I Expressen kallas nu den sänkta restaurangmomsen för "Ungdomssatsning" och Aftonbladet skriver att "Nu blir det lite billigare att äta ute". Det rimliga vore väl att skriva en "eventuell ungdomssatsning" och "Nu blir det kanske...". För sänkt restaurangmoms är en högst osäker manöver som i bästa fall kan ge upp mot 3 000 jobb, i värsta och troligaste fall blir det en satsning rakt ner i fickorna på ett antal restaurangägare.
Om pengarna i restaurangägarnas fickor är bra eller dåligt kan man ju diskutera. Det är en tuff bransch där många småföretagare balanserar på marginalen. Men då är det bättre att säga att det är därför man gör det hela istället för att framställa det som en jobbsatsning. För det förhåller sig nämligen så enkelt som att samma pengar skulle kunna anställa över 10 000 personer i offentlig sektor och varför dessa jobb skulle vara tre mer än tre gånger så dåliga som restaurangjobben begriper inte jag. För det måste ju vara så regeringen resonerar. För 10 000 jobb måste väl vara tre gånger så bra, minst, som 3 000 andra jobb? Eller det är kanske så att offentliga jobb inte är lika fina som privata jobb?
När det hela dessutom sätts in i det stora spelet om samhället är det tydligt att den sänkta restaurangmomsen endast är en liten del i den kapitalöverföring som sker från gemensamt ägande till privat dito. Med andra ord handlar det inte om några jobb, det handlar om ideologi. Regeringen bryr sig föga om huruvida det blir 1 000, 2 000 eller 3 000 jobb. Det viktiga är att pengarströmmen går från statskassan till den privata. Nyliberalism kallas det visst. Därför känner sig också Centerpartiet som en vinnare en dag som denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar