Den sjuka vården

Malin Siwe skriver i Expressen om att vårt vårdsystem är sjukt. Sjukt eftersom det är uppbyggt efter 9-17 princip och att detta är ett av skälen till varför vi har en så enorm belastning på akutmottagningarna. Siwe menar att systemet är till för personalen, inte brukarna. Och visst är det så att man med bättre planering och andra öppettider skulle kunna få ut mer av primärvården men det Siwe inte tar upp i detta sammanhang, och som är den springande punkten, är att detta kostar pengar. Pengar som idag inte finns.

Siwes argumentation är dessutom att kostnaden för OB-tillägg skulle bli lägre för samhället om vi minskade produktionsbortfallet som det innebär att folk måste ta några timmar ledigt från jobbet för att gå till vårdcentralen. Jag tvivlar på den saken redan i ett rent plus-minusperspektiv. Dessutom är det ju så att produktionsbortfallet i regel drabbar någon annan än sjukvården. Med andra ord innebär inte en högre kostnad för sjukvården för OB-tillägget att samma sjukvård kan spara pengar genom ökad produktion.

Sen tror jag att mycket av den "McDonaldisering" som det talas om i artikeln är ett problem som vi måste hantera rent generellt. Allt för många gnäller över rena bagateller och en bruten nagel kan rendera timslånga besök på någon salong för "så här kan det ju inte se ut". Det är en del i den förborgling som sker i samhället och däri ligger givetvis en hel del av att folk förväntar sig att välfärdssystemet ska lösa huvudvärk, magont och stress på studs. Men faktum är att man inte dör av "lite skit under naglarna eller grus i maten" och det är något som folk borde lära sig.

Det här var dagens moralkaka från mig.

                                             Foto: http://matsmak.blogg.se/