Idag presenterar en grupp forskare på SNS en rapport som påvisar att dom positiva effekterna av dom senaste 20 årens privatiseringsvåg har uteblivit. Endast i frågan om tillgänglighet har det möjligtvis blivit bättre enligt forskarna. Och räknar man tillgänglighet i antal platser där en tjänst utförs så är det kanske rätt. Men om man ser tillgänglighet som att tjänsterna ska vara jämnt fördelade bland populationen stämmer det förmodligen inte. Ta bara vårdvalsmodellen i Stockholm där innerstaden kryllar av vårdcentraler medan förorterna har betydligt färre vårdscentraler per capita.
Att ojämlikheten ökar i takt med minskade offentliga åtaganden och ökade privatiseringar är sedan länge påvisat i bland annat "Jämlikhetsanden". Så att privatiseringarna har haft direkt skadliga effekter, som i t ex skolan, är det förmodligen inte många som kan säga emot. Fast givetvis finns det dom som skynda till privatiseringarnas försvar.
En sådan är Widar Andersson. Denne tidigare ordförande i Friskolornas riksförbund träder in på spelplanen och anser sig veta betydligt bättre än forskarna på SNS. Han menar att man missar att jämföra utvecklingen över tid. Men att det generellt sett blivit bättre inom dom flesta områden dom senaste 20 åren missar Andersson. Det är ju knappast så att tiden skulle stått still bara för att man inte avreglerat välfärden. Vården i slutet på 1980-talet var ju betydligt bättre än den var under 1950-talet. Och detta utan privatiseringar.
Andersson vurmar istället för valfriheten, men att forskarna på SNS redan skjutit sönder den argumentationen ignorerar Andersson. Dessutom finns det heller inget som säger att man inte kan ha valfrihet inom ett offentligt system. Kommunal självförvaltning är ett lysande sätt att skapa konkurrens och valfrihet inom kommunalt drivna verksamheter.
Demokratiaspekten och argumentet om att valfrihet skulle öka demokratin haltar också. Hur demokratiskt är det att privata bolag utan insyn, med VD:ar tillsatta av ägarintressen i skatteparadis, lägger ner skolor där eleverna inte har gått klart sina kurser och dessa lämnas vind för våg åt sitt eget öde. Eller att stora vinster plockas ut från skattemedel som vi har betalat in till den gemensamma kassan för att vården ska fungera bättre, skolorna ska ge våra barn en god utbildning eller för att våra äldre ska ha gott om personal kring sig på ålderns höst?
Nä, vad det egentligen handlar om är att intresset aldrig ljuger. Borgerligheten avreglerade för att ge kapitalet nya marknader att erövra. Man hade sett att det fanns miljarder att tjäna på välfärden och som kapitalets bäste vän stod borgerligheten där redo att göra sina herrar till viljes. Att socialdemokratin inte satte stopp för det hela beror på flera anledningar. Att göra om ett system mitt i en ekonomisk kris är väldigt svårt, att avbryta upphandlingar och riva kontrakt är dyrt i den borgerliga demokratin och att det fanns sossar som helt enkelt sprungit fel rent ideologiskt var ytterligare en anledning.
Håkan Juholt sa redan i sitt installationstal det som SNS nu framför. Vi måste utvärdera avregleringarna, vi måste vara beredda till på- och omregleringar och vi måste göra det nu. Men sannolikheten för att borgerligheten skulle sjösätta en SOU eller dylikt för det ändamålet är väl lika med noll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar