fredag 30 september 2011

Nu svär jag om ROT och RUT

Diskussionen om ROT och RUT är kanske inte lika het nu som under valrörelsen men alla har fortfarande en åsikt om saken och inte mycket har förändrats det senaste året. Det råder en stor ambivalens inom framförallt S till RUT:en och nu senast ska det varit på tapeten i veckans riksdagsgrupp. Fast vad som egentligen sades på det där mötet ställer jag mig allt mer frågande till. Researchen från Mats Knutssons sida verkar inte ha varit den bästa och det luktar mer och mer som nyhetstorka än som storbråk.

Ett problem som sällan diskuteras i debatten kring dom båda avdragen är det faktum att båda har sin grund i konjunkturpolitiska åtgärder. ROT:en togs fram som en tillfällig lösning under tidigare kriser och RUT:en plockades fram av den borgerliga regeringen som ett sätt att skapa fler jobb. Att sen borgarnas lösning alltid är skattesänkningar är något som allt som oftast faller bort i deras egen argumentation. Dock är det utifrån just jobbperspektivet som vi bör se RUT:en när vi i S diskuterar frågan.

I skenet av detta är ett accepterande av RUT:en ett accepterande av att skatteavdrag kan skapa jobb. Det är vi i grunden överens om, framförallt om man accepterar ROT, vilket nästan alla gör. Men frågan är om vi ska driva på en utveckling där allt fler avdrag och skattesänkningar till allt fler branscher är det som ska vara svaret på en jobbkris. ROT:en borde aldrig ha blivit permanentad, som nu är fallet, och RUT:en bör inte heller bli permanentad. Det är temporära åtgärder när arbetsmarknaden behöver extra stimulans.

I spåret av dessa åtgärder uppstår problem i skattesystemets uppbyggnad. Ett allt mer fragmenterat skattesystem som spretar åt olika håll är inget som främjar stabilitet och därmed inte tillväxt. Att lämna stöd i form av riktade åtgärder, som t ex miljöbilspremier, är ett bättre sätt att tillfälligt stimulera med ekonomiska incitament för att nå en önskad riktning på arbetsmarknaden eller produktionen. I skenet av att S vill göra en översyn av hela skattesystemet vore alltså ett krav på att ta bort både ROT och RUT nästan mer logiskt.

Sen kan man ju ställa sig frågande till hur mycket billigare det i slutänden blir för konsumenten. Precis som med restaurangmomsen riskerar mycket att åka rakt ner i företagarnas fickor istället. Något som visar sig stämma när det gäller ROT:en i alla fall.

Jag inser att jag svär i PK-kyrkan och jag inser problemet med att ta bort ROT:en men hela inlägget ska ses som ett tankeexperiment och inget annat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar