Jag skrev för några dagar sedan om att jag tyckte man borde diskutera både RUT och ROT utifrån ett jobbperspektiv och utifrån ett konjunkturperspektiv. Det är nämligen inte en helt enkel nöt att knäcka hur skattesystemet ska kunna användas som motor i ekonomin.
Rent principiellt är jag motståndare till RUT. Jag tycker inte man borde ha infört det från första början. Det är en skattesubvention företrädesvis till människor med god ekonomi och dessa människor har fått den övervägande majoriteten av alla skattesänkningar redan under den borgerliga regeringen. Därav mitt motstånd. Motargumentet har varit att även barnfamiljer och pensionärer utnyttjar RUT:en och det har gjort att diskussionen blivit lite sned. Nu presenterar Juholt och Waidelich en mycket klok förändring av RUT:en och en klok sänkning av taket i dom både avdragen görs också.
När det sen gäller RUT:en och pensionärerna är det ofta med fördelaktigt för brukaren, rent ekonomiskt, att använda sig av kommunens städhjälp. Men det är ändå en bra avvägning att behålla det även för denna grupp.
Det jag främst gillar med förslaget som nu läggs fram, trots mitt principiella motstånd mot RUT:en, är att man på klassiskt socialdemokratiskt manér har hittat en pragmatisk och framkomlig lösning på ett klurigt problem. Det är också ett sätt att förebereda en utfasning av dom båda avdragen, vilket vore den logiska vägen att vandra, om man är ärlig i sitt uppsått att det ska vara konjunkturstimulanser.
Många skriver om saken. Sebastian är en, Martin en annan, Jämlikhetsanden en tredje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar