Den fulla sysselsättningen är svaret på välfärdens finansiering

Roger Jönsson skriver idag om välfärden och dess framtida finansiering med anledning av en debattartikel i Dagens Nyheter. Roger påpekar att ett förlegat tänk råder inom högern när det gäller synen på den framtida välfärden och gör dessutom ett antal kloka inspel i saken.

I skenet av den diskussionen skulle jag vilja lägga till ett faktum som inte Roger nämner fullt ut och som artikelförfattarna i DN fullständigt ignorerar, nämligen den fulla sysselsättningen. Många pratar idag om att arbetskraften inte kommer att räcka till i framtiden och att fler äldre måste försörjas av färre unga. För att detta ska vara ett så stort problem som det påstås förutsätter det att vi inte utnyttjar alla våra produktivkrafter till max. Det förutsätter att vi slösar med såväl kapital som arbetskraft och det är här hela det borgerliga tänket går fel. Man förutsätter att vi kommer ha en stor arbetslöshet. Som socialdemokrat kan jag aldrig acceptera den analysen. Full sysselsättning är ett mål för socialdemokratin och först när den fulla sysselsättningen är uppnådd och (om) problemet fortfarande kvarstår blir en diskussion om framtidens "välfärdsproblem" relevant.

Den fulla sysselsättningen handlar dessutom om så mycket mer än bara välfärden. Den handlar dels om individens rätt till att kunna förverkliga sig själv och till en egen inkomst, dels handlar det om att utnyttja alla våra samhälleliga resurser så effektivt som möjligt. Det är ett sällsynt resursslöseri att inte alla människor, som kan arbeta, arbetar.

När det gäller den diskussion som förs i DN om att det skulle behövas "privat kapital" för att finansiera välfärden så har jag svårt att köpa det resonemanget också. Inte att det behövs pengar ifrån en produktion men att detta med nödvändighet måste investeras frivilligt av privata investerare.

Det går precis lika bra att ta in skattemedel och investera dessa utifrån ett samhälleligt behov istället för utifrån privatkapitalisters profitsug. Genom en sådan lösning blir systemet stabilare, mer långsiktigt och framförallt mer rättvist. I skenet av att bolagsskatterna sänkts, att inkomstskatterna har sänkts, att förmögenhetsskatten avskaffats, att fastighetsskatten avskaffats, att arvsskatten avskaffats (dessutom av sossar!!!) och att olika skattesubventioner typ ROT och RUT permanentats samt nu sänkt restaurangmoms införs så kan man knappast tala om att det inte finns områden där skatten mycket väl kan höjas utan någon större fara för produktionskapaciteten i landet. Den svartmålning av alla former av skatter som borgerligheten sysslar med är felaktig. Tillväxt och höga skatter går lika mycket hand i hand som tillväxt och låga skatter. Eller Sverige har lägre skatter än t ex Grekland idag?

Martin skriver också om saken.