when the first Afghan civilian was killed, and alerted them more killings were planned." - BBC
Stanley Kubrick har fångat den amerikanska militärens syn på soldaterna och dom områden den ska erövra på ett helt lysande sätt i filmen "Full Metal Jacket". Jargongen, humorn och synen på "fienden" och soldaten känns igen i krigsskildring efter krigsskildring. Detta kommer givetvis ifrån någonting i den verkliga världen. Är det då så konstigt att soldaterna gör rubbade saker?
Ni ser vad jag syftar på här. Beklagar att klippet inte kan bäddas in.
Där skulle historien kunnat sluta. En isolerad händelse i en sjuk mans liv. Helt utan samband med den omgivande världen. Det är också så som saken framställs av den amerikanska militären. Som ett olycksfall i en annars väl fungerande maskin. För det är den bilden som man vill att vi som står vid sidan ska ha.
Dessvärre tror jag inte ett dugg på den bilden. Jag tror att problemet med amerikanska soldater som löper amok ligger mycket djupare. Det ligger i såväl den amerikanska militära kulturen som i det medvetna valet att skapa en krigsmaskin för dominans och erövring. USA för krig och i krig handlar det om så mycket mer än att bara nå rent militära mål. Ett land eller en region ska inte bara "försvaras" från militära hot. Motståndet ska brytas ner och området ska öppna sig för korporativ expansion. Företagen kommer som ett brev på posten i kölvattnet av den militära apparaten och då måste spelplanen vara gynnsam och befolkningen kuvad.
Vi har sett det gång efter annan och vi har kunnat läsa om det i såväl Naomi Kleins som Noam Chomskys böcker. Det krävs bara att man minns och lägger ihop några pusselbitar för att man ska se att övergreppen av den amerikanska krigsmakten handlar om något helt annat än isolerade galningars illdåd. Maktstrukturen i den militära organisationen och den utpräglade pennalismen skapar en medgörlig organisation där soldaten endast exekuterar order. Order som är tydligt sammanlänkade med det övergripande målet att bereda mark för ekonomisk expansion. För det är knappast så att illgärningarna endast begås av förvirrade soldater ute i fält och läser man mellan raderna så förstår man ganska lätt att det inte bara var Calvin Gibbs som var problemet. Hela brigaden hade problem och att lasta Calvin Gibbs allena för det är att blunda för omständigheterna.
" The investigation initially began as a wider inquiry into 5th Stryker Brigade, the unit Gibbs deployed with to Afghanistan. The platoon was "out of control", a prosecutor said, including smoking hash, photographing Afghan remains and beating a soldier who reported the drug use.
One member of the brigade, then-Specialist Adam Winfield, told his parents when the first Afghan civilian was killed, and alerted them more killings were planned." - BBC
Stanley Kubrick har fångat den amerikanska militärens syn på soldaterna och dom områden den ska erövra på ett helt lysande sätt i filmen "Full Metal Jacket". Jargongen, humorn och synen på "fienden" och soldaten känns igen i krigsskildring efter krigsskildring. Detta kommer givetvis ifrån någonting i den verkliga världen. Är det då så konstigt att soldaterna gör rubbade saker?
Ni ser vad jag syftar på här. Beklagar att klippet inte kan bäddas in.
Foto: http://www.123rf.com/
Carema och urinet
Carema väger blöjorna för att se om det går att sitta i dom en stund till. Alltså, Carema väger en nerkissad blöja för om den inte innehåller tillräckligt mycket urin så kan man sitta i en viss väta någon timme till. Våra äldre får helt enkelt acceptera att sitta i sina egna exkremiteter ett par timmar för här finns pengar att tjäna.
Carema försvarar det hela med att man testade ut inkontinentsskydd men den förklaringen är tveksam om den håller. Enligt källor handlar det istället om att hitta den exakta nivån på hur nerkissad en blöja kan bli innan den börjar läcka och först då byta den.
Konsekvenserna av att sitta i fuktiga och urinindränkta blöjor är inte speciellt svåra att föreställa sig. Irriterade hud, sår, lukt, obehag och minsta lilla infektion i regionen lär inte må speciellt bra av det hela. Sist men inte minst handlar det om människovärdet. Tänk dig själv att få veta att du inte är värd mer pengar än en ny blöja i tid. En degenerering av hela välfärdssystemets bärande tanke och en pervers utveckling i ett samhälle som påstår sig bli bättre för var dag som går. Eller har vi gett upp den ambitionen?
Media: Aftonbladet bloggar och Caremas VD försvarar sig. Aftonbladet bloggar igen om liggsår.
Bloggat: Jens Holm visar på hur borgarna väljer frågorna och media tiger still.
Läs mer på Socialdemokraterna.
Carema försvarar det hela med att man testade ut inkontinentsskydd men den förklaringen är tveksam om den håller. Enligt källor handlar det istället om att hitta den exakta nivån på hur nerkissad en blöja kan bli innan den börjar läcka och först då byta den.
Konsekvenserna av att sitta i fuktiga och urinindränkta blöjor är inte speciellt svåra att föreställa sig. Irriterade hud, sår, lukt, obehag och minsta lilla infektion i regionen lär inte må speciellt bra av det hela. Sist men inte minst handlar det om människovärdet. Tänk dig själv att få veta att du inte är värd mer pengar än en ny blöja i tid. En degenerering av hela välfärdssystemets bärande tanke och en pervers utveckling i ett samhälle som påstår sig bli bättre för var dag som går. Eller har vi gett upp den ambitionen?
Media: Aftonbladet bloggar och Caremas VD försvarar sig. Aftonbladet bloggar igen om liggsår.
Bloggat: Jens Holm visar på hur borgarna väljer frågorna och media tiger still.
Läs mer på Socialdemokraterna.
torsdag 10 november 2011
En bild säger mer än tusen ord även om där är ord i bilden!
En bild säger mer än tusen ord. Även om nu denna bild innehåller väldigt många ord...
Bilden är hämtad från veckans Dagens Samhälle:
Bilden är hämtad från veckans Dagens Samhälle:
Skatt på riskkapitalet är inte lösningen
Riskkapitalbolagens härjningar är på tapeten ordentligt den här veckan. Det är en nyttig debatt som förhoppningsvis kommer sluta i att gemene man ser kopplingen mellan den privatiseringspolitik som borgerligheten bedriver och dom problem som vi nu diskuterar. I Helsingborg har över 1 500 anställda försvunnit från kommunen sen 2007 och en del av dessa har istället plockats in av privata utförare. Det är en tydlig politik med målet att minska offentlig sektor och skapa möjligheter för bolag att bedriva business på välfärdsområdet. En verksamhet som till skillnad från andra marknader har ett säkert och stabilt inflöde av pengar vilket leder till säkrare och i regel större vinstmarginaler.
I kölvattnet av denna debatt kommer givetvis Anders Borg. Någonting måste göras och hot om en skatt på riskkapital kommer nu från finansministern. Det låter ju kanonbra och det appellerar givetvis till många sossar. Den där Borg han vill ju höja skatten för dom och det låter ju sossigt och bra. Han är nog rätt bra han.
Men dessvärre är inte problemet så enkelt. För tänk ett varv till. Riskkapitalisterna går in i ett företag för att få avkastning på sitt satsade kapital. Enligt Dokument Inifrån i söndags är det inte ovanligt att kalkylen som kapitalisterna har är att dubbla sina pengar på bara några år. Det kräver enorma vinstmarginaler och oavsett vad Anders Borg gör så kommer dessa kalkyler bestå. För denna typ av kapitalister är verksamhetens kvalité och innehåll oväsentligt. Marginalerna ska pressas uppåt och vinsterna ska in. Kontakten med verkligheten är noll.
Konsekvensen av detta blir först och främst en. Nämligen att om en skatt läggs på vinsterna måste verksamheterna pressas ännu hårdare för att nå upp till dom vinstmarginaler som ägarna har satt. En skatt kan alltså bli direkt skadlig för verksamheterna genom att tempot, stressen och sparniten ökar i ännu snabbare takt. Det som skatten skulle motverka blir alltså, paradoxalt nog, dess konsekvens.
Problemet ligger alltså företrädesvis inte i beskattning eller inte beskattning. Det är givetvis en viktig signalpolitisk fråga men det blir en pseudodiskussion. Diskussionen måste istället röra sig kring, och lösningen ligger i, frågan om ägandeskapet och driftsformen. Jag föreslog häromdagen att man t ex skulle kunna göra begränsningar i äganderätten så att en juridisk person endast kan äga ett par boenden eller skolor eller att endast föreningar, stiftelser och kooperativ skulle få vara alternativa utförare till det offentliga. Det finns säkert andra sätt och vägar att nå en lösning på problemet men det finns alltså alternativ som är full realistiska.
Läs mer på socialdemokraterna.se
I kölvattnet av denna debatt kommer givetvis Anders Borg. Någonting måste göras och hot om en skatt på riskkapital kommer nu från finansministern. Det låter ju kanonbra och det appellerar givetvis till många sossar. Den där Borg han vill ju höja skatten för dom och det låter ju sossigt och bra. Han är nog rätt bra han.
Men dessvärre är inte problemet så enkelt. För tänk ett varv till. Riskkapitalisterna går in i ett företag för att få avkastning på sitt satsade kapital. Enligt Dokument Inifrån i söndags är det inte ovanligt att kalkylen som kapitalisterna har är att dubbla sina pengar på bara några år. Det kräver enorma vinstmarginaler och oavsett vad Anders Borg gör så kommer dessa kalkyler bestå. För denna typ av kapitalister är verksamhetens kvalité och innehåll oväsentligt. Marginalerna ska pressas uppåt och vinsterna ska in. Kontakten med verkligheten är noll.
Konsekvensen av detta blir först och främst en. Nämligen att om en skatt läggs på vinsterna måste verksamheterna pressas ännu hårdare för att nå upp till dom vinstmarginaler som ägarna har satt. En skatt kan alltså bli direkt skadlig för verksamheterna genom att tempot, stressen och sparniten ökar i ännu snabbare takt. Det som skatten skulle motverka blir alltså, paradoxalt nog, dess konsekvens.
Problemet ligger alltså företrädesvis inte i beskattning eller inte beskattning. Det är givetvis en viktig signalpolitisk fråga men det blir en pseudodiskussion. Diskussionen måste istället röra sig kring, och lösningen ligger i, frågan om ägandeskapet och driftsformen. Jag föreslog häromdagen att man t ex skulle kunna göra begränsningar i äganderätten så att en juridisk person endast kan äga ett par boenden eller skolor eller att endast föreningar, stiftelser och kooperativ skulle få vara alternativa utförare till det offentliga. Det finns säkert andra sätt och vägar att nå en lösning på problemet men det finns alltså alternativ som är full realistiska.
Läs mer på socialdemokraterna.se
Jag tar till mig av kritiken och öppnar upp igen
Igår skrev jag ett lite ironiskt inlägg om min blogg och det har glädjande nog lätt till en del reaktioner. Dock har dom ju inte lagts upp här eftersom jag sen en tid tillbaka har valt att stänga mitt kommentatorsfält. Detta sen jag fått ett antal kommentarer av diverse troll, vampyrer och annat löst folk vars enda syfte är att göra livet mindre glatt för andra människor.
Men som påpekades igår i ett mail till mig så signalerar givetvis detta att jag inte vill ha kommentarer eller synpunkter. Något som i grund och botten är fel eftersom min mail ju ligger tillgänglig för alla att skriva till. Fast där finns en poäng med kommentarer så jag har bestämt mig för att öppna denna funktion igen. Dock med granskningsfunktionen påslagen.
Det är nämligen jag som är ansvarig för det som står på bloggen. Även kommentarerna. Och det innebär att jag inte tänker göra min blogg till lekstuga för vem som helst. Vill man slänga ur sig one-liners eller bara allmänt gnälla av sig göres inget besvär.
Bloggat: Yasmine skriver bra idag.
Men som påpekades igår i ett mail till mig så signalerar givetvis detta att jag inte vill ha kommentarer eller synpunkter. Något som i grund och botten är fel eftersom min mail ju ligger tillgänglig för alla att skriva till. Fast där finns en poäng med kommentarer så jag har bestämt mig för att öppna denna funktion igen. Dock med granskningsfunktionen påslagen.
Det är nämligen jag som är ansvarig för det som står på bloggen. Även kommentarerna. Och det innebär att jag inte tänker göra min blogg till lekstuga för vem som helst. Vill man slänga ur sig one-liners eller bara allmänt gnälla av sig göres inget besvär.
Bloggat: Yasmine skriver bra idag.
onsdag 9 november 2011
Ber om ursäkt för min träiga blogg
Jag noterade med viss förvåning att jag blivit utsedd till en "träig" och därmed förmodat ointressant bloggare. Tydligen skriver jag för mycket om opinionsmätningar när jag kommenterar att S har nåt den lägsta nivån någonsin i en United Minds-undersökning. Att sen övriga ca 20 rader handlar om politiskt engagemang, den politiska diskursen och etiketteringen av partikamrater är uppenbarligen helt irrelevant. Det är träigt då får jag ju anta.
Det hela handlar om att ett gäng bloggare tycker att en del andra bloggare är tråkiga bara för att dom senare skriver om dagsaktuella politiska frågor och till skillnad från dom förstnämnda är mer i linje med partiprogrammet för S. Dessutom är man tråkig och mer eller mindre att liknas vid en papegoja om man länkar till större nyhetsmedia eller till bloggare som har samma uppfattning som en själv. Detta var ok i början när dom första svenska politiska bloggarna gjorde entré men nu, 2011, är det tydligen ute.
Skulle man dessutom vilja ha läsare till sin blogg är det också fel. Uppenbarligen är det bättre att ingen läser ens inlägg. Frågan är om man alls borde pinga sina uppdateringar. Kanske ska man helt enkelt bara skriva sina inlägg i Words, skriva ut dom och sätta in dom i en pärm därefter. Om någon sen kommer och fråga om dom får läsa i din bloggpärm då jäklar! Då är du en sann, intressant och rolig bloggare!
Eftersom jag omnämns i sammanhanget av andra partimegafoner och mainstream träiga snubbar så antar jag att även referenskritiken ska träffa mig. Jag länkar ju allt som oftast till kamrater eller debattörer som jag tycker skrivit bra och att läsa något på SVT Text för att sen skriva lite kommentarer och ge perspektiv på det är nästan en sjukdomsbeskrivning på mitt bloggande. Det refereras tydligen till fel sociologer och att hänvisa eller tipsa om Noam Chomsky, Naomi Klein, Karl Marx, Ernst Wigforrs, Tim Jackson eller för den delen göra en bokrecension då och då är alltså inte nog. Så jag får väl börja rota fram lite 1700-talsreferenser helt enkelt för att pigga upp bloggen. Tänkte att jag skulle skriva om Roberto Saviano inom några dagar men det kan jag nog skippa nu för då kanske min blogg träder in i rena urskogen av tråkighet.
Men hur som helst. Det är tur vi har stjärnor som har förmågan att se alla oss vanliga dödliga som lite vanligare, lite tråkigare och lite mer medel än sig själva. Mainstream, fy fan för oss.
Bloggat: Ingen alls för jag tänker inte länka till någon för då vill jag bara förstärka min egen åsikt, tipsa om intressant läsning och dessutom är jag förmodligen "ligga-högt-upp-på-listorna-kåt".
Det hela handlar om att ett gäng bloggare tycker att en del andra bloggare är tråkiga bara för att dom senare skriver om dagsaktuella politiska frågor och till skillnad från dom förstnämnda är mer i linje med partiprogrammet för S. Dessutom är man tråkig och mer eller mindre att liknas vid en papegoja om man länkar till större nyhetsmedia eller till bloggare som har samma uppfattning som en själv. Detta var ok i början när dom första svenska politiska bloggarna gjorde entré men nu, 2011, är det tydligen ute.
Skulle man dessutom vilja ha läsare till sin blogg är det också fel. Uppenbarligen är det bättre att ingen läser ens inlägg. Frågan är om man alls borde pinga sina uppdateringar. Kanske ska man helt enkelt bara skriva sina inlägg i Words, skriva ut dom och sätta in dom i en pärm därefter. Om någon sen kommer och fråga om dom får läsa i din bloggpärm då jäklar! Då är du en sann, intressant och rolig bloggare!
Eftersom jag omnämns i sammanhanget av andra partimegafoner och mainstream träiga snubbar så antar jag att även referenskritiken ska träffa mig. Jag länkar ju allt som oftast till kamrater eller debattörer som jag tycker skrivit bra och att läsa något på SVT Text för att sen skriva lite kommentarer och ge perspektiv på det är nästan en sjukdomsbeskrivning på mitt bloggande. Det refereras tydligen till fel sociologer och att hänvisa eller tipsa om Noam Chomsky, Naomi Klein, Karl Marx, Ernst Wigforrs, Tim Jackson eller för den delen göra en bokrecension då och då är alltså inte nog. Så jag får väl börja rota fram lite 1700-talsreferenser helt enkelt för att pigga upp bloggen. Tänkte att jag skulle skriva om Roberto Saviano inom några dagar men det kan jag nog skippa nu för då kanske min blogg träder in i rena urskogen av tråkighet.
Men hur som helst. Det är tur vi har stjärnor som har förmågan att se alla oss vanliga dödliga som lite vanligare, lite tråkigare och lite mer medel än sig själva. Mainstream, fy fan för oss.
Bloggat: Ingen alls för jag tänker inte länka till någon för då vill jag bara förstärka min egen åsikt, tipsa om intressant läsning och dessutom är jag förmodligen "ligga-högt-upp-på-listorna-kåt".
Dagens uppmaning till Jeanne d´Arkelsten och hennes kompisar.
Igår hände något mycket märkligt. Alliansens fyra partisekreterare gick ut och höll presskonferens om Socialdemokraternas politik. Det är lite anmärkningsvärt att man från borgerligt håll har så ont om egna idéer att man väljer att utnyttja ett relativt begränsad mediautrymme till att prata om någon annans politik. Har man så slut på förslag redan två månader efter att man lagt sin egen budget att man måste släpa fram motståndarsidans dito för att ha något att hålla presskonferens om? Dessutom är det hela talande för hur rädda alliansen är för Socialdemokraterna när man väljer att som regeringsinnehavare gå ut och bedriva oppositionspolitik på oppositionens största parti.
Det man bland annat kritiserade det gemensamma kravet från Socialdemokraterna och många LO-förbund, lagstadgad rätt till heltid med deltid som en möjlighet. Alliansföreträdarna kör samma gamla skåpmat om kostnader och fördyringar helt utan att ta hänsyn till den empiri som finns i ämnet. Nynäshamn införde detta redan förra mandatperioden och det har visat sig bli en besparing. Att sen Ilija Batljan inte vill lagstifta är relativt oväsentligt i sammanhanget. Problemet är ju inte dom kommuner där viljan finns. Där kommer det ju att ske. Men varför ska kommunalarna i Vellinge, Lomma och Danderyd inte få samma rätt som sina kollegor i Nynäshamn? Att man har oturen att hamna i en borgarkommun ska inte innebära att ens rättigheter försämras eller förnekas.
Presskonferensens andra grej var kostnadsfrågan. Alliansen har bestämt att Socialdemokraterna är ekonomiskt oansvariga. Dom har inga historiska belägg för det och dom kan inte påvisa det med trovärdighet i våra budgetförslag heller. Så klassikern "laga efter läge och skriv historien as you go" gör sig gällande med all tydlighet igen när Moderaterna och deras polare är i farten.
Dagens uppmaning till borgarna blir därmed: "Kom med egna idéer och förslag så prövar vi dom mot folkets vilja istället för att snacka strunt om motståndarens budget."
Fotnot: "Jeanne d´Arkelsten" var en av alla roliga historietravestier som dök upp på taggen #stufmoderaternadid på Twitter.
Media: Ingrid Runsten skriver bra i dagens HD.
Bloggat: Göran om meddelarskydd.
Det man bland annat kritiserade det gemensamma kravet från Socialdemokraterna och många LO-förbund, lagstadgad rätt till heltid med deltid som en möjlighet. Alliansföreträdarna kör samma gamla skåpmat om kostnader och fördyringar helt utan att ta hänsyn till den empiri som finns i ämnet. Nynäshamn införde detta redan förra mandatperioden och det har visat sig bli en besparing. Att sen Ilija Batljan inte vill lagstifta är relativt oväsentligt i sammanhanget. Problemet är ju inte dom kommuner där viljan finns. Där kommer det ju att ske. Men varför ska kommunalarna i Vellinge, Lomma och Danderyd inte få samma rätt som sina kollegor i Nynäshamn? Att man har oturen att hamna i en borgarkommun ska inte innebära att ens rättigheter försämras eller förnekas.
Presskonferensens andra grej var kostnadsfrågan. Alliansen har bestämt att Socialdemokraterna är ekonomiskt oansvariga. Dom har inga historiska belägg för det och dom kan inte påvisa det med trovärdighet i våra budgetförslag heller. Så klassikern "laga efter läge och skriv historien as you go" gör sig gällande med all tydlighet igen när Moderaterna och deras polare är i farten.
Dagens uppmaning till borgarna blir därmed: "Kom med egna idéer och förslag så prövar vi dom mot folkets vilja istället för att snacka strunt om motståndarens budget."
Fotnot: "Jeanne d´Arkelsten" var en av alla roliga historietravestier som dök upp på taggen #stufmoderaternadid på Twitter.
Media: Ingrid Runsten skriver bra i dagens HD.
Bloggat: Göran om meddelarskydd.
tisdag 8 november 2011
Björklund har rätt! Svenska skolan under hans ledning är som Titanic.
"Som att vända en atlantångare". Så har Jan Björklund beskrivit utvecklingen i den svenska skolan. En helgardering från Björklunds sida för att slippa ta ansvar tills den dagen då resultaten skulle råka peka uppåt igen. Björklund har svängt sig med ungefär ett decennie som mått för när "hans" skola kommer att ge effekt. Barnen och ungdomarna är med den logiken så fruktansvärt misshandlade redan från första stund dom satte sin fot i skolan då en socialdemokratisk regering styrde landet att dom uppkomna skadorna är irreparabla.
Björklund har dock rätt. Svensk skola är med han som kapten på skutan precis som atlantångaren Titanic. Det gick bra i början men i takt med att storhetsvansinnet växer sig starkare så kör båten på mot en säker undergång där det hela sjunker till botten.
Fast nu tror jag inte ett dugg på Björklund. Man kan göra under med elever på bara ett läsår om man satsar på rätt saker. Det vet jag själv från min tid som lärare där jag hade mycket kontakt med och jobbade mycket nära elever med särskilda behov. Enkla saker som frukost på morgonen kunde leda till att elever som tidigare verkade hopplöst förlorade i IG-träsket plötsligt började få godkänt på proven och slutligen kunde nå upp till målen. Den växande barnfattigdomen och kunskapssegregationen i Sverige är det absolut största hotet mot den svenska skolans resultat och i slutänden den svenska tillväxten. Men om detta tiger Björklund och hans allianskollegor.
Intressant i sammanhanget och något som påtalas allt för sällan är att alla läroplaner efter 1970-talet är borgerliga påfund och att det är Björklunds borgerliga kollegor som bär det fulla ansvaret för utformandet av dessa. Så den socialdemokratiska "flumskolan" är på sin höjd "det borgerliga skolarvet som Socialdemokraterna förvaltade". Men den historien passar varken folkpartisten Björklund eller hans moderata kompisar och vad gör man då? Jo, man skriver om det hela så det passar in i den borgerliga världsbilden.
Media: Klockan 14:16 8/11 hade såväl SVT som SvD med nyheten om att färre elever är behöriga till gymnasieskolan i sina nyhetslöp. DN däremot hade inte vid denna tidpunkt rapporterat om saken. Starkt jobbat av Sveriges största "oberoende" dagstidning.
Björklund har dock rätt. Svensk skola är med han som kapten på skutan precis som atlantångaren Titanic. Det gick bra i början men i takt med att storhetsvansinnet växer sig starkare så kör båten på mot en säker undergång där det hela sjunker till botten.
Foto: myling.se
Fast nu tror jag inte ett dugg på Björklund. Man kan göra under med elever på bara ett läsår om man satsar på rätt saker. Det vet jag själv från min tid som lärare där jag hade mycket kontakt med och jobbade mycket nära elever med särskilda behov. Enkla saker som frukost på morgonen kunde leda till att elever som tidigare verkade hopplöst förlorade i IG-träsket plötsligt började få godkänt på proven och slutligen kunde nå upp till målen. Den växande barnfattigdomen och kunskapssegregationen i Sverige är det absolut största hotet mot den svenska skolans resultat och i slutänden den svenska tillväxten. Men om detta tiger Björklund och hans allianskollegor.
Intressant i sammanhanget och något som påtalas allt för sällan är att alla läroplaner efter 1970-talet är borgerliga påfund och att det är Björklunds borgerliga kollegor som bär det fulla ansvaret för utformandet av dessa. Så den socialdemokratiska "flumskolan" är på sin höjd "det borgerliga skolarvet som Socialdemokraterna förvaltade". Men den historien passar varken folkpartisten Björklund eller hans moderata kompisar och vad gör man då? Jo, man skriver om det hela så det passar in i den borgerliga världsbilden.
Media: Klockan 14:16 8/11 hade såväl SVT som SvD med nyheten om att färre elever är behöriga till gymnasieskolan i sina nyhetslöp. DN däremot hade inte vid denna tidpunkt rapporterat om saken. Starkt jobbat av Sveriges största "oberoende" dagstidning.
Befriande att läsa Lena Sandlin idag
Tänka sig. Det finns faktiskt tidningar och media som kan se på asker från andra sidan häcken i förhållande till Aftonbladet, Expressen, DN och SvD. Det känns befriande att läsa i dagens Västerbottens Folkblad. Det är självklarheter för mig som sosse och det är precis det förhållningssätt som jag tycker man ska ha till såväl politiken som partiet. Ideologiskt färgat men tydligt och klart. Tack för det Lena Sandlin.
En skamfläck för den amerikanska demokratin
I Ohio ska man rösta om fackens rätt att teckna kollektivavtal. Man ska då komma ihåg att delstaten nyligen förbjöd offentliganställda att använda strejkvapnet. Det är helt horribelt att ett land som påstår sig vara demokratiskt vill begränsa fackföreningarnas möjligheter till att organisera sig och arbeta för löntagarnas rättigheter. Föreningsrätten och den därtill kommande möjligheten att förhandla med en motpart på arbetsmarknaden är så grundläggande för demokratin att USA genom att tillåta denna typ av förbud rimligtvis borde ifrågasättas starkt av det internationella samfundet. Lägger man till nästan 50 miljoner som är direkt fattiga i landet så är det än mer beklämmande att landet tillåts hålla på som det gör. Jag skäms å den amerikanska demokratins vägnar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)