Den döende SAAB:en

Jag kan inte påstå att jag är förvånad över SVT:s uppgifter om att Victor Muller har tagit ut över 18 miljoner kronor på ett år ur SAAB. Redan när Muller tillträdde fick jag kalla kårar av den högtflygande holländaren som likt en frälsare trädde in på arenan för att "rädda" SAAB. Varför en liten profithungrande lyxbilstillverkare plötsligt skulle ge sig ut på mission för att rädda svenska jobb fattade jag aldrig riktigt och det verkar snarare som att Mullers inblandning i SAAB har blivit till en respirator för en döende patient. En respirator leasad för dyra pengar.

Foto: zaramis.nu

Att facket jublade när Muller kom var inte så förvånande. Facket värnar jobben och med tanke på SAAB:s utdragna dödskamp var hoppet förståeligt. Det är ju trots allt det sista som överger människan. Men frågan är om facket idag känner att hyllningskören var befogad. Misstänksamheten mot kapitalismen och dess funktion borde ha gjort sig mer påmind i framtidsanalysen. Det hade kanske gett en sundare syn på SAAB:s möjligheter att överleva under Mullers regim.

Man blir ju också bestört över hur det ens är tekniskt möjligt att plocka ut 18 miljoner kronor ur ett bolag där arbetarna inte fått sina löner i tid. Pengar har alltså funnits men dom har prioriterats till att föda ägaren och inte löntagarna. Det finns säkert dom som menar att det inte är samma sak och som menar att 18 miljoner kronor inte hade räckt långt till några löner men det är inte det saken handlar om. Det handlar om anständighet. Något som Muller inte ens verkar kunna stava till. Varken på svenska eller holländska.