Igår läste jag klart Pär Nuders självbiografi "Stolt men inte nöjd". Pär Nuder är och förblir på många sätt en av mina favoriter inom socialdemokratin. Han står på en klar och säker ideologisk grund där han lyckas förena framtidsoptimism och tillväxttro med ett starkt jämlikhetsideal. Dessutom har han varit spindeln i nätet under många av dom senaste tjugo åren inom såväl socialdemokratin som inom svensk politik. Vad man också slås av när man läser hans bok är hur enormt många händelser som han har varit med och påverkat. I några händelser har han varit centralfigur, i andra har han varit i periferin, men alltid med ett strategiskt tänk för socialdemokratin väl och Sveriges bästa.
Något som däremot får mig att fundera lite är det faktum att väldigt många av våra ledande företrädare är i direkt nedstigande led från SSU. Det är givetvis inget konstigt med det. När man varit med och verkat för partiet under decennier och när man byggt upp ett enormt kontaktnät vid sidan om den formella politiken är det föga förvånande att man sen hamnar i centrala positioner inom såväl partiet som statsmakten. Men stundtals kan man ju fråga sig om det är så alldeles nyttigt. För vilka kompetens försvinner genom att gamla SSU-ordföranden och förbundssekreterare sitter i varenda regering? Det är mycket problematiskt att just SSU-vägen ges en sån enorm kraft när man ska fram i partiet. Sen finns det givetvis massa fördelar också men man måste ändå bära med sig att det finns problem knutna till en allt för snäv rekrytering av ledande företrädare.
Men för att återgå till boken så kan jag varmt rekommendera den som är intresserad av politisk nutidshistoria att läsa Nuders biografi. Det är en snabb genomgång av ett stort antal direkt avgörande händelser för vårt land och Pär Nuder kan genom sina insikter och erfarenheter ge nya infallsvinklar som inte alltid kommit fram i den allmänna debatten.
För övrigt hoppas jag på att vi snart får se Pär Nuder i den aktiva politiken igen. Han behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar