Ibland inträffar små episoder i vardagen som gör en såväl överlycklig som bestört. Jag tränar regelbundet på ett gym här i Helsingborg och av förklarliga skäl får man höra och se ett och annat i både träningslokalerna och i omklädningsrummen. Igår inträffade något mycket märkligt i duschrummet.
Jag hade precis avslutat mitt träningspass och gick in för att duscha. Där inne stod ett gäng killar i övre tonåren som precis avslutat någon form av gruppträning inne i simhallen. Som brukligt när yngre män sammanstrålar var det ett rått men hjärtligt tonläge i duschen och för en trött hjärna som börjar närma sig dom 30 var det allmänt jobbigt att lyssna på dessa ungtuppar.
Hur som haver, rätt som det är öppnas dörren till bastun och där står en äldre man på väldigt vingliga ben och som med späd röst ber om hjälp. Han försöker få kontakt med dom två killarna närmast honom och frågar om dom kan hjälpa honom bort till den handikappanpassade duschkabinen. Det visade sig nämligen att mannen hade mycket svårt att gå och han ville ha stöd för att ta sig fram. Hans krycka stod en bit bort och han kunde inte nå den. Jag stod en bit bort och tänkte att killarna nog skulle hjälpa mannen men när ingen av dom verkade reagera så började jag ta några steg mot gubben för att hjälpa honom.
Då plötsligt "upptäcker" en av killarna gubben och går fram till honom, sträcker fram sin arm och hjälper gubben bort till duschen. Jag inser att min hjälp inte behövs och ler istället lite för mig själv över att det faktiskt fanns ett hjärta även i dessa tuffa killars småfjuniga bröstkorgar. Gubben drar för draperiet till duschkabinen och jag själv beger mig tillbaka till omklädningsrummet för att dra på mig kläderna och cykla hem.
Väl i omklädningsrummet stormar killgänget in efter en liten stund och är om möjligt än mer högljudda nu än tidigare. Diskussionen har dock gått från att prata om levelar och klasser i World of Warcraft kombinerat med hormonstinna uttalanden om tjejerna i klassen till att handla om den vänlige killens insats med att hjälpa gubben. Dom övriga fyra-fem killarna (det är alltid svårt att veta hur många dessa horder av unga män egentligen är eftersom dom låter som två till fem personer per skalle) har mycket roligt åt att den behjälplige killen har gjort det han gjort. Den killen som stod närmast den hjälpsamme när gubben bad om hjälp uttalar sig om att han mycket väl sett gubben men att han ju inte ville gå där naken med honom men att han själv var på väg att hjälpa honom när "hjälten" trädde in på scen. Dom andra har mycket roligt åt det rent visuella i själva händelsen men alla är ändå överens om att det nog var rätt och riktigt att faktiskt hjälpa gubben.
Sensmoralen i den här historien är kanske att även tuffa pojkar är snälla innerst inne och att det är svårt för unga män att hantera situationer som inte korrelerar med deras självbild. Hur som helst tycker jag det var lite smålustigt och lite gulligt så därför berättade jag det för er.
Mn goda insats under eftermiddagen sträckte sig till att plocka upp en nalle som en liten pojke tappade mitt framför fötterna på mig. Han hade nämligen somnat i sin sittvagn och då är det lätt hänt att nallebjörnar slinker iväg. Att han använt nallebjörnens öra som napp gjorde dock att jag nästan ångrade mitt tilltag när jag lyfte upp den lilla lurviga bollen. Men gör inte så mycket, det är helt ok att det kostar på lite att vara solidarisk, det bjuder jag så gärna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar