"In Time" - en film om renodlad kapitalism

I helgen var jag på bio och såg "In Time" med Justin Timberlake i huvudrollen. Det var en riktigt bra film som jag varmt rekommenderar alla att gå och se. Dels var Justin Timberlake riktigt bra i rollen som Will Salas, dels var filmens handling och budskap helt fantastisk.

Filmen målar upp en framtid där världen är indelad i sektorer. Dessa sektorer har olika prisnivåer och invånarna speglar rikedomen och fattigdomen i sektorn. Skillnaden gentemot andra filmer av denna typ är att pengarna är ersatta av tid. Människan är nämligen genetiskt modifierad att sluta åldras den dag man fyller 25 år och därefter börjar en klocka ticka. När denna klocka når noll dör man. Allting kostar tid, en kopp kaffe kostar t ex tre minuter och man får ett antal timmar betalt för sitt arbete. Man kan även ge och ta tid från andra.

"Twisten" i filmen är att priserna hela tiden höjs för att reglera befolkningen. Några tjänar tid på andras bekostnad och ett fåtal kan leva för evigt medan andra bara blir 25 år. Konflikten är uppenbar, systemet totalt. Filmen renodlar kapitalismen och påvisar med en enorm skärpa den konflikt som finns inbyggd i systemet. En ständigt ökad exploatering är nämligen kapitalismens förutsättning och nya områden måste hela tiden tillkomma om inte exploateringsgraden ska stiga i dom befintliga.

Om man väljer att se filmen med dessa glasögonen istället för att se den som en vanlig Hollywoodrulle så får filmen en enorm potential och tyngd. Den är utmärkt som diskussionsunderlag för t ex studiecirklar eller SSU-kurser. Se den!

Svenska skattebetalare står för notan

Svenska skattebetalare ska inte drabbas av skuldkrisen. Så lyder regeringens mantra och det är den bild som Anders Borg har gjort allt för att pränta in i svenska folkets medvetande. Skälet är enkelt. Att framställa sig själv som ansvarstagande i ett Europa där alla andra har stora spenderbyxorna på är ett valvinnande recept som Borg tänker laga valsoppa på om och om igen. Men allt som oftast kommer verkligheten ikapp den som berättar sagor och i fallet Borg är det väl bara en tidsfråga innan fasaden krackelerar.

Nu visar det sig nämligen att det de facto är svenska skattebetalare som står för riskerna och kostnaderna för bankernas höga spel. Detta samtidigt som bankerna håvar in rekordvinster och utdelningsrekord hägrar för aktieägarna. Man kan inte annat än förundras över att media varit så nyttiga idioter hittills i regeringens spel om makten.

Frågorna är väldigt komplexa och det är sannerligen inte lätt att hänga med i alla turer som sker i finanskrisens spår. Det kan också vara en av förklaringarna till att media allt mer verkar söka personliga skandaler bland toppolitikerna och ignorerar dom stora frågorna. Att syna Anders Borgs uttalande om att skattebetalarna inte ska stå för notan är betydligt mer tidskrävande och komplicerat än att rota igenom riksdagsförvaltningens blanketter. Man väljer alltså att sila mygg men att svälja elefanter. Sen rotade man i och för sig inte ens igenom blanketterna utan hittade mest på "as u go" men det är en annan femma.

På sätt och vis skulle det vara rätt skönt om det faktiskt förhöll sig så. Att det är medias oförmåga att se dom stora frågorna som gör att personfixeringen har ökat. Då skulle media genom sin oförmåga göra ett indirekt val istället för ett direkt val  att hoppas på S titt som tätt och det skulle på ett sätt kännas betydligt bättre. På ett annat sätt skulle det vara helt förfärligt. Nån borde forska på det där...

Först tio, sen sex, nu tre och sist hemske Morgan

Först var det tio procent ner i SIFO, sen var det sex procent ner i Synovate och nu är det tre procent ner i Novus. Problematiskt att S sjunker? Javisst. Katastrof och kris? Tveksamt. Går det att vända? Absolut!

Jag är inte varken orolig eller bitter över opinionen i dagsläget. Som sagt, det kunde varit mycket värre och en stabilisering kring 28-29 procent är inte alls illa. Tvärtom innebär det, som påpekats tidigare, att S har en bra botten att stå på och en plattform att bygga vidare från. Inte för att vi någonsin ska ta våra väljare för givet, den dagen det sker är vi förlorade, men vi kan i alla fall konstatera att ungefär var tredje svensk väljare kan se igenom medias svarta rubriker och borgerlighetens historierevisionism.

Håkan Juholt är ute på turné, vi lokalpolitiker driver på politiken precis som vanligt och media får annat att syssla med än att dra fram mer eller mindre väsentliga historier. Morgan Johansson har seglat upp som något av favoriten att granska. Han gör hemska saker mest hela tiden om man ska tro tidningarna (Aftonbladet kanske ska tilläggas). Nu stjäl han Elsas eftermiddagssol eftersom han följer lagen. Skandal kan tyckas. En politiker söker bygglov. Var är världen på väg liksom?

Rättsväsendet och plånboken

Ibland kommer sådana där nyheter som bara gör mig irriterad och frustrerad. Skälet till irritationen är orättvisan och ojämlikheten som nyheten i fråga förmedla. Att vi i Sverige 2011 ska behöva få besked efter besked där människor behandlas olika bara för att dom har mer eller mindre pengar är ovärdigt. Det brukar vara rapporter inom sjukvården. Att t ex fattiga får sämre vård än rika eller att män får snabbare behandling än kvinnor. Men även på andra områden styr plånbokens tjocklek och det gör mig arg.

Idag kan vi läsa att det är rättshjälpen som ser olika ut. Man ska ha en inkomst på ca 21 500 kr i månaden om man ska få någon hjälp annars är det mer eller mindre kört. Konsekvensen blir att någon med mycket pengar har en klar fördel i rättsväsendet. Det är riktigt illa när vårt rättsväsende börjar sortera människor och steget till att döma fattiga hårdare än rika eller svarta annorlunda än vita är inte speciellt långt. I bland annat USA är det t ex välkänt att risken för att dömas till dödsstraff är betydligt större för en svart man än en vit man som begått samma brott. Samma sak gäller om man dödat en vit istället för en svart.

Lustigt i sammanhanget är att just summan 260 000 kr (ca 21 500 *12) är gränsen för när du inte ska kunna få rättshjälp längre. Dock är det summan för ditt ekonomiska underlag man talar om då.

Att en regering som påstår att den lutar sig på liberala idéer kan se på denna utveckling med blida ögon är horribelt. Liberalerna ska slåss för "lika rätt" men genom sitt stöd för kapitalismen hamnar dom gång på gång fel. Pengar är i kapitalismen det samma som rättigheter och när inkomstskillnaderna bara ökar blir också gapet mellan folks rättigheter allt större. En paradox som liberalen alltid varit svaret skyldig på.

O(M) detta må ni berätta

Moderaterna bestämmer historien. Det är vad Hans Wallmark säger när SVT konfronterar honom med det faktum att Moderaterna ljuger i sitt idéprogram. Hans egen partisekreterare har gjort bort sig gruvligt men Wallmark kan inte erkänna detta utan börjar snurra om "allmän och lika rösträtt för män". Men att det då innebär att Moderaterna var mot kvinnors rösträtt är liksom inget man behöver prata om.

Saken är också den att Moderaterna genom att anföra "stämmoargumentet" hoppas på att folk ska glömma. Vem tänker på det här om två år liksom? Och vem bryr sig om det står fel i historieböckerna?

Moderaterna gör allt för att förbättra sitt rykte och Moderaterna gör allt för att dölja sin agenda. Det är oärligt och det är hemskt. Det hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle och dessvärre bekräftar hela den här historien det vi vet. Moderaterna sätter sina egna intressen framför sanningen och är beredda att omdefiniera verkligheten om det så behövs. Så agerar extrema höger- och vänsterkrafter och det har historiskt lett till horribla skeenden.

Om detta må ni berätta.

Liket lever igen. SAAB rullar vidare.

SAAB är återigen "räddat". Två kinesiska företag köper konkursboet för ca 950 miljoner kronor. En mycket liten summa i sammanhanget men förhoppningsvis räcker det för att rädda företaget. Dessutom blir SAAB av med Victor Muller som har visat sitt rätta riskkapitalistiska ansikte. Robert Lundin på SVT gör en klockren sammanfattning av Mullers tid i SAAB:

"Att de (General Motors) sålde till Victor Muller har stått Saab dyrt eftersom bilfabriken har stått stilla. Muller hade inte tillräckligt med resurser. Han var något av en blåögd optimist." - SVT

Att Muller skulle ha varit blåögd tvivlar jag dock på. Jag tror snarare han visste precis vad han gjorde. Han tog en risk för att tjäna pengar och det verkar han ju också ha gjort. Till vilken nytta kan man fråga sig?

GM:s kines- och rysskräck verkar nu återigen vara det stora hotet mot SAAB:s överlevnad. Om det vill sig riktigt illa kommer amerikanska geopolitiska intressen att sätta käppar i hjulet för affären. Samtidigt kan man ju se det som "tur i oturen" att det är kapitalisterna som ska driva på. Om GM har två miljarder kronor att hämta hem är det mycket troligt att affärsintresset får gå före rädslan.

Lustigt i sammanhanget med alla dessa turer kring SAAB är det som nu händer med Annie Lööf och Facebook. Lööfs första stora avtryck som minister är 100 miljoner kronor av statliga medel till en serverhall i Luleå för att Facebook ska etablera sig där. Vi ska alltså enligt liberalerna inte rulla in i framtiden utan chatta oss dit.

Hur som helst kan man bara önska SAAB och alla kamrater i Trollhättan lycka till. Jag håller verkligen tummarna för att det ska gå bra.

Den positiva sidan av saken.

Socialdemokratin "störtdyker" enligt DN. Från ca 34 procent till strax över 28 nu. Det är tråkigt och inte det minsta förvånande. Men jämfört med SIFO:n för någon vecka sedan där S gick från 35 till 25 procent så är det ju glädjande läsning och jag måste erkänna att jag trodde det skulle se mycket värre ut. Vi är nu tillbaka på nivåer där vi låg i vintras. Med andra ord verkar socialdemokratins väljarstöd vara stabilt kring 25+ procent och det är en bra grund att bygga på. Partiet är dessutom det i särklass största partiet vad gäller antalet medlemmar och i nuläget är det en enorm styrka. Medlemmarna är dom som kan vända skutan och när Juholts turné har nått tillräckligt många arbetarkommuner så kommer det vända uppåt igen.

Peter Andersson och Martin Moberg skriver också om dagens opinionsundersökning och Martin väljer att citera någon moderatbloggare. Denne bloggare svänger sig med att S skulle vara inkompetenta, något som jag inte riktigt köper. Juholt har trampat i klaveret men är knappast inkompetent. Han är mycket skicklig både politiskt och retoriskt. Det visar inte minst dom nivåer som han fallit ner ifrån opinionsmässigt. Hade jag varit moderat hade jag snarare varit livrädd för Juholt eftersom det enda som räddat regeringen på sistone från ett "jätteras" är medias drev och den skeva granskningen av politiken.

Som bekant ljuger aldrig intresset och det finns givetvis en poäng i att utmåla S som inkompetenta. Men det är samma gamla knep som borgerliga företrädare alltid använt gentemot vänstern. Vänstern anses obildad, inkompetent och dum. Dessutom är vänstern enligt samma borgare lat och omoralisk. Same old story med andra ord.

Det är inte helt lätt att vara skåning i Sverige

Det börjar bli mycket nu för oss skåningar. Först får vi en smäll på vår elräkning bara för att vi råkar bo i Skåne. Sen får vi veta att vår regionledning slarvat bort en miljard kronor. Sen kommer regeringen med beskedet om att taket i högkostnadsskyddet kommer att höjas. Som om inte det räckte så ska avgifterna på såväl listade som olistade patienter inom primärvården höjas och akutavgifterna lika så. När man sen inte trodde det skulle komma mer elände så höjer man taxorna i kollektivtrafiken och som ett brev på posten kommer så idag besparingarna inom sjukvården.

I ljuset av denna vetskap bör man som skåning fråga sig hur väl Fredrik Reinfeldt och Anders Borgs bevingade ord om "inga besparingar och nedskärningar kommer att drabba Sverige" egentligen stämmer. Är det verkligen så att den svenska ekonomin är sådär förträfflig som påstås eller är det kanske så att kostnaderna i landet skjuts från staten till kommuner och landsting vilket gör att siffran på sista raden i stadsbudgeten kan vara svart men för landstingen är den röd som en påse blod.

En fråga som man borde ställa sig är varför inte SKL är mer aktiva i debatten om t ex försörjningsstöden. I Malmö höjer stadens socialdemokrater rösten emot att staten har kapitulerat vad gäller arbetsmarknadspolitiken. Vore det inte rimligt att hela kommun-Sverige faktiskt också började säga ifrån. Eller spelar dom partipolitiska hänsynen för stor roll i den diskussionen? Jag börjar faktiskt bli rädd för det.

Den döende SAAB:en

Jag kan inte påstå att jag är förvånad över SVT:s uppgifter om att Victor Muller har tagit ut över 18 miljoner kronor på ett år ur SAAB. Redan när Muller tillträdde fick jag kalla kårar av den högtflygande holländaren som likt en frälsare trädde in på arenan för att "rädda" SAAB. Varför en liten profithungrande lyxbilstillverkare plötsligt skulle ge sig ut på mission för att rädda svenska jobb fattade jag aldrig riktigt och det verkar snarare som att Mullers inblandning i SAAB har blivit till en respirator för en döende patient. En respirator leasad för dyra pengar.

Foto: zaramis.nu

Att facket jublade när Muller kom var inte så förvånande. Facket värnar jobben och med tanke på SAAB:s utdragna dödskamp var hoppet förståeligt. Det är ju trots allt det sista som överger människan. Men frågan är om facket idag känner att hyllningskören var befogad. Misstänksamheten mot kapitalismen och dess funktion borde ha gjort sig mer påmind i framtidsanalysen. Det hade kanske gett en sundare syn på SAAB:s möjligheter att överleva under Mullers regim.

Man blir ju också bestört över hur det ens är tekniskt möjligt att plocka ut 18 miljoner kronor ur ett bolag där arbetarna inte fått sina löner i tid. Pengar har alltså funnits men dom har prioriterats till att föda ägaren och inte löntagarna. Det finns säkert dom som menar att det inte är samma sak och som menar att 18 miljoner kronor inte hade räckt långt till några löner men det är inte det saken handlar om. Det handlar om anständighet. Något som Muller inte ens verkar kunna stava till. Varken på svenska eller holländska.

Olof Ruins artikel känns verkligen emeritus

Professor emeritus Olof Ruin skrev häromdagen en debattartikel om det svenska partiväsendet i allmänhet och socialdemokratin i synnerhet. Han kritiserar där den process som ledde fram till att Håkan Juholt valdes och han menar att socialdemokratins identitet har suddats ut. Jag delar inte Ruins uppfattningar.

När det gäller processen är det samma gamla skåpmat som vanligt som Ruin kommer med. Men då ska man komma ihåg att där är delar som han, liksom andra som kritiserar processen, väljer att bortse ifrån. För det första har vi stadgar i SAP som ska följas. Menar alla dom som kritiserat förra hösten/vinterns process att vi först skulle ha en kongress för att göra om våra stadgar och sen därefter hålla ytterligare en kongress, alternativt ajournera den första kongressen, för att i en helt ny process välja partiledare? För det andra ställer jag mig frågan varför socialdemokratin inte ska tillämpa den i särklass mest utbredda formen av styrelseframtagandeprocess som finns i folkrörelse-Sverige? I princip alla ideella föreningar har en valberedning som bereder valen och som sedan lägger fram sitt förslag för årsmötet, stämman eller vad det nu än kallas. Där tar detta beslutande organ ställning till kandidaten men det står vem som helst fritt att föreslå andra kandidater. Då blir det också votering och det beslutande organet kan ta ställning.

Sen har Ruin och många med honom rätt i att det är ett problem att ingen vågar sticka fram nosen och säga att dom vill bli partiledare. Men det är inte ett processproblem i sig utan ett problem i den interna kulturen och förhållningssättet vi har till att någon vill ta på sig ledartröjan. Det kan man inte ändra hur som helst genom paragrafändringar.

Det andra påståendet, om att socialdemokratins identitet skulle ha suddats ut, följer klassisk nihilistisk anda. Historien är slut genom partiernas ständiga dragning mot mitten och därmed är det strunt samma vem man röstar på. Jag menar att detta är helt fel. Det räcker bara att fråga alla dom som slängts ut ur sjukförsäkringen av Moderaterna för att se att ideologi och politisk identitet spelar enorm roll för individen och att alternativen är mycket tydliga i svensk politik. Vidare såg vi att Socialdemokraterna, innan Juholtaffären när det pratades politik och en tydlig vänsterprägel trädde fram i socialdemokratins vilja, låg på ca 35 procent i opinionen och att den socialdemokratiska politiken började sätta tydliga spår i dom svenska väljarnas medvetande.

Timbro försöker ju inte ens

Det är intressant med tankesmedjor. Man kan egentligen fråga sig vad som är en tankesmedja och vad som är en propagandaapparat. För om man tar t ex Timbro så är jag tveksam till om man borde få lov att sätta epitetet tankesmedja på dom. Det är så smärtsamt uppenbart att det enda dom sysslar med är högerpropaganda vars enda syfte är att skjuta sönder allt vad gemensamt och offentligt ägande heter till förmån för privatiseringar och aktiebolag.

Det vore väl ok om Timbro faktiskt försökte göra seriös vetenskap likt SNS. SNS bemödade sig faktiskt att knyta riktiga forskare till sig och producerade material med substans i. Sen att det inte passade SNS är en annan sak och hur det blir i framtiden kan man ju fråga sig. Den som lever får se. Men Timbro försöker inte ens.

Sofia "Stockholms Bob" Arkelsten

Moderaternas historierevisionism är vid det här laget allmänt känt. Det är skrattretande när Sofia Arkelsten försöker förvränga historien och paralleller till andra sanningstrixare är nära till hands. Hädanefter får väl Arkelsten benämnas med mellannamnet "Stockholms Bob" som en travesti på Bagdad Bob.



Väldigt många har skrivit om det hela och Peter Högberg gjorde mig uppmärksam via sin blogg på en artikel från 1985 som han hittat på bloggen Oivvios arkiv. Där står det väldigt svart på vitt hur sanningen såg ut 1985. En sanning som nu alltså Moderaterna försöker skriva om.

För den som nu skulle känna sig tveksam inför vad Moderaterna faktiskt har tänkt och tyckt genom åren så finns det gott om listor och redogörelser till hands. SSU Arvidsjaur har till och med bemödat sig den vänliga gesten att göra en film om det hela.



Min favorit är nog "Nej till två veckor semester", "Nej till tre veckors semester", "Nej till fyra veckors semester" och "Nej till fem veckors semster".

Håkan Juholt gör det bra

Håkan Juholt reser som bekant land och rike runt för att förklara sin syn på det som numera kallas "Juholtaffären". Jag tycker han gör en mycket stor insats som tar sig tid till detta. Det vore ju klädsamt om t ex Fredrik Reinfeldt gjort samma sak efter sina förändringar av sjukförsäkringen.

Det är också glädjande att Juholt faktiskt står på gator och torg inför folket och pratar. Det vore fegt om han endast rörde sig i rörelsens trygga lokaler. Men Juholt visar gång efter annan att han är rakryggad och mycket modig. Han visar också att han tar ansvar för sina handlingar och för dom konsekvenser som dessa handlingar bär med sig. Det är bra egenskaper för en man som aspirerar på att bli Sveriges nästa statsminister.

Media: Sydsvenskan följde Juhotl i Malmö igår. Även Skånskan var med. HD snurrar runt lite i sin ledare men är väl som alltid matnyttig.

Bloggat: Martin var på plats i Blekinge. Bengt var i Landskrona. Sebastian ryter till. Peter skriver klokt.

Fega politiker är inte idrottsrörelsens ansvar

Det har uppstått en diskussion i kommun-Sverige om arenabyggen. Kommunerna hävdar att kraven som ställs från olika idrotter på arenorna inte är verklighetsförankrade och därmed också sagt att kraven är för höga. Arenabyggena ställs emot investeringar inom skola, vård och omsorg. Denna diskussion är befogad.

Problemet i diskussionen är dock inte så enkelt som många kommuner vill göra sken av. Det handlar i mångt och mycket om en feghet bland politikerna också. En feghet som grundar sig i en generell motvilja att höja skatterna och i en specifik vetskap om att ett nej till en arenasatsning, som är nödvändig för att bygden ska ha ett elitlag, kan innebära en valförlust i nästkommande val. Istället för att stå rakryggad och säga nej lägger man över ansvaret på idrottsrörelsen och menar att denna måste backa i sina krav.

Idrotten är Sveriges överlägset största folkrörelse. Den sysselsätter miljontals människor dagligen och gör en enorm samhällsnytta. Elitskiktet fungerar som ett nav i hela breddidrotten. Nästan varenda idrottsaktiv unge har en stjärna som dom ser upp till och som inspirerar dom i deras vardag. Sen har vi skatteintäkterna från all handel som är knuten till idrotten och det räcker väl med att man skriver ut "folkhälsa" för att motivera att samhället satsar stora summor. Lägg där till det faktum att samhället nu börjar skicka fakturor till idrottsrörelsen för att bevaka dess arrangemang. Något som jag tycker är helt fel men det är en annan diskussion.

Sen är det klart. Man kan alltid fråga sig om en upprustning av en allsvensk arena är något som skattekollektivet ska bära. Just fotbollen är, tillsammans med ishockeyn, kanske dom enda sporter som realistiskt skulle kunna bära en större del av sina investeringskostnader. Svensk elitfotboll har mycket kvar att utveckla kring sina arrangemang för att göra det mer till en heldagsupplevelse för familjen än bara en match på 90 minuter.

Men samtidigt anser jag att idrotten och dess elitlag gör helt rätt. Dom är precis som alla andra aktörer i en demokrati och då har dom också rätt att ställa krav. Det är sen upp till politikerna att säga ja eller nej. Att sen politikerna är för fega för att säga nej och istället ägnar sig åt att klaga och gnälla är ju inte idrottsrörelsen huvudbry. Den nöten får politikerna själva knäcka.

Noterade att Heléne Björklund bloggat om frågan.

Frågan är vem som egentligen är dum i huvudet

Det är helt fantastiskt att läsa "nyheter" i Aftonbladet ibland. En av nyheterna på löpet är att Anna Anka och Maria Montazami är i "ordkrig" med varandra efter att dom deltagit i Fångarna på Fortet. Okvädningsorden haglar och man misstänker att det är samma researchteam som har gjort faktachecken i denna artikeln som det var i Juholtaffären.

Jag tänker inte bemöda mig att lägga mig i bråket. Dessa självupptagna damer bryr sig nog föga om vad jag tycker. Men däremot tänker jag göra ett konstaterande och det handlar om vem som är dum i huvudet. Anna Anka anklagar nämligen Montazami för att lida av denna åkomma. Men i den diskussionen måste jag bara lägga mig i. Anka säger:

"– Hon är en idiot. Hon går runt och säger ”jag tycker synd om Anna Anka” – hon vet ingenting om mitt liv! Hon är för fan dum i huvudet. Hennes skithus är som min toalett." - AB

Då ställer man sig ju frågan. Vem är det som är dum i huvudet om man säger att ett "skithus ser ut som en toalett"? Ett skithus ÄR en toalett. Det är så infernaliskt urbota korkat att ens häva ur sig ett sådant uttalande att man baxnar. Jag skrattade så att jag grät när jag läste det och man kan ju konstatera att Anna Anka inte har blivit stormrik pga att hon är raketforskare.

Men det känns ju bra att seriös media som Aftonbladet har koll på fejden så att vi andra kan sova vidare i vårt nedmonterade folkhem. Dessutom skriver ju Moderaterna om historien när det passar dom så en kritisk granskande media känns nästan överflödig i dessa dagar av högervindar. Fredrik Reinfeldt hade kanske rätt i "Det sovande folket". Svensken är kanske hjärntvättad men inte är det välfärden som hjärntvättar någon.

"Från vaggan till deadline" av Robert Gustafsson

Jag läste ut Robert Gustafssons självbiografi "Från vaggan till deadline" häromdagen men har haft fullt upp med att skriva om annat så recensionen har fått vänta. Men idag har jag lite tid över så därför kan jag ta den nu.

Robert Gustafsson är väl i mångt och mycket en av mina få stora idoler. Eller han har framförallt varit det under långa perioder i min ungdom. Nile City, Percy Tårar och Torsk på Tallinn är verk som har präglat min humor väldigt mycket och i viss mån även mitt sätt att se på livet. Den ironi som Gustafsson tillsammans med resten av Killinggänget lyckas förmedla i dessa verk har lagt grunden till mitt sätt att tänka och agera. Gustafssons senare karriär har inte gjort lika starkt avtryck men att slänga ur sig "jag är inte bitter" hör ju till en av vår tids klassiker.

Boken som sådan är en ganska klassisk biografi. Gustafsson beskriver sin uppväxt i Skövde och där är gott om småroliga episoder som han lyckas förmedla på ett lättillgängligt sätt. Man förstår ganska snabbt varför han tar upp just dessa saker och man kan se en röd tråd i mycket av det han har varit med om och vad han sedan har gjort. Hans uppväxt var inte riktigt som alla andra barns men ändå är han en Svenssonunge som alla andra. Det är en intressant mix.

Den vuxna delen av boken behandlar framförallt hans scenkonst och hans samarbete med Killinggänget. Det blir stundtals lite för mycket tragglande med "så gjorde jag den saken och sen gjorde jag den saken" och för mig som inte är teatermänniska blir just den biten ganska seg. Men referenserna till Nile City m.m räddar boken i mina ögon och Gustafsson har ändå en hel del intressant att säga om vår nutidshistoria och samtiden.

Gillar du Gustafsson ska du läsa boken. Sen är jag lite skeptisk till folk som skriver sina självbiografier trots att dom är mitt uppe i sin karriär. Det känns som att det kommer fler biografier från Gustafsson och varför ska man då ha läst den nu?

Hatten av för Moderaterna. Dom har gjort helt rätt.

Äras den som äras bör och rätt ska vara rätt. Det händer ju faktiskt att Moderaterna gör något bra och då ska det i ärlighetens namn också uppmärksammas. Därför vill jag med dessa enkla rader gratulera Moderaterna till ett klokt val. Eller egentligen är det mer vad dom inte valt som jag vill hylla. Nämligen det faktum att Hanif Bali lämnades utanför partistyrelsen. Det är ett bevis på att där finns någon form av sunt förnuft kvar bland ombuden på stämman. Något som i alla fall jag har tvivlat på starkt sen jag tidigare idag fick höra att dom ägnat sig åt att skriva om både sin egen och landets historia. Och som socialdemokrat skulle jag väl egentligen beklaga att Bali inte kom in i partistyrelsen. Mycket bättre valarbetare för ett maktskifte 2014 är svårt att hitta.

Sen anser också Moderaterna att det räcker med utomeuropeiskt födda i partistyrelsen i och med att adopterade Jessica Polfjärd är med och jag förstår dom. Fredrik Reinfeldt har ju förklarat att han är en tunnelbaneåkande förortsgrabb som minsann vet hur en slipsten ska dras så han förstår ju precis hur känslorna svallar och tugget går bland förortskidsen. Vad ska man med fler utomeuropeiskt födda då liksom? Det skulle ju kunna peta en miljonär och det vore ju förfärligt tråkigt.

Media: AB, Exp

Bloggat: Alliansfritt Sverige har riktigt kul idag. Monica, Peter, Martin och Krister.

Kevin föll offer för dom nedskärningar som enligt Reinfeldt och Borg inte finns

Fredrik Reinfeldt och Anders Borg påstår gång efter annan att Sveriges statsfinanser är i god ordning och därför slipper vi "dom stora nedskärningar som vi nu ser runt om i Europa". Detta påstående stämmer inte nånstans.

Det stämmer först och främst inte i statsbudgeten. Redan nästa år skärs 675 miljoner kronor ner i gymnasiet. Sedan tidigare har vi sett stora nedskärningar inom trygghetssystemen i form av sänkta nivåer i A-kassan och försämrad sjukförsäkring. Lägg där till avgiftshöjningarna på fribeloppen och bilden av att nedskärningarna även gör sig gällande här i Sverige blir allt tydligare. Den stora skillnaden här i Sverige gentemot dom nedskärningar som sker ute i Europa är att våra nedskärningar är frivilliga försämringar som är härledda ur sänkta skatter. På kontinenten är man så illa tvungen men Reinfeldt och Borg skär ner pga ideologisk övertygelse. Det är en väsentlig skillnad och har verkligen inget med socialdemokrati att göra.

Dessutom stannar inte nedskärningarna i statsbudgeten. Dom verkliga nedskärningarna sker (och har skett) i landstingen och kommunerna. Sjukvården blöder och kommunerna har inte fått chansen att återhämta sig från förra krisen. Den sysselsättningsuppgång som kom i den privata sektorn nådde aldrig kommun-Sverige. Lägg där till att den borgerliga regeringen konsekvent har ställt större medfinansieringskrav på t ex infrastruktursatsningar och det blir smärtsamt tydligt att det är landsting och kommuner som får bära den stora ekonomiska bördan i vårt land. Det är alarmerande eftersom det är dessa som bär den svenska välfärden på sina axlar. Men att landstingen går med tre miljarder back är inget som verkar bekymra varken Anders Knape (M) eller firma Reinfeldt & Borg.

Jag blev uppmärksammad på ett fall här i Skåne där nedskärningarna inom vården fick en tragisk och helt horribel konsekvens. Kevin, ett år och tio månader, dog för att resurserna inte räckte till. Föräldrarna gör, trots sin sorg, en klockren analys av vad det hela handlar om:

"Politikerna (region Skånes styrs av alliansen tillsammans med MP; min anmärkning) skyller på att utgifterna för vården är för höga och att de därför måste spara, men Ulf och Sabrina undrar hur mycket pengar det kostar samhället att ha två föräldrar som är sjukskrivna, vars liv känns förstörda? Och vad landar notan på när Socialstyrelsen sätter in två personer för att på heltid utreda vad som skedde i Lund under dessa marsdagar? Vad är priset för att Kevins liv gick till spillo?" -Skånskan

Den som har fått nog kan skriva under "Vårdupproret" här. Det är ett upprop mot nedskärningarna och besparingarna som sker inom sjukvården i Sverige. Det Sverige som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg påstår "klarar sig undan" just detta.

Håkan Juholts Sverigeresa och jag är avundsjuk!

Som mina Netrootskamrater har börjat rapportera om åker nu Håkan Juholt land och rike runt för att till och börja med plocka tillbaka dom fem procentenheter som han har tappat i förtroende bland väljarna. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag trodde att han skulle tappa mer. Från 20 till 15 procent, med historiens största mediadrev i Sverige, är inte så illa pinkat ändå. Det är definitivt ingen omöjlighet att hämta hem det och sedan fortsätta klättringen mot nya höjder.

En sak som jag tror är mycket viktig för att Juholt verkligen ska vinna tillbaka rörelsens förtroende är att han tar sig tid att besöka dom små arbetarkommunerna. Det får inte bara bli en turné där han besöker dom stora städerna och träffar folk i en rasande fart. För om Juholt ska kunna vinna valet 2014 måste han ha hela socialdemokratin och den samlade arbetarrörelsen i ryggen. Och för det krävs det att han tar sig tid att visa  arbetarkommunens medlemmar i Katrineholm, Alvesta och Ystad att dom är lika viktiga som medlemmarna i Malmö, Göteborg eller Stockholm.

Vikten av att träffa medlemmarna och vinna deras förtroende kan inte nog underskattas. Faktum är att jag tror Juholt skulle vinna på att mer eller mindre släppa allt annat fram till jul bara för att prata på varenda arbetarkommun, S-förening och kvinnoklubb som det är fysiskt möjligt för honom att närvara på. Resten kan han ta på videolänk.

Juholt får helt enkelt göra en modern version av Nils Holgerssons underbara resa och vet ni vad. Jag är nästan lite avundsjuk. Tänk vilken lycka det skulle få vara att få åka runt i alla Sveriges arbetarkommuner och prata politik med kamraterna. Det är nog en av mina allra största drömmar. Jo, jag är avis på Håkan Juholt!

Foto: firmabloggar.se och socialdemokraterna.se

(Bilden är ett montage om någon nu skulle tvivla...)

Men om detta frågar givetvis inte reportern

Men kära nån. Firma Reinfeldt & Borg får lattja på. Inslaget i dagens Aktuellt är bara pinsamt.

Först står Reinfeldt och talar om "massor av åtgärder baserat på gedigna svenska erfarenheter". Därefter står Anders Borg och påstår att svensk arbetsmarknad inte fungerar när problemet är att det inte finns några jobb och att dom jobb som finns inte kan tillsättas pga att Moderaterna har våldtagit hela vuxenutbildningen. Man blir bara så trött.

Reinfeldt hänvisar till "massor" av åtgärder. Men i vilket sammanhang, vad syftar han på och vilka åtgärder är det han pratar om? Försämrad A-kassa, sönderslagen sjukförsäkring eller sänkt inkomstskatt med 100 miljarder? Och vad har dessa med "gedigna svenska erfarenheter" att göra? När har Sverige vidtagit dessa åtgärder tidigare i historien och när har dessa åtgärder skapat ett "sammanhållet och starkt" Sverige som Reinfeldt talar sig så varm om? Dessa åtgärder har ju slitit sönder ett av världens mest jämlika länder och idag skenar försörjningsstödet, sjukvården blöder och arbetslösheten biter sig fast på "historiskt höga nivåer".

Men om detta frågar givetvis inte reportern.

När det sen gäller Borgs uttalande om att svensk arbetsmarknad inte fungerar så är det bara kvalificerat trams. Problemet är att det inte finns jobb att söka, inte att folk har för trygga anställningar. Hur skapar man fler jobb genom att någon sparkas lättare genom ensidigt godtycke? Alla åtgärder som Borg räknar upp är direkta angrepp på den svenska modell som han säger sig värna. Han vill röra i LAS:en (något han konsekvent förnekar), han vill röra om i A-kassan igen och han vill sänka skatterna. Samma medicin som han redan tillämpat med andra ord. Om han t ex hade använt dom där 5,4 miljarderna som han sänker restaurangmomsen med till att istället anställa 10 000 personer i välfärden så hade han kunnat minska ungdomsarbetslösheten radikalt på ett bräde.

Men om detta frågar givetvis inte reportern heller.

Befogad fråga

Såg den på Facebook och där ligger ju en del i det.

Urban och Fredrik! Har du hört den förut?

"Har du hört den förut"? Ungefär så skulle man kunna benämna den förmenta pajkastning som bedrivs mellan Fredrik Reinfeldt och Urban Bäckström. Reinfeldt "kritiserar" Svenskt Näringsliv för att vara ett särintresse och Urban Bäckström replikerar med att tycka att statsministern är oförskämd. Vad Svenskt Näringsliv skulle vara om dom inte är ett särintresse återstår för både Reinfeldt och Bäckström att svara på.

Nu kan man ju tycka att Reinfeldt är tuff, att han distanserar sig mot sina allierade och tar folkets parti. Men dessvärre är det precis tvärtom. Det hela är en mycket tydlig dans och inte vilken sväng om som helst. Det är en strikt regiserad tango just för att man måste vara två om en sådan dans. Det går inte att dra åt varsitt håll som i en svängig bugg.

Skälet till att Bäckström blir så upprörd är för att ge sken av att Moderaterna står för en mer mittenorienterad politik. Poängen med att Svenskt Näringsliv, med understöd av t ex Timbro, går ut och lägger kraftfulla högerförslag är att Reinfeldt då har möjlighet att bedriva opposition högerut. När Timbro slänger ur sig att:

"SD är idag de facto, med undantag för invandringspolitiken, ett mittenparti. Det blir ännu tydligare med det nya principprogrammet, partiet intar på punkt efter punkt mittenpositioner.[…] Om de borgerligt konservativa dragen blir mer dominerande skulle det skapa en mycket stabil majoritet för borgerlig politik på flera områden" - Alliansfritt Sverige

Då möjliggörs två handlingsalternativ för Reinfeldt. Han kan dels svära sig fri från SD och hävda at Timbros förslag är helt uppåt väggarna. På så sätt kan han distansera sig till SD och förminska det faktum att SD i nästan 9 av 10 omröstningar stöder borgarna. Dels sänder högern en signal till SD att om dom bara tonar ner sig lite och är lite mer medgörliga så kan SD inom en snar framtid få sitta med vid maktens grytor likt Danskt Folkeparti släpptes in i värmen av borgarna i Danmark.

Samma sak gäller när Svenskt Näringsliv mullrar om diverse avgifter, skatter och privatiseringar. När Svenskt Näringsliv vill privatisera allt kan Reinfeldt framstå som modest när han "bara" vill privatisera det mesta. Bilden av "good cop, bad cop" framträder med all tydlighet och det är som bekant en mycket effektiv strategi för att knäcka även den hårdaste motståndsviljan.

Intresset ljuger aldrig. Det är dagens lärdom, helt klart. Fast som avslutning får vi ändå ta en liten historia om Fredrik.




Bloggat: Martin med mycket om Moderaterna. Birger Schlaug skriver mer om Reindfeldts tal.

Moderna moderater och en unken socialdemokrat. Eller så var det tvärtom?

Det påstås allt som oftast att Socialdemokraterna är ett toppstyrt parti med en unken partikultur där taket är lägre än i en inrasad jordkällare. Jag delar inte den uppfattningen. Med tanke på dom senaste veckornas olika utspel kring Håkan Juholt och vilka toner som en del slår an, bland annat genom att mer eller mindre såga alla som har en partilojalitet, så kan jag inte riktigt se att det skulle vara lågt i tak. Nämn ett parti i Sverige där debatten är lika publik, högljudd och hård som i det socialdemokratiska?

Problemet handlar ofta om att folk ger sig in i debatter där dom får mycket tufft motstånd och istället för att inse att om "man gett sig in i leken så får man leken tåla" så blir dom förnärmade över att någon eller några inte tycker som dom eller att någon använder brösttoner i debatten. Då kommer ofta ideologiska skillnader in där somliga anklagas för att vara "traditionalister/vänster" och därmed trångsynta bakåtsträvare och på andra sidan står "högersossar" som själva benämner sig som framtidsinriktade.

Offentligt ägande, kritik mot kapitalismen och partilojalitet påstås vara omodernt. Att slåss för privatiseringar, att slåss för mer kapitalism och att slåss för offentligt sågande av partiledningen påstås vara modernt. Jag delar inte den analysen.

I skenet av både ägande- och lojalitetsdiskussionen blir Moderaterna väldigt intressanta. Dessa propagerar för ett extremt ökat privat ägande, en samhällsordning som vi lämnade bakom oss för över 80 år sedan. Varför det nu plötsligt är tipptoppmoderntsomtusanjätteflashigt och eftersträvansvärt för en del förstår inte jag. Skälet till att socialdemokratin opponerade sig mot denna ägarkoncentration var just att den motverkade dom ideal som socialdemokratin strävar efter. Den totala privata äganderätten är inte förenlig med frihet, jämlikhet och solidaritet. För somliga är det total frihet, för majoriteten är den en ökad ofrihet.

Lojaliteten till partiet är också mycket intressant. Två exempel på hur Moderaternas lojalitet är nästan ovillkorad är Sven-Otto Littorin och Carl Bildt. I fallet med Sven-Otto Littorin så kastades han ut med huvudet före och något muller i dom "djupa moderatleden" hördes inte. Det var nästan knäpp tyst från partileden i riksmedia. Reinfeldt fick sköta kommunikationen och Littorin offrades fortare än kvickt. Trots att han aldrig blev dömd för något.

I fallet med Carl Bildt, där det nu står helt klart att han satt och ljög hos Skavlan, så är partilojaliteten nästan skrattretande. Att hitta kritiska röster bland ledande företrädare är mer eller mindre omöjligt och något fallande stöd syns inte till. Man sluter leden, låter partiledningen sköta det hela och tiger ihjäl kritiken. Om man ens har någon kritik. Den blinda lojaliteten och partiets väl går före misstankar om att någon skulle ljuga för såväl partiet som för media och väljarna.

Allting har ett syfte, intresset ljuger aldrig. Det finns ett skäl till varför sossar målas upp som introverta, tröga, tråkiga, dumma, obildade, naiva och omoderna. Man måste bära det med sig när den bilden förs fram. Risken är nämligen annars att det som är en åsikt blir en sanning och då är vi illa ute. Jag skäms inte för att jag är socialdemokrat, jag är stolt och jag vill kalla mig lojal.

Är jag omodern och okritisk för det? Det räcker väl att läsa mina inlägg om utrikespolitiken för att se att man kan vara lojal mot partiet och ändå kritisera partilinjen och ledningen? Bara som ett exempel.

Det finns många skäl att lämna Moderaterna Anne-Marie

Anne-Marie Pålsson, fd riksdagsledamot för Moderaterna, står för dagens citat:

- Jag kan bara uppmana alla väljare att gå ur Moderaterna, tills dess att partiet har ändrat sig, och säga ”Vi godtar inte den här typen av slutenhet i de översta partiskikten”. -SvD

Citatet är hämtat ur en diskussion kring Moderaternas ovilja att redovisa sina partibidrag och deras ännu större ovilja att lagstifta om samma sak. Moderaterna skyr öppenheten och detta anser Pålsson vara skäl nog för moderata väljare att överge partiet. Jag delar Pålssons uppfattning om att det måste lagstiftas om frågan men jag tycker det är lite beklämmande att det är denna fråga som får Pålsson att lämna partiet. Rösta igenom sänkt och fördyrad A-kassa, rösta igenom att cancersjuka ska slängas ut ur sjukförsäkringen och rösta igenom bidrag ur statskassan till företagen har inte varit några problem för Pålsson.

Reinfeldt har inte heller han några problem med att rösta för dessa försämringar. Han anser till och med att försämringarna är till fördel för folk. Men vem vågar ifrågasätta Reinfeldts sanningar? Han har ju faktiskt åkt tunnelbana fler gånger än Håkan Juholt så förortsgrabben Reinfeldt vet allt vad han snackar om. Det hör man ju också när han berättar att familj och vänner kan hjälpa till när du inte är med i A-kassan och blir arbetslös.

Att bo hemma hos en polare i Hässelby som har en etta på 24 kvm2 är ju hur lätt som helst. Att morsan sätter in en tre-fyra tusen kronor på kontot varje månad till hyra och mat är ju inte heller det ett större problem. Dom pengarna finns ju. Folk har ju fått fyra jobbskatteavdrag.

Eller så är det så att Täbygrabben Reinfeldt inte har en j*vla aning om vad han snackar om. Att tycka att "svensken är just nu lat men vi ska minsann dra fram rätt värderingar" eller att "familjen tar hand om dig ekonomiskt när du är 37 år och har egna barn" är inget annat än dumkonservativt vansinne utan förankring i folks vardag. Reinfeldt resonerar precis på samma sätt som laissez-fairekapitalisterna på 1920-talet och att han står och babblar om "nya Moderaterna" är allt mer verklighetsfrånvänt.

För att ta ett väldigt konkret exempel på varför han har helt fel så kan jag nämna A-kassan. Reinfeldt påstår att folk frivilligt har lämnat A-kassan. Men jag har ett stort antal bekanta som inte är med i A-kassan av det enkla skälet att dom inte har råd för dom har för låga löner och för otrygga anställningar. Det handlar inte om att dom känner sig trygga, tvärtom. Dom önskade att dom var med men att betala höga avgifter när man är lågavlönad och timanställd inom t ex bemannings- eller restaurangbranschen är inget alternativ. Bor man dessutom i en hyreslägenhet i andra hand är det knappast så att man vågar avstå minsta lilla summa om man inte är helt säker på att man har råd med hyran varje månad. Så ser verkligheten ut för hundratusentals människor men det har Reinfeldt uppenbarligen ingen aning om. Eller så vet han mycket väl men skiter fullständigt i det. Jag tror det är en blandning.

En Täbygrabb som växt upp i MUF tillsammans med diverse friherrar och annan överklass kan aldrig, hur mycket tunnelbana han än har åkt, sätta sig in i hur det känns att tillhöra den under- och löntagarklass som finns i Sverige idag. Det är enkla och klara fakta precis som att jag aldrig kan sätta mig in i hur det är att växa upp med en räkmacka under fötterna. Teori och praktik, praktik och teori, enkel dialektik, Fredrik Reinfeldt har fel.Det om nåt är ett verkligt skäl att lämna Moderaterna.

"Nu drar vi ut på predikarstråt" - Mats, Bengt och Emma

Det ska bli intressant att följa partiledarstriden i KD. Göran Hägglund ställs mot en kreationist, ett "homoskeptiskt" kommunalråd och en högerkristen brud som anser att kvinnas genetiska plats är vid spisen. Man blir lite mörkrädd när Hägglund står för sundheten i en konstellation och man kan ju förstå att han avböjer en duell med Mats Odell. Att debattera mot någon som svarar "det är Guds vilja och makt" på allting är rätt svårt.

Vi har alltså att göra med en utmanartrojka som är emot homosexuella, inte tror på evolutionen och som anser att skilsmässor är av ondo och att politiken måste reagera på frekvensen. Att människor ska få välja själv är alltså uteslutet. I skenet av den vetskapen blir det lite lustigt att detta parti utan problem kan samarbeta med dom som kallar sig liberaler.

Men man skulle också kunna vända på det hela och se det som så att liberalerna kanske inte är så mycket liberaler. Det finns ju rätt goda exempel även bland dessa på hur man vill inskränka människors rätt och där man vill in och peta i människors hem. Lokala förmågan i Helsingborg vill t ex förbjuda rökning i hemmet om man har barn. Då ska du dömas för misshandel.

Egentligen borde jag jubla över att KD går högerut och anammar en extremposition. Det skulle innebära det definitiva slutet för partiet på riksplanet. Men extremistpartier är aldrig bra och med tanke på vilka perversa avarter som tokhögern i USA har avlat fram så hoppas jag givetvis att vi slipper dessa fenomen i Sverige.

Som information kan man läsa på lite om vad t ex katolicismen tycker om skilsmässor, om vad Sharialagar innebär och jämföra det med dom förslag som KD-företrädarna lägger, om hur skilsmässor fungerar i Iran och sen kan man ju se vad den kristna högern i USA anser om homosexualitet.

Och så avslutar vi med en liten sång som en hyllning till dom tre:

Den ekono(M)iska synen på mänskliga rättigheter

Den klassiska kommentaren i ett fall som Ganna brukar vara "vi kommenterar inte enskilda ärenden". Det kan synas kallt, det kan verkar fegt, men det är ofta klokt att undvika att en fråga börjar gälla enskilda individer. Som statsminister är det alltid svårt att göra ett fall rättvisa. Man måste hålla sig till gällande lagstiftning, man kan inte utöva ministerstyre och man ska inte lova något man inte kan hålla.

Fredrik Reinfeldt gör mer eller mindre tvärtom. Han kommenterar ett enskilt fall och även i denna kommentar får han in "tar ansvar". Att det är temat för tiden, likt "utanförskapet" var 2006 års tema, står smärtsamt klart. Att fylla ett ord med innehåll däremot är inte något som Moderaterna bemödar sig.

Istället väljer Fredrik Reinfeldt att göra en manöver som jag uppfattar som mycket osmaklig. Han ställer Ganna mot skolan, han ställer Ganna mot vården och han ställer Ganna mot omsorgen. Likt vilken sverigedemokrat som helst pekar han med hela handen på vilka områden han anser får ta stryk om vi väljer att stå upp för medmänsklighet och solidaritet. Att dessutom insinuera att horder av äldre, sjuka och svaga skulle ta sig till Sverige bara för att vi har en human och öppen inställning till gamla sjuka människor är osmakligt och mycket magstarkt.

Uttalandet sågas också fullt förståeligt av dom som begriper sig på saken lite bättre än många andra. Att mänskliga rättigheter inte kan ställas mot ekonomiska intressen borde för en som kallar sig demokrat vara självklart. Att lagstiftningen måste förändras är givet. Att Ganna måste få stanna är lika givet.

Min känsla för dagen är annars sammanfattad i min Facebook-uppdatering:

"Borgarna häcklar Håkan Juholt med idiotiska bildmontage och öknamn samtidigt som deras egen regering kastar ut dementa 91-åringar ur landet och cancersjuka ur sjukförsäkringen. Där politiken tar slut tar personstriderna vid eller hur var det talessättet löd?"

Media: AB 1,2,3,4,5  Svt 1,2 Dagens Arena 1

Bloggat: Martin 

Var f*n är drevet?

Ojojoj! Nu är det fara på färde i moraltorpet! Två (!) moderata riksdagsledamöter har gjort likadant som Håkan Juholt. Dom har alltså fyllt i blanketterna helt rätt och därmed brutit mot den högre moralen och etikens regler. Att två representanter för det nya statsbärande moderata partiet gör detta måste ju anses som mycket anmärkningsvärt. Lägg där till att i alla fall två centerpartister gjort samma sak och att Annie Lööf har gjort en omvänd bostadsaffär och man skulle kunna ge segern till borgerligheten med en riktigt "5-1:a". *

Nu väntar jag på alla debattartiklar, alla rasande folkstormar och alla förbannade kamraters dom. Det lär bli hett om öronen för dessa två moderata företrädare. Avgångskraven kommer att hagla! Se bara vilken enorm artikel som skrivits om saken i en av våra dagstidningar:

Eller inte...dom är ju borgare.


* "5-1:a" är ett uttryck från speedway och innebär att ena laget tar maxpoäng i ett heat.

Ful retorik gynnar inte debatten

Det är märkligt. Att borgerliga politiker konsekvent använder sig av den mycket fula retoriken om att S skulle föra en oansvarig ekonomisk politik. Anklagelser om underfinansiering haglar och detta helt utan belägg. Egna tillkortakommanden väljer man dock att tala tyst om och i likhet med när Jan Björklund talar skolpolitik så är det alltid "bögarnas fel". Eget ansvar efter fem år vid makten vill aldrig kännas vid.

Vi ser det såväl på riksplanet som lokalt. I Helsingborg påstår borgarna att S-budgeten är underfinansierad trots att den budget som lades i våras var finansierad till sista krona. I Stockholm och riksdagen påstår borgarna samma sak trots att det förhåller sig på samma sätt där. Det är inget annat än fult och oärligt. Men som bekant är småmygel inget som stör våra borgerliga antagonister nämnvärt. Laissez-faire praktiseras inom mer än den ekonomiska politiken.

Noteras bör också att den borgerliga bilden av den förträffliga ekonomin inte stämmer överallt. I olika delar av det ekonomiska livet är där underskott, som t ex inom landstingssektorn. Sjukvården i det här landet blöder och det enda motmedlet är en kömiljard som man kan fuska sig till och avregleringar där offentligt ägda sjukhus och institutioner säljs till underpris. Att det offentliga gör dåliga affärer innebär ju bra affärer för den privata sfären och intresset ljuger som bekant aldrig.

Det vore intressant att få höra en borgerlighet som argumenterade på saklig grund mot infrastruktursatsningar, för nedskärningar i trygghetssystemen och för ökad ojämlikhet. Det är ju det som deras budget står för och inget annat. Men det gamla talespråket om att tomma tunnor skramlar mest stämmer dessvärre väl in på våra borgerliga antagonister till besvikelse för alla som önskar sig en saklig debatt.

Hör själv på Juholt och den tomma tunnan härunder:

Inte är det Aftonbladet i alla fall

Ja inte är det Aftonbladet i alla fall:

Valfrihet i absurdum och ett borgerligt försvar

Nordeas fondförvaltning och vinsthunger är i blåsväder. Banken borde vara ganska bra på att förvalta fonder med tanke på sin enorma storlek. Dom har helt andra resurser och muskler än dom flesta andra på den svenska bankmarknaden så man kan ju undra varför det har gått helt åt pipsvängen.

Hade jag varit borgare hade jag väl dragit till med att det är statens fel. Staten äger tio procent av aktierna och dess klåfingrighet räcker för att knäcka fondförvaltningen. Borgerlig orsak-verkan blir lite lustig när man sätter in den i verkligheten. Fast nu står ju inte borgarna och säger så. Det vore att skjuta sig själv i foten. Istället hyllar man valfriheten.

Har du förlorat pengarna är det DITT fel, inte bankens, enligt finansmarknadsminister Peter Norman (M). Du har gjort ett felval och är du inte nöjd ska du byta bank. Har du alltså förlorat pengar ska du ta dina resterande, gå in och begära ut offerter från olika banker, studera marknaden, sätta dig in i tillväxten i Kina, Indien och Brasilien, läsa av Greklandskrisen, ha koll på råvarumarknaderna och sen är det bra om du kan gå på några seminarium med Riksbanken och höra vad dom har att säga om ränteutvecklingen. Det har du väl både ork, lust, kraft, kunskap och tid med?

Ungefär som att du, om du är missnöjd med psykvården och är bipolär ska välja ny utförare eller om du är dement och missnöjd med hemmet ska välja ett nytt.

Eller inte. Folk som jobbar och sliter dagarna i enda, folk som inte är utbildade ekonomer och folk som har familj har i regel varken tid, ork eller möjlighet att gå ut och begära in offerter från massa banker. Jag är övertygad om att alla inte ens vet vad en offert är. Att finansmarknadsministern, som själv är en finansman ut i fingerspetsarna, står och tycker att "om du inte är nöjd så får du väl byta" när han själv äger delar i företaget som det handlar om är för dåligt och rent ut sagt arrogant. Pensionssystemet ska inte vara en lekstuga för fondbolag, det ska vara en trygghet för våra svenska arbetares ålderdom. Det får vi aldrig kompromissa med.

Den totala valfriheten får aldrig innebära den totala ansvarslösheten. Den totala valfriheten får aldrig bli att den enskilde bär alla negativa konsekvenser själv och står ensam i snålblåsten. Den totala valfriheten får aldrig svära politiker fria från sitt ansvar. Därför måste Sverige också ha en regering som inte bara pratar om ansvar utan som tar faktiskt ansvar. Något som man inte kan anklaga sittande regering för att göra.




Dagens lästips om alla turer i Juholt finner ni här.

Taga ner retoriken om Juholt

Stormen kring Håkan Juholt verkar ha lagt sig för denna gången. Tidningarna har tröttnat på att gräva i gamla blanketter och folk har börjat kritisera dom proportioner som drevet tog. Håkan Juholt gjorde som han skulle göra enligt dom instruktioner som finns men tydligen ska Juholt ha större förmåga än andra att kritisera utformningen av ersättningsblanketter.

Hur som helst börjar det nu lugna ner sig betänkligt men givetvis finns det ett intresse av att diskutera och debatter frågan ett tag till. Somliga vill hålla liv i frågan eftersom den skadar socialdemokratin och förlamar den politiska debatten. Andra har ett genuint intresse av att diskutera dom rent moraliska och politiska aspekterna av fenomenet och dom allra flesta vill bara ha något att snacka om i fem minuter.

I alla dessa diskussioner och samtal om socialdemokratin och Håkan Juholt hör man då och då uttalanden som  i alla fall får mig att tänka till. Ett sådant uttalande är att det som sker nu skulle vara SAP:s största kris sedan bildande 1889. När jag hör sådant blir jag misstänksam. Dels för att jag har svårt att tro att någon i nutid kan uttala sig om hur historien kommer att se på det vi idag kallar nuet, dels för att jag har svårt för allt för apokalyptiska beskrivningar av ett skeende.

Det räcker ju bara att man kan lite om socialdemokratisk historia för att inse att Håkan Juholts slarv står sig ganska slätt i förhållande till andra händelser som inträffat under partiets 122-åriga historia. Två exempel på händelser som skakat om socialdemokratin rejält är storstrejken och dess konsekvenser 1909 eller partisplittringen 1917. Med sådana händelser för ögonen blir "Juholtaffären" ganska trivial på många sätt. Eller varför inte IB-affären 1973 för att ta ytterligare ett exempel?

Givetvis tycker vi alltid att här och nu är viktigast och givetvis ser vi alltid på nya händelser med andra ögon en dom som historien redan har kastat både ljus och dom över. Men det betyder inte att vi kan springa iväg hur som helst i retoriken och diskussionen. En sansad bedömning och en rimlig proportion får inte bli lidande bara för att media skruvat upp tonläget. Då är det bara vi själva som är förlorare.

"Aldrig har så många fuskat..." - Om Centerpartiet

"Aldrig har så många fuskat med så mycket i ett så lite parti". Travestin på Churchills klassiska citat skulle passa som handen i handsken på Centerpartiet. Det är helt fantastiskt att så många av partiets ledande företrädare har konstigheter för sig mer eller mindre hela tiden. Några exempel:

1. Fredrik Federleys klassiker att som sitt alter ego Ursula åka på bjudresa och sedan skylla på att det inte var han som åkte. "Det var Ursula" har fått en helt ny innebörd.

2. Annie Lööf fixar och trixar med folkbokföringen och kör bjudbil i valrörelsen. Något mediadrev startades inte, hon struntade i att hon gjort konstigheter och om en borgerlig företrädare inte vill göra en nyhet av någonting så kan ju inte media själv ta ett sådant initiativ.

3. Emil Källström gör en "Juholt". Rent formellt inget fel enligt åklagare men enligt medias logik, och borgerliga debattörers, är det fusk.

4. Eskil Erlandsson, mannen som inte kände för att förbjuda tidelag, är senast in i leken. Han bor i en av riksdagens lägenheter trots att han inte suttit i riksdagen dom senaste fem åren och trots att han har statsrådslön. Detta samtidigt som hans partivänner bor i moderata lånelägenheter och skrubbar på nio kvadratmeter.

Centerpartiet har anammat en nyliberal profil och att "laissez faire" gäller i såväl relationen till statsmakten som till partikompisarna är nästan smärtsamt uppenbart. Att den mediala logiken sedan haltar betänkligt och att partibok avgör hur granskningen går till gör inte precis det hela mer smakfullt.


Och så lite bloggar: Martin är aktiv som vanligt. Peter om Folkpartiet. Anna Ardin visar det numera välkända Youtube-klippet med Jan Helin. Leine om drevet. Första gången jag ser denna blogg, intressant!

Bäva månde Carl Bildt

Bäva månde Carl Bildt. Nu går hans allianskollegor ut och kritiserar honom för att inte vara tillräckligt skarp och politisk i sin kritik mot Etiopien. Det är ju bra och helt rätt.

Men en stilla fundering, är det inte mer allvarligt att karln satt och ljög i TV om sitt gamla bolags förehavande och närvaro i området? Hans de Geer, etikexpert, säger i DN:

"Det är dumt att förneka saker som går så lätt att kontrollera. Det skapar ingen trovärdighet."

Givetvis är det så. Man kan ju också fundera på varför inget drev sätter igång mot Carl Bildt nu. Han satt i nationell TV och ljög. Håkan Juholt ljög inte, han bröt inte mot några regler som var nedskrivna någonstans och han bad dessutom om ursäkt fast han inte gjort något fel i egentlig mening.

Hur logiskt är det?

Nu får vi städa upp i det här träsket

Stödet för Håkan Juholt är stort bland S-väljarna. Det är bra. Grunden måste ju vara att återvinna förtroendet fullt ut bland dom som faktiskt kan tänka sig att rösta på S. Resten kan vi ju faktiskt som socialdemokrater lägga därhän just nu. Att borgerliga väljare inte gillar Juholt är fullt naturligt. Hur många högerpartister gillade Erlander?

Visserligen är det ju dom som inte röstar på S som Juholt och vårt parti behöver vinna över för att kunna ta hem nästa val men det är tre år dit och jag har fullt tilltro till att Juholt kan etablera ett nytt förtroende bland mittenväljarna. Det bör ju nästan tas som ett sundhetstecken att högern hatar en socialdemokratisk partiledare.

Nu är det oerhört viktigt att hela partiet sluter upp, att gnälliga kamrater fokuserar sin energi på att opponera på orättvisorna och ojämlikheten istället för att snacka Juholt. Den kraft som drevet har haft rent partiinternt skulle kunna  bli som en våg som sveper över Sverige och propagerar för en kraftfull socialdemokratisk förändring av hela det kalla Sverige där vi lever och verkar. Det är dags för politik nu.

Förundersökningen mot Juholt är lite märklig

Nästan alla sossar, med väldigt få undantag, är på fötter. Inte i kampen mot orättvisorna, inte i kampen mot kapitalet, inte i kampen mot regering. Nä, alla är på fötter i kampen om den egna partiledarens vara eller icke vara. Det är lite tragikomiskt att partimedlemmar skriker sig hesa i klagokörer över detta när man i normalfallet mest hör nätrotarna, någon lustigkurre i S-föreningen och ett fåtal distriktsordföranden i olika debatter. Mobiliseringen är fantastisk, debatten bara tragisk.

Eftersom varenda talför sosse är igång och debatterar är där inte mycket man kan tillägga. Ungefär som med regeringens budgetpropp två veckor innan den släpptes. Allt är redan sagt, nu väntar vi på "dagen D". Vad den dagen innehåller vet inte jag.

Idag är väl på sätt och vis en sådan dag. Får Juholt stöd av ett enight VU är foten nedsatt och vi kan gå vidare. Skulle VU däremot inte vara enigt i sitt stöd lär tjäblet fortsätta ett bra tag till. Och även om det förstnämnda skulle göra sig gällande lär inte stormen lägga sig omedelbart. Tvärtom kan det vara bensin på den mediala brasan som skruvar upp tonläget ytterligare för att nå "the grande finale", en rubrik som lyder "Håkan Juholt avgår". Den våta drömmen för såväl Aftonbladet som Fredrik Reinfeldt.

Så varför skriver jag då detta inlägg? Vad är det jag vill säga? Egentligen ingenting. Men en sak kom jag att tänka på och det är tempot i den förundersökning som inletts mot Juholt. Om det nu är något man borde bli upprörd över så är det ju den särbehandling rättsväsendet medger denna process i förhållande till alla andra brott som begås i det här landet. Att ett brott anmäls på måndagen, förundersökning inleds på tisdagen, förhör hålls på torsdagen och åklagaren är redo att avge beslut på fredagen måste vara någon form av världsrekord för svenska rättsväsendets beredning av ett ärende. I jämförelse med långa telefonköer, poliser som inte rycker ut på nödsamtal och brott som preskriberas innan första förhör har hållits är hanteringen av Juholtaffären helt sensationellt effektiv.

Jag förstår att det finns ett allmänintresse av att det går fort och jag tycker givetvis det är bra att det går fort. Men man kan ju undra hur den där bedömningen görs av vad som ska gå fort eller inte. Kanske har man ansett Juholt som ung och därför går under lagen om särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare? Han är ju trots allt bara 49 år, rena ungdomen i många politiska sammanhang!

Media: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, AB, Expressen, Expressen 

Bloggar: Peter 1 och 2, Martin, Roger, Helsingborgs KF-grupp

Till alla dystra mular i partiet

Tänkte att en del surpuppor och gaphalsar till partikamrater kan behöva muntras upp lite grann så därför bjuder jag på en klassisk liten trudilutt. Fast det är ju inte jag som bjuder på den. Jag sjunger inte så där jättebra. Men här är den i alla fall: 

Läs Kajsa Ekis Ekman tack!

Har varit i Växjö hela dagen och studerat deras stadsbyggnadsarbete. Därför har jag inte hunnit blogga. Orkar inte göra något större väsen av mig just nu. Men för den som vill läsa något oerhört intressant rekommenderar jag Kajsa Ekis Ekmans debattartikel på DN:s kultursidor idag. Mycket läsvärt!

Tack till kamraten som tipsade mig om den.

Två generaldirektörer skriver debattartiklar tillsammans moderat toppolitiker

Idag när jag slog upp ledarsidorna i Helsingborgs Dagblad blev jag synnerligen förvånad. Där var nämligen en debattartikel med rubriken "Viktigt ta tillvara allas kompetens". Innehållet kan vi lämna därhän, det var rätt mycket blaha blaha som vanligt, men det som fick mig att höja på ögonbrynen var vilka som hade undertecknat debattartikeln.

Trion som står för debattartikeln är nämligen en udda konstellation. Först och främst är det en politiker, Pontus Lindberg från Moderaterna i Skåne. Därefter kommer två generaldirektörer för statliga myndigheter, Angeles Bermudez-Svankvist från Arbetsförmedlingen och Carl Älfvåg från Handisam. En politiker skriver alltså en partipolitisk inlaga som undertecknas av två statliga tjänstemän som ovan på allt är generaldirektörer.

På SKL:s hemsida kan man läsa om hur myndigheters roll i förhållande till den politiska makten ser ut. Där står att läsa:

"Myndigheterna arbetar på eget ansvar och utifrån de mål och riktlinjer och den budget som regeringen ger varje myndighet i sitt årliga regleringsbrev."

"De svenska myndigheterna är självständiga. Ministrarna får inte lägga sig i hur en myndighet beslutar i ett ärende eller hur myndigheten tillämpar en lag. Om regeringen anser att en myndighet tillämpar en lag fel kan regeringen föreslå för riksdagen att lagen ändras." -SKL

Detta är en grundläggande förutsättning för den svenska demokratin. Myndigheter och politik ska hållas åtskilda och myndigheterna ska verkställa, inte propagera för, politikens beslut. Att då två generaldirektörer går ut och skriver debattartiklar som används som politiska slagträn tillsammans med ansvariga politiker är i mina ögon oacceptabelt. Är det JK som ansvarar för den här typen av ärenden eller vem är det? För detta borde definitivt anmälas och granskas. För det här underminerar förtroendet för dom båda generaldirektörerna och deras myndigheter fullständigt samt hotar den demokratiska ordning som Sverige är uppbyggt på.

Kanske läge att sammankalla förtroenderådet?

Fredrik Reinfeldt är arg. Jag vet inte riktigt på vad. Kanske är det för att hans nylle inte har prytt tidningarnas ledarsidor ackompanjerat av ord som "ansvar" och "förtroende". Kanske är det för att han inser att hans politik inte håller måttet och det är personfrågor som blir det som gör att han kan ta steg framåt i opinionen. Jag tror ju mer på det första men i ett ödmjukt infall kan det kanske vara på det andra sättet också.

Håkan Juholt är inte arg. Han är samlad, lugn och saklig. Hans nylle har prytt varenda tidning dom senaste dagarna och på Twitter har näthatet "pre 110722" gjort comeback. Där haglar skällsorden och även på Socialdemokraternas egna Facebook-sidor skriker olika partimedlemmar och sympatisrörer ut sitt hat mot partiledaren. Drevet går, hatet återkommer.

Jag är imponerad av att Juholt orkar stå så stadigt i debatten som han gör. Han orkar till och med skämta lite om att Reinfeldt kan få Göran Perssons telefonnummer eftersom Reinfeldt envisas med att opponera på regeringen anno 2006 istället för att tala om Sveriges framtid och vad som behövs här och nu. Men visst märks det, kan jag som lekman tycka, att Juholt är påverkad. Han är inte riktigt lika glödhet som han brukar vara, han läste nog lite mer från manus än brukligt och han var inte riktigt lika vass i svängarna som man är van att se honom. Fast det är ytterst marginellt och jag kan helt klart övertolka.

Frågan är nu vad som kommer hända. Peter Johansson uppmärksammade oss på en intressant artikel i Sydsvenskan idag. Sydsvenskan, som verkar hålla huvudet kallt för en gång skull, har dels en ganska bra ledarartikel, dels en nyhetsartikel som påvisar att det verkligen inte är sådär svart eller vitt som många vill göra sken av. Och det gör allt näthat från såväl borgare som partimedlemmar än mer prekärt. En massa folk "vet" men riksdagens förvaltning verkar knappt själv veta. Dom har inte ens haft några krav på Juholt och dom hänvisar till praxis.

Men det skiter förstås många i. Dom har skapat sig en uppfattning utifrån Aftonbladets hetsjakt och att ompröva den åsikten verkar som förgjort. Det är ingen liten uppförsbacke vi är inne i just nu. Var det här ska sluta är mycket svårt att säga och även om jag inte håller med Göran Dahlström fullt ut så är jag överens med honom om att läget är mycket allvarligt för partiet.

Kanske är det läge att sammankalla förtroenderådet i förtid?

Idag är jag stolt över kamraterna i Malmö

Förra fredagen var som bekant ingen bra dag för S. Avhoppet från tv-debatten, Håkan Juholts misstag och Ilmar Reepalus utspel om medborgarskap gjorde att dagen av många socialdemokrater benämns som "den svarta fredagen". Denna dag kommer i den historiska backspegeln ses som en "game-changer". Alltså en händelse som radikalt förändrar den politiska spelplanen. Exakt hur är av förklarliga skäl för tidigt att spekulera om i nuläget men det är väl ingen högoddsare att S kommer att förlora på den här soppan i det korta perspektivet i alla fall.

Men som jag tidigare sagt tycker jag att man ska försöka se ljusglimtar i tillvaron och se positivt på framtiden. Därför vill jag gärna lyfta fram kamraterna i Malmö som har reagerat alldeles förträffligt på Ilmar Reepalus utspel. Det är glädjande och stärkande att läsa hur unisont Malmökamraterna tar avstånd från förslaget och hur starkt kamraterna står upp för den socialdemokratiska fri- och rättighetstraditionen. Så för den som känner sig nere, läs om kamraterna i Malmö. Det gör i alla fall mig glad och mitt hjärta lite lättare.

Den borgerliga budgeten slår hårt mot Skåne

Byggprojekt runt om i Skåne faller nu som furor för vinden. I Helsingborg har ett antal projekt stött på patrull av ekonomiska skäl och i Region Skåne är det nu stopp för planerna på en utbyggnation av E22:an. I fallet med E22:an handlar det om att staten inte avsatt pengar för utbyggnaden. Staten, som är den moderatledda regeringen, har alltså valt att inte prioritera den så viktiga motorvägssatsningen i Skåne. En satsning som på allvar skulle kunna knyta samman nordöstra Skåne med tillväxtnavet i sydväst och samtidigt förbättra trafiksäkerheten betänkligt. Den som kört på E22:an norr om Hurva i rusningstid vet precis vad det handlar om.

Den nu uppkomna situationen påvisar med all smärtsam tydlighet vilka konsekvenser alliansregeringens budget får för tillväxten i Sverige. Öresundsregionen med sina 3,7 miljoner invånare är en av norra Europas absolut största tillväxtregioner och att inte satsa på nödvändig infrastruktur här och nu är ett slag mot hela den nordiska ekonomin. Regionen står för 26 procent av Sveriges och Danmarks samlade BNP. I perspektivet 5-10 år är det en förutsättning att E22:an blir motorväg med tanke på den storregion som med all säkerhet kommer att skapas i södra Sverige och där Kalmar kommer bli Öresundsregionens nordöstra utpost och där Karlskrona blir porten mot Polen, Baltikum och Ryssland.

Den borgerliga budgeten senarelägger alla infrastruktursatsningar som måste göras och E22:an hamnar allt längre ner i prioriteringslistan i takt med att järnvägssystemet faller samman likt ett korthus. Lägg där till att den moderatledda regeringen inte har avsatt pengar till planering och projektering av HH-förbindelsen och bilden av "för lite, för sent" träder återigen fram som signifikant för den sittande högerregimen. Den moderata passiviteten är ett hårt slag mot den skånska integrationen och integrationen i Öresundsregionen. Man kan ju undra vem Pontus Lindberg (M) egentligen företräder, Skåne eller Moderaterna. Jag tillåter mig att tvivla på att det är det förstnämnda.

Med sådana vänner...

Fem sossar går ut på SvD Brännpunkt och baissar ner Juholt fullständigt. Dom säger det inte rakt ut men budskapet är klart. Juholt är körd och bör, logiskt, avgå. Jag förstår inte vad dessa fem annars är ute efter.

Man kan ju fundera på vad konsekvenserna av en avgång skulle bli. Först och främst skulle vi vara tvungna att sammankalla en extrakongress. Med tanke på att vi hade en i våras lär det inte hinna bli någon ny förrän tidigast våren 2012. Sedan skulle en ny valberedning utses. Då ska man också ha klart för sig att organisationsutredningen inte är klar på långa vägar så någon annorlunda partiledarprocess skulle förmodligen inte komma till stånd. Vi skulle alltså återigen hamna i en "sluten" process med allt vad det innebär med ett stort antal medlemmar som klagar på att vi tillämpar samma process som stora delar av övriga folkrörelse-Sverige gör.

Om man är positivt lagd (vilket ju knappast kännetecknar dom som ropar på avgång) så får vi en ny partiledare i mars-april 2012. Vederbörande ska då sätta igång med ett revisionsarbete för att politiken ska hamna rätt utifrån denna partiledares politiska kompass. Det är ett inte helt enkelt arbete. En etableringsfas skulle inledas. För Juholt tog denna process i alla fall ett halvår. Om vi talar om samma tidsrymd för den nye partiledaren så skulle vederbörande vara etablerad, något så när, i oktober-november 2012.

Vi skulle alltså, om Juholt avgår, ha minst ett år framför oss med nya uppslitande processer och strider i partiet. Under denna tid skulle vi vara mer eller mindre politiskt förlamade och vi skulle inte vara fullt stridbara förrän vid årsskiftet 2012-2013. Lägger man därtill en ny partiledares behov av att forma "sitt" lag så kommer det med all säkerhet ta ännu längre tid. Det är ju definitivt inte en självklarhet att en ny partiledare skulle vilja ha Tommy Waidelich som ekonomisk-politisk talesperson och vi vet hur viktig denna funktion är för ledarskapet. Det vittnar om inte annat Pär Nuder om i sin självbiografi och på den punkten tror jag Nuder har helt rätt.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att dom som ropar på avgång och dom som skriker på att vi redan nu har förlorat valet 2014 förmodligen inte har tänkt över konsekvenserna av sitt gapande ordentligt. Och som jag tidigare påpekat är det historielöst att tala om att någonting är kört eller att förtroendet är förstört för all framtid. Så istället för att baissa vår partiledare kanske det vore bättre att kämpa för dom ideal som alla säger sig värna så högt. Bland annat det där idealet om att "vi socialdemokrater vill ge alla en andra chans". Många verkar ha glömt just det i dessa dagar.

Sebastian skriver bra. Bengt ryter rejält. Peter försöker se framåt. Staffan har slutat prata Juholt. Martin ser ljuset i tunneln.

Ett mycket bra lästips

Måste bara tipsa om en helt lysande artikel på Etc.se. Läs den, speciellt ni som tror att nationalekonomi är en absolut vetenskap och att den har självklara svar. Anders Borg borde definitivt läsa den.

Konjunkturen viker och skiljelinjerna blir allt tydligare i svensk politik

Känns skönt att läsa bland olika S-bloggar idag. Dom allra flesta verkar nu gå vidare efter helgens olika debakel och istället bedrivs återigen en aktiv oppositionspolitik på Netrootsnivå. Glädjande och stärkande!

Mitt andra bidrag i detta opinionsarbete idag är som följer:

Att efterfrågan kommer att vika neråt i den närmaste framtiden är vi nog alla överens om. Dom allra flesta bedömare menar att denna nedgång också kommer bli ganska långvarig. Den enda som inte verkar vara av denna åsikt är, hör och häpna, drömprognosernas okrönte konung Anders Borg. Han tror istället på en dipp nästa år för att konjunkturen sedan, redan 2013, ska vika kraftigt uppåt igen. Men om vi håller oss till verkligheten och vad dom som ska vara opolitiska säger så får vi tro på en lång nedgång i konjunkturen. (Sen är ingen opolitisk men man kan vara mer eller mindre färgad och Borg tillhör helt klart dom mer färgade.)

I skenet av denna vetskap är S-budgeten ett mycket bra förslag för att stimulera ekonomin och för att få igång efterfrågan. Den innehåller många förslag på direkt jobbskapande åtgärder och framförallt tar den sikte på tiden bortom nästa val. Investeringarna som görs idag har vi nytta av både i det korta och det långa perspektivet. I jämförelse med regeringens sänkta restaurangmoms står sig S-förslagen mycket starka och det är nästan skrattretande att lyssna på alliansföreträdarna när dom ska försvara sitt ekonomiska bidrag till krögarna. Göran Hägglund snurrade runt något enormt i gårdagens politikerträff på SVT och att inte ens våga sig på att säga en uppskattning tyder på att regeringen är ute på mycket tunn is i denna fråga.

Jag är faktiskt orolig för Sverige. Den borgerliga regeringen satsar inte ens längre på kortsiktiga reformer. Deras budget består av en del skattesänkning, en del driftsbidrag till Trafikverket och en del besparing på gymnasieskolan. Det är tragiskt att se en regering som är så trött och idéfattig.

Ytterligare en smäll mot borgerlighetens privatiseringshets

SNS-rapporten som kom för några veckor sedan är välkänd. Slutsatserna likaså, privatiseringarna inom välfärden har inte tillfört något mervärde i form av effektivitet eller andra förbättringar. I alla fall har inte det gått att belägga och evidensen pekar snarare på det motsatta. Dock menade rapportens författare att valfriheten har ökat och det togs av borgerliga debattörer och politiker som intäkt för att privatiseringarna ändå varit framgångsrika. Det skedde ett paradigmskifte i den borgerliga retoriken över en natt och rapportförfattarna fick lämna SNS eftersom dom påpekat besvärliga sanningar för sina uppdragsgivare*.

Borgerligheten verkade ganska nöjd med sin manöver. Att genom en massiv kampanj svänga över fokuset från effektivitet och konkurrenskraft till valfrihet. Därför måste det vara ruskigt tungt för samma borgerlighet idag när det rapporteras att inte ens "valfrihetsreformerna" inom landstingen får godkänt. Tvärtom kritiseras hela denna valfrihetsförändring för att brista i information. Vårdvalet har dessutom fått smällar tidigare. I Skåne visade det sig att det är dom välbeställda som dragit nytta av hälsovalet samtidigt som ekonomiskt svagare grupper har tagit stryk.

Det är för övrigt bara en del av den kritik som kan framföras mot t ex LOV:en och LOU:en. I många fall handlar det inte om brukarens valfrihet utan om entreprenörens. Städer och kommuner styckas upp och personer inom ett visst geografiskt område kan bara välja en utförare. Den som vill ha en kommunal utförare kan få kalla handen.

Vidare kan man kritisera valfrihetsreformerna som borgarna företräder för valfrihet mellan offentlig och privata. Man är i regel inte intresserad från borgerligt håll av att testa kommunala självförvaltning eller dylikt först och om det skulle visa sig otillräckligt skulle man kunna ta in privata aktörer sen. Konkurrensens fördelar, dom som nu kan påvisas, handlar nämligen inte om konkurrens mellan ägare utan om konkurrens mellan enheter. Två avdelningar på samma sjukhus skulle mycket väl kunna uppnå samma fördelar av konkurrensen om dom tilläts tävla mot varandra utan att man för den sakens skull måste ha olika ägare av avdelningarna. Men det är inget som borgerligheten vill kännas vid. Det handlar nämligen inte om individens valfrihet utan om kapitalets profit. Fast det talas det väldigt tyst om.


*SNS finansieras bland annat av Svenskt Näringsliv

Peter Andersson har också skrivit om ämnet.