Stormen kring Håkan Juholt verkar ha lagt sig för denna gången. Tidningarna har tröttnat på att gräva i gamla blanketter och folk har börjat kritisera dom proportioner som drevet tog. Håkan Juholt gjorde som han skulle göra enligt dom instruktioner som finns men tydligen ska Juholt ha större förmåga än andra att kritisera utformningen av ersättningsblanketter.
Hur som helst börjar det nu lugna ner sig betänkligt men givetvis finns det ett intresse av att diskutera och debatter frågan ett tag till. Somliga vill hålla liv i frågan eftersom den skadar socialdemokratin och förlamar den politiska debatten. Andra har ett genuint intresse av att diskutera dom rent moraliska och politiska aspekterna av fenomenet och dom allra flesta vill bara ha något att snacka om i fem minuter.
I alla dessa diskussioner och samtal om socialdemokratin och Håkan Juholt hör man då och då uttalanden som i alla fall får mig att tänka till. Ett sådant uttalande är att det som sker nu skulle vara SAP:s största kris sedan bildande 1889. När jag hör sådant blir jag misstänksam. Dels för att jag har svårt att tro att någon i nutid kan uttala sig om hur historien kommer att se på det vi idag kallar nuet, dels för att jag har svårt för allt för apokalyptiska beskrivningar av ett skeende.
Det räcker ju bara att man kan lite om socialdemokratisk historia för att inse att Håkan Juholts slarv står sig ganska slätt i förhållande till andra händelser som inträffat under partiets 122-åriga historia. Två exempel på händelser som skakat om socialdemokratin rejält är storstrejken och dess konsekvenser 1909 eller partisplittringen 1917. Med sådana händelser för ögonen blir "Juholtaffären" ganska trivial på många sätt. Eller varför inte IB-affären 1973 för att ta ytterligare ett exempel?
Givetvis tycker vi alltid att här och nu är viktigast och givetvis ser vi alltid på nya händelser med andra ögon en dom som historien redan har kastat både ljus och dom över. Men det betyder inte att vi kan springa iväg hur som helst i retoriken och diskussionen. En sansad bedömning och en rimlig proportion får inte bli lidande bara för att media skruvat upp tonläget. Då är det bara vi själva som är förlorare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar