SNS-rapporten som kom för några veckor sedan är välkänd. Slutsatserna likaså, privatiseringarna inom välfärden har inte tillfört något mervärde i form av effektivitet eller andra förbättringar. I alla fall har inte det gått att belägga och evidensen pekar snarare på det motsatta. Dock menade rapportens författare att valfriheten har ökat och det togs av borgerliga debattörer och politiker som intäkt för att privatiseringarna ändå varit framgångsrika. Det skedde ett paradigmskifte i den borgerliga retoriken över en natt och rapportförfattarna fick lämna SNS eftersom dom påpekat besvärliga sanningar för sina uppdragsgivare*.
Borgerligheten verkade ganska nöjd med sin manöver. Att genom en massiv kampanj svänga över fokuset från effektivitet och konkurrenskraft till valfrihet. Därför måste det vara ruskigt tungt för samma borgerlighet idag när det rapporteras att inte ens "valfrihetsreformerna" inom landstingen får godkänt. Tvärtom kritiseras hela denna valfrihetsförändring för att brista i information. Vårdvalet har dessutom fått smällar tidigare. I Skåne visade det sig att det är dom välbeställda som dragit nytta av hälsovalet samtidigt som ekonomiskt svagare grupper har tagit stryk.
Det är för övrigt bara en del av den kritik som kan framföras mot t ex LOV:en och LOU:en. I många fall handlar det inte om brukarens valfrihet utan om entreprenörens. Städer och kommuner styckas upp och personer inom ett visst geografiskt område kan bara välja en utförare. Den som vill ha en kommunal utförare kan få kalla handen.
Vidare kan man kritisera valfrihetsreformerna som borgarna företräder för valfrihet mellan offentlig och privata. Man är i regel inte intresserad från borgerligt håll av att testa kommunala självförvaltning eller dylikt först och om det skulle visa sig otillräckligt skulle man kunna ta in privata aktörer sen. Konkurrensens fördelar, dom som nu kan påvisas, handlar nämligen inte om konkurrens mellan ägare utan om konkurrens mellan enheter. Två avdelningar på samma sjukhus skulle mycket väl kunna uppnå samma fördelar av konkurrensen om dom tilläts tävla mot varandra utan att man för den sakens skull måste ha olika ägare av avdelningarna. Men det är inget som borgerligheten vill kännas vid. Det handlar nämligen inte om individens valfrihet utan om kapitalets profit. Fast det talas det väldigt tyst om.
*SNS finansieras bland annat av Svenskt Näringsliv
Peter Andersson har också skrivit om ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar