Professor emeritus Olof Ruin skrev häromdagen en debattartikel om det svenska partiväsendet i allmänhet och socialdemokratin i synnerhet. Han kritiserar där den process som ledde fram till att Håkan Juholt valdes och han menar att socialdemokratins identitet har suddats ut. Jag delar inte Ruins uppfattningar.
När det gäller processen är det samma gamla skåpmat som vanligt som Ruin kommer med. Men då ska man komma ihåg att där är delar som han, liksom andra som kritiserar processen, väljer att bortse ifrån. För det första har vi stadgar i SAP som ska följas. Menar alla dom som kritiserat förra hösten/vinterns process att vi först skulle ha en kongress för att göra om våra stadgar och sen därefter hålla ytterligare en kongress, alternativt ajournera den första kongressen, för att i en helt ny process välja partiledare? För det andra ställer jag mig frågan varför socialdemokratin inte ska tillämpa den i särklass mest utbredda formen av styrelseframtagandeprocess som finns i folkrörelse-Sverige? I princip alla ideella föreningar har en valberedning som bereder valen och som sedan lägger fram sitt förslag för årsmötet, stämman eller vad det nu än kallas. Där tar detta beslutande organ ställning till kandidaten men det står vem som helst fritt att föreslå andra kandidater. Då blir det också votering och det beslutande organet kan ta ställning.
Sen har Ruin och många med honom rätt i att det är ett problem att ingen vågar sticka fram nosen och säga att dom vill bli partiledare. Men det är inte ett processproblem i sig utan ett problem i den interna kulturen och förhållningssättet vi har till att någon vill ta på sig ledartröjan. Det kan man inte ändra hur som helst genom paragrafändringar.
Det andra påståendet, om att socialdemokratins identitet skulle ha suddats ut, följer klassisk nihilistisk anda. Historien är slut genom partiernas ständiga dragning mot mitten och därmed är det strunt samma vem man röstar på. Jag menar att detta är helt fel. Det räcker bara att fråga alla dom som slängts ut ur sjukförsäkringen av Moderaterna för att se att ideologi och politisk identitet spelar enorm roll för individen och att alternativen är mycket tydliga i svensk politik. Vidare såg vi att Socialdemokraterna, innan Juholtaffären när det pratades politik och en tydlig vänsterprägel trädde fram i socialdemokratins vilja, låg på ca 35 procent i opinionen och att den socialdemokratiska politiken började sätta tydliga spår i dom svenska väljarnas medvetande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar