Enkel plakatpolitik. Det är vad jag skulle vilja kalla slagord om "färre politiker" för. Det spelar framförallt på det latenta politikerförakt som finns i vissa folklager och jag har lite svårt att se hur demokratin skulle gynnas av att färre deltar i besluten.
Problemet är inte antalet riksdagsledamöter eller vilka ledamöter i vilken folkvald församling det nu än handlar om. Problemet är att somliga av dom folkvalda inte förstår sin roll samt att en del medborgare inte förstår dom folkvaldas roll. För visst är det så att allt för många politiker sitter i interna möten och pratar med varandra istället för att resa runt i sin valkrets eller i hela landet och träffa folk i vardagen. Men det är ju dom politiska partiernas allmänna problem att engagera folk och i slutändens väljarnas ointresse av att ställa krav på sina företrädare som leder till den konsekvensen.
Skulle väljarna aktivt engagera sig i politiken och därigenom ställa krav på att politiker i allmänhet skulle vara mer publika så hade dom politiker som levt upp till dessa krav premierats i större utsträckning. Men vi vet alla hur många icke "invigda" som kommer när politiska partier anordnar aktiviteter. Vänner, familj och i övrigt närmast sörjande deltar pliktskyldigt. Därutöver lyser dom breda folklagren med sin frånvaro.
Sen är det problematiskt när debattörer hänvisar till rena faktafel. Varje riksdagsledamot har inte en personlig sekreterare t ex. Många vill ha det men långt ifrån alla har det. Sen är det ett märkligt upplägg på "Så säger politikerna" som Aftonbladet har tillämpat. Tre aktiva moderater, en föredettingmoderat och två föredettingsossar får ge stödjande kommentarer till artikeln. Det lämnar rätt mycket att önska i såväl journalistiskt som debattmässigt hänseende kan jag tycka. Men det är väl ganska signifikativt för saker där Lena Mellin är inblandad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar