Det börjar bli mycket nu för oss skåningar. Först får vi en smäll på vår elräkning bara för att vi råkar bo i Skåne. Sen får vi veta att vår regionledning slarvat bort en miljard kronor. Sen kommer regeringen med beskedet om att taket i högkostnadsskyddet kommer att höjas. Som om inte det räckte så ska avgifterna på såväl listade som olistade patienter inom primärvården höjas och akutavgifterna lika så. När man sen inte trodde det skulle komma mer elände så höjer man taxorna i kollektivtrafiken och som ett brev på posten kommer så idag besparingarna inom sjukvården.
I ljuset av denna vetskap bör man som skåning fråga sig hur väl Fredrik Reinfeldt och Anders Borgs bevingade ord om "inga besparingar och nedskärningar kommer att drabba Sverige" egentligen stämmer. Är det verkligen så att den svenska ekonomin är sådär förträfflig som påstås eller är det kanske så att kostnaderna i landet skjuts från staten till kommuner och landsting vilket gör att siffran på sista raden i stadsbudgeten kan vara svart men för landstingen är den röd som en påse blod.
En fråga som man borde ställa sig är varför inte SKL är mer aktiva i debatten om t ex försörjningsstöden. I Malmö höjer stadens socialdemokrater rösten emot att staten har kapitulerat vad gäller arbetsmarknadspolitiken. Vore det inte rimligt att hela kommun-Sverige faktiskt också började säga ifrån. Eller spelar dom partipolitiska hänsynen för stor roll i den diskussionen? Jag börjar faktiskt bli rädd för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar