Morgonens rubriker är fyllda med kommentarer och analyser av nattens börsfall i Asien. Varenda bedömare på varenda bank får uttala sig i media om hur, var och när man ska göra någonting med sina fonder, aktier och sparkonton. Den samstämmiga åsikten verkar dock vara att vi nu "riskerar att gå in i en ny lågkonjunktur". Och just det där med "ny" tycker jag är intressant.
För det är mindre än tre år sen finanskrisen utlöstes och världen slungades ner i ett ekonomiskt hål som ingen sett maken till sen 1929. "Lågkonjunktur" fick nästan en ny innebörd och även om ingen var förvånad över att det gick som det gick så var det många som chockades över hur oansvarigt ekonomin skötts. Kapitalismen krisade återigen och massor av människor världen över förlorade jobbet, tryggheten och försörjningen. Sen någon gång i början av 2010 har dock ekonomiska bedömare världen över börjat prata om att konjunkturen vänt och fram tills S&P sänkte USA:s kreditrating var det många som talade om "högkonjunktur". Och visst, rent tillväxtmässigt kanske man skulle kunna tala om det med tanke på dom tillväxtsiffror som t ex Sverige sett.
Men nu till varför jag tycker det hela är lite märkligt. Först och främst har all den där tillväxten bara varit en återhämtning till nivåerna före kraschen 2008. Och för nästan alla som drabbats av kraschen, som inte ingår i finansvärldens eliter eller dylika samhällsskikt, är läget fortfarande mycket tufft. Så när någon pratar om att vi nu går in i en ny lågkonjunktur känns det fruktansvärt märkligt för det hela handlar faktiskt, för dom allra flesta, om en ihållande lågkonjunktur.
Det brukar nämligen vara så att t ex sysselsättningen stiger väldigt mycket i början av högkonjunkturerna men bara för att ta Sverige som exempel så har vårt system, som i förhållande till många andra länder får anses som mycket stabilt och bra, inte återhämtat sig. Vår arbetslöshet är fortfarande mycket hög och landsting och kommuner sliter fortfarande med att få ekonomin att gå ihop. Så sent som i december såg SKL:s skatteprognoser riktigt jobbiga ut men som tur var blev det betydligt bättre i maj än vad dom tidiga indikationerna antydde.
Frågan kan vidgas och man kan ju fråga sig om grekerna, spanjorerna, irländarna eller vem det nu än må vara anser att det rått någon högkonjunktur under 2010 och början av 2011. Om inte annat visar hela vokabulären på hur långt från verkligheten och medel- och arbetarklassen som såväl ledande borgerliga politker som finansmarknadernas lakejer befinner sig. Och om det är den nya ordningen att kapitalismen ska krisa vart tredje år är det frågan hur länge det hela håller ihop. Marx gamla skrifter känns plötsligt väldigt aktuella.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar