Centerpartiet är i medias blickfång och dess blivande partiledare Annie Lööf har stötts och blötts i någon vecka nu. Med Lööf verkar dörren till samverkan över mitten vara nästan uteslutet. Detta eftersom hon anses stå för långt till höger. Hon benämner sig dock själv som liberal om jag har förstått saken rätt och med anledning av detta vill jag citera en text skriven av Ernst Wigforss på just temat socialistisk och liberal samverkan. Något för Annie Lööf att läsa och fundera över nu när hon får ansvar för ett parti som borde stå starkt i den politiska mittfåran för sin egen överlevnads skull.
Hela den föregående framställningen kan ju betraktas som en exemplifiering av satsen, att striden numera inte står för eller emot socialismen, utan i stället om hur mycket socialism man vill godtaga eller hur mycken "fri företagsamhet" man anser ofrånkomlig. Och om enskilda grupper av liberaler utan att släppa sina teoretiska utgångspunkter kunna assimilera så mycket socialism, att den enkla rubriceringen börjar möta svårigheter, så vågar man nästan undra, om det inte skulle vara möjligt att gå ett steg längre och göra upp ett helt program för en praktiskt socialistisk politik utan att kränka allmänna liberala principer. men detta framhäver bara så mycket starkare den inte okända sanningen, att det är helt andra ting än sociala eller ekonomiska teorier, som bestämma över de politiska partiernas gränser.
De dragas upp av konkreta levnadsförhållanden, av känslor, fördomar, intressen, i vilkas ljus man formar sina uppfattningar både om sitt eget bästa och samhällets. Det gäller alla partier, även det liberala. Och säkerligen även det förbudspart, som annars, i den mån förbudet betraktas som den dominerande faktorn, kunde anses för den starkaste tillnärmelsen till ett "idéparti" inom vårt politiska liv. Ty även liberaler och frisinnade äro människor, som se bara endels och döma därefter.
Det är partigränserna som sedan i stor utsträckning bestämma, vad man skall välja ut av alla de möjliga konsekvenserna, som de allmänna teorierna medgiva. Det är alltså inte de liberala teorierna, som göra liberalismen till ett "mellanparti". Det är därför att - och så länge som - liberalerna välja att vara ett mellanparti, som de måste dra vissa konsekvenser ur sina liberala teorier och inte andra. Om liberalismen skall bli konservativ eller framstegsvänlig, om den skall bekämpa alla nya steg i riktningen mot "socialismen" eller befrämja dem, det avgöres inte genom logiska deduktioner ur entydiga liberala idéer utan av de liberala partiernas vilja. Och hurudan denna vilja blir, därom kan endast framtiden ge besked.
Något att fundera på för Annie Lööf enligt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar